Hoppa till huvudinnehåll

Teater: Sans souci är en elegant reflektion över hur sammanlänkade vi alla är

En man och en kvinna ligger tätt omslingrade på ett svart golv.
Sans souci tar formen av en brevväxling mellan Henriikka, som nyligen blivit mor, och Fabian, som följer sin mamma till cancerbehandlingar. En man och en kvinna ligger tätt omslingrade på ett svart golv. Bild: Jo Hislop Viirus,Sans souci

Den ena har nyss blivit mor, den andra hjälper sin mor genom hennes livs sista skeden. Sans souci på Teater Viirus tar detta som avstamp för en känslig, tankeväckande och stundtals rent av rolig meditation över livets särart.

Föreställningen tar formen av en brevväxling mellan Fabian och Henriikka.

Henriikka har nyligen fött ett barn och reflekterar över sitt nya liv som mamma, över amning, symbios och beroende. Den som lever av en annans kropp, är inte det en parasit?

Fabian skriver korta svar, han berättar hur han för sin mamma till cancerbehandlingarna. Henriikka svarar, du måste säga till om det här blir för tungt för dig.

I scenbilden flankeras de av två stora videoinstallationer. Den ena videon följer med en vindlande biltur genom staden som slutar vid en vacker udde i solnedgången.

Den andra visar en långsam vandring genom gammal och klippig skog – även den en slags stad, men för andra varelser – som slutar vid ett övergivet gruvschakt.

Gradvis utvecklas föreställningens teman till meditationer om livets särart. Att leva av någon annan är inte alls en avvikelse i världen, tvärtom är olika typer av samlevnad den vanligaste levnadsformen i biologin.

Det finns inga individer

Idén om en värld av enskilda individer, med fasta konturer och kroppslig integritet, är någon form av barnsligt missförstånd. Även människor lever alltid med och av varandra.

Livet kan inte förstås som ett myller av enskilda livsbanor med början och slut utan som en kollektiv färd.

De påminner om argonauternas resa med ett skepp där varje del av skeppet byts ut bräda efter bräda, tills ingen länge kan säga om det är samma skepp de färdas med.

Föreställningen gestaltar en vilja att låta dess två hälfter, Henriikkas och Fabians berättelser, fullbordas genom att sammansmälta och uppgå i varandra.

Föreställningen förmedlar känslan av att treva efter något som man inte vet om det är möjligt, en längtan som knappt ens är möjlig att uttrycka i ord.

Sans souci (ett franskt uttryck som betyder ”utan sorg”, upplyser arbetsgruppen) är en känslig och finstämd scenkonstupplevelse som behandlar sina anspråksfulla teman med lätthet, humor och jag frestas säga elegans.

Sans souci. Spelar på Teater Viirus till och med den 19.9. Koncept, förverkligande, samt på scenen: Henriikka Himma, Fabian Nyberg, Leissi.

Läs också