Hoppa till huvudinnehåll

Näst sista ordet: "Det är svårt att skämta, vara arg eller uttrycka djupa känslor på ett annat språk" – här är era berättelser om att använda dialekt

Jens och Jenny står mot en grön bakgrund och ser rakt in i kameran.
Dialekter är temat i podden Näst sista ordet. Jens och Jenny står mot en grön bakgrund och ser rakt in i kameran. Bild: Yle/Eva Lingon Jens Berg,finlandssvensk,podcast,Podcast Areena,poddsändning,näst sista ordet

Frågan om dialekter engagerar i Svenskfinland – långt över hundra har berättat vad de tänker om att prata dialekt – ämnet i veckans avsnitt av podden Näst sista ordet.

Merparten av svaren är dialekt-positiva men det finns de som inte står ut med att höra eller läsa dialektalt språk. Och så finns det de som avundas personer som får ha en genuin dialekt som sitt första språk:


“Jag upplever att jag har tre modersmål: två dialekter från olika delar av Österbotten (lärde mig både mammas och pappas dialekt och pratar olika dialekter med olika familjemedlemmar) och standardsvenska. Upplever att jag redan som barn jonglerade mellan de här tre varianterna av svenska och bytte språk beroende på vem jag pratade med. Jag är jättestolt över mina dialekter, tycker att de är en extra språklig kompetens som sporrar mitt intresse för andra språk”.

För mig är min dialekt mitt modersmål och högsvenskan ett andra språk.

“Jag har en dialekt från Jakobstadsområdet och jag är väldigt stolt över den, tänkte inte så mycket på den i tonåren men nu när jag flyttat till Sverige och inte kan använda den så är jag extra glad och stolt över att jag har en dialekt och vill bevara den. Får jag barn i framtiden som växer upp i Sverige kommer jag självklart se till att de förstår min dialekt som är en sådan viktig del av min identitet. För mig är min dialekt mitt modersmål och högsvenskan ett andra språk. Tar till dialekten när jag är trött och inte orkar prata högsvenska utan vill tillbaka till det bekanta, vilket orsakar oförstående miner hos min svenska sambo”.

“Dialekter är ok. Då man rör sig i Svenskfinland är det roligt att kunna höra varifrån människor kommer även om de för tillfället inte talar utpräglad dialekt. Också roligt att ibland att uppleva ”äkta” dialekt. Också om man inte förstår alla ord är det lätt att ur sammanhanget tolka innebörden i det sagda”.

Skyltar på dialekt vid KH Renlunds museum i Karleby.
Exempel på ord på dialekt. Skyltar på dialekt vid KH Renlunds museum i Karleby. Bild: YLE karlebydialekt

“Dialekten känns som en viktig del av ens identitet. Jag kan tala högsvenska, men det känns som att något viktigt faller bort när jag gör det, det känns haltande. Om jag verkligen vill känna mig fri, naturlig och säker på att det jag verkligen menar och vill få sagt ska komma fram, då måste jag tala dialekt. Det är liksom ens hjärtespråk. Det är på samma sätt som med andra språk jämfört med ens modersmål – det är svårt att skämta eller vara arg eller uttrycka djupa känslor på något annat språk, även om man annars talar det flytande. Av hänsyn till dem jag är med kan jag ibland lämna bort dialekten, särskilt med dem som inte har svenska som modersmål... men jag anser annars att dialekt ska uppmuntras, också i skolvärlden. Det är en rikedom”.

Väcker motstridiga känslor

Men dialekt väcker också motstridiga känslor och till och med agg. Ofta handlar det om förståelse – dialekt kan vara svårförståelig.

Somliga binder också fortfarande ihop standardsvenska (tidigare “högsvenska”) med bildning och utbildning:

“Vet att de flesta gillar dialekter och tycker att de tillför något charmigt. Men inte jag. I mina öron låter de flesta dialekter grova och tillyxade, nästan som ett tecken på mindre bildning eller begåvning. Vågar knappt säga hur mycket jag avskyr dialekter, vissa mer än andra. Österbottniska är värst, men inte är det vackert när en del åbolänningar och nylänningar pratar heller, magan i stället för magen får det att vända sig i den sistnämnda”.

Absurt då folk skriver på dialekt. Det är inget skriftspråk med klara regler. Det blir bara patetiskt, löjeväckande.

Man kan till och med ogilla sin egen dialekt:

“Väljer bort dialekten så ofta som möjligt av några olika orsaker. Inga dialekter låter vackra utan bara störande. Dialekten skvallrar även om varifrån man kommer och det har ingen att göra med. Talar standardsvenska med egna barn så de inte behöver lida av dialektala avvikelser. Någon som talar dialekt låter automatiskt mindre bildade”.

Eller avundas andras:

“Jag är från Nyland/huvudstadsregionen och avundas den starka identitet och självsäkerhet som en utpräglad dialekt utstrålar. Samtidigt upplever jag att min egen dialekt inte är
något att vara speciellt stolt över, då den nasala Helsingforsklangen i de flesta fall inte hjälper mig i att framstå som "down to earth", vilket jag ändå upplever mig själv vara”.

Närpesiska är för mig lika obegriplig som danska.

De flesta är eniga om att språket i det offentliga, hos myndigheter och i officiella sammanhang ska vara standardvarianten:

"Jag vill förstå det som sägs i radion utan behöva haka upp mig på alltför många okända ord och former eller på sådana accenter att jag inte ens uppfattar hur ett ord är stavat".

"Närpesiska är för mig lika obegriplig som danska. Om den inte översätts så stänger jag av. Men om accenten eller satsmelodin låter lite österbottniskt eller åländsk eller annat spelar verkligen ingen roll. Nog hör man ju i alla språk på accenten att mänskor kommer från olika håll".

Chock att byta språkmiljö

Bland svaren kom det också fram att personer som talat dialekt hemma har fått en chock när de bytt språkmiljö:

"Efter högstadiet flyttade jag från min trygga hemkommun i sydväst för att studera på annan ort. Där fanns studerande från hela Svenskfinland och från Sverige. Det kom som en chock att märka att jag hela mitt liv hade använt ord som hämta och söka i fel bemärkelse (enligt finsk modell). Dessutom en massa dialekt och annan terminologi som jag genuint inte visste att var inkorrekt svenska. Detta ledde till att jag blev mer eller mindre idiotstämplad och mobbad från dag ett. Väldigt tufft för en 17-åring långt borta hemifrån.Dialekt i all ära, men jag uppmanar alla föräldrar och lärare att göra sina avkommor och elever medvetna om korrekt språk!"

Näst sista ordet sänds i Yle Vega på söndagar kl.12.03 och torsdagar kl.19.22.

Läs också