Hoppa till huvudinnehåll

"2020 är det värsta året någonsin" sakta i backarna - här är tre år som var värre!

Dödsdansen som motiv för en kyrkomålning.
Dödsdansen som motiv för en kyrkomålning. dödsdans,dödsdans

Det innevarande året, 2020, döms just nu allmänt ut som det värsta året någonsin. Facebook är fullt av memer på temat: “1 stjärna av 5, mycket dåligt, skulle inte rekommendera!” Men de som skriver så var inte med år 536.

Det här handlar veckans avsnitt av Kvanthopp om.

Nej, allting var definitivt inte bättre förr, det är helt klart, som vi snart ska se. Men innan vi tar itu med eländet måste det konstateras att då folk talar om “förr” nuförtiden så avser de oftast 1950-talet. Alltså tiden innan de korta kjolarna och rockmusiken och allt det där.

Ska man resa med sin tidsmaskin till ett "förr" då livet på riktigt var bättre så får man gå längre bakåt än så.

Det har funnits en tid i människans historia då saker och ting var ungefär sådär idylliskt som i Jehovas vittnens broschyrer. Också här i Europa. Men då måste vi gå tillbaka till den så kallade atlantiska tiden, eller som man också säger, klimatoptimum.

Det där bättre "förr"

Mitt i interglacialen, för mellan 9200 och 5500 år sedan sisådär, var förhållandena - alltså klimatet - här i Europa så morjens som de nu överhuvudtaget kan bli. Särskilt då det så kallade klimatoptimum som infaller mitt i den här perioden. För mellan 6800 och 5500 år sedan.

Klimatoptimum är en tid som här på våra breddgrader innebär medeltemperaturer på 2-3 grader Celsius över 1900-talets genomsnitt. Landskapet domineras av ädellövskog med ek, alm, lind och ask. Somrarna är varma, höstarna långa och soliga och vintrarna milda.

Det är vid den här tiden spår av mänsklig bosättning först börjar dyka upp i Finland. Jägare som följer bytesdjuren, som det finns av så det räcker och blir över.

Men ju mer vi närmar oss vår egen tid, desto mer börjar höstens snåla vindar blåsa. Fast det sker inte med en skräll. Det kommer tider av gynnsamt klimat också efter att det egentliga klimatoptimum har tagit slut.

Den mest kända av de här varmare intervallerna är den så kallade romerska värmeperioden mot slutet av antiken.

En romersk bankett av Roberto Bompiani.
Rom under de goda åren. En romersk bankett av Roberto Bompiani. Bild: Yle/Public domain/J. Paul Getty Museum Roberto Bompiani,Italien,italienare,1800-talet,Bankett,Romerska riket,Romerska kejsardömet,J. Paul Getty Museum

Mellan 250 före vår tideräkning till 350 efter. Det är i den här periodens milda värme som legionärerna marscherar ut över Europa och Rom växer till en supermakt.

Sämre än 2020 1: 536, fimbulvinterns år

Det är i slutet av den här milda och behagliga fasen som vi hittar det första av de år som jag påstår är värre än 2020 som alla skäller på.

Det året är 536 efter vår tideräknings begynnelse. Men vi måste ta en titt på upptrappningen inför det här året. Den börjar knappt 200 år tidigare.

Omkring år 350 slår vädret om på allvar och blir rejält mycket kyligare. Jordbrukets avkastning minskar, missväxt och svält utbryter på bred front, folk blir desperata och sätter sig i rörelse. Det är nu som barbarerna börjar banka på portarna. Roms portar.

Och det är som sagt inom den här tiden som vissa betraktare menar att det asigaste tänkbara året att vara vid liv infaller.

Det är inte lite sagt, med tanke på den sena medeltiden med sina krig och digerdöden som härjade. Och 1900-talet med sina två världskrig såklart.

Men också 536 med omnejd har sina egna digerdödar. Inom den här tiden ryms flera pestutbrott som är minst lika dramatiska som 1300-talets digerdöd. Den som tog kål på halva Europas befolkning.

Under det här året inträffade det mest fruktansvärda järtecken.

Vi kan ju höra från en som faktiskt var med då det begav sig. Den östromerske historikern Prokopios “statusuppdatering” från anno 536 går så här:

“Under det här året inträffade det mest fruktansvärda järtecken. Solen spred sitt ljus utan styrka. Det tycktes allt mer som en sol i förmörkelse, för strålarna som den kastade var inte klara.”

