Hoppa till huvudinnehåll

"Kvinnors hjärnor inte funtade för dirigentrollen" – det föråldrade tankesättet lever kvar

En kvinna i svart som dirigerar.
Anna-Maria Helsing var den första kvinnan som utsågs till chefsdirigent i Finland och är idag ett internationellt namn. En kvinna i svart som dirigerar. Bild: Kasper Dalkarl kördirigenter,Anna-Maria Helsing

För att komma ur könssnedvridningen inom dirigentbranschen måste orkestrarna bara helt enkelt erbjuda fler kvinnor jobb, och attityderna mot kvinnliga dirigenter måste förändras säger dirigenterna Anna-Maria Helsing och Jutta Seppinen.

– Men det tar tid, kvinnliga dirigenter är något relativt nytt, säger Helsing.

Könssnedvridningen bland dirigenter är ett världsomfattande problem. Och situationen bland orkesterledare i Finland är ännu långt ifrån jämställd. Bara fem procent av konserterna under det senaste decenniet har dirigerats av en kvinna. Det visar en färsk granskning av Hufvudstadsbladets musikredaktör Wilhelm Kvist.

Strukturer som är ett eko från flera århundraden av enbart män vid dirigentposten lever fortfarande kvar trots att allt fler kvinnor utbildas till dirigenter.

– Vi har en eftersläpning eftersom det är nytt med kvinnor som kommer in på marknaden och utbildas i högre grad än förr. Därför kan vi inte plötsligt förvänta oss en balans, säger Anna-Maria Helsing.

Hon tillhör undantaget och var den första kvinnan som utnämndes till chefsdirigent för en finländsk symfoniorkester, och är i dag ett internationellt namn. Ifjol utsågs Helsing till första gästdirigent för BBC Concert Orchestra.

En mörkhårig kvinna med glasögon.
Anna-Maria Helsing var den första kvinnan som utnämndes till chefsdirigent för en finländsk symfoniorkester. En mörkhårig kvinna med glasögon. Bild: Heikki Tuuli Anna-Maria Helsing

Måste representera hela sitt kön

Fastän Helsing själv upplever att hon behandlats med välvilja av i synnerhet de finländska orkestrarna har hon känt av skillnader i hur kvinnliga dirigenter bemöts jämfört med männen.

– Vi får inte bara representera oss själva utan hela vårt kön, medan en man bemöts som en individ. Jag tror det här är samma som med rasism, säger Helsing och fortsätter:

– Vi kvinnliga dirigenter är något lite udda vid sidan om. Det är förstås fint att man pratar om oss, men vi kan aldrig hamna i den där stora breda gruppen där alla manliga genier och maestros är. Det där kunde vi så småningom komma över nu bara.

Jorma Panula väckte rabalder för några år sedan genom att säga att kvinnans hjärna helt enkelt inte är funtad på samma sätt som mannens för att dirigera. Syns det här tankesättet fortfarande i strukturerna?

–Tydligen gör det ju det. Han har ändå hjälpt oss otroligt mycket, men det var mycket olyckligt sagt och han är ju inte den enda. Vi har fått höra mycket liknande av ryska dirigenter, både yngre och äldre manliga dirigenter.

Anna-Maria Helsing tror ändå att jämställdhetsproblematiken så småningom löser sig genom att man i högre grad uppmärksammar och diskuterar de strukturella problemen och snedvridningen i branschen. Hon är också stolt över att vara finländare.

– Vi är ju nog föregångare här. Det finns flera kvinnliga dirigenter som gör karriär ute i världen och ändå är vi ett så litet land. Jag tror absolut att vi är på väg åt rätt håll.

Förändring tar tid

Hon påpekar att det ändå tar tid att skola upp en enda dirigent och att de kvinnliga dirigenterna i Finland får möjligheter att dirigera orkestrar trots att de är nya i branschen.

– Det enda sättet att vaska fram bra dirigenter är att ge oss jobb så att vi får en chans att bli bra dirigenter, det blir du inte enbart genom utbildning.

Andelen kvinnor som har utbildat sig till dirigenter har ökat under de senaste åren. Vid Sibelius-Akademin har nästan hälften av studerandena under det senaste decenniet varit kvinnor. Varför syns det inte riktigt ännu?

– Eller är det så att det syns men jobbet kräver så stor långsiktighet? Jag blev själv utexaminerad för tolv år sedan, men för mig har det tagit 10 år att bli en bra dirigent, säger Helsing.

Kvinna i svarta kläder.
Dirigenten Jutta Seppinen tycker att det enda som hjälper mot snedvridningen i branschen är att fler kvinnor tillåts bli dirigenter. Kvinna i svarta kläder. Bild: copyright Maarit Kytöharju 2014 kapellmästare,Jutta Seppinen

Svårt för kvinnor att få jobb

Jutta Seppinen som har dirigerat flera finländska orkestrar och bland annat är konstnärlig ledare för Changensemble och Akademiska damkören Lyran, säger att det fortfarande är jättesvårt för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden och få höga poster trots att allt fler kvinnor utbildas.

– Det är fortfarande jättesvårt, men en liten andel har klarat sig.

Seppinen påpekar att bilden av hur och hurdan en dirigent är borde förändras. Eftersom männen genom historien varit de enda som kunnat bli dirigenter är man så van att se bara dem på scenen.

– Den bilden förändras bara genom att fler och fler kvinnor tillåts bli dirigenter, genom att normalisera kvinnliga dirigenter och stärka bilden av att kvinnor inte är något negativt, vilket de fortfarande ses som.

Som exempel nämner hon en kvinnlig åhörare som efter en konsert i Musikhuset kom fram till Seppinen och tackade för konserten hon dirigerade.

– Hon sade att hon inte ens tänkte på att jag skulle vara svagare eller sämre än männen trots att jag såg jättefeminin ut. Att hon över huvud taget behöver tänka en sådan tanke berättar ganska mycket

– Feminina värden och egenskaper tillskrivs ofta som mindre bra och kraftfulla än de maskulina.

Stora löneskillnader

Ett annat problem i branschen är löneskillnaderna mellan män och kvinnor. En kartläggning av Finlands körledarförbund från 2013 visar att den kvinnliga kördirigentens euro är 65 cent.

Både Helsing och Seppinen anser det vara katastrofalt.

– Där har vi ett konkret resultat av att vi, utan att vi vet det, ser annorlunda på män och kvinnor. Det är sorgligt att säga men det där är jag faktiskt inte förvånad över, säger Helsing.

Trots att också Anna-Maria Helsing har fått sin beskärda del av kommentarer kring kvinnlighet uppmanar hon ändå kvinnliga kollegor på ett individplan som vill göra karriär att slå dövörat till och istället koncentrera sig på sitt jobb.

– Livet är för kort för att grubbla på om männen skulle ha behandlats annorlunda. Fundera bara på hur du lär dig att dirigera bra och kör hårt. Det är institutionernas sak och mediernas roll att utmana och granska strukturerna, och vad som kan göras bättre, säger Helsing och avslutar:

– Vi måste bara dirigera så himla bra att det inte går att sidsteppa oss, det tycker jag är vår roll.

Läs också