Hoppa till huvudinnehåll

Dubbelseger för blågult i Sverigekampen trots att de finländska herrsprintarna skrev historia – svenskarna skjuter också ner snacket om ”orättvisa förhållanden”

Andreas Kramer springer in i mål som etta på 800 meter.
Andreas Kramer säkrade segern för Sverige. Andreas Kramer springer in i mål som etta på 800 meter. Bild: Lehtikuva Andreas Kramer

Sverige vann både herr- och damkampen i årets friidrottslandskamp. Herrkampen var ändå vid liv ända in i slutet – kanske tack vare att svenskarna fick flyga varje dag? Nej, det påverkade nog inte, slår flera idrottare fast.

– Har Finland någonsin tagit en trippelseger på 200 meter, frågade Samuli Samuelsson genast då han bänkade sig i intervjuzonen. Svaret är nej.

Samuel Purola korsade mållinjen som etta med tiden 21,06. Oskari Lehtonen, som gjorde nytt personligt rekord, var bara sex hundradelssekunder långsammare.

Publiken började jubla redan då löparna kurvade in på rakan. Kanske var det just tack vare publikstödet som Samuli Samuelsson också lyckades klämma sig förbi Tom Kling-Baptiste.

I spjutet gick det lika bra. Toni Kuusela, Antti Ruuskanen och Lassi Etelätalo var alla tillräckligt bra för att säkra en trippelseger.

Men det räckte inte hela vägen. Finland skulle ha behövt sex poäng till i den sista grenen, 800 meter. Där var de svenska förhandsfavoriterna ändå för starka.

– Problemet var att svenskarna levererade där de skulle göra det. Framför allt på 3000 meter hinder, kulstötningen och 10 000 meter fanns det en viss chans att slå in en kil och ta viktiga poäng, summerar Yle Sportens expertkommentator Mikael Ylöstalo.

"Det känns ju lite orättvist ..."

På damsidan stod det i praktiken klart redan efter lördagen att landskampen skulle sluta i svensk seger. De svenska favoriterna – med Angelica Bengtsson och Khaddi Sagnia i spetsen – var lika starka som väntat och Sverige tog hem segern med 35 poängs marginal.

Men alla finländare var inte missnöjda. Tvärtom. Jeanine Nygård fick hoppa in på 4 x 400 meter och log brett efter loppet.

– Det var ju nästan närkamp. Jag snubblade ju in i min motståndare och steg på hennes sko, vilket kanske var lite taskigt. Men roligt ändå, säger hon och skrattar.

Jeanine Nygård och Matilda Hellqvist, Sverigekampen 2017.
Jeanine Nygård är en rutinerad landskampsdeltagare. Jeanine Nygård och Matilda Hellqvist, Sverigekampen 2017. Bild: Decabild / SUL Jeanine Nygård,Matilda Hellqvist

För Nygård personligen är Sverigekampen en av sommarens absoluta höjdpunkter. Därför hade hon också byggt upp sitt träningsprogram kring att kunna delta – och deltog till och med i en ”byatävling” förra veckoslutet för att kvala in.

– Det var lite lustigt på uppvärmningen då man stod där på var sin sida om ett stängsel och ropade åt varandra för att höra hur det går, säger Nygård och tillägger:

– Lite orättvist för svenskarna att de måste flyga fram och tillbaka.

Stämmer inte, säger svenskarna

Orättvist, ja. Det verkar många tycka. Men svenskarna själv ser inte några som helst problem med arrangemangen. Inte ens löparna på 400 meter – en av de mest krävande sträckorna att dubblera på – som löpte långa stafetten på söndagen.

– Resandet bidrog definitivt. Vi var vid hotellet vid halv tolv och skulle upp vid sex. Så man fick inte värst mycket sömn. Men det bästa är ju tävlingen blev av. Flyget var ändå under en timme så det var inte problemet, slår Emil Johansson fast och får medhåll av Nick Ekelund-Arenander:

– Första hundra var ... heh, då kände man gårdagens lopp. Men sen tappade man rosten och då var det bara att köra, säger han.

Ekelund-Arenander körde sista sträckan för Sverige i stafetten. Han växlade in ungefär samtidigt som Samuel Purola, som genast spurtade förbi svensken. Men på upploppet var det svensken som var starkare.

– Det är bara kul att Finland lyckas få till det. Det är en upplevelse för alla. Och så blir det lite kamp. Då får man lov att vara okej med att flyga fram och tillbaka lite. Arrangemangen funkade. Som att köra fram och tillbaka till en vanlig tävling, säger Ekelund-Arenander.

Hämnden: "Det vet man ju aldrig"

Förbundskaptenen Karin Torneklint skriver under påståendet. Enligt henne har det inte funnits något pyrande missnöje gällande researrangemangen – även om många stora namn tackade nej till att både dubblera och över huvudtaget delta.

– Det är ett sådant år att vi bara är glada för att det blir en Finnkamp. Vi är bara tacksamma. I år kan man inte säga att något är orättvist, säger hon.

Sveriges landslag firar seger i Sverigekampen 2020.
Sverige firar sin dubbelseger runt Karin Torneklint. Sveriges landslag firar seger i Sverigekampen 2020. Bild: Lehtikuva Karin Torneklint

Torneklint var ändå lite upprörd på lördagskvällen. Två svenska herrar blev nämligen diskade på 5000 meter – något hon tyckte var onödigt. Och det gör hon fortfarande.

– Jag tycker inte man ska diska varandra om man hindrar varandra. Men vi tycker olika och det ska vi också göra. Det är så det är på Finnkampen. Jag strider för mitt lag och finnarna strider för sitt.

Topi Raitanen sa att han gärna skulle ha avgjort kampen på banan, men att alla sätt att få poäng är tillåtna då det handlar om en landskamp. Håller du alltså med – skulle du ha gjort likadant?

– Ja ... det vet man ju aldrig. Det får man se, säger hon och ler hemlighetsfullt.

Strax efter intervjun diskades Janica Rauma från damernas 5000 meter efter en svensk protest.

Resultat, Sverigekampen 2020:

Herrar: Sverige–Finland 206–201

Damer: Sverige–Finland 221–186

Samtliga resultat hittar du här!

Läs också