Hoppa till huvudinnehåll

Vågenergibolaget som kämpar för att inte drunkna - ett typiskt öde för finländsk produktutveckling

Ett vitt avlångt vattenkraftverk i metall i havet.
AW-Energys vågkraftverk. Ett vitt avlångt vattenkraftverk i metall i havet. vågenergi,Waveroller

Världens kanske främsta vågkraftsbolag kämpar för sin framtid i Vanda. Staten erbjuder ingen hjälp. Enligt många ett typiskt öde för finländska uppstartbolag. Frukterna av finländska satsningar på forskning och utveckling rinner ofta oss ur händerna.

Vågkraft räknas som en lovande framtidsbransch. Den förväntas kunna fungera som ett bra komplement till vind- och solkraft.

Men den är inte på långt när lika utvecklad. Tills vidare saknar vi vågkraftverk som skulle säljas världen över.

I Finland finns två bolag som gör sitt bästa för att utveckla framtidens vågkraftverk; Wello i Esbo och AW-Energy i Vanda. AW-Energy saluför kraftverket Waveroller.

Olika kraftverk lämpar sig för olika typer av stränder och vågor, så de två bolagen behöver inte nödvändigtvis slå ut varandra.

EU lovar stöd

AW-Energy har utvecklat sin teknik i tretton år. Finland har på många sätt varit ett bra land för utvecklingsarbetet.

Finland satsar pengar på bra skolor, bra universitet och högklassig forskning. Enligt Tuomo Hyysalo, styrelsemedlem och tidigare VD för AW-energy har det gett Waveroller ett försprång.

- Vi är nu färdiga att leverera våra första kommersiella produkter. Våra kraftverk är testade, och jag tror att vi är de enda som hittills har gått igenom en fullständig certifieringsprocess. Det är viktigt för presumtiva kunder, för nu kan de köpa försäkringar mot möjliga produktionsproblem. Waveroller är det mest färdiga vågkraftverket på marknaden.

Tack vare detta har AW-Energy beviljats ett EU-stöd på 2,5 miljoner euro. Det är pengar som bolaget skulle behöva för att ta ett snabbare språng ut på världsmarknaden.

Men pengarna betalas inte ut i förväg. Dem får AW-Energy i efterskott mot kvitton för sina utgifter.

AW-Energy borde alltså ha stora kassareserver som bolaget först kan satsa själv, för att sedan kunna få tillbaka pengar från EU.

En medelålders man sitter i en soffa.
Tuomo Hyysalo hoppas på lånegarantier från staten. En medelålders man sitter i en soffa. Vågkraft,vågenergi

Men under sina tretton år har AW-Energy satsat alla sina pengar på att utveckla sina kraftverk.

- Vi har satsat tiotals miljoner. För att nu kunna sälja de första kommersiella enheterna behöver vi pengar från EU.

Bolag utan pengar får inte heller lån

Då AW-Energy inte har pengar i kassan vill bolaget låna pengar på marknaden. Lånet kunde sedan betalas tillbaka med pengarna från EU. För att få lån behöver AW-Energy säkerheter.

För att få dem har AW-Energy vänt sig till Finnvera. Men Finnvera har inte godkänt AW-Energys ansökan.

Vågkraftverken väntar på att säljas, pengarna som behövs väntar på att betalas ut, men AW-Energy kommer inte åt dem.

Tom Siegfrids som är finansieringschef på Finnvera säger att Finnveras roll är att finansiera företag som har en omsättning så att man kan bedöma bolagets betalningsförmåga.

Men då AW-Energy inte ännu har kommit åt att sälja sina kraftverk saknar bolaget en sådan omsättning.

- Om du inte har en kassaström måste du ha ägare som kan stå både för den finansiering som behövs i dag, och den som eventuellt behövs i framtiden om projektet förlängs eller blir svårare än man har tänkt sig, säger Tom Siegfrids.

Men AW-Energys ägare har redan i åratal pumpat in pengar i bolaget.

- Faktum är att bolaget i dagens läge till mestadels ägs av privatpersoner. De har satsat mycket av sina egna pengar på bolaget och det är tyvärr många som inte mera har så mycket pengar att satsa, säger Tuomo Hyysalo.

”Som om uppstartbolagen skulle sitta i fängelse”

AW-Energys sits är inte ovanlig för uppstartbolag. De bygger ofta på en enda produktidé. Innan den är ute på marknaden får företagen inga försäljningsintäkter. De är beroende av placerare och lån.

- I sådana bolag där ägarna har placerat stora pengar i bolaget stöter man ofta på problem i det skede då produkten börjar vara färdig och det är dags att bege sig ut på marknaden. Ägarna har kanske redan använt så stora slantar att de inte längre är beredda eller har möjlighet att satsa mera, säger Tom Siegfrids.

Han påpekar också det kan bli problem i de fall då pengar kommer från en kapitalplaceringsfond. Fonden kan ha regler som sätter gränser för finansieringen.

- I sådana situationer är ett företag i ett ganska förfärligt läge. Man får ingen ny finansiering då folk frågar sig varför de ursprungliga investerarna inte längre satsar på företaget. Det är som att sitta i fängelse. Man har inte kunnat nå fram till den kommersiella marknaden, men man ser att företaget kan ha en bra framtid, säger Tuomo Hyysalo på AW-Energy.

Placerarna å sin sida har ofta hoppats på snabbare vinster.

- Om man säljer sin idé till en ursprunglig grupp av investerare hoppas de alltid på en färdig produkt inom tre till sju år. Om idén inte är klar inom den tiden tappar de tron på att idén kommer att fungera över huvud taget, säger Tuomo Hyysalo.

Chansen att få framtida framgångsföretag minskar

Peter Lund är professor i teknisk fysik vid Aaltouniversitetet. Han slog redan för en tid sedan larm om att kortsiktigheten ställer till problem för finländska företag som utvecklar ny teknik.

- Det tar en lång tid att kommersialisera nya saker och man måste hålla kvar ett projekt en längre tid än man ofta gör. Jag har samarbetat med olika projekt inom Norden i 40 år. I de nordiska länderna är både Danmark och Sverige som inte i storlek är avsevärt större än vi har man mycket långsiktigare tänkande inom forskning och utveckling.

Professor Peter Lund på Aalto-universitetet sitter i ett kontor och tittar in i kameran.
Peter Lund som är professor i teknisk fysik vid Aaltouniversitetet tycker det finns avsevärt mera riskkapital inom industrin och samhället i Sverige. Professor Peter Lund på Aalto-universitetet sitter i ett kontor och tittar in i kameran. Bild: Yle/Kjell Lindroos Peter Lund,Aalto-universitetet,Teknologi av förnybar energi,professorer

Peter Lund säger att han har en lång lista av uppfinningar där finländarna har varit bäst i världen.

- Inom energibranschen till exempel, men vi har inte hållit fast dem. Vi har tappat den fördel som vi har haft i innovationer.

Här tycker Peter Lund att staten borde hjälpa till så att vi får en mera långsiktig syn på olika projekt och håller fast vid vårt kunnande, bearbetar det och ackumulerar nytt kunnande så att vi med tiden får nya produkter som vi kan kommersialisera.

Hans tankar väcker gehör på Arbets- och näringsministeriet.

- Det finns en ökande trend att uppstartbolagen blir uppköpta av utländska investerare. Det visar att det inte finns tillräckligt mycket inhemska pengar som dessa bolag kunde använda, och därför är de mer eller mindre tvungna att ta emot utländska investeringar, säger industrirådet Mikko Huuskonen som leder ministeriets innovationsgrupp.

Han lyfter också fram att uppstartbolag ofta endast har immateriella rättigheter. De kan äga olika patent och ha en app eller ett dataprogram. För sådana förmögenheter är det mycket svårt att få lån.

Uppstartbolag är både en möjlighet och en risk

Men trots att många tycker att uppstartbolagen borde få mera stöd ser Finnvera AW-Energy som en för stor risk.

Visserligen beviljar Finnvera i vissa enstaka fall så kallad brofinansiering åt företag som inte har omsättning men har beviljats EU-stöd.

Då får företaget en säkerhet för ett lån tills pengarna flyter in från EU. Det är precis vad AW-Energy skulle behöva.

Men EU bekostar inte hela projekt. EU betalar endast en andel av de tänkta kostnaderna, och då bara kostnader som godkänns som en del av det projekt stödet är beviljat för.

Tyvärr skruvar en del aktieägare ändå fast penningkranarna och tänker att deras företag får klara sig på EU-stödet.

