Hoppa till huvudinnehåll

"Jag har vuxit upp med hårt arbete och lukten av koskit"

Motorsågen och tröskan vågar den skidåkande bonden inte röra – men skog och åker är Perttu Hyvärinens passion.

Fjolåret blev en genombrottssäsong för längdåkaren Perttu Hyvärinen. Efter att utvecklingen stampat på stället gav vintern äntligen den framgång som han väntat på. Nu är skidåkningen jordbrukarsonens yrke – men efter karriären kretsar drömmarna kring jord- och skogsbruk.

Perttu Hyvärinen riggar upp en viltkamera i kanten av ett hygge på sin skogsmark i Riistavesi en knapp halvtimme från Kuopio. I andra ändan hörs spillkråkans gälla läte, samtidigt som det brakar till ordentligt i den planterade tallskogen intill.

– Älgar! Senast jag hade kameran riggad var det sju älgar som rörde sig här. Det gick en bred älgstig tvärs över hygget.

Skip Instagram post

Hyvärinen pratar med stor entusiasm om de djurupplevelser han fått vara med om genom sina viltkameror. Förutom älgar har han bland annat fångat lodjur på kameran.

Det här med skog och natur är något som ligger väldigt nära hjärtat. För fyra år sedan blev han skogsägare då han köpte skogsmark ett stycke från hemgården. Här har han nu experimenterat med de teorier han bekantat sig med under studierna i skogsvetenskap.

– Det här var en satsning med tanke på framtiden, man måste ju sysselsätta kreditgivare också, skrattar han.

Se Sportlivs minidokumentär om Perttu Hyvärinen i hans favoritmiljöer:

Man inte förneka sin bakgrund och jag är stolt över att vara en landsortsgrabb.

Juniorlöftet som stampade på stället

Traktorer uppradade bredvid varandra på parkeringsplatsen – vankas det jordbruksutställning? Nej då, endast vanliga skidträningar i Riistavesi.

De flesta av juniorerna i den lokala klubben kom från jordbrukarfamiljer. Bland dem Perttu Hyvärinen.

Riistaveden Urheilijat skördade gott om juniorframgång under 2000-talets första decennium. Bland annat knep föreningens pojkar stafettguld 2008.

De övriga lade med åren av och tog över familjens gårdar, men inte ledstjärnan Hyvärinen. Han övervägde det, men landslagsuppdrag och framgång i internationella sammanhang gjorde att längdåkningen lockade mer. Tillsvidare.

Traktorn var det forskaffningsmedel som Hyvärinen tog sig till skidträningarna med under junioråren.

Hyvärinen utvecklades till en av de mest lovande skidjuniorerna i landet. 2009 knep han EYOF-guld bland den europeiska ungdomseliten, och två år senare blev det tre brons i junior-VM.

Vägen mot världstoppen såg spikrak ut. Den visade sig vara betydligt snårigare.

Utvecklingen fortsatte inte i samma takt och Hyvärinen hade flera magra säsonger.

Det var några långa, långa år då det kändes att det helt enkelt inte vill lossna. Jag vågade ändå tro att jag har talangen, och resultaten som junior ingav mig hopp om att det kanske vänder.

Hyvärinen beskriver åren som tunga, trista och irriterande. Skidåkningen löpte inte och skogsvetenskapsstudierna vid Joensuu universitet drog ut på tiden.

Studiekompisarna blev utexaminerade medan han själv trampade på stället både i studier och skidspåret. Men trots att tron stundvis sviktade fanns aldrig tanken på att ge upp.

Att ge upp hör inte till jordbrukarsonens lynne.

– Här på gården har jag lärt mig att skitjobben måste göras för att senare få njuta av bättre stunder.

Och efter några års skitjobb i spåren kom belöningen.

Genombrottet ingen tillfällighet

Det stora steget mot världseliten kom under förra säsongen. Äntligen fick han till de resultat han suktat efter i flera år med bland annat några topp-10-placeringar i världscupen.

Det efterlängtade genombrottet var en stor lättnad. Framgång brukar föda framgång och med det växer också självförtroendet. Men bakom framgången i fjol finns också en helt rationell förklaring. En ändring i träningsupplägget bäddade för succésäsongen.

– Det var inget misstag att det blev framgång. Förra sommaren vågade vi med min tränare Mikko Virtanen göra fler tuffa träningspass. Sen lