Hoppa till huvudinnehåll

Medborgarinitiativ vill se mer antirasism i utbildningen: "Samhället borde ta sitt ansvar"

Emmi Hahto och Melissa Linsa står framför centrumbiblioteket Odes orangea fasad i Helsingfors,
Emmi Hahto och Melissa Linsa är två delar av en trio unga studerande som står bakom medborgarinitiativet för antirasistisk utbildning. Emmi Hahto och Melissa Linsa står framför centrumbiblioteket Odes orangea fasad i Helsingfors, Bild: Yle/Simon Karlsson medborgarinitiativ,Emmi Hahto

För att vi ska kunna motarbeta rasism krävs mer undervisning om begreppet, säger ett nytt medborgarinitiativ. Det håller också koreografen och påverkaren Sonya Lindfors med om, och säger att undermedvetna fördomar måste arbetas bort för att vi ska bli av med strukturell rasism.

I juni satte tre unga kvinnor från Vasa i gång med att komponera ett medborgarinitiativ för att antirasism skulle ta en tydlig plats i det finländska skolsystemet. Nu har de nästan 20 000 underskrifter efter en månads kampanjarbete.

Medborgarinitiativet har rubriken, fritt översatt från finska, "Inför antirasistiska strategier och en kritisk synvinkel i studieplanerna".

Vad betyder det?

I första hand vill initiativet att högskolorna ska ta upp rasismbegreppet, strukturell rasism, felaktiga stereotyper och kulturell förståelse mer ingående än nu.

Om till exempel högskolestuderande lär sig om de här sakerna förbättras kunskapen och förutsättningarna också för andra, menar initiativtagarna.Speciellt gäller det här inom de fält som direkt har en inverkan på samhället, till exempel dem som arbetar som lärare, sjukvårdare och poliser.

Rasism i Finland: Vilka ben står initiativet på?

Emmi Hahtos, Melissa Linsas och Yasmina Limams medborgarinitiativ baserar sig på forskning. Till källorna hör forskning på yrkeshögskolan Diakonia, Tammerfors, Åbo, Jyväskyläs universitet och andra rapporter från olika organisationer. Hela listan hittas på initiativets sida. Och även annan forskning tyder på samma sak.

Bland annat har forskning visat att Finland är ett av Europas mest rasistiska länder.

En undersökning från diskrimineringsombudsmannen tidigare i år, där 286 afrofinländare intervjuats, visade att 67 procent av de som svarat har stött på diskriminering eller rasism i skolvärlden, 60 procent har stött på diskriminering i arbetslivet, 20 procent av respondenterna har stoppats av polis eller väktare på grund av deras utseende och nästan 50 procent upplever diskriminering minst en gång per månad.

I medborgarinitiativets material framkommer att 12 procent av utlänningarna i Finland stöter på diskriminering inom hälsovården, 10 procent hos Folkpensionsanstalten eller i socialtjänster, 8 procent då de har och göra med Polisen och 13 procent vid arbetskraftsbyråerna.

Målet är 50 000 underskrifter och en riksdagsbehandling, men viktigast är att skapa diskussion.

- Vi vill skapa en dialog mellan människorna och institutionerna. Vi vill få lärarutbildningarna, poliser, läkare och alla andra att kommentera det här, säger Emmi Hahto, en av huvudinitiativtagarna.

- Till exempel om jag som lärare enligt läroplanen ska behandla rasism i skolan men jag inte har lärt mig om rasism i min utbildning, så har vi ett problem.

Tre helt vanliga, unga kvinnor kan starta ett medborgarinitiativ och kan påverka

Melissa Linsa, en annan av upphovskvinnorna, förklarar att lärare de talat med vittnat om bristande kunskap.

- Många lärare känner att det är på deras eget ansvar att utbilda sig själva i ämnet. Vi menar att samhället borde ta sitt ansvar och skapa förutsättningar för att de ska kunna ta upp rasism i skolan.

Den där tre vanliga tjejer startade ett medborgarinitiativ

Att intervjun med Melissa Linsa och Emmi Hahto görs i centrumbiblioteket Odes kafeteria är passande. På andra sidan Medborgartorget och Mannerheimvägen står riksdagshuset och lyser i solen. Där hoppas de att initiativet ska behandlas i något skede.

Idén till initiativet kom från Yasmina Limam, en av arrangörerna bakom den välbesökta, antirasistiska demonstrationen i Vasa i mitten av juni.

Linsa hade redan varit med och arrangerat demonstrationen i Vasa och Black Lives Matter Helsinki-demonstrationen i Helsingfors, och då Limam kläckte idén om ett medborgarinitiativ frågade hon om hennes Vasabekanta vill vara med och författa det.

Yleisöä Black lives Matter -mielenilmauksessa Vaasassa
Fröet till medborgarinitiativet såddes på Black Lives Matter-demonstrationen i Vasa i juni. Yleisöä Black lives Matter -mielenilmauksessa Vaasassa Bild: Merja Siirilä / Yle Black Lives Matter

I Finland finns diskrimineringslagen, som i teorin ska förhindra bland annat strukturell rasism, alltså se till så det finns mekanismer som förhindrar diskriminering i till exempel arbetslivet och inom utbildningen.

Men enligt Linsa och Hahto, och många med dem, uppfylls lagen inte.

- Finland ska vara ett pionjärland inom jämställdhet, men samtidigt blundar vi för den diskriminering som tyvärr händer också här, säger Hahto.

Efter en hel del efterforskningar, skrivande och pappersvändande kunde trion lansera sitt initiativ. Med över tre månader kvar har de redan samlat nästan 20 000 underskrifter.

- Vi gick i genom massor av forskning, lagtexter och artiklar. Det var en massa jobb, berättar Linsa.

- Det visar ju att tre helt vanliga, unga kvinnor kan starta ett medborgarinitiativ och kan påverka, man måste inte vara en profil eller en stor organisation, säger Hahto.

Oroliga akademiker och skeptiska konstskolor

Responsen på initiativet har varit delad. Utöver positiv feedback har kritiken tagit olika form beroende på vem som gett den.

Bland annat en del akademiker har vilt slagit ifrån sig, berättar Linsa.

- Från högskolorna har man varit rädd för att det här ska leda till att deras självständighet hotas. Många har sagt att om riksdagen kommer in och kräver en sådan här sak, vad kräver de härnäst?

Det är ett missförstånd, vi är inte ute efter att underminera högskolornas autonomi, säger Melissa Linsa.

Staten, närmast Utbildningsstyrelsen, ska inte direkt påverka vad högskolorna lär ut och hur. Däremot kan myndigheterna rekommendera till exempel att rasism behandlas mer än i det rådande läget.

Folkmassor på Senatstorget i Helsingfors.
Antirasistiska Black Lives Matter-demonstrationen på Senatstorget i Helsingfors i juni, rakt framför universitetets huvudbyggnad, drog fullt hus. Folkmassor på Senatstorget i Helsingfors. Bild: Marcus Rosenlund/Yle Senatstorget,Helsingfors,peli poikki,demonstration,antirasism

Också konsthögskolorna har uttryckt försiktig kritik mot initiativet, efter att 1 300 nuvarande och före detta studerande i en separat skrivelse krävt att konstens lärocentra tar itu med strukturell rasism.

Även om de skolor Yle Uutiset talade med i juli lovade kolla på initiativet efter semestrarna kritiserades det för att vara ofärdigt. Den kritiken har också framförts av andra.

Linsa och Hahto påpekar att de inte skrivit en färdig lag, utan målet med ett medborgarinitiativ är att det ska gås igenom i riksdagen.

- Vi är inte juridikexperter. Vi är tre vanliga kvinnor som vill att den här saken behandlas. Riksdagen kan sedan bestämma vad som ska tas med och vad som måste skrivas om, om de vill gå vidare med initiativet, förklarar Linsa.