Då använder företaget de lån det lyfter mot framtida EU-stöd till andra utgifter än sådana som de får delvis ersatta av EU.

När det sedan visar sig att EU inte godkänner alla utgifter, utan bara ersätter en del av dem, kan företaget få problem.

För att gardera sig mot sådana fall beviljar Finnvera inte säkerheter för lån som är lika stora som det beviljade stödet.

Då EU inte betalar för alla bolagets kostnader, och Finnveras lånegarantier inte täcker ens EU-stödet, måste de företag som ansöker om brofinansiering kunna visa att de har tillräckligt med egna pengar trots det.

Man kan naturligtvis fråga om man borde göra något för att försäkra sig om att de investeringar som vi i Finland satsar på utbildning och forskning blir kvar i Finland
.

- Det är sällan lyckat om man ser att företag satsar sina sista slantar. Av erfarenhet kan jag säga att man ofta överskrider de kostnader man har planerat. Under vägens gång tillkommer utgifter som företagarna inte har kunnat föreställa sig i förväg. Då måste det finnas möjligheter att finansiera dem också, säger Tom Siegfrids.

Om Finnvera har beviljat brofinansiering till ett bolag där pengarna tar slut innan företaget hinner få ut sin produkt på marknaden är det skattebetalarna som får stå för Finnveras lånegaranti.

Det här är en synpunkt som AW-Energy förstår.

- Finnvera tar en risk. Frågan är ifall det är en risk som de borde ta. Ur vår synvinkel är vi redan färdiga för kontrakt. Om staten verkligen vill stöda en industri som håller på att utvecklas är AW-Energy ett sådant fall där den borde ta en risk, säger Tuomo Hyysalo.

AW-Energys utmaning är att inga försäljningskontrakt ännu är underskrivna. Vissa verkar vara på lut, men ingen kan garantera när namnen finns på kontraktet. Det kan ta en månad, men det kan också ta två år.

I många länder är staten involverad i finansieringen av kraftverksprojekt, och byråkratins kvarnar kan ofta mala långsamt.

Frågan är hur AW-Energy skall klara sig om köpen drar ut på tiden. Å andra sidan kan man också fråga sig om Finland har råd att slänga bort tretton års produktutveckling.

- Om vi lyckas kan vi i framtiden sälja för hundratals miljoner, säger Tuomo Hyysalo.

Problematiskt att satsa på riskbolag - och att låta bli

På Finnvera är man mycket medveten att man tvingas ge kalla handen till lovande företag.

- Visst är det frustrerande. Det är klart att man ser många fall där det finns potential, men man får inte ekvationen att gå ihop, säger Tom Siegfrids.

På samma sätt som Peter Lund ser Tom Siegfrids att det här kan ses som en lucka i systemet.

- Det finns helt klart en gråzon där inte de kommersiella finansiärerna ser det som intressant att satsa pengar i fall där det är för långt till marknaden. Där borde det finnas någon form av lösning, men i dagens läge finns det inte alltid en sådan.

Samtidigt är det också klart varför Finland inte har ett sådant system. Ingen kan garantera att det lönar sig att satsa på ett bolag som AW-Energy.

Om Finland går in för att stöda mer riskfyllda bolag måste man inse att de flesta sannolikt går omkull. Stödet lönar sig endast om tillräckligt många klarar sig, eller de få som klarar sig lyckas tillräckligt bra.

- Det var lite så man tänkte då det i början av 2000-talet fanns ganska många riskfinansieringsbolag som satsade på små utvecklingsbolag med tanken att placerarna klarar sig trots att nio av tio bolag går i konkurs. Utfallet var ändå inte så bra. Det finns ganska få av dem nuförtiden, säger Tom Siegfrids.

Men Mikko Huuskonen tycker att problemet med nya bolag som går omkull eller säljs utomlands innan de hinner lansera sina produkter också är allvarlig.

- Där kan man fråga om vi borde göra något för att försäkra oss om att de investeringar som vi i Finland satsar på utbildning och forskning blir kvar så att vi kan utnyttja dem för att skapa ekonomiskt värde i Finland.

- Av erfarenhet vet vi att det varje gång en risk förverkligas då man satsat statens pengar blir en mediefråga, och staten kritiseras häftigt. Men samtidigt borde vi godkänna att det alltid finns risker om man försöker skapa instrument som gör att uppstartbolag kan växa i Finland.

Läs också