Hoppa till huvudinnehåll

Kampen går hela tiden vidare på lokala nivåer i Belarus: "Oberoende fackföreningar är ett hot mot diktaturen"

Demonstranter protesterar mot regimen 13.9.2020 i Minsk
Solidariteten ökar på många plan i Belarus. Här under en demonstration 13.9.2020 i Minsk Demonstranter protesterar mot regimen 13.9.2020 i Minsk Bild: AFP / Lehtikuva Belarus,demonstrationer

Belarus kontroversiella diktator Aleksandr Lukasjenko är i blåsten. Demokratirörelsen i Belarus engagerar allt mer folk både lokalt i olika stadsdelar och i fria fackföreningar.

Under ett besök på en statsägd fabrik i augusti blev Alexandr Lukasjenko utbuad och hånad av arbetarna - vilket var något enastående med tanke att hans regim har styrt landet med järnhand i 26 år.

Det statliga fackförbundet hör till statsmaskineriet

Tidigare fanns det ingen opposition, och det gigantiska statliga fackförbundet hör traditionellt till statsmaskineriet i Belarus.

- Myndigheterna använder alla medel för att klamra sig fast vid makten. De använder sig av specialtjänster, poliser och domstolar för att trycka ned protesterna, säger Siarhei Antusevich, vice ordförande för den oberoende fackorganisationen Belarus kongress för demokratiska fackförbund (BKDP) som grundades 1993.

De oberoende facken arbetar nu hårt för att få arbetstagare att lämna de statliga facken - vilket inte är så lätt. Det finns en risk för att arbetstagarna då till exempel förlorar sitt jobb, hotas eller trakasseras.

Siarhei Antusevich
Siarhei Antusevich, vice ordförande för den oberoende fackorganisationen BKDP (Belarus kongress för demokratiska fackförbund) Siarhei Antusevich Bild: Siarhei Antusevich Belarus,Siarhei Antusevich

Antusevich påpekar att många fackligt engagerade personer har fängslats under den senaste tiden. Också representanter för oppositionen, demonstranter och journalister grips kontinuerligt av polisen, och berövas sin frihet.

Lukasjenkos system är svårt att rubba. Många ledande personer härstammar från sovjettiden

Siarhei Antusevich konstaterar att Belarus är en statligt ledd ekonomi där det inte går att ändra på reglerna.

Belarusiska poliser griper kvinnor som deltar i en fredlig demonstration i Minsk 19.9.2020
Belarusiska poliser griper kvinnor som deltar i en fredlig demonstration i Minsk 19.9.2020 Belarusiska poliser griper kvinnor som deltar i en fredlig demonstration i Minsk 19.9.2020 Bild: Fredliga kvinnor demonstrerar i Minsk 19.9.2020 Belarus,demonstrationer,masker,kamouflage (militärväsen)

- Lukasjenkos system är svårt att rubba. Många ledande personer härstammar från sovjettiden.

Aleksandr Lukasjenko  i Minsk 17.9.2020
Aleksandr Lukasjenko vill inte ge ifrån sig makten Aleksandr Lukasjenko i Minsk 17.9.2020 Bild: AFP / Lehtikuva Belarus,Aljaksandr Lukašenka

År 1995 skärpte Lukajsenkos regim strejkreglerna och det blev mycket komplicerat att ordna strejker.

Också registreringsförfarandena hos myndigheterna och de juridiska processerna är besvärliga i Belarus.

Nu finns det en solidarisk folkrörelse som växer sig starkare

Nu rör det på sig på många plan: Oberoende fackföreningar organiserar protestmarscher, och invånare i olika stadsdelar bygger solidariskt upp strukturer i kampen mot president Aleksandr Lukasjenkos regim.

- Innan den här nya politiska kampanjen inleddes hade vårt självständiga fackförbund bara cirka 10 000 medlemmar, men efter den 9 augusti då det riggade presidentvalet väckte kraftiga protester bland belarusierna har läget förändrats. Det visade sig att många ville ansluta sig till de oberoende fackförbunden, säger Antusevich.

Han konstaterar att oberoende fackföreningar alltid har utgjort ett hot mot regimen.

Det är politiska skäl som ligger bakom våra strejker - inte ekonomiska eller sociala

I praktiken är det inte omöjligt att ordna strejker. Strejkreglerna kringgås på olika sätt.

Enligt Antusevich är de så kallade italienska strejkerna de effektivaste och tryggaste metoderna att bekämpa regimen på just nu. Då utför arbetarna sitt arbete - men i mycket trögare takt, extremt detaljerat - och därmed mindre produktivt.

Det fria facket är också ett slags samlingspunkt för den politiska oppositionen. Många arbetstagare strejkar och protesterar nu enbart med hänvisning till politiska frågor - inte till ekonomiska eller sociala problem.

- De politiska krav som ligger bakom protesterna handlar om att Lukasjenko omedelbart ska avgå, att det ordnas nya, fria och transparenta val och att politiska fångar friges, säger Antusevich.

I dag ser vi solidaritet och egen aktivitet i bostadsområdena

Enligt Siarhei Antusevich är belarusiernas revolt ett klart steg mot ett nytt samhälle.

Kvinna som ställer sig emot polisen under en demonstration i Minsk
Många kvinnor har engagerat sig i demokratirörelsen och demonstrationerna i Belarus Kvinna som ställer sig emot polisen under en demonstration i Minsk Bild: AFP / Lehtikuva Belarus,demonstrationer

- Det råder en stark solidaritet och folket organiserar sig allt mer - självorganiserar sig - i olika grannskap och stadsdelar. Invånare har egna interna chattgrupper i sina bostadsområden.

Aktivister informerar och organiserar människor, och berättar för dem vad de kan göra och hur de kan göra det - på företagsnivå, branschnivå och på nationell nivå.

- Vi ordnar tillställningar där vi förklarar hur politiken fungerar, vi delar med oss av vår erfarenhet, och vi organiserar människor i bostadsområden för att tillsammans delta i söndagsprotesterna.

Fredliga kvinnor demonstrerar i Minsk 19.9.2020
Fredliga kvinnor demonstrerar i Minsk 19.9.2020 Fredliga kvinnor demonstrerar i Minsk 19.9.2020 Bild: EPA-EFE/All Over Press Belarus,demonstrationer,masker,kamouflage (militärväsen)

Kommer vi att se en förändring snabbt i Belarus eller drar det ut på tiden?

- Förändringen har redan skett. Belarusierna har vaknat upp och vill inte längre leva under ett diktatoriskt styre. Människorna behöver nu lugn och en möjlighet att gå vidare framåt mot sina mål; att fälla diktaturen och bygga upp en demokratisk stat med alla dess institutioner.

- Vi har levt i 26 år under en diktatur, och jag tror att vi kan ändra på situationen. Kanske inom en månad, kanske inom ett halvt år, kanske inom ett år - men längre än så dröjer det inte, säger Siarhei Antusevich.

Läs också