Hoppa till huvudinnehåll

"Gå i skola istället och skaffa ett jobb!"

Oviss framtid och ständiga smärtor – MMA-fajtern Glenn Sparv rekommenderar inte sin livsstil för andra

Jag förstörde många goda år med hård bantning, säger MMA-teddybjörnen Glenn Sparv. Nacken och ryggen värker från morgon till kväll, och vad slagen mot huvudet orsakat får framtiden utvisa. Men den österbottniska Thailandbon tar ingen stress – han har levt hela sitt vuxna liv en vecka i taget.

Musiken ur den medfarna boomboxen fyller den ödsliga kampsportssalen. Bob Marleys Is this love strömmar ur högtalarna då Glenn Sparv inleder sitt ensamma träningspass, dagens andra.

Här går han sin dagliga kamp mot boxningssäcken medan paddans träningsapplikation håller koll på intervaller och pauser.

Först åker jackan av, sen mössan. Mot slutet av passet formligen dryper den mäktiga frillan av svett.

Glenn Sparvs träningstillbehör, musik och klocka.
Boxningssäcken, musiken och klockan är Sparvs enda träningssällskap. Glenn Sparvs träningstillbehör, musik och klocka. Bild: Yle / Marianne Nyman mixed martial arts,kampsporter,boxning,Intervallträning,glenn sparv

Helst skulle Glenn Sparv just nu njuta av solen på en thailändsk strand, men då gränserna i våras stängde bestämde han sig för att komma hem.

För trots att den Oravaisbördiga kampsportaren bott i Thailand sen 2012 och gått merparten av sina matcher i Asien är det i Finland tryggheten finns.

– Då man lever utan försäkring och inkomst är nog Finland ett säkrare alternativ ifall det händer något. Men inte händer det ju så mycket i mitt liv då jag är här. Man börjar nog bli ganska uttråkad, konstaterar Sparv efter fyra månader i hemlandet.

I väntan på att det blir möjligt att ordna internationella matcher igen genomför han sina två dagliga träningspass i sin gamla träningssal i Vasa. Han håller sig i tillräckligt god form för att kunna tacka ja ifall ett matcherbjudande trillar in på kort varsel.

Idealiskt? Nej. Men sträng verklighet för Glenn Sparv.

Efter tio år som MMA-proffs börjar ändå kroppen säga sitt. Och han må ha vunnit 22 av sina 29 proffsmatcher, men rik har han inte blivit.

– Om det är nån som funderar på att göra det här ska de nog tänka om, gå i skola istället och skaffa ett jobb, säger Sparv med ett självironiskt skratt.

Se Sportlivs minidokumentär om Glenn "Teddybjörnen" Sparv och hans liv som MMA-fajter i klippet nedan:

"Vill man se världen och ha roligt i tio år så går det väl att rekommendera, men nog är det mycket lidande också."

-Glenn Sparv

Växte upp i en fotbollsfamilj

Då Sportliv träffar Glenn Sparv i Vasa i slutet av augusti har han för första gången på åtta år tillbringat sommaren i Finland.

Sen april har han haft sitt tillfälliga hem hos pappa i Storviken i Vasa.

I vitrinhyllan i vardagsrummet ståtar ett inramat lagfoto av Norrvalla FF:s fotbollsgrabbar taget i Uddevalla i Sverige år 2000.

– Trots att vi kom från en liten kommun som Oravais hörde vårt lag till de bästa i Finland, säger Glenn med stolthet i rösten.

Laget tränades av pappa Tor och bland lagkompisarna fanns även storebror Tim.

Norrvalla FF:s juniorer på turnering i Sverige 2000.
Glenn, 12, längst till vänster i mellersta raden, brodern Tim, 13, tredje från vänster i övre raden och pappa Tor stående längst till höger. Norrvalla FF:s juniorer på turnering i Sverige 2000. Tim Sparv,Tor Sparv,Norrvalla Fotbollsförening,glenn sparv

Medan Tim småningom skulle bli fotbollsproffs och landslagskapten tog Glenns spelarkarriär slut redan i de yngre tonåren då flera små skador tog kål på motivationen.

– Flickor, mopon och rock'n'roll började kännas intressantare.

Tävlingsinstinkten vaknar på nytt

Småningom flyttade Sparv till Vasa för att studera till skogsmaskinsförare. Han hade börjat känna sig halvtjock och oatletisk, och kände att han behövde en ny hobby. Det råkade bli kickboxning.

