Hanna Nordenswan
Yle
Under coronavåren växte väggar upp mellan familjer och vi tvingades att umgås på distans eller genom glas. Dokumentären Genom fönstret följer tre människor i olika åldrar och livssituationer som försöker hantera den nya verkligheten.
Marianna Kasi tvingas återvända från från sina utbytesstudier i Sydafrika. Efter att hon precis byggt sig ett sammanhang på andra sidan jorden inser att hon efter Finlands regerings presskonferens i mars att hon måste lämna landet. Marianna landar i ett isolerat Finland och skyndar hem till en liten 20 kvadrats etta. Alltmer besegrad ringer hon videosamtal till sin pojkvän, som är fast i Berlin.
- Jag saknar att bara få vara bland människor. Det går nästan att ta i, hur lite man just nu träffar någon.
Samtidigt är Mariannas generation van vid att hålla kontakt genom olika kanaler och nu sitter många i samma båt.
- Jag tror att en positiv effekt av coronan ändå varit att vi människor hållit mer kontakt med varandra och att man ärligt kunnat säga att man känner sig ledsen eller har ångest av situationen.
Familjen Skogberg retirerar tillsammans till sitt hus i Kyrkslätt. Amy Skogberg har precis sagt upp sig från sitt jobb för att bli egenföretagare men slås snabbt av den nya verkligheten som pandemin skapar. Plötsligt förväntas hon laga tre mål mat om dagen till hela familjen och se till att alla har det bra.
- Ibland har jag känt att jag varit tvungen att uppbringa alla mina mentala kunskaper för att kunna lugna ner tonåringarna och diskutera deras oro.
Tonårssönerna William och Jimmy försvinner snabbt in i spelvärlden medan föräldrarna följer med världen utanför via sina skärmar. De väntar ivrigt på att skolorna ska öppna igen.
- I början ville min ena son inte riktigt acceptera situationen. Jag ville att han skulle tänka på sin pappa som hör till riskgruppen. Min andra son hade inte det lika svårt att hållas hemma, han var aktiv med att träffa vänner på distans, i spel.
Per-Erik Lindström sitter på sin inglasade terrass och trycker handen mot glaset. Hans ettåriga barnbarn står utanför och ser farfar bli mindre och mindre av cancern som isolerat honom redan länge.
- Jag var på något sätt van vid coronan när coronan kom.
Per-Erik har länge vetat att han inte har lång tid kvar att leva och hoppas kunna få hålla sitt barnbarn i famnen igen innan han dör.
- Det tyngsta är nog bristen på den fysiska beröringen till sina närmaste. Glaset är emellan.