Orsaken till omslaget i vädret är sannolikt ett eller flera kraftiga vulkanutbrott på Island och i Sydostasien. Vulkanerna sprutar ut stora mängder svaveldioxid i atmosfären, och det här blockerar en del av solens strålning.

Den vulkaniska dimman rullar in

Fenomenet brukar kallas vulkanvinter.En vulkanvinter är ingenting som smyger sig på så småningom. Det drabbar världen med full kraft, som en blixt från blå himmel.

Vulkanutbrott på Island.
Helvetets portar öppnar sig. Vulkanutbrott på Island. Bild: Jon Helgason / Mostphotos Island,vulkanutbrott

Vulkanvintern som drabbar världen anno 536 anländer i form av en tjock dimma. Den lägger sig över Europa, Mellanöstern och delar av Asien. Den envisa vulkaniska dimman ligger kvar i upp till ett och ett halvt år.

Jämför det här med plåga nummer nio som drabbade Egypten i bibeln. Det kompakta mörkret. Det pågick i tre dagar. Vulkannatten 536 pågår i 18 månader. Läget förvärras sedan ytterligare av flera stor vulkanutbrott åren 540 och 547.

Vulkandimman får dagen att förvandlas till permanent skymning i Europa, och råddar med växternas fotosyntes. Skördarna går förlorade och folk svälter.

Samtidigt faller medeltemperaturen i Europa med upp till tre grader Celsius. Forskarna kallar den här perioden för senantikens lilla istid.

Allt som allt är det kallare än vad nån har upplevt på mer än 2300 år. Någon riktig återgång till ett varmare klimat sker inte förrän omkring 660, mer än 120 år senare.

Beviset för vulkanernas andel i misären går att hitta i borrprov från glaciärerna i Alperna och på Grönland. Man kan se tjocka sulfatavlagringar i islagren som till och med överträffar dem från vulkanen Tamboras utbrott 1815. Året som följer det, 1816, har kallats “året utan sommar”.

År 536 måste hur som helst ha fått 1816 att se ganska tamt ut. Och det är det romerska riket som får ta de värsta skrällarna. Imperiet har vid det här laget sett sina bästa dagar, så att säga. Då har goterna ren hunnit plundra Rom år 410. Så det västromerska rikets fall är redan på god väg.

Vi häpnas av att våra kroppar inte kastar några skuggor trots att det är middag

Och som om saker inte var illa nog så kommer alltså året 536 med den vulkaniska dimman som rullar in. Den romerske politikern Cassiodorus skriver:

“Vi häpnas av att våra kroppar inte kastar några skuggor trots att det är middag. Solen lyser med ett blåaktigt sken, månen har förlorat sin lyster, och alla årstider tycks vara huller om buller.”

Rom har sett bättre dagar

Under sina glansdagar var staden Rom hem för en miljon människor. År 650 har stan bara omkring 20 000 invånare kvar. Medelhavsområdet som helhet har vid det här laget förlorat omkring hälften av de cirka 75 miljoner människor som en gång bodde där.

Det här inte minst på grund av våldsamma farsoter i stil med den Justinianska pesten 541–542.

Den så kallade Justinianska pandemin är en direkt följd av det försämrade vädret. Böldpestepidemin sägs ha börjat från den romerska hamnstaden Pelusium i Egypten. Därifrån spreds den snabbt över imperiet och skördade inalles mellan 25 och 50 miljoner liv.

människor ligger sjuka i böldpest - ritad bild
1300-talet var inte Europas första möte med böldpesten. människor ligger sjuka i böldpest - ritad bild Bild: PD: Kupferstichkabinett, Staatliche Museen Pesten,pest,Böldpest

Det bysantiska riket, eller Östrom, förlorade i ett brutalt svep uppemot hälften av sin befolkning. Det Bysantiska riket hämtade sig aldrig riktigt från det här trots att Östrom existerade i nästan 1000 år till.

Eländet kring året märks också av i Kina. Där vittnar de skriftliga källorna om svår kyla med snöfall mitt i sommaren. Skördarna går förlorade och omfattande hungersnöd råder.

Här kommer fimbulvintern

Kylan drabbar också Norden, där man är vana vid hårda vintrar. Men inte som den här. Det sägs att det är just kylan under åren omkring 536 som har gett upphov till uttrycket fimbulvinter.

Fimbulvinter är fornnordiska för den stora eller mäktiga vintern. Vi kan läsa om det här i den Poetiska Eddan som skrevs mellan 800–1000.

Fimbulvintern beskrivs som en tre år lång vinter, helt utan somrar, och den förebådar Ragnarök, världens undergång.

