Hoppa till huvudinnehåll

Film: Aalto – snyggt om hur arkitekten Alvar på allvar kom att påverka vår miljö

Alvar Aalto vid ett av träden i sin trädgård.
Mot högre höjder. Alvar Aalto i sin trädgård. Alvar Aalto vid ett av träden i sin trädgård. Bild: Aino Aalto/Familjen Aalto Alvar Aalto

De allra flesta kan göra kopplingen mellan Alvar Aalto, arkitektur och formgivning. Men vem var han egentligen – mannen, myten, legenden?

När det drar ihop sig till studentfester eller bröllop är det många som i tankarna bläddrar igenom en slags mental lista över potentiella presenter.

Inte sällan fastnar någon för en så kallad Aaltovas – designad 1936. Den vågformade kanten har etsat sig fast på vår kollektiva näthinna någonstans i jämnhöjd med mumintrollets konturer.

Aalto-maljakkoja Iittalan lasitehtaan hihnalla.
Savoyvasen som paret Aino och Alvar Aalto skapade 1936 kallas ofta Aaltovasen. Aalto-maljakkoja Iittalan lasitehtaan hihnalla. Bild: Dani Branthin / Yle Iittala (företag),Savoyvas

Utöver de klassiska vågorna är namnet Alvar Aalto starkt förknippat med raka och rena linjer, trä och läder, svart och vitt.

Oberoende av hur mycket man redan vet - eller trodde sig veta – om Aaltos stil och produktion är det lätt att bli överväldigad av den bild regissören Virpi Suutari målar fram av den mångsidige arkitekten.

En man vars inverkan på finländsk arkitektur är svår att överskatta.

En man som redan på 1930-talet upplevde en rad internationella framgångar av det slag som i dagens läge samlar folk till kollektiva hyllningar på gator och torg.

Men också en man som under hela sin karriär flankerades och ackompanjerades av starka kvinnor som på många sätt bidrog till succén.

Alvar och Aino Aalto i samband med världsutställningen i New York 1939.
Par i framgång. Aino och Alvar Aalto i samband med världsutställningen i New York 1939. Alvar och Aino Aalto i samband med världsutställningen i New York 1939. Bild: Eino Mäkinen/Familjen Aalto Alvar Aalto,Aino Aalto

Böljande berättande

Det står från första stund klart att Aalto är en elegant berättad dokumentär. En visuell upplevelse där bilder av natur, byggnader och föremål sömlöst vävs ihop med svartvita nedslag i olika arkiv.

Skisser och ritningar, foton och intervjuer portioneras ut med sinne för rytm – berättandet blir en slags vågrörelse som hela tiden bär framåt.

Positivt är också att Suutari trots en del givna element verkar lägga ett eget Aaltopussel utgående från de brev, byggnader och bilder hon själv råkat fastna för.

Interiör från biblioteket i Viborg - ritat av Alvar Aalto.
En vision av Stanley Kubrick? Biblioteket i Viborg är en av de byggnader Virpi Suutari lyfter fram. Interiör från biblioteket i Viborg - ritat av Alvar Aalto. Bild: Euphoria Film Alvar Aalto

Min enda invändning när det gäller formen är att Suutari i sin strävan efter att undvika ”talking heads” går onödigt långt – jag hade gärna sett mer av människorna bakom de röster som beskriver och analyserar.

Den kontroversiella stilbildaren

Inte helt oväntat är en av dokumentärens största behållningar att den får en att med nyvaknat intresse betrakta kända föremål och byggnader.

Många känner till att Finlandiahuset signerats av Aalto – betydligt färre tänker kanske på att Folkpensionsanstaltens tegelkomplex är ritat av samme man.

Många vet att Alvar samarbetade med hustrun Aino – betydligt färre känner kanske till vilken roll snickaren Otto Korhonen kom att spela för framgången.

Den kritik som under åren riktats mot en del av Aaltos verk går Suutari inte närmare in på.

Vi får visserligen veta att Finlandiahusets aula betraktades som allt annat än inbjudande, men diskussionen om den misslyckade akustiken berörs till exempel inte.

Finlandia-talon pohjoinen kulma.
Finlandiahuset i Helsingfors. Finlandia-talon pohjoinen kulma. Bild: Kristiina Lehto / Yle Finlandiahuset

Det som ändå framgår är att det inte var helt oproblematiskt att Aalto i så hög grad kom att prägla den samtida arkitekturen.

För en blivande arkitekt fanns det uppenbarligen bara två vägar att gå; att jobba i enlighet med Aaltos linje eller att stå i uttalad opposition mot densamma.

Ett hav av tankar

Intensiteten i Suutaris dokumentär uppstår i spänningsfältet mellan ett ”å ena sidan” och ett ”å andra sidan”.

Å ena sidan fruktbara samarbeten mellan makar, å andra sidan samarbeten där den ena parten per automatik hamnar i skuggan av den andra.

Alvar och Elissa Aalto stående på en bro.
Livet likt en tavla. Alvar Aalto med sin andra hustru Elissa - även hon arkitekt. Alvar och Elissa Aalto stående på en bro. Bild: Euphoria Film Alvar Aalto,Elissa Aalto

Å ena sidan en arkitektur skapad i samklang med den natur till vilken den anpassas, å andra sidan byggnader som stilmässigt bryter mot redan existerande miljöer.

Och intressant nog en profan arkitekt som lyckades skapa kyrkorum vars själva komposition speglar trons centrala frågeställningar.

Det som ändå allra starkast fastnar på min näthinna och i mitt ljudminne är bilden av en man som förmår uttrycka sig nyanserat på många olika språk.

I intervjuer glider svenska, finska, tyska och franska in i varandra som behagliga dyningar.

Som helhet fungerar dokumentären som en fin påminnelse om att de mest avskalade av former kan dölja ett hav av komplexa tankar.

Och att skönheten i det till synes enkla förstärks när den presenteras och analyseras på ett intressant sätt.

Alvar Aalto poserar med skidorna med snöklädda berg i bakgrunden.
Mot högre höjder. Alvar Aalto och idel vita vidder. Alvar Aalto poserar med skidorna med snöklädda berg i bakgrunden. Bild: Elissa Aalto/ Alvar Aalto -stiftelsen. Alvar Aalto

Läs också