Hoppa till huvudinnehåll

Filmregissören Saara Cantell om metoo-rörelsen: Den starka hierarkin i filmbranschen möjliggjorde övergrepp

Saara Cantell porträttbild.
Saara Cantell, doktor i konst, hör till Finlands mest produktiva filmregissörer. Hon skriver också filmmanus och böcker. Saara Cantell porträttbild. Bild: Dan Gustafsson Saara Cantell

Många av Cantells manus har ansetts vara för marginella. De har inte intresserat filmproducenterna eller finansiärerna.

Text: Ira Hammermann & Jessica Jensen

Under de svåraste perioderna har hon varit färdig att lämna filmbranschen.

- Jag hade flera projekt som inte gick vidare. Jag tänkte att jag måste skola om mig. Kanske bli spårvagnschaufför. Det är ju ett ekologiskt och bra yrke, säger Saara Cantell.

Hon är tacksam för det stöd hon då fick av vänner och kollegor.

- När de svarta stunderna kom och jag inte hade något självförtroende fanns det andra som trodde på mig.

Skildrar gärna starka kvinnoroller

En av filmerna Saara Cantell fick kämpa för var Kohtaamisia, där sju kvinnors berättelser tangerar varandra. En av skådespelarna är Anneli Sauli, som snart fyller 90.

Nu jobbar Saara Cantell med en dokumentärfilm om Anneli Sauli.

- Genom Annelis osannolika liv speglas kvinnans ställning i filmbranschen och samhället under flera decennier.

Saara Cantell skildrar gärna starka kvinnor i sina filmer.

- Jag är feminist och de berättelser som intresserar mig är sådana jag vill berätta för andra. Det är klart att min världsbild syns i det jag gör.

I den omtalade epokfilmen Djävulens jungfru (Tulen morsian) från år 2017 skildrar Cantell häxjakten på Åland på 1660-talet.

Det tog Cantell över 10 år att få finansiering för filmen, som baseras på verkliga händelser.

- Jag ville skildra en ung flickas utveckling. Hon är bara 16 år och förstår inte hur grymma följder en lögn kan få.

Filmen är en berättelse om en ung kvinnas revolutionära sätt att ifrågasätta normer och regler, blind kärlek och en ung kvinnas uppvaknande sexualitet.

Även om den utspelas på 1600-talet är temat universellt och aktuellt än i dag.

Från inspelningen av filmen Djävulens jungfru, där en kvinna skall bli halshuggen inför en stor publik.
Från inspelningen av filmen Djävulens jungfru, där en kvinna skall bli halshuggen inför en stor publik. Från inspelningen av filmen Djävulens jungfru, där en kvinna skall bli halshuggen inför en stor publik. Bild: Periferia productions avrättning,cinema

Äntligen har tystnaden kring maktmissbruket brutits

Efter att i 25 års tid ha iakttagit hur samarbetet mellan regissörer och skådespelare fungerar skrev Cantell boken Lähikuvan lumo – ohjaajan ja näyttelijän yhteistyö år 2018.

I boken tar hon bl.a. upp den makt och det ansvar en regissör har.

- Jag hade hört så många konstiga berättelser och upplevelser.

Det kändes både galet och sjukt, jag tänkte att så här kan vi inte ha det.

Cantell hade hört om kvinnliga skådespelare som hade blivit antingen sexuellt eller på andra sätt trakasserade och utnyttjade under filminspelningar och på teaterscenen.

- Det bubblade under ytan. Man visste rätt mycket, men när metoo-rörelsen landade i Finland togs det äntligen på allvar. Jag är stolt över filmbranschen, det har blivit bättre. Alla är mer medvetna.

Cantell säger att hierarkin inom filmbranschen är stark, på gott och ont.

Den behövs för att alla ska kunna koncentrera sig på sitt jobb, men samtidigt har det varit svårt att ifrågasätta ifall en regissör eller producent har missbrukat sin makt.

- Det är den tystnaden som nu har brutits.

Den vita mannen är normen och får representera hela mänskligheten

Även om det finska kulturklimatet blivit bättre är vi långt ifrån jämställdhet.

- Jag hoppas ännu att det hurdana berättelser vi berättar förändras. Vem som får vara huvudperson, vilka röster som hörs.

I filmbranschen är det fortfarande den vita mannen som har huvudrollen och får representera mänskligheten för att berättelsen ska uppfattas som viktig och allmän.

- Om en kvinna eller någon annan än en vit man har huvudrollen tror vi att filmen handlar bara om den gruppen.

Saara Cantell som barn
Att regissera var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse för regissören Saara Cantell. Saara Cantell som barn Bild: Privat/Saara Cantell Saara Cantell

Båda barndomsdrömmarna blev verklighet

De starka berättelserna har gått som en röd tråd genom Saara Cantells liv. Som barn drömde hon om att bli romanförfattare, när hon var 13 visste hon att hon skulle bli regissör.

- Mina vänner och jag lånade mammas 8 mm filmkamera och gjorde kortfilmer. En ny värld öppnade sig.

När Saara Cantell hade fyllt 50 uppfylldes också den andra
drömmen, den om att skriva en roman. Boken Kesken jääneet hetket fick ett varmt mottagande.

- Jag hade burit berättelsen med mig i många år.

Restriktionerna under coronavåren 2020 ledde till att också Saara Cantells filminspelningar flyttades framåt i tiden. Det i sin tur frigjorde tid för att börja skriva följande roman.

Regissören Saara Cantell är gäst i programmet En önskan 27.9. Programmet sänds på Yle Fem kl. 20.00 eller Arenan.

Saara Cantell och Ira Hammermann poserar i en intervjusoffa.
Saara Cantell har bl.a. regisserat barnfilmerna Ada och Glada (Onneli ja Anneli) och den prisbelönta långfilmen Kohtaamisia. På bilden tillsammans med programledaren Ira Hammermann. Saara Cantell och Ira Hammermann poserar i en intervjusoffa. Bild: Parad Media/Dan Gustafsson Saara Cantell

Läs också