Hoppa till huvudinnehåll

Journalisten Charlotta Buxton skriver om livet med brexit: "Inget ont om dig, men vi har för många invandrare här"

Portätt av Charlotta Buxton
Charlotta Buxton har skrivit en ny bok om brexit. Där utreder hon vad som gjorde att britterna röstade sig ur EU. Portätt av Charlotta Buxton Bild: ©Åsa Westerlund2020 Brexit,charlotta buxton

Hur gick det till då Storbritannien röstade för brexit? Journalisten och författaren Charlotta Buxton, med rötter från Jakobstad men bor sedan tio år i London, har kommit med en ny bok om brexit där hon försöker förklarar varför det gick som det gick.

Vi får följa med Charlotta Buxton på hennes reportageresor under många år. Landet som äter sig självt. Att leva med brexit (Förlaget 2020) heter boken som både är en reportagebok och självbiografisk essä.

pärmbild av Charlotta Buxtons bok. Landet som åäter sig självt
pärmbild av Charlotta Buxtons bok. Landet som åäter sig självt Bild: Förlaget M Brexit,charlotta buxton

Endast en procent intresserade av att lämna EU

Buxton skriver att ett år före den historiska folkomröstningen intresserade utträdet ur EU endast en procent av befolkningen.

— Jag brukar beskriva det som att brexit var en tom bägare som fylldes med problemen, farhågorna, förhoppningarna och irritationsmomenten som fanns här i Storbritannien. Britternas ilska och missnöje behövde den här omröstningen, plötsligt fanns det något att bry sig om.

Lyssna på intervjun med Charlotta Buxton här

Hur gick det egentligen till?

Men hur gick det nu egentligen till då britterna röstade nej till fortsatt EU-medlemskap?

Året var 2013 och dåvarande premiärminister David Cameron hade utlovat en folkomröstning om EU-medlemsskapet om hans parti, konservativa Tories, vann vårens parlamentsval. Och det blev en storseger.

Den 23 juni 2016 valde Storbritannien att rösta för att lämna EU. Resultatet av folkomröstningen blev att 52 procent av britterna röstade för att lämna och 48 för att stanna kvar. Omvärlden, och till stor del också britterna, stod chockade och tittade på.

Jämför med semesterresa eller fotbollsmatch

Charlotta Buxton fortsätter att beskriva situationen med brexit i Storbritannien. Man kan till exempel också se det som en familj som börjar gräla om vart de ska åka på semester.

Portätt av Charlotta Buxton
Charlotta Buxton har bott i Storbritannien de senaste tio åren. Portätt av Charlotta Buxton Bild: Privat bild Brexit,charlotta buxton

En del av familjemedlemmarna väljer Skottland och de andra väljer Spanien. Med ens är de indelade i två läger som inte alls kommer överens för de har redan valt sida. När man en gång valt och investera i det valet är det svårt att backa. När man börjar gräla om det är det ännu svårare att backa.

Ett annat exempel Buxton sett är att man valt att beskriva brexit som en fotbollsmatch. Folk har valt sitt lag och då de valt ett specifikt lag börjar allting handla om det.

Storbritannien har alltid gått sin egen väg

Charlotta Buxton är ursprungligen född i Jakobstad men hon har bott de senaste tio åren i Storbritannien och lever idag i London med sin man och deras 1-åriga son. Buxton säger att Storbritannien alltid gått sin egen väg.

CHARLOTTA BUXTON

Aktuell med boken Landet som äter sig självt. Att leva med brexit (Förlaget 2020)

Familjen består av Gerry och deras gemensamma 1-åriga son

Är 35 år gammal (född 1984)

Läser som bäst Winston Churchill - Walking with Destiny av Andrew Roberts

Bästa bok genom tiderna är Sagan om Ringen av J.R.R. Tolkien

TV-serie jag tittar allra helst på är Selling Sunset (Netflix)

Ingramkonto jag följer är @vildabarn

— Det handlar om Storbritanniens historia. De har haft ett imperium och sett på sig själva separata från övriga Europa. Mycket handlar också om missnöjet efter finanskrisen 2008, britterna fick det helt enkelt mycket sämre och brexit blev det de fokuserade sitt missnöje på. De kunde visa att de var missnöjda med sina politiker och med hur saker och ting såg ut i landet.

Britterna är euroskeptiker

Det brittiska folket har länge varit euroskeptiker. Landets medier är väldigt inflytelserika och största delen av dem är också euroskeptiska och de har skrivit mycket negativt om EU.

Men också om invandring och det har givetvis påverkat debatten i Storbritannien.

