Hoppa till huvudinnehåll

Teater: Hypnotiskt långsam ceremoni med te

En kvinna i vit klänning sitter på golvet, framför henne står en tekanna och små koppar. Intill henne sitter två kvinnor i vitt på huk.
Temästaren (Malin Kivelä) och teassistenterna (Åsa Nybo, Hanna Raita-aho) serverar te enligt traditionella former. En kvinna i vit klänning sitter på golvet, framför henne står en tekanna och små koppar. Intill henne sitter två kvinnor i vitt på huk. Bild: Helena Sandman Malin Kivelä,teceremoni

På Villa Lill-Kallvik ges föreställningen teceremoni. Det är en elegant formgiven och hypnotiskt långsam ritual där en känsla av lugn, intimitet och samvaro infinner sig under av tystnad och tesörplande.

I skymningen, anpassat till solnedgången på minuten, leds publiken en och en in i Villa Lill-Kallvik i Nordsjö för att delta i föreställningen teceremoni (med litet t).

I huset råder tystnad. Arbetsgruppens skådespelare tar emot som teassistenter, klädda i vita underställ. När besökarna tagit av sig ytterkläderna, tvättar de händerna i ett litet tvättfat som assistenterna håller fram.

Publiken samlas inne i ett litet väntrum där de får ta yllesockor på fötterna. Och sedan får vi komma in i salongen, där det är dags för teceremoni.

Bakom ett halvgenomskinligt skynke sitter ceremonins temästare (Malin Kivelä) på golvet klädd i en vit klänning som breder ut sig i en perfekt cirkel omkring henne.

Genom fönstren bakom henne ser vi ut mot grönområdet nere vid stranden där himlen sakta skymmer.

Skynket dras åt sidan och serveringen börjar.

En oväntad ynnest

Med hypnotisk långsamhet sköljer ceremonimästaren ur tekopparna i tur och ordning. Den ena assistenten mäter upp vatten i en röd emaljerad tekanna och värmer det på en liten spis.

Vattnet som porlar och kannan som sjuder på kokplattan är de enda ljuden i rummet.

Teblad mäts upp i varje kopp och sedan häller temästaren hett vatten i kopparna, en efter en. Assistenterna bär fram kopparna på särskilda bräden.

Efter alla de omständliga turerna känns det som en oväntad ynnest då ceremonimästaren med en gest bjuder oss att dricka.

Hettan från koppen och den milda smaken av grönt te ger en överraskande kick. Koncentrationen skärps och jag känner mig uppiggad, varm och lugn.

I lugn och ro smuttar jag på teet tills tebladen ligger upprullade och blöta på koppens botten. Sedan samlas kopparna in och allt görs på nytt. Tre gånger till.

Vid scenkonstens gräns

Under föreställningen som varar närapå två timmar skapas en känsla av intimitet och samvaro, som i ett firmakök tidigt på morgonen innan någon har lust att prata, eller i en allmän bastu där alla ordlöst bekräftar varandras närvaro.

Så vitt jag kan bedöma – jag är dock inte insatt i hur japanska teceremonier ska gå till – så följer arbetsgruppen de traditionella formerna för en teceremoni.

Men några sparsamma element läggs till som gör händelsen till en intressant föreställning snarare än en traditionellt genomförd ritual.

Och utöver den behagliga upplevelsen i sig är teceremoni ett intressant verk i att den identifierar gräns mellan scenkonst och något annat, ritualen, och framgångsrikt lyckas placera sig på gränsen mellan dem.

Teceremoni spelas på Villa Lill-Kallvik, Pimpinellrosgränden 5, Helsingfors till och med den 13.9.

Temästare: Malin Kivelä. Assistenter: Åsa Nybo, Hanna Raita-aho. Scenografi: Helena Sandman, Åsa Nybo. Dräkt: Helena Sandman. Ljud: Jens von Weissenberg. Koreografi: Riina Huhtanen. Maskering, hår: Shina Sirén. Sömnad: Bella Miettinen. Tekonsult: Ville Sorsa. Koncept: Kivelä & Nybo.

Läs också