Sonya Lindfors: Många tror fortfarande att det inte berör Finland

Då vi talar om strukturell rasism i Finland lyfts ofta svårigheter för icke-vita att få jobb fram som ett exempel. Flera branscher, inklusive mediebranschen och konsten, lider brist på personer från olika kulturella och etniska minoriteter.

Sonya Lindfors, koreograf, konstnär och påverkare, säger att mer antirasism i utbildningen skulle ge Finland chansen att leva upp till sin självbild som ett jämlikt samhälle.

Porträtt av Sonya Lindfors ansikte.
Sonya Lindfors. Porträtt av Sonya Lindfors ansikte. Bild: Mårten Lampén porträtt,sonya lindfors

- Världen förändras och utbildningen borde förändras med den. 16 procent av Helsingfors invånare har inte finska, svenska eller samiska som modersmål.

- I Finland har nu en generation av ungdomar växt fram som inte är vita, och som borde ha en möjlighet att växa upp, gå i skola och få arbeta inom den bransch de vill utan att råka ut för diskriminering, säger Lindfors.

Exempel på rasism hon noterat inom konstutbildningar är språkbruk och undervisningssätt som är rasistiska, svarta skådespelare vars rollmöjligheter definieras av hudfärg och mikroaggressioner, små kommentarer eller manér med ett nedlåtande budskap.

Det förekommer en undermedveten attityd, en sinnebild över vem som är en finländsk skådespelare, hur hen får se ut och låta

Lindfors påpekar att det inte bara handlar om rasism. Också homofobi, transfobi, diskriminering av personer med funktionsnedsättning, kvinnohat och annan diskriminering lever fortfarande kvar och måste motarbetas.

Den bild samhället nu har av vem som är konstnär är problematisk.

- Det förekommer en undermedveten attityd, en sinnebild över vem som är en finländsk skådespelare, hur hen får se ut och låta. I orkestrar har det framkommit att om provspelningar görs bakom ett draperi, och identiteten hos den ansökande hålls hemlig, anställs plötsligt många fler kvinnor, säger Lindfors.

Hon säger att dylika provspelningar inte är möjliga inom teatern – men att alternativa sätt att provspela också där borde utvecklas, för att minska på hur förutfattade, undermedvetna attityder (eng. unconscious bias) påverkar slutresultatet.

Vems frihet är viktigare? Den etablerade kulturprofilens eller den unga studentens som diskrimineras?

På konstutbildningarna och i konstbranschen överlag förekommer diskriminering i många former. Försök att få bort till exempel rasism bemöts ofta med ovilja, säger Lindfors.

- Trots att förändring mot det bättre redan skett är många rädda för att det skulle inkräkta på den konstnärliga friheten, men då vill jag fråga vems frihet som är viktigare? Den etablerade kulturprofilens eller den unga studentens som diskrimineras?

Under hela sommaren, då antirasism och Black Lives Matter-rörelsen legat i fokus nästan hela tiden, har Finlands stora artister, profiler och även de flesta politiker varit väldigt tysta jämfört med sina motsvarigheter i till exempel Sverige, Storbritannien och USA. Försöken att få i gång en diskussion inom kulturen i Finland har varit fruktlösa.

Vad är det då som gör att de som har en plattform inte vågat tala ut om rasismen i Finland?

- Många har svårt att se det som händer i USA som ett problem också i Finland. Det rör liksom inte oss. Men jag tror många också är rädda för att ta ställning, man vågar inte, säger Lindfors.

Sonya Lindfors tror att det som Finland och speciellt kulturen och konsten behöver är ett utvecklat konstbegrepp.

- Vi borde bli bättre på att förstå hur Finlands historia och kultur, och Europas historia och kultur, är kopplat till imperialism och kolonialism. Vi är en del av världen och oavsett om det handlar om minstrelshower eller rasistiska karaktärer på finska godisprodukter så borde vi veta varifrån vi fått dem, säger Lindfors.

Läs också