Rätt snart fann han sig i träningssalen varje dag och då tränaren en dag föreslog att han skulle stanna på en MMA-träning efter kickboxningen var det kört.

Han hade inga ambitioner att gå matcher utan tränade bara för att det var roligt. Efter ett tag meddelade ändå tränaren Risto Koivisto att han prickat in en fajt.

– Jag sa att jag inte ville, att jag inte var intresserad av att börja tävla, minns Sparv med ett skratt.

Tävlingsinstinkten som legat i dvala i några år vaknade till liv och efter den första matchen för tolv år sen ville han göra om det – igen och igen och igen.

– Elva olika länder, världen runt flera gånger om. Inte hade man några sådana tankar då man gick in genom dörren till träningssalen första gången.

Ville ut i världen

Efter att ha gått några matcher i hemknutarna föddes tanken att åka ut i världen för att komma vidare i karriären. Egentligen vart som helst.

Han surfade på nätet och hittade ett gym i Chiang Mai i norra Thailand som erbjöd boende och gratis träning. Han tog kontakt, blev intervjuad via Skype och bokade följande vecka biljett.

Planen var att stanna i tre månader, men åtta år senare är han fortfarande kvar i Thailand. Dels tack vare de billiga levnadskostnaderna, dels på grund av jobbet.

– Det kommer inte så många matcherbjudanden från Europa längre, mest har de kommit från Asien och Australien och där omkring.

Sin senaste match i Finland gick han år 2014.

Svettig Glenn Sparv efter avslutat träningspass, augusti 2020.
I Vasa tränar Sparv mest för sig själv. I Thailand coachas han numera av bröderna Hickman i Tiger Muay Thai i Phuket. Svettig Glenn Sparv efter avslutat träningspass, augusti 2020. Bild: Yle / Marianne Nyman mixed martial arts,kampsporter,glenn sparv

Teddybjörnen Glenn

Inom de professionella kampsporterna är ett smeknamn nästan ett måste. Glenn Sparv hade inte kommit på något lämpligt, då slumpen spelade in.

Det kom in en tjej på gymmet i Thailand och frågade efter killen som såg ut som en teddybjörn. Beskrivningen passade in på bara en av stallets fajters och den sympatiske finländaren förvandlades till Glenn "Teddy Bear" Sparv.

Kontrasten till det som teddybjörnen livnär sig på kunde knappast vara större.

– Jag känner mig inte speciellt våldsam, men nog tycker jag om att slåss. Det ger mig nån sorts glädje att gå på en träning, gå en match och få slåss. Hur hemskt det än låter.

– Människan vill ju se våld. Det är bara så. Vi har haft gladiatorer och riddare och allt sånt där i tusentals år, så varför skulle vi sluta nu.

Som MMA-fajter är brottningen Sparvs starkaste vapen. Ju längre matchen lider, desto säkrare känner han sig.

"Jag har väl utvecklat ett match-IQ som jag lever på. Det ser kanske inte alltid så tekniskt ut, men det finns en tanke bakom allt jag gör."

Med kroppen som insats

Veckan innan Sportliv kommer på besök till Österbotten har Sparv skadat sitt knä. Igen. I nacken och ryggen har han konstant smärta från att han vaknar upp på morgonen till att han går och lägger sig på kvällen.

Och om inte annat så avslöjar blomkålsöronen vad teddybjörnen sysslar med.

– Mentaliteten inom kampsport är att man kör tills man går sönder. Man är tvungen att gå till matchen fast man varit skadad. Gör man inte det får man inte heller betalt. Så det ekonomiska pressar en ganska hårt till att träna och ta matcher fast kroppen inte skulle må bra.

Glenn Sparv boxar mot säck i Vasa, augusti 2020.
Glenn Sparv är 32 år men känner sig som 75. Glenn Sparv boxar mot säck i Vasa, augusti 2020. Bild: Yle / Marianne Nyman mixed martial arts,kampsporter,boxning,glenn sparv

Ett kapitel för sig är vad slagen mot huvudet kan ha förorsakat.

– Det vet man kanske inte förrän man är 60 och inte minns var man parkerade bilen. Men det tar vi då, säger han.

Problematiskt förhållande till mat

Fredag förmiddag är det folktomt på Vasa torg. Livligast är det vid ett cafébord där ett gäng pratglada pensionärer diskuterar dagens nyhetshändelser. Sparv slår sig ner vid bordet bredvid tillsammans med en kopp svart kaffe. Noll kalorier.