Trädens årsringar visar på en abnormt liten tillväxt just under året 536, och sedan igen år 542. Det här tyder på en kyla av den sorten som mycket väl kan få folk att inbilla sig att Ragnarök står för dörren.

Man tror bland annat att 536 års händelser delvis kunde förklara de guldfynd som har uppdagats i skandinaviska gravrösen från den här tiden.

Folk har offrat sina skatter för att blidka gudarna i hopp om att värmen ska återkomma. Också i Finland, i södra Österbotten, har man gjort dylika gravfynd.

lumisia mäntyjä ja kelo kaamosajan taivasta vasten
Året 536 tros ha fött myten om fimbulvintern. lumisia mäntyjä ja kelo kaamosajan taivasta vasten Bild: Yle / Jouni Aikio vinter,naturen,himlen,Vintersolståndet,Torraka

Men också om våra förfäder här i Norden diktade upp förbannelser till kylan och inväntade Ragnarök, så var det som sagt det gamla romarriket där följderna blir de mest dramatiska.

Om man ser till de historiska konsekvenserna - vi lever ju fortfarande i ett Europa som har präglats av händelserna från den här tiden.

Och som Crowded House sjunger i låten Weather with you:

Julius Caesar and the Roman Empire never conquered the blue sky.

Ska du erövra världen måste du också erövra vädret. Det har ingen envåldshärskare ännu lyckats med.

Men så låg Julius Caesar ju också under myllan sedan flera hundra år tillbaka när året 536 rullade fram i kalendern. Kanske lika så bra för honom. Han hade ju stora svårigheter med det brittiska vintervädret när han försökte sig på att invadera. Och det vädret var småpotatis mot det som skulle komma.

Som sammanfattning: året 536 var definitivt ett värre år att vara vid liv än 2020. Och den sortens år råder det ingen brist på i historieböckerna.

Sämre än 2020 2: 1362 års superstorm

Vi slår upp boken på årtalet 1362, ännu ett år som utan problem platsar på listan “värre än 2020”.

1300-talet som helhet var ju rejält sunkigt. Det här var just efter att den medeltida värmeperioden hade tagit slut och den så kallade lilla istiden hade börjat.

Det här innebar all världens elände, missväxt och hunger, och krig. Och farsoter förstås. Digerdöden som kom till Europa 1347 gör definitivt det året till ett du vill undvika.

Men en farsot kan du i princip undvika om isolerar dig fullkomligt på din bondgård eller någonting liknande.

En katastrof du däremot inte kan gömma dig från - särskilt på 1300-talet - är en rejält stor och stark storm.

I januari 1362 drar en sådan storm in över Europa. En av de största som historien känner till.

Stormvågor utanför Helgoland.
En av Mandränkarens sentida lillebröder. Stormvågor utanför Helgoland. Bild: EPA/CHRISTOF MARTIN stormar,vågor,storm

Det här var överlag en stormig tidsperiod. Arktis kyldes ned fortare än de sydligare breddgraderna. Det här skapade en större temperaturskillnad mellan nord och syd och sådant föder stormar.

Något som bland annat invånarna i hamnstaden Rungholt i det danska grevskapet Slesvig skulle få erfara när den här enorma stormen drog in. När den drog bort så fanns inget Rungholt längre.

Mandränkaren

1362 års storm går till historieböckerna som Den stora mandränkaren.

Rungholt, som låg på en ö vid Nordsjöns kust, de så kallade halligarna, upphörde helt enkelt att existera. Som om en atombomb hade träffat den.

Största delen av ön den låg på raderades helt från kartan. Den spolades bokstavligen bort av vattenmassorna som stormen rev upp.

Rungholt var inte ensam om att skatta åt förgängelsen. Kartan över Nordsjöns kust behövde ritas om i grunden efteråt. Och uppemot 100 000 människor - kanske lite färre, kanske många fler, ingen vet exakt - dog i det iskalla, mörka vattnet som Mandränkaren knuffade framför sig.

Mandränkaren går också under namnet Zweite Marcellusflut, den andra Marcellus-stormfloden. Den första Marcellusstormen 1219 inträffade också på den helige Marcellus dag, den 16 januari – en oerhört destruktiv och dödlig storm även den. Vad är det med det här datumet?...

På sin väg in över kontinenten sveper stormen först över Irland och södra England den 15 januari.

... ingen visste var de skulle söka skydd, emedan kyrktorn, väderkvarnar och många boningshus hade kollapsat till marken.

