Hoppa till huvudinnehåll

Gatans rättvisa är inte alltid rättvis: “Cancel-kulturen gör att man hoppar över diskussionen om vad som verkligen har hänt”

Tre personer står framför en person som som också syns i deras mobiler med röd brakgrund.
Deplattformering är en typ av bojkott. Tre personer står framför en person som som också syns i deras mobiler med röd brakgrund. Bild: Yle/Henri Salonen call-out culture,cancel culture,Deplattformering

Det kallas cancel-kultur, call out-kultur, eller på svenska deplattformering. Det handlar om en typ av bojkott där man outar, alltså hänger ut en person som gjort eller sagt något opassande, ibland olagligt, för att den här personen till exempel ska förlora möjligheten att fortsätta med sitt yrke.

Det finns många exempel, ett av de senaste gäller ett fall där en anställd i ett möbelföretag twittrade om att hen ville testa en av sängarna med en stilig manlig kund. Tweeten togs senare bort, men många hann kräva den anställdas avgång.

Cancel-kultur handlar ofta om kända människor, men behöver inte alltid göra det. Men hur ska man se på den här deplattformeringen – ska man se den som ett straff?

– I och med deplattformeringen är frågan slutdiskuterad och i stället får man det att handla om hur personen ska få konsekvenserna av något den gjort, säger Jonas Ahlskog, som är doktor i filosofi.

– Det problematiska i sådana fall där det verkligen är oklart vad som har hänt är ju att man hoppar över ett steg där man skulle ha diskuterat saken och försökt utreda vad som har hänt, och istället går direkt till en straffåtgärd. Det blir ett slags gatans rättvisa.

Vit man med ljust hår och skägg står inomhus med jacka och halsduk framför en karta på en vägg.
Jonas Ahlskog tycker att cancel-kulturen rimmar illa med öppen demokrati och kritisk debatt eftersom man hoppar över diskussionen. Vit man med ljust hår och skägg står inomhus med jacka och halsduk framför en karta på en vägg. Bild: Yle/Maud Stolpe filosofer,jonas ahlskog

Diskussion alltid att föredra – nästan

Jonas Ahlskog menar att det mest problematiska med fenomenet är just bristen på diskussion.

– Jag tycker att man har man kunnat se vad man skulle kunna kalla ett missbruk av deplattformering. När man faktiskt borde gå in i en diskussion, men istället väljer man att inte besvara den här personens ståndpunkt och istället försöka få den att förlora sitt jobb, förlora social status och hänga ut personen på något vis.

– Jag förstår inte hur det på något sätt skulle kunna vara ett konstruktivt sätt att föra samhällsdiskussion.

Men Ahlskog påpekar också att det förstås inte alltid går att föra en diskussion med alla.

– Det är förstås så att i vissa fall så kommer det inte vara meningsfullt att ha en debatt, i vissa forum går det inte att ta en del åsikter på allvar. Jag tänker på extrema exempel, ska man till exempel ha med nynazister om man diskuterar hur demokratin borde utvecklas i Finland när de är en grupp som inte vill att demokratin ska utvecklas eller ens ha ett sådant styrelsesätt över huvud taget?

När vi får information från media, sociala medier och internet som kommer väldigt hastigt så kan man också väldigt snabbt börja tänka i svartvita termer och få en sorts bekräftelse på att “ ja så här ligger det alltid till och vi vet att det finns de här mönstrena i vår kultur”.― Jonas Ahlskog

Cancelkulturen fick en stor roll under metoo

Under metoo-hösten och i dess svallvågor har många huvuden rullat. Inte minst kulturmän hängdes ut.

– Inom metoo fanns det förstås mycket berättigade uppgörelser med en kultur där kvinnor behandlats dåligt, men i kölvattnet av det kan det också vara så att man drar slutsatser i andra fall, säger Jonas Ahlskog.

Ahlskog påminner om att man borde fundera på vad som ligger bakom uthängningen. Finns det bakomliggande konflikter, finns det en annan agenda?

– Hela fenomenet med uthängning visar på hur fort någonting sprids i media i dag. När vi får information från media, sociala medier och internet som kommer väldigt hastigt så kan man också väldigt snabbt börja tänka i svartvita termer och få en sorts bekräftelse på att “ ja så här ligger det alltid till och vi vet att det finns de här mönstren i vår kultur”.

Men Ahlskog säger att det är värt att tänka ett varv till och inte hamna i den bekräftelsebias som vi så lätt gör.

– Vi har som människor en tendens att acceptera något som från första början går ihop med hur vi tänker att världen ser ut.

– Något det säger om vår tid är att man får snabb information och att man också tänker att man har en snabb lösning på de olägenheter och de former av förtryck som man tänker sig att de här sakerna visar på. Ibland visar det verkligen på det, och ibland gör det inte det.

Inte heller cancel-kulturen är svartvit

Det är ibland svårt att veta vad cancel-kulturen innebär, säger Ahlskog.

– Det är så många fenomen som packas in i ett begrepp.

– Men om man till call out-kulturen också räknar sådant som man faktiskt kan påvisa som problematiskt med strukturella drag, då är det en fördel om det inte går att visa på något annat sätt. Men också då borde det efterföljas av en rättvis utredning.

Twitterin logo puhelimen näytöllä.
Många av uthängningarna sker på sociala medier. Twitterin logo puhelimen näytöllä. Bild: Tiina Jutila / Yle Twitter,Twitter-inlägg,sociala medier,internet,Fuskkonto (Sociala medier),Mikroblogg,nätgemenskaper

Ahlskog vill också höja ett varningens finger till att avfärda alla call out-kulturliknande fall som oseriösa eller ounderbyggda.

– Å ena sidan är det så att cancel-kulturen som begrepp kan användas för att ta udden av saklig kritik, där man faktiskt har lyft upp orättvisor och förtryck. På det sättet kan kritiken av begreppet cancel-kultur vara problematisk i sig.

– Men å andra sidan finns det problem med cancel-kulturen, som pöbelrättvisans uthängning av någon person på väldigt lösa grunder och det kan få mycket digra konsekvenser för den här personen. Och det undergräver också upprätthållandet av ett demokratiskt samhälle där man faktiskt tar reda på hur det ligger till och inte bara antar.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle