Hoppa till huvudinnehåll

Mikael Jungar är en av de unga pälsfarmare som tagit över efter sina föräldrar: “Jag har satsat allt i företaget”

En man och en kvinna som håller ett barn i famnen står framför en rad av hus där rävar förvaras.
Maria Frände och Mikael Jungar med dottern Amelie. Mikaels nya skugghus kommer hålla ända tills Amelie tar över. Om hon vill, alltså. En man och en kvinna som håller ett barn i famnen står framför en rad av hus där rävar förvaras. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth pälsdjursuppfödare,maria frände

SDP vill förbjuda pälsnäringen i Finland och räv- och minkfarmarna är bestörta. Men varför vill man jobba inom en så omtvistad bransch som pälsnäring? Vi frågar Mikael Jungar och Maria Frände i Pensala.

28-åriga Maria Frände och Mikael Jungar, 30, bor tillsammans i byn Pensala i Österbotten.

Maria är utbildad speciallärare men just nu vårdledig tillsammans med dottern Amelie. Mikael är utbildad landsbygdsföretagare och driver pälsfarmen som syns från vardagsrumsfönstret där vi sitter och dricker kaffe.

Huset vi befinner oss i är Mikaels barndomshem. År 2017, i samband med att Mikael tog över farmen efter sin pappa, totalrenoverade paret huset.

Att Mikael skulle ta över verksamheten var aldrig någon självklarhet från hans föräldrars sida.

– Jag har aldrig känt någon press hemifrån på att ta över. Efter militärtjänstgöringen förstorade vi farmen och då kände jag att jag verkligen ville jobba med det här. Då visste jag att jag ville ta över, säger han.

Varför trivs du med jobbet?

– Jag trivs med att vara min egen chef och få planera arbetet själv. Jag tycker om friheten, säger Mikael.

– Jobbet är här på gården så du är ju alltid hemma. Det är tacksamt. Jag och Amelie kommer ofta till farmen och hjälper, eller stjälper. Det är inte bara ett jobb, det är en livsstil, säger Maria.

Långa arbetsdagar på farmen

Mikael spenderar mycket tid på farmen. Under högsäsongen jobbar han fulla dagar. Då kan ha gå till farmen klockan sju på morgonen och komma hem igen klockan nio på kvällen.

Djuren ska tas om hand dygnet runt, så att sticka iväg till sommarstugan en helg är inte möjligt.

Ett barn står och tittar in i en rävbur. I bakgrunden syns rävar. Vi befinner oss på en rävfarm.
Dottern Amelie är nyfiken på rävarna. Ett barn står och tittar in i en rävbur. I bakgrunden syns rävar. Vi befinner oss på en rävfarm. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth pälsdjursuppfödare,maria frände

Som tur är finns det många pälsfarmer i Pensala och de unga pälsfarmarna ställer upp och hoppar in för varandra om det behövs.

– Men det är nog sällan vi tar oss tid att fara någonstans. Helst ska jag nog vara här både morgon och kväll, säger Mikael.

I Pensala, som har cirka 300 invånare, finns omkring 20 pälsfarmare. Under de senaste tio åren har det skett ett generationsskifte där och i trakterna runt omkring, så många är i samma ålder som Maria och Mikael.

Det startas också nya farmer. I byn har två nya farmer kommit till under de senaste åren.

Kollegor - inte rivaler

Trots att så många pälsfarmare samlas på samma plats är de ändå inte rivaler. Istället ser de varandra som kollegor.

– Det är ett individuellt jobb, men det är ändå bra att vara flera eftersom man då har kollegor nära och man kan hjälpas åt. Mikael pratar med någon annan farmare nästan varje dag, säger Maria.

– Man vill ju diskutera jobbet eftersom det är så intressant, säger Mikael.

Pälsnäringen i lågkonjunktur

Som pälsfarmare måste du vara praktiskt lagd. Samtidigt måste du hålla i ekonomin och planeringen kring den.

– Det är oerhört viktigt att kunna planera i dagens läge, men det är svårt eftersom det är så stora variationer. När det är goda tider kommer det in bra, men när det är lågkonjunktur och kassaflödet är så pass tillstrypt som det är nu, är det nog utmanande, säger Mikael.

Ett barn, en kvinna och en man står mellan två långa, låga hus. Vi befinner oss på en rävfarm.
Hela familjen samlad vid Mikaels nyaste skugghus. Ett barn, en kvinna och en man står mellan två långa, låga hus. Vi befinner oss på en rävfarm. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth pälsdjursuppfödare,maria frände

Mikael berättar att det var runt år 2016 det började bli sämre ekonomiskt.

– Päls används fortfarande, men största problemet är att efterfrågan och utbud inte är i balans. Produktionen har varit lite för stor, säger han.

Mikaels farm består av tolv så kallade skugghus som rymmer totalt 4000 burplatser. I år är ändå inte alla burar fyllda.

– Vi har mindre i år på grund av corona och det ekonomiska läget, säger Mikael.

Lugnt på vintern, stressigt på våren

Trots att alla burar inte har invånare är det ändå många djur att sköta. Hur en vanlig arbetsdag ser ut beror på årstiden.

– I början av augusti har alla valpar avskiljts från honorna, så fram till pälsningen gäller det att utfodra djuren och göra underhåll på farmen.

En vit räv och en svart räv i bakgrunden. De befinner sig i en bur.
Rävarna behöver tas om hand hela tiden. Därför blir det inga långa semestrar för Mikael och Maria. En vit räv och en svart räv i bakgrunden. De befinner sig i en bur. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth pälsdjursuppfödare,maria frände

Pälsningen kör igång i början av november. Avelsdjuren sparas medan resten pälsas.

– Vintern är överlägset lugnast. Då ska man ta ledigt, säger Mikael.

På våren, i februari eller mars, kör insemineringen igång och cirka 52 dygn senare när valparna kommer är det mycket arbete i farmen.

Valparna får sedan leva med sin mamma tills juli när de avvänjs och får flytta till egna burar. Så rullar det på.

Världen förändras

En av dem som drev igenom SDP:s beslut om att förbjuda pälsnäringen är Anita Hellman. Till Österbottens tidning säger hon att hon inte vill bagatellisera näringens betydelse, men att världen förändras och att pälsnäringen passar allt sämre ihop med folks uppfattning om vad som är etiskt rätt.

Anita tycker det är bättre att avsluta näringen på ett kontrollerat sätt där de som blir utan jobb erbjuds omställningsbidrag.

I Yle Vegas program Slaget efter tolv tänker Tuula Nerve som är ordförande för finlandssvenska gröna i samma banor.

– Vi har länge fått höra att det går dåligt för näringen. Skulle det inte vara bättre för företagarna att få ett kontrollerat sätt att avsluta, istället för att gå igenom konkurser? frågar hon sig.

“Ogenomtänkt att förbjuda pälsnäringen”

Mikael säger att SDP:s beslut känns som en käftsmäll.

– Som ung familjeföretagare känns det nog ogenomtänkt. Det här är en näring som haft lågkonjunktur de senaste åren och ännu till drabbats hårt av coronapandemin, så det är och har varit väldigt utmanande ekonomiskt. Det känns som att SDP sparkar på någon som redan ligger.

Mikael tror och hoppas att lönsamheten för pälsnäringen ska gå upp igen - för så har det alltid gjort tidigare.

– I slutet av 80-talet var det också extremt, men det blev bättre, säger han.

En man håller i ett barn som sitter på en fodertruck. En kvinna närmar sig trucken. I bakgrunden syns skugghus som hör till en rävfarm.
Under de goda åren satsade Mikael tillbaka i företaget. En fodertruck är en dyr historia - men nödvändig. En man håller i ett barn som sitter på en fodertruck. En kvinna närmar sig trucken. I bakgrunden syns skugghus som hör till en rävfarm. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth pälsdjursuppfödare,maria frände

Maria som länge drivit bloggen Tidstjuven frågar sig om politikerna ens förstår vad ett förbud skulle innebära - inte bara för pälsfarmarna utan för hela Österbotten.

Så, vad skulle ett förbud innebära?

Mikael säger att pälsdjursnäringen har stor betydelse för Österbotten eftersom 95 procent av pälsfarmarna finns där.

Den har ekonomisk betydelse i form av skatteintäkter och enligt Finlands pälsdjursuppfödares förbund sysselsätter den cirka 4000 personer direkt, och indirekt många fler.

– När man är aktiv i branschen märker man ofta hur företag som man kanske inte trodde hade så mycket anknytning till vår bransch betonar vikten av pälsnäringen för deras företagsverksamhet.

Kan ni ge exempel?

– Allt från bokföring till foderproduktion, säger Maria.

– Veterinärer, byggföretag, logistikföretag, gödselhantering. Här i byn har vi tre traktorentreprenörer som sysselsätts. Det finns också två metallverkstäder. När folk byggde ut här hade de hur mycket arbete som helst, säger Mikael.

– Många kanske inte tänker på det, att det handlar om så mycket mer här på landsbygden, säger Maria.

Vad skulle ett förbud innebära för just er två?

– Att bygga upp något motsvarande … jag vet inte hur det skulle gå. Jag har satsat allt i företaget. Det jag byggt upp håller tills pensionen. Det är i bra skick. Jag har tänkt långsiktigt. Nästa generation kan fortsätta för de där skugghusen håller länge, säger Mikael.

Allt görs med tanke på framtida generationer

Att Maria och Mikaels barn och eventuella framtida barn ska ta över är ändå inte slaget i sten. Precis som Mikael fick, så ska de såklart få välja själva.

– De har samma val som jag har haft. Jag stortrivs med mitt arbete, och visst skulle det vara roligt, men det är upp till dem.

– Det är som med all landsbygdsnäring: Man vill att ens barn och barnbarn också ska kunna leva på landet och bo här. Man tänker mycket på hållbarhet och alla landsbygdsnäringar jobbar för att de ska ha minsta möjliga klimatpåverkan, med tanke på framtida generationer, säger Maria.

En man håller upp locket till en rävbur och ett barn tittar in i buren. Vi befinner oss på en rävfarm.
Amelie trivs på farmen och delar gärna ut bitleksaker till rävarna. En man håller upp locket till en rävbur och ett barn tittar in i buren. Vi befinner oss på en rävfarm. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth pälsdjursuppfödare,maria frände

Maria och Mikael har ingen plan B för vad de skulle göra ifall pälsnäringen förbjöds. De tror inte andra pälsfarmare har det heller.

– Jag tror inte folk tänker så. Det är ju folks jobb och folks liv. Det är nog svårt att tänka sig att det skulle försvinna, säger Maria.

– Det är inte så lätt. Under de goda åren satsade man tillbaka i farmen. Kraven blir ju heller inte mindre, det ställs bara högre krav. Vi har besvarat dem och förnyat. Det har kostat och dit har vi lagt en del av resurserna, säger Mikael.

Svårt att bygga upp något nytt

Många pälsfarmare anser att landsbygden nedmonteras ifall pälsnäringen förbjuds, medan kritikerna ofta frågar sig om det inte finns annat man kan göra på landsbygden?

Österbottningar som dessutom ofta beskrivs som drivna och påhittiga. Hur svårt kan det vara?

Det är inte riktigt så enkelt.

– De som tycker så får gärna komma med förslag, säger Maria.

– Förslag som det går att leva på. Det har kommit en del idiotiska förslag som man bara blir arg över. Det är inte enkelt att bygga upp något nytt, säger Mikael.

– Att hitta arbetsplatser åt så många, på landet, är nog knepigt, säger Maria.

“Vi förstår, men vi tycker olika”

Det finns många sidor av frågan. Nedmonteringen av landsbygden är en, men den etiska biten är också en stor sida.

Kan ni förstå den etiska biten av resonemanget?

– Vi förstår nog, men vi tycker olika, säger Maria.

Både Maria och Mikael är uppväxta på landet med pälsfarmer, jordbruk och djurhållning, så de har alltid haft insyn i vad som händer på en farm.

– Det har varit naturligt. Vi ser också hur bra djuren omhändertas ända från att de föds till att de avlivas. Att djuren skulle plågas eller lida förstår jag inte ens hur man kan säga, säger Maria.

En man och en kvinna som håller att barn i famnen. De står mellan två långa rader med rävburar.
Maria och Mikael inne i ett av skugghusen. Här spenderar Mikael den mesta av sin tid. En man och en kvinna som håller att barn i famnen. De står mellan två långa rader med rävburar. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth pälsdjursuppfödare,maria frände

I sin blogg skriver Maria att djuren på pälsfarmerna kanske blir bättre omhändertagna än åldringarna i Finland - en åsikt hon står fast vid.

Hon berättar att Finlands djurskyddslag har hög standard och det kontrolleras hela tiden att den följs.

Djuren ska ha en viss burstorlek och tuggleksaker att roa sig med.

Mikael reagerar starkt på djurrättsorganisationernas bilder

De bilder allmänheten oftast får se från räv- och minkfarmar visar ändå upp något helt annat. Då kan det handla om skadade och sjukliga djur.

– Man blir bara ledsen för det är så felvinklat, säger Maria.

– Jag reagerar starkt på bilden de bygger upp om pälsnäringen. Det material som de ofta visar har jag inte ens sett med egna ögon. Vi pälsfarmare har ju valt det här yrket för att vi tycker om att arbeta med djur och när man utfodrar och ser över djuren märker man nog fort om något djur behöver vård, fortsätter Mikael.

Mikael säger att det är pälsproducentens målsättning att ha så bra djur som möjligt och då måste man sköta dem på bästa möjliga sätt. Oavsett hur lönsamheten ser ut är arbetet det samma.

Maria bjöd in vänner till farmen

I Pensala och trakterna runt omkring är de flesta vana vid pälsfarmarna, men när Maria studerade i Vasa kunde hon få många kommentarer och frågor när hon berättade att hennes sambo hade pälsfarm.

– De var väldigt nyfikna. Jag bjöd in dem hit och de kunde bilda sig en egen uppfattning. Mina kompisar från södra Finland tyckte det var intressant att komma hit eftersom de aldrig hade sett en farm, säger Maria.

Har ni själva någon gång funderat på ifall branschen är rätt eller fel rent etiskt?

– Nog tänker man ju mycket under en livstid, säger Mikael.

– Man måste ju gå på djupet i sina egna åsikter när någon ifrågasätter dem. Nog kan jag se det från deras synvinkel. Ifall jag bloggat om ämnet kommer alltid kritiska frågor. Då måste jag tänka igenom hur den här människan ser på saken och vad hon eller han grundar sin åsikt på. Man måste förstå den andra sidan för att kunna försvara sin egen, säger Maria.

Ett barn springer in i ett lågt avlångt hus (skugghus) och en man och en kvinna följer efter.
Precis som sina föräldrar växer dottern Amelie upp på en farm. Ett barn springer in i ett lågt avlångt hus (skugghus) och en man och en kvinna följer efter. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth pälsdjursuppfödare,maria frände

Maria och Mikael har såklart flera argument för pälsnäringen. Ett är att det är ett hållbart material. Ett annat är den cirkulära ekonomin som det satsats mycket på.

– Pälsnäringen hjälper till exempel Östersjön. Skräpfiskar används till foder och när man tar bort fiskarna får man också bort mycket fosfor som orsakar övergödning, säger Maria.

Tror på framtiden - det måste de

Pälsnäringen är som tidigare nämnts inne i en lågkonjunktur och coronapandemin har gjort det värre. Maria och Mikael har ändå framtidshopp.

– Man måste hoppas att det svänger, och det har det ju gjort tidigare, säger Maria.

– Man får hoppas att utbud och efterfrågan kommer i balans. Man måste ju se till eget hus och ha en produktion så man reder sig ekonomiskt, säger Mikael.

SDP:s beslut är ändå något som oroar, och Mikael undrar vilken fakta som lades fram när beslutet tog och ifall politikerna var tillräckligt insatta i ämnet.

– Jag undrar om de verkligen vet vad det betyder för landsbygden, sysselsättningen och landets ekonomi. Över 90 procent går på export, det är värdefulla pengar för landet.

Det har lagts fram olika siffror kring hur stor sysselsättningen är. Enligt Finlands pälsdjursuppfödares förbund finns det cirka 750 pälsfarmer i landet som år 2019 sysselsatte 4030 personer.

På Oikeutta eläimille säger man att det jobbar ungefär 1200 personer på pälsfarmarna.

Österbotten - en vit fläck på kartan?

För många som arbetar på landet i Österbotten kanske landskapet upplevs som en vit fläck på kartan för de som sitter i södra Finland och tar beslut. Så känner också Maria och Mikael.

– Att de ska bestämma vad vi ska göra här … det känns fel. De politiker som är här känner till branschen, så deras åsikter och insyn borde väga mera. Inte lägger vi oss i vad de gör i södra Finland heller, säger Mikael.

– Speciellt om de grundar det på känsloargument. Att de själva bara tycker att man inte ska ha djurhållning på det här sättet och därför vill förbjuda det. Det är ingen logik, säger Maria.

Vill du veta mer om pälsnäringen? Lyssna på den här veckans avsnitt av podden Lägsta domstolen, där Steven Frostdahl som är informationschef på Finlands pälsdjursuppfödares förbund svarar på lyssnarnas frågor.

Frågan väcker förståeligt nog många åsikter, men vi har den här gången valt att stänga kommentarsfältet för just den här artikeln. Debatten som fördes i samband med SDP:s beslut går att läsa här.