Ödeläggelsen där är enorm. Hela skogar, hundratals tusen träd, jämnas med marken. En anonym krönikör, sannolikt en dominikansk munk från katedralen i Canterbury, beskriver det hela så här:

"Kring tiden för vesper [aftonsången] inträffade stormar och virvelvindar av ett slag som aldrig förr skådats i England, vilka fick hus och byggnader att till största delen rasa till marken. Fruktträd i trädgårdar och på andra platser, jämte andra träd som stod i skogarna, rycktes upp ur jorden med sina rötter till ljudet av ett väldigt dån, som om Domedagen vore kommen. En stor fruktan och bävan grep då Englands folk, till den måtta att ingen visste var de skulle söka skydd, emedan kyrktorn, väderkvarnar och många boningshus hade kollapsat till marken."

Karta över kusten i Slesvig.
Katra över kusten i Slesvig. De röda linjerna anger kustlinjen efter stormen 1362. Den förlorade hamnstaden Rungholts position är mitt på bilden. Karta över kusten i Slesvig. Rungholt,Karta

I vår egen tid skulle följderna av en motsvarande storm sannolikt inte ha blivit så katastrofala.

Meteorologerna skulle ha varnat för dess ankomst i god tid. Folk vid kusten hade kunnat evakuera sig. Men 1362 existerade ju inga väderprognoser.

Vad vädrets makter än bjöd på, var det en överraskning för samtliga.

Och man ska alltså minnas att det här var i en värld där nattmörkret var absolut. Ingen elbelysning, inga ficklampor. Ingen radio och TV. En värld i permanent och evigt strömavbrott.

Och sedan börjar havet stiga. Vattenmassorna som vinden knuffar framför sig, i kombination med det kraftiga lågtryckets sug, driver upp en massiv stormflod.

Vi snackar vattennivåer 6 meter över det normala längs den låglänta Nordsjökusten.

Europa försvagat av pesten

1362 är Europa och dess invånare dessutom färdigt försvagade av pesten. Digerdöden hade ju haft livet av mellan en tredjedel och hälften av allt folk på kontinenten bara ett drygt årtionde innan.

Landsbygden har tömts på den befolkning som annars skulle ha upprätthållit och förbättrat skyddsvallarna mot havet. Nu är de vallarna förfallna och försvagade. Nordsjökusten ligger försvarslös mot stormens raseri.

Inte minst den gamla hamnstaden Rungholt. I nattens mörker bryter stormflodens vatten igenom skyddsvallarna och spolar hela Rungholt ner i havet.

Staden blir, enligt sägnen, stående intakt på havsbottnen. Enligt en spökhistoria som fortfarande lär berättas i trakten ska man kunna höra Rungholts kyrkklockor ringa under havet på vindstilla dagar. Som en varning för de levande då en ny storm är i antågande.

Och kanske de samtidigt vill påminna dem som klagar på vilket uselt år 2020 är, att “gnäll inte, det har funnits värre år. Som 1362”.

Hittills har vi kunnat konstatera att åren 536 och 1362 definitivt var år som 2020 inte kan mäta sig med i misär. Vi ska ännu titta på ett sådant år.

Sämre än 2020 3: Lakidimman kväver Europa

Platsen är Island. Året är 1783. Heimdall har blåst i Gjallarhornet, gudarnas och människornas undergång är nära.

... svavelosande substanser fyllde luften, fattade eld och framkallade ett ljus som av ett fortgående blixtnedslag, till det mest kolossala dån av åska som någonsin hörts

Den skotske prästen och missionären Ebenezer Henderson skriver om det som sker i sin dagbok.

Invånarna i Vestur-Skaftafellssýsla hade i en vecka oroats av upprepade jordskalv, som tydde på att ett vulkanutbrott var på väg.

På morgonen den åttonde juni förmörkade ett ofantligt moln av tät rök himlen, och tjocka rökpelare som steg upp bakom kullarna.

“Utbrottet hade nu börjat på allvar: den rasande elden gav upphov till fasansfulla skälvningar som ekade i underjordiska skalv medan svavelosande substanser fyllde luften, fattade eld och framkallade ett ljus som av ett fortgående blixtnedslag, till det mest kolossala dån av åska som någonsin hörts.”

Ett tiotal människor skadades i en explosion vid vulkanen Etna den 15 mars 2017.
Lavaflödet från Lakisprickan motsvarade stundvis Amazonflodens vattenflöde. Ett tiotal människor skadades i en explosion vid vulkanen Etna den 15 mars 2017. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Etna,Italien,Sicilien,vulkaner,vulkanutbrott

Det är vulkanen Lakagigar som har fått ett massivt utbrott. Inalles omkring fjorton kubikkilometer magma rinner det ut.