”Under månaderna före brexitomröstningen trappades de negativa nyheterna om invandringen upp. Daily Mail ägnade trettio löpsedlar till att varna för ökad invandring under halvåret före omröstningen, The Sun femton.”
(Buxton, Landet som äter sig självt, sid 36)

Två grupper som röstade för brexit

Enligt Buxton finns det två olika grupper som röstade för brexit. En grupp är de som bor i de forna industriområdena som är missnöjda med invandringen och har sett sin levnadsstandard sjunka och hittar sitt stöd hos populistiska partier som Ukip.

Den andra gruppen som röstade för brexit är välbärgade, övre medelklass som saknar imperietiden. Enligt Buxton tycker de att Storbritannien borde blicka mot resten av världen som Asien och Amerika. De hoppas att Storbritannien skulle bli ett lågskatteland. De här två grupperna har bidragit till att det gick som det gick.

“I essän ”Why is Britain eurosceptic” från 2008 studerar grundaren till tankesmedjan Centre for European Reform, Charles Grant, de brittiska tabloiderna. Han förklarar euroskepticismen i landet så här: Storbritannien är en ö, där många pratar om att åka till ”Europa” då de reser till fastlandet. Landet har inte heller invaderats på evigheter och har ett imperialt förflutet som gjort att det länge blickat mot Amerika och Asien, inte mot resten av Europa. Utöver det beror euroskepticismen i landet på tabloiderna, anser Grant.”
(Buxton, Landet som äter sig självt, sid 35)

Invandring och fattigdom

Invandring är en stark orsak till att det röstades för att lämna EU. Till skillnad från många andra länder i EU öppnade Storbritannien gränserna år 2004 då åtta östeuropeiska länder gick med i den Europeiska Unionen. Det gjorde att gatubilden förändrades i vissa städer och det upplevdes som upprörande av många britter.

Portätt av charlotta buxton
Charlotta Buxton påpekar att Storbritannien är ett land som har haft en enormt stor invandring under flera hundra år och de ser sig själva som ett öppet land Portätt av charlotta buxton Bild: ©Åsa Westerlund2020 Brexit,charlotta buxton

”Dåvarande premiärministern Tony Blair ansåg att det inte var nödvändigt. Hans tjänstemän uppskattade att omkring 13 000 personer skulle flytta till Storbritannien årligen. Istället flyttade över en miljon till landet mellan 2004 och 2009.”
(Buxton, Landet som äter sig självt, sid 74)

Vi backar bandet några år.

Charlotta Buxton har bestämt sig för att ta körkort, hon ska lära sig att köra i den ofta rätt kaotiska vänstertrafiken i London. Hennes bilskollärare Mandy tycker ändå att finlandssvenska Charlotta kanske kunde fundera på vem hon är och vad hon gör.

— “Inget ont om dig, men vi har för många invandrare här” sade Mandy till mig. Jag hade nog gissat att min bilskolelärare Mandy kunde ha sådana åsikter. Hon var en brexit-anhängare och kom från en arbetarklassförort i London. Samtidigt hade hon en massa bra saker att säga om sina bilskolelever från Grekland och Nigeria till exempel.

Nedskärningar och finanskrisen

Storbritannien är ett land som har haft en enormt stor invandring under flera hundra år och de ser sig själva som ett öppet land påpekar Buxton. Mandys problem, och med henne många andra brexitanhängare, med invandring var att de upplevde att det var mycket svårare att få tillgång till hälsovård, det var bostadsbrist och deras levnadsstandard blev sämre. Det var därför lätt att utse invandrarna till syndabockar.

De riktiga syndabockarna var nedskärningar och finanskrisen, understryker Buxton.

Portätt av Charlotta Buxton
Coronakrisen har fört britterna närmare varandra säger författaren och journalisten Charlotta Buxton Portätt av Charlotta Buxton Bild: ©Åsa Westerlund2020 Brexit,charlotta buxton

Coronakrisen fört britterna närmare varandra

Den 31 december i år skriver Storbritannien ur sig ur EU. Charlotta Buxton säger att Storbritannien har börjat gå vidare från de olika brexit-identiteterna, coronakrisen har visat att brexit var något ganska tomt och att det känns som att britterna har viktigare saker att tänka på.

— Coronan är en verklig kris på liv och död. Det att premiärminister Boris Johnson blev sjuk i viruset och fick så allvarliga symtom att han togs in på intensiven och att Prins Charles, med mycket mildare symtom, också blev smittad av covid-19, gjorde att britterna upplevde viruset på nära håll genom sina ledare.