Under merparten av sin karriär har han tävlat i 77-kilosklassen. Med en normalvikt på drygt hundra har han i värsta fall tvingats gå ner upp till trettio kilo på 6-8 veckor. För att sedan gå upp igen direkt efter matchen.

– Man kan väl inte kalla det en ätstörning, men absolut ett dåligt förhållande till mat.

Skip Instagram post

Eftersom han nådde framgång i 77-kilosklassen valde han att fortsätta i den trots att det innebar återkommande jojo-bantningar. Men inte längre. Sedan han för några år sen flyttade upp en viktklass till 84-kilosklassen har han mått mycket bättre.

– Jag förstörde många goda år med hård bantning.

Och han är inte ensam. Sparv berättar att han talat mycket med sina kollegor om hur ohälsosamt det hårda bantandet är. Ofta berättas historier om hur mycket någon bantat de sista veckorna och sista dagarna före en match.

– Men det är inte så att man skryter om det, utan mer att man ser tillbaka och inser hur dumt det var. Följande gång gör man det kanske lite smartare, men sen är man där igen. Tyvärr.

För idrottarna är det en fråga om pengar, i en gren där den första motståndaren är vågen.

"Klarar man inte vikten blir det avdrag på lönen, trettio, fyrtio, femtio procent, beroende på hur mycket man går över. Det har man inte råd med."

-Glenn Sparv

UFC-drömmen fortfarande vid liv

Där ishockeyspelaren drömmer om NHL och basketspelaren om NBA, drömmer MMA-fajtern om grenens största organisation UFC. Hittills har endast fem finländska män och en kvinna fått chansen. För tillfället är Makwan Amirkhani den enda med UFC-kontrakt. Han gick sin senaste match i juli i år.

För två år sen upplevde Glenn Sparv att det faktiskt fanns en möjlighet att hans långvariga UFC-dröm skulle kunna gå i uppfyllelse.

– Min manager pratade med UFC och de sa "vinn en till, en till, en till". Det var alltid "vinn en match till" och jag vann en till och en till, men det hände aldrig något. Till slut ville jag inte ens prata om det, det blev en sån press.

Skip Instagram post

När Sparv blickar tillbaka ser han att han förlorade just de matcher han borde ha vunnit. I samma veva meddelade UFC att det var svårt att hitta en plats för en finländare som bor i Thailand, är känd i Australien och går matcher i Asien.

– Men nog är det fortfarande så att så länge som man håller på och är vid liv och vinner matcher så har man en chans, säger han eftertänksamt.

Och hur länge tänker du hålla på?

– Den dag då man är riktigt trött på den här skiten och går likgiltigt in i en match, då ska man nog sluta. Jag vill inte vara en sån som går matcher för att casha in de sista lönerna och får huvudet inslaget. Då det inte smakar mer lägger jag nog handskarna på hyllan.

Troligare är ändå att han slutat redan tidigare för att kroppen helt enkelt sagt stopp.

Tid för reflektion

Sensommarsolen får havet att skimra och färgar hela landskapet guldgult. Strandpromenaden ut till Kråknäsgrunden i Storviken har blivit bekant för Glenn Sparv i sommar. Med en tom kalender har han haft gott om tid att fundera på sitt liv och sin karriär.

"Jag är väl nog en sån som aldrig haft några drömmar och mål i livet. Det låter lite sorgligt, men jag har levt hela mitt vuxna liv en vecka i taget. Att bara man tar sig genom den här veckan så blir det nog bra."

-Glenn Sparv

Sparv medger att det funnits dagar då han längtat efter ett vanligt jobb. Fast ett vanligt jobb? Vid närmare eftertanke klingar kanske inte det heller så bra.

– Så min dröm och mitt mål i livet är kanske att aldrig behöva ha ett vanligt jobb. Ett ovanligt jobb kan jag nog ha, men inte ett vanligt.

Oberoende av vad framtiden för med sig har Glenn Sparv fått uppleva mycket mer än han vågade drömma om då han steg in i Budo & Fitness träningssal i Vasa för första gången för tolv år sen.

– Jag hade ingen ambition att någonsin ta en match, ingen tanke på att fara utomlands. Det är klart jag kunde ha gjort många saker bättre, men jag är tacksam för det lilla jag gjort.

Han skrattar till och fortsätter.

– Skulle jag dö i morgon skulle jag dö nöjd.