Tidvis är lavaflödet från Lakagígar i klass med Amazonflodens vattenflöde. Det totala flödet skulle täcka hela huvudstadsregionen här i Finland med lava, ända upp till stadiontornets topp.

Den gångna veckan, och de två som föregick den, föll det mer gift från skyn än ord kan beskriva.

Fluorförgiftning

Jón Steingrímsson är präst i Prestbakki invid Kirkjubæjarklaustur söder om Vatnajökull vid tiden för själva utbrottet. Så här beskriver han det som sker:

"Den gångna veckan, och de två som föregick den, föll det mer gift från skyn än ord kan beskriva: aska, vulkaniskt hår, regn fullt av svavel och salpeter, allt detta blandat med sand. Mularna, näsborrarna och fötterna på boskapen som betade eller gick på gräset blev klargula och anfrätta. Vattnet blev ljummet och ljusblått till färgen och bergssluttningarna färgades gråa. Markens växter sveddes, förtvinade och blev gråa, en efter en, allt medan elden tilltog i styrka och närmade sig bosättningarna.

Laki-sprickan spyr under det åtta månader långa utbrottet ur sig omkring åtta megaton fluorväte, vilket förgiftar betesmarkerna fullständigt.

Svaveldioxiden som utbrottet också producerar, inalles 120 miljoner ton, gör regnet så surt att det bränner hål på växternas blad.

Människorna insjuknar i en besynnerlig sjuka som sannolikt beror på fluoros, eller fluorförgiftning.

Jon Steingrimsson skriver att människors kroppar svällde upp, och att också ”insidan av deras munnar svällde och sprack upp, vilket ledde till olidliga smärtor och plågsam tandvärk”.

Lakidimman når Europa

Men också kontinenten drabbas av den giftiga dimman som Lakiutbrottet sänder in över Europa. Sommaren 1783 dör upp till 23 000 människor bara i Storbritannien då de andas in svaveldioxidångorna från Laki.

Att andas in svaveldioxidångor är otroligt plågsamt: det får lungvävnaden att svälla upp då gasen reagerar med fukten i lungorna vilket skapar svavelsyrlighet.

Fartygen blir liggande i hamnarna eftersom det är omöjligt att navigera då sikten är nära noll. Solen är blek och blodröd till färgen och sprider ett dunkelt, rostrött sken.

Sommaren 1783 blir den hetaste i mannaminne i Europa. Naturhistorikern Gilbert White som bodde i Selborne i södra England antecknar att hettan på sommaren var så intensiv att köttet från slaktaren knappt kunde ätas dagen efter att djuret hade blivit slaktat.

Vintern som följer blir sedan mycket svår och kall. Bara i Storbritannien dör ytterligare omkring 8 000 människor av kylan.

Också på andra sidan Atlanten känns effekterna av Lakiutbrottet. Längs USA:s östkust sjunker medeltemperaturen med 4,8 grader Celsius. Sydstaterna drabbas av en kraftig snöstorm, Mississippifloden är istäckt i New Orleans och på Mexikanska golfen flyter det isflak.

Finland drabbas också: svår hungersnöd råder under åren 1783–1784, och i Sverige är läget inte mycket bättre.

Misären utlöser franska revolutionen

I Frankrike leder flera somrar med omväxlande svår torka och hårda regn samt hagelstormar till misslyckade skördar. Under 1783 och åren som följer är bristen på mat svår i Frankrike samtidigt som fattigdomen ökar kraftigt, vilket bidrar till att den franska revolutionen bryter ut 1789.

Målning av stormningen av Bastiljen under franska revolutionen
Franska revolutionen var en indirekt följd av klimatförsämringen som följde i Lakiutbrottets spår. Målning av stormningen av Bastiljen under franska revolutionen Franska revolutionen

Inalles kan så många som fem till sex miljoner människor kan ha strukit med globalt som en följd av de extrema väderfenomenen i Laki-utbrottets spår.

Det här skulle i så fall göra Lakagígar till det mest destruktiva vulkanutbrottet i modern tid. Och 1783 till ett år som får en att inte vilja klaga så mycket på livet i 2020.

Åtminstone tills vidare. Året är ju inte slut ännu, så vi får kanske återkomma.

Kvanthopp finns på Arenan och hörs också i Yle Vega på lördag 12.03 med repris söndag 8.05.

Rättelse 27.9 kl. 17:30: Digerdöden anlände till Europa 1347, inte 1357 som det ursprungligen stod i artikeln.

Läs också

Nyligen publicerat - Vetenskap