Hoppa till huvudinnehåll

Studentparet låg och sov under bar himmel då den brutala attacken fick sin början - Polisen i Åbo: Det 33 år gamla mordet på Sverigebåten är nu löst

Dråpet på Viking Sally har gått till åtalsprövning. Domen skulle vara unik, men åklagaren har ett svårt jobb framför sig.

Sommarnatten var ljus och lugn då Åbo flygdivisions helikopter i en hastighet på 200 km i timmen flög över Skärgårdshavet. Flyghöjden var över 200 meter och sikten utmärkt.

Strax innan klockan fem på morgonen såg piloten och flygmekanikern destinationen. Det var tisdag morgon den 28 juli 1987.

Passagerarfartyget Viking Sally körde mot Åbo genom den åländska skärgården. Dyningarna fick fartyget knappt att gunga.

Föraren styrde med rutin helikoptern mot Viking Sallys lilla helikopterplatta. Plattan fanns precis bakom skorstenen i aktern på fartyget. I dåligt före kunde platsen vara utmanande att landa på.

Den andra flygmekanikern kontrollerade helikopterns stjärt och gav piloten direktiv vid landning. Bakom satt 27-åriga yträddaren Heikki Maskulin och väntade på sin tur. Han hade blivit väckt av ett samtal hemma i Åbo mindre än en timme tidigare. Det enda besättningen visste om uppdraget var att det var frågan om en sjukhustransport.

Vanligtvis handlade sjukhustransporterna från Sverigebåtarna om hjärtinfarkter, fall i trappor och andra alkoholrelaterade olyckor.

Den tyska trion hade planerat att gå på sightseeing, dricka öl och besöka den legendariska festivalen Ruisrock i Åbo.

Då helikopterns hjul nuddade plattan steg Maskulin ut. Han insåg genast att uppdraget handlade om något annat den här gången. Fartygets personal bar på två blodiga människor på bårar. Platsen var avgränsad och hela helikopterplattan var täckt av blod.

De skadade, en man och en kvinna, lyftes in i helikoptern. Fartygets sjukskötare följde efter. Helikoptern lyfte från plattan och tog sikte mot Åbo. Under färden koncentrerade sig sjukskötaren på att hjälpa kvinnan medan Maskulin undersökte mannen. Mannens skador i bakhuvudet var massiva och under flygturen fanns inte mycket att göra.

Då Viking Sally närmade sig hamnen i Åbo några timmar senare stod polisen redo. Enligt förhandsuppgifterna hade en okänd person attackerat ett ungt tyskt par på helikopterplattan under natten. 20-åriga Klaus Schelkle hade dött. 22-åriga Bettina Taxis låg intagen på Åbo universitetscentralsjukhus med allvarliga skador.

Polisen antog att gärningsmannen fortfarande var ombord på färjan.

Viking Sally tog i land i Åbo hamn klockan 8.10. Polisen inledde en massiv förhörsoperation av passagerarna.

Också reportrarna var redo. Inget liknande hade någonsin tidigare ägt rum i Finland. Nyheten spreds först inom landets gränser, sedan till Sverige och snart till resten av Europa.

En tredje person som tillhörde det tyska gänget, 21-åriga Thomas Schmid, blev omhändertagen av polisen. Den upprörde mannen försökte hjälpa men kunde inte. Mördaren flydde spårlöst från fartyget - i 33 år.

Polisen vet vem mördaren är

  • Trots den omfattande utredningen lyckades man inte få fast gärningsmannen under 1980- eller 1990-talet. Utredningen lades därför ner. Men år 2016 fick polisen tag på ny information som ledde till att man öppnade brottsutredningen igen.
  • Fallet har nu förflyttats till åtalsprövning där åklagaren ska fatta beslut om bevisningen är tillräcklig för att väcka åtal.
  • En person är misstänkt. Enligt polisen kände personen inte offren sedan tidigare. Polisen avslöjar inte den misstänktes ålder, medborgarskap eller kön. Personen är inte fängslad.
  • Åtalsprövningen kommer att bli svår. Det finns inga ögonvittnen och enligt de uppgifter Yle fått är den rättstekniska bevisningen knapp. Åklagaren måste kunna åtala personer för mord. Ifall handlingen konstateras vara ett dråp, är fallet preskriberat.

I den här artikeln berättar Yle om händelserna under den ödesdigra natten utgående från intervjuer samt källor publicerade under åren 1987-1992.

Inför den här artikeln har utredningsledare Veli-Matti Soikkeli, Heikki Maskulin och Thomas Schmid intervjuats. Dessutom har några poliser som jobbade med fallet under 1980-talet gett en del bakgrundsinformation. Soikkeli avslöjar inte vad den nya informationen är som polisen nu fått reda på, som lett till att brottsutredningen öppnats igen.

Interrail mot ljusa nätter

Den västtyska resetrions interrail var ingen välplanerad resa, utan snarare ett spontant infall. Thomas Schmid berättar för Yle att han inte ens kommer ihåg hur idén att åka på interrail föddes. Men han minns att de sparade pengar inför resan.

Schelkle och Schmid hade varit vänner i flera år. De hejade båda på fotbollslaget FC Stuttgart och hade träffats genom supporterkretsar. De hade också tidigare åkt interrail tillsammans. Båda studerade till mekaniker.

Mindre än ett ett år innan de begav sig på resan mot Finland träffade Schelkle Bettina Taxis på en nattklubb. Kort därefter började de sällskapa.

Trion ville snabbt till Finland. Då resan började tog de sig snabbt till Stockholm och tillbringade en natt där. Redan nästa kväll, strax efter klockan tio, steg de ombord på Viking Sally.

Klaus Schelkle och Bettina Taxis i Stockholm innan de steg ombord på Viking Sally.

Färjan i sig var en upplevelse. Sju år gamla Viking Sally var fortfarande en kryssningsfärja värd att uppleva. Resan innebar dock ingen lyx. Kryssningarna såg ut som de gör än i dag - ibland till och med ännu stökigare.

Fartyget skulle anlända till Åbo på morgonen. På programmet stod sightseeing, öldrickande och Ruisrock. På den legendariska festivalens första dag skulle Peer Gynt och Pretenders uppträda på huvudscenen. Efter Ruisrock var planen att fortsätta färden mot finska Lappland och sedan åka vidare till Bergen och Oslo.

Ett tidningsurklipp från 1987 med nyheter om Ruisrock.
Resans första mål för den tyska trion var Ruisrock. Ett tidningsurklipp från 1987 med nyheter om Ruisrock. Ruisrock

Tyskarna reste med däckplatser. Schelkle och Taxis hade på förhand spanat in en lämplig sovplats på helikopterplattan i fartygets akter. Schmid ville inte störa det unga paret och bestämde sig för att lägga sig inomhus för att sova. Kryssningslivet intresserade inte honom så mycket men han drack en öl eller två under kvällen. Sällskapets ryggsäckar var under hans bevakning.

Kriminalkommissarie Eino Kivimäki, som i dag är pensionerad, ansvarade till en början för brottsutredningen. Han vill inte kommentera fallet innan de nya uppgifterna om fallet publicerats. Men Kivimäki har skrivit om händelserna den natten i en artikel som publicerats i boken Poliisi kertoo år 1992. Också den nuvarande ledande brottsutredanden Veli-Matti Soikkeli är förtegen om utredningen. Därför ses Kivimäkis beskrivning av nattens händelser som de mest detaljerade och bekräftade uppgifterna som finns att tillgå. De här uppgifterna kan ha ändrats betydligt i och med att en ny utredning sattes igång år 2016.

Enligt artikeln var Schelkle och Taxis mer sociala på kryssningsfartyget än Schmid. De fortsatte kvällen senare och umgicks med flera andra passagerare på fartyget. Någon gång under kvällen hade paret kommit till Schmid för att berätta att de hade träffat en “rolig finländare” som pratade utmärkt tyska.

Animerad karta
Animerad karta Bild: llkka Kemppinen / Yle

Den roliga finländaren var en affärsman som var på väg tillbaka till Finland med en last reservdelar från Tyskland. Affärsmannen ville visa bildelarna för Schelkle som studerade till bilmekaniker. De försökte ta sig till bildäcket, men dörren var stängd under resans gång. De bestämde sig för att göra ett nytt försök nästa morgon. För säkerhets skull bytte de kontaktuppgifter med varandra redan under natten.

Brutal attack på helikopterplattan

Schmid sov redan då Schelkle och Taxis hämtade sina sovsäckar och styrde stegen mot det nionde däcket och helikopterplattan. Klockan var uppskattningsvis ett på natten.

Paret låg och sov i ett hörn skyddat av ett plexiglas under bar himmel. Platsen var dunkel i och med att lampan där var sönder.

Under kvällens gång rörde sig mycket folk på helikopterplattan. På fartyget fanns passagerare från åtminstone nio olika länder. Bland passagerarna fanns bland annat en grupp scouter som var på väg till det internationella Nordic LDS Jamboree-lägret i Sagu i Egentliga Finland. Lägret var riktat till medlemmar av kyrkan Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, det vill säga mormoner.

En del av scouttonåringarna hade gått omkring på färjan hela natten vilket hade stört en del andra passagerare. Ungefär klockan 3.45 tog sig tre av dem till helikopterplattan. De danska scouterna hade redan tidigare under kvällen varit på helikopterplattan.

Men nu syntes ingen till där. Kort därefter såg en av dem något som rörde sig i mörkret.

Animerad karta
Grafiker skapade en rekonstruktion av platsen där offren hittades på helikopterplattan på Viking Sally, då danskarna hittade dem. Alla detaljer om fartyget och händelsen kanske inte stämmer helt. Animerad karta Bild: Ilkka Kemppinen / Yle

Under luftventilerna syntes två människor.

Pojkarna trodde först att det var frågan om två mycket berusade personer, som försökte stiga upp men föll ner på däcket igen.

Scouterna tittade på försöken en stund innan en av dem bestämde sig för att titta närmare på vad som försiggick. Enligt de uppgifter som publicerades i tidningarna år 1987 var det en 18-årig dansk man.

Han gick närmare människorna.

Det var en man och en kvinna som kämpade med att ställa sig upp. Deras ansikten och kläder var täckta av blod. Nu upptäckte scouterna att också däcket var fullt av blod.

Klaus Schelkle och Bettina Taxis var allvarligt skadade. Båda kunde röra sig en aning men det var oklart ifall de uppfattade något av situationen överhuvudtaget.

Den danska mannen berättade bland annat i intervjuer för Turun Sanomat och Seura att han nog kunde första hjälpen, men att han inte visste vad man gör åt så här pass allvarliga skador. Av händelseförloppet efter det här presenterades mycket motsägelsefulla versioner under 1980-talet.

Det man vet är att en del av danskarna gick till fartygets infodesk för att berätta om situationen. Därifrån larmades fartygets ordningsvakt till platsen. På basis av offrens skador kunde ordningsvakten genast konstatera att det var frågan om ett våldsbrott.

Ordningsvakten är i dag pensionerad och vill inte uttala sig innan utredningsmaterialet publicerats.

Tidigare har vakten berättat för polisen att offrens huvudskador såg ut att tydligt ha orsakats av något föremål.

Enligt Eino Kivimäkis Poliisi kertoo-artikel tog ordningsvakten och annan personal offren till fartygets sjukstuga. Schelkle och Taxis försökte säga något men talet var otydligt. Det kan antingen ha berott på de skador de fått eller på att ingen på plats kunde tyska.

I sjukstugan försökte sjukskötaren stoppa blödningen med handdukar men förstod snabbt att offren har allvarliga skador innanför skallen. Fartyget kontaktade Åbo sjöräddningscentral som skickade en helikopter till platsen.

Då yträddare Heikki Maskulin senare tänker på brottsplatsen, är han övertygad om att gärningsmannen måste ha varit täckt av blod. Det här är dock en spekulation som polisen inte tagit ställning till.

Enligt Maskulin var Taxis stundvis vid medvetande under helikopterfärden. Hon trodde att de som hjälpte henne försökte attackera henne och hon försökte skydda sig själv under resan.

Maskulin var tvungen att återuppliva Schelkle i helikoptern. Då helikoptern landade i Kuppis i Åbo fördes offren med ambulans till ÅUCS. De flyttades till sjukhuset 5.48. Strax efter det konstaterade läkaren att Klaus Schelkle var död.

Brottsutredarna flögs till fartyget

Polisen i Åbo larmades klockan 4.28. Då sjukhustransporten var över flög samma besättning tre poliser och en teknisk utredare till fartyget.

Ombord på fartyget hade ordningsvakten gjort det hen kunnat. Vakten hade isolerat en del av brottsplatsen och samlat förhandsuppgifter om möjliga ögonvittnen. Själva våldshandlingen hade inga ögonvittnen.

Thomas Schmid vaknade på natten till ljudet av helikoptern men fortsatte att sova. Tidigt på morgonen väckte två okända män honom och frågade honom vem ryggsäckarna bredvid honom tillhör.

Schmid berättade vem ägarna till ryggsäckarna var och männen bad honom följa med dem. Det var Åbopolisens brottsutredare.

Schmid flyttades till en lugn plats där polisen började förhöra honom. Timmarna gick och Schmid förhördes igen och igen. Slutligen var hans frustration och oro så stor så han lät bli att svara på fler frågor innan han fick veta vad som pågick. Då berättade poliserna vad som hade hänt.

Animerad karta
Animerad karta Bild: Polisen, grafik: llkka Kemppinen/Yle

Polisen isolerar fartyget i hamnen

I början av utredningen fäste polisen uppmärksamhet vid flera unga män. En av dem var en 26-årig engelsman som hittades sovande på golvet i en salong. Mannens kläder var blodiga, men han hävdade att blodet kom från hans egen näsa. I Poliisi kertoo-artikeln beskriver Kivimäki engelsmannens natt som stökig.

Mannen hade träffat en finsk kvinna i Israel och var på väg för att träffa henne. Engelsmannen hade försökt stiga i land i Helsingfors. Enligt polisens beskrivning såg mannen ut som en risig missbrukare och han måste genast vända tillbaka till Sverige i hamnen. Nu försökte han ta sig till Finland igen, den här gången via Åbo.

Försöket ledde till att han blev huvudmisstänkt i mordutredningen.

I brottsutredningen framkom att engelsmannen hade tillbringat en stökig natt med ett gäng finländare. Till gruppen hörde två unga män från Kotka och tre från Kangasala.

De tre senare hade tillbringat en dag i Stockholm och förlorat alla sina pengar. Nu var de på väg tillbaka med hjälp av biljetter som socialen i Stockholm köpt åt dem. Under kvällen umgicks de med ungdomarna från Kotka och britten. Gänget hade ätit grillmat i restaurangen och druckit alkohol på olika ställen ombord.

Då fartyget anlände till Åbo väntade polisen i hamnen. Alla i sällskapet fördes till polisstationen.

En polisbåt patrullerade runt fartyget och på land filmade brottsutredare alla som lämnade båten. Till en början antecknade polisen alla passagerares personuppgifter, men det visade sig vara alltför tidskrävande.

Polisen ändrade taktik och lät bli att skriva upp alla åldringar, barn och vuxna som reste i sällskap av små barn. Man försökte i alla fall få alla passagerare på film.

Operationen i hamnen var på förhand planerad i och med att polisen i Åbo hade haft dåliga erfarenheter av utredningen av våldsbrott som skett ombord på fartyget. I juli 1986 hade en affärsman från Tammerfors mördats på samma fartyg. Det som hade gjort utredningen svår, var att alla passagerare hunnit lämna båten i Stockholm innan själva utredningen hann börja.

Brottet löstes efter ett enormt jobb våren 1987. Gärningsmannen visade sig vara Åbobon och sjömannen Reijo Hammar, som senare har kallats för Finlands farligaste fånge på grund av de brott han gjorde senare.

Den huvudmisstänkta bestrider anklagelserna

Gentemot finländarna hittades inga bevis, så de släpptes tidigt. Polisen i Åbo hade få engelsktalande kriminaltekniska utredare, men en hittades. I förhören hävdade engelsmannen sin oskuld. Polisen förhörde honom flera gånger och höll honom gripen så länge som lagen då tillät. År 1987 betydde det två veckor.

Kriminaltekniska laboratoriet gjorde sitt för att analysera blodet på den misstänktas kläder. Enligt Poliisi kertoo-artikeln visade sig blodet vara engelsmannens eget. Inga andra bevis hittades så mannen släpptes.

Brottet ägde rum på åländskt vatten, men för polisen var det klart att Ålands polis inte skulle ha tillräckliga resurser för en så omfattande utredning. Åbo och Björneborgs länsstyrelse beordrade polisen i Åbo att ta hand om brottsutredningen. De fick också stöd av Centralkriminalpolisen.

Brottsutredningen var redan från början ovanligt omfattande. Tusentals dokument sorterades med ny revolutionerande teknologi: dator. Redan i början kunde polisen utesluta stöld eller att handlingen skulle ha haft ett sexuellt motiv.

Det mest sannolika alternativet som utredarna kom fram till var att motivet till brotten skulle ha varit av en till synes obetydlig anledning. En sådan handling kan utföras av psykiskt sjuka eller personer med svår personlighetsstörning.

Begränsade möjligheter i utredningen

Under 1980-talet såg brottsutredningen mycket annorlunda ut än den gör i dag. Det fanns inte mobiltelefoner, och övervakningskameror fanns bara på bildäcket och i maskinrummet på Viking Sally. Dessutom var kvaliteten på inspelningarna ofta dålig.

DNA-bevisning var i startgroparna och i Finland började man med DNA-analyser i brottsutredning egentligen först på 1990-talet. År 1987 kunde man närmast bestämma blodgrupp och ifall blodet var en människas eller ett djurs blod.

Till råga på allt förde Sverigebåtarna inga omfattande passagerarlistor på den tiden. På kryssningsfartygen kunde det finnas många passagerare som ingen hade några personuppgifter om.

Utredningen bestod främst av förhör.

Polisen letade efter misstänkta runtom i Europa

Animerad karta
En av de misstänkta var den så kallade mössmannen som hade synts till i fartygets kafé. Animerad karta Bild: Polisen, grafik: llkka Kemppinen / Yle

Ett år efter händelsen lyckades polisen i samarbete med Tysklands polis höra Bettina Taxis. Hon kom inte ihåg någonting från händelsen. Taxis ska till största delen ha återhämtat sig från de fysiska skadorna hon fick i attacken, men inte helt.

Under flera år sökte polisen efter olika personer. Två olika personer kallades i media för “mössmannen” på grund av att de hade setts bära iögonfallande mössor. En av dem påträffades i Västtyskland, och polisen strök honom från listan över misstänkta.

Den andra mössmannen lär polisen aldrig ha hittat. Enligt polisen var det en man som setts röra sig under natten nära kaféet. Den kring 30-åriga mannen hade väckt uppmärksamhet. Han verkade smutsig och pratade engelska för sig själv.

På huvudet hade han en mörk eller grönaktig mössa. Han var klädd i en ylletröja och på fötterna hade han skor med skaft.

Animerad karta
Fiskarna hittade kläder som misstänktes ha kopplingar till Viking Sally på en holme. På bilden har polisen klätt en docka i kläderna. Animerad karta Bild: Polisen, grafik: Ilkka Kemppinen/Yle

Våren 1989 publicerade polisen en ny observation som misstänktes ha kopplingar till brottet. I augusti 1987 tog två lokala fiskare i land på Lilla Bjornholm i Korpo. Den fyra hektar stora obebodda ön ligger precis intill fartygets rutt.

Fiskarna såg en svart sopsäck på stranden. De tittade in i säcken och konstaterade att den var fylld med kläder. De lämnade säcken där de hittade den och fortsatte sin färd.

Nästa sommar återvände fiskarna till holmen och upptäckte att säcken fortfarande låg kvar. Då beslöt de sig för att ta den med sig och föra den till polisen i Nagu. Därifrån fördes den till polisen i Åbo.

I säcken fanns bland annat inhemskt producerade Umberto loafers, ljusa shorts och en röd akrylylletröja. Dessutom fanns det en grå handske med initialerna H.K. i kassen.

Polisen berättade att stället där säcken hittats och “andra tekniska utredningar” tyder på att kläderna funnits ombord på Viking Sally.

Polisen fortsatte med utredningarna långt in på 1990-talet. De fortsatte att runtom i Europa leta efter personer som fångats på film i hamnen. Chefsutredare Kivimäki reste själv flera gånger med Viking Sally för att leta efter mer information om händelsen.

Efter upptäckten med klädpåsen minskade dock ledtrådarna och snart tog de slut. Brottsrubriceringen på 1990-talet förblev dråp och dråpförsök.

Längsta tiden mellan brott och dom är 21 år

I Finland har man endast en gång tidigare lyckats väcka åtal för ett lika gammalt brott. Alla åtal förkastades i rättegången för morden vid Bodom träsk.

Den längsta tiden mellan brott och dom i Finland är 21 år. Kontorschef Raija Muukkonen mördades i Esbo 1987, det vill säga samma år som våldsdådet på Viking Sally skedde. Gärningsmannen dömdes till livstids fängelse år 2009.

Åtalsrätten för dråp skulle ha preskriberats redan år 2007. Men brottsrubriceringen ändrades på 2000-talet till mord och mordförsök. Åtalsrätten för mord preskriberas aldrig.

Att ändra brottsrubriceringen innebär inte automatiskt att brottet inte skulle vara preskriberat. Det bedömer åklagaren under åtalsprövningen. Ifall åklagaren väljer att väcka åtal bedömer sedan tingsrätten ifall brottet preskriberats.

Efter att brottsrubriceringen ändrats stod utredningen stilla i flera år.

År 2016 hände något som polisen nu är förtegen om. Uppgifter som framkom då fick polisen att inleda brottsutredningen igen.

Nu, 33 år sedan brottshändelsen, är brottet utrett enligt ledande brottsutredare.

Bevisningen på ett så här gammalt brott grundar sig främst på indicier. Indiciebevis är bevis som egentligen inte bevisar någons skuld, men som i sin helhet talar för att personen är skyldig.

Om brottsplatsutredningen och annan teknisk undersökning från början gjorts bra, kan polisen ha teknisk bevisning som fot- och fingeravtryck, blod och textilier.

Nytt bevismaterial från brottsplatsen går inte längre att få. Fartyget ligger i dag på 80 meters djup utanför Utö.

Viking Sally är i dag mer känd för det som blev fartygets sista namn: Estonia.

Artikeln är en översättning av Yle uutisets artikel Opiskelijapari nukkui makuupusseissaan ruotsinlaivan kannella, kun silmitön väkivalta alkoi — Turun poliisi: 33 vuotta vanha murha on nyt selvinnyt av Tuomas Rimpiläinen. Artikeln är översatt av Lina Frisk.