Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Mikko Rantanen däckade Miro Heiskanen och Dallas – duellen mellan Avalanche och Stars har blivit glödhet

Mikko Rantanen i farten mot Dallas.
Mikko Rantanen. Mikko Rantanen i farten mot Dallas. Bild: All Over Press Mikko Rantanen

Vad kunde vara mer kul för finländska hockeyfans än att matchparet där det kryllar av finländare håller på att utvecklas till en grym kamp. Både målen och de fysiska smällarna rasslar in på löpande band i drabbningen där tvåmålsledningar äts upp i en munsbit.

För 20 år sedan utkämpade Dallas och Colorado två episka slutspelsserier i konferensfinalen. 1999 gick serien till sju matcher, Dallas vann till slut och fortsatte hela vägen till Stanley Cup-paraden. Följande år var Stars bättre igen i match nummer sju, men förlorade finalserien mot New Jersey.

Colorado vann lagens två övriga slutspelsmöten 2004 och 2006, då var det ändå i första omgången och Dallas förlorade klart. Därför är det minnena från de mörbultande drabbningarna med ”Foppa”, Sakic, Roy, Lehtinen, Modano och Hull som väcks till liv i serien som pågår just nu.

Episod fyra i thrillerserien mellan de två rivalerna från Central-division kommer att bli en riktigt stor match. Colorado har chansen att utjämna till 2–2 och göra återstoden till en bäst av tre-serie. Om Dallas vinner, så ger det hela tre matchbollar.

Hittills har Dallas, som länge lidit av problem med målskyttet, fullkomligt vänt upp och ner på sin målsnåla identitet med 14 mål på tre matcher – och då har inte Colorados målvaktsspel varit dåligt. Colorados 11 mål på tre matcher är mer ”business as usual”.

Landeskog, Rantanen och MacKinnon jublar efter ett mål.
Colorados förstakedja har hittat rytmen. Landeskog, Rantanen och MacKinnon jublar efter ett mål. Bild: AFP / Lehtikuva NHL,ishockey,Gabriel Landeskog,Mikko Rantanen,Nathan MacKinnon

I match nummer tre fick favorittippade Colorado också bredd på sitt målskytte. I de två första mötena var det bara kedjan med Landeskog, MacKinnon och Rantanen som levererade.

När laget hade ryggen ordentligt mot väggen och riskerade ett 0–3-underläge i matchserien, så steg de två nyckelförvärven inför säsongen – Nazim Kadri och André Burakovsky – äntligen fram.

Också i det fysiska spelet lyckades Colorado hitta en ny växel. ”Avs” tacklade hela 72 gånger mot 56 för Stars och blockerade dessutom fler skott än Dallas. I de två första matcherna dominerade Stars sandpappersspelet.

För den som ser på serien med neutrala ögon och bara vill njuta av slutspelshockey som bäst var uppvaknandet av Colorados lagmaskin det bästa som kunde hända. Nu känns det faktiskt sannolikt att det spelas sju matcher och minst en förlängning innan röken lägger sig.

Är man ändå så pass partisk att det är kul med möjligast många finländare på isen, så var det lite synd att Colorados andra kedja lyfte sig då Joonas Donskoi missade matchen på grund av skada. Donskoi var inte bra i förlustmatcherna, utpekades som en underpresterare och en vinnande trupp brukar få fortsätta.

Dallas höll precis på att växa till en stor berättelse

Tror inte att någotdera laget har lyckats få ett psykiskt övertag på efter det hur match nummer tre såg ut. Men nära var det att Stars skulle ha tagit ett starkt grepp om den psykiska bataljen.

Sättet med vilket Stars i andra matchen gick upp från ett tvåmålsunderläge på under sex minuter till 3–2 och på nytt i följande match från 1–3 till 4–3 måste åtminstone för en kort stund ha varit nära att knäcka Colorados ryggrad.

Nu blev räddningen schabblandet som Miro Heiskanen och Blake Comeau stod för i ett till synes lätt uppspel bara minuten efter Dallas ledningsmål. Duon MacKinnon, Rantanen kom halvt av misstag i ett 2-mot-1-anfall med Rantanen som bombsäker avslutare.

Vill påstå att sättet på hur målet uppstod, förutom hur snabbt kvitteringen kom, nollade det mentala försprånget som Dallas steg för steg slitit upp i matchserien. Mirakelmannen Heiskanen såg i sekvensen högst ordinär ut, medan MacKinnon och Rantanen var kliniska, kalla och effektiva.

Sådant har ofta en stor inverkan. Om och om igen ser man hur ett lags gemensamma tro växer eller krymper i takt med ledande spelarnas exempel och den mystiska fru Fortunas tärningskast. Känslan av att vara på gång kontra den plötsliga osäkerheten – sådant avgör tajta duster.

Dallas-spelarnas tröjor var ännu sekunderna före målet fyllda av tryggheten i sitt eget sträva och kontringssnabba defensiven först-spelsätt. Varje slutspel är det något lag som tror starkare än något annat på sin egen berättelse – och det laget brukar inte så sällan lyfta Lord Stanleys trofé.

Stars har mer och mer under slutspelet börjat påminna om en fyra cylinders jämnt dunkande maskin som bara höjer på varven och trycket tills motståndaren knäcks. Kan laget hitta tillbaka till den gemensamma självsäkerheten som är grunden för spelsättet?

”The Nate Train” finns på sin egen nivå

På pappret gäller nämligen fortfarande det faktum att om båda lagen förverkligar sitt eget spelsätt ungefär lika bra, så gör Colorados nummer 29 skillnaden. Nathan MacKinnon går inte att stänga ner och kommer att vara den avgörande faktorn om det annars är jämnt.

Expresståget från samma stad som Sidney Crosby – Cole Harbour i provinsen Nova Scotia – lever verkligen upp till sin tonårsförebilds exempel. Den otämjbara viljan att vinna som präglat Crosbys karriär är lika synlig i MacKinnon.

Hittills 7+13 på 11 slutspelsmatcher trots att varje lag gör allt det kan för att bromsa hans framfart säger det mesta. Men MacKinnon gör mer än bara poäng. Han gräver fram Colorado från spelmässiga dalar med eget exempel och är tuff och stark som en hungrig björn i närkamperna.

Undrar just om inte mäster Sidney för sig själv konstaterar att kraften är stark hos ”den unga lärjungen”.

Tuff skola för Heiskanen

Miro Heiskanen som var så totalt dominerande mot Calgary Flames i den första omgången har också fått känna på hur det är att spela mot en jagande Nathan MacKinnon.

NHL:s mest erfarna coach, Rick Bowness, har hårdmatchat sin 21-åriga diamant från Kilo i Esbo mot Colorados första kedja. Heiskanen har för det mesta skött sig ypperligt, men ändå blivit utmanövrerad speciellt av MacKinnon mer än en gång.

Miro Heiskanen
Miro Heiskanen. Miro Heiskanen Bild: Icon Sportswire Miro Heiskanen

Det är inget att deppa över, för den backen som vinner de flesta dueller mot en driven MacKinnon finns bara i fantasierna, eller i framtiden. Då kan det vara att det är just Miro Heiskanen som blir den killen – och på den vägen kan lärdomarna från slutspelet 2020 vara till stor nytta.

Där MacKinnon har vunnit ett antal dueller mot Heiskanen helt i enlighet med regelboken, så kan det samma inte sägas om Mikko Rantanen i läget som punkterade match nummer tre.

Finländarna i viktiga – och olika – roller

Rantanen, som för övrigt inte har utmärkt sig i det här slutspelet med speciellt starkt fysiskt spel, crosscheckade totalt regelvidrigt en puckförande Heiskanen i den neutrala zonen. Resultatet blev att Heiskanen knockades och Avalanche gjorde 6–4 i tom bur.

Situationen var högst besynnerlig. Domarna såg vad som hände, det var inte minsta lilla fråga om att Rantanen borde ha åkt ut och Dallas skulle ha fått jaga kvittering i powerplay. Men som så många gånger under detta slutspel valde domarna att inte blåsa för en odiskutabel utvisning.

”A good strong play”, utbrast kommentatorn i direkt sändning och bevisade sin totala okunnighet.

För övrigt har Rantanen utmärkt sig i poängprotokollet och hittills gjort 5+10 på 11 matcher. Ett ypperligt poängsaldo, men ändå känns det hela tiden som att mannen med den högsta lönen i Colorado inte riktigt tar för sig i närkamperna och spelet med pucken.

Glöden som präglar MacKinnon och för det mesta också Gabriel Landeskog syns inte för närvarande alls på samma sätt i den jättelika Nousiskillens spel. Kanske svinaktigheten mot den yngre och fysiskt lättare landsmannen tänder Rantanen?

En finländare som hämtat allt han har att erbjuda till rinken i seriens samtliga matcher så här långt är Esa Lindell. Dallas defensiva backklippa nummer ett tacklar, blockerar, vrider och kämpar på ett sätt som garanterat inte lämnat ett uns av energi kvar när slutsignalen ljuder.

Lindells återkommande specialare är att spela i flera minuter nonstop när Dallas försvarar sin ledning i slutet av matchen. Dessutom har JVM-hjälten från 2014 en tendens att stå för viktiga mål – något som han igen visade både i match två och tre (Jamie Benns ben stal det andra målet).

En annan JVM-guldmedaljör, Roope Hintz, har i de senaste matcherna spelat i Dallas tredje kedja tillsammans med Jason Dickinson och Corey Perry och dessutom i Dallas andra powerplay.

Roope Hintz i Dallas Stars.
Roope Hintz. Roope Hintz i Dallas Stars. Bild: Danny Murphy/Icon Sport​swire/All Over Press Roope Hintz

Hintz hörde i början av playoff till dem som inte riktigt kom igång. Då agerade han första eller andra kedjans center. Den nuvarande rollen har ändå fått Hintz in i spelet på ett bättre sätt och också poängen börjar droppa in.

Joel Kiviranta har inte ännu funnits på isen mot Colorado och det finns inga uppgifter om när Donskoi kan återvända. I övrigt har seriens finländare viktiga roller. Kul, för när den här serien är slut så finns det inte många blåvita spelare kvar i slutspelet.

Tips: Glöm inte Yle Sportens nya NHL-podd med ett nytt avsnitt varje tisdag! Du hittar podden på Arenan.
Du kan också skicka respons till podden via den här kolumnens kommentarsfält.

Tack för att du läste.

Källor: espn.com, hockey-reference.com, hockeydb.com, nhl.com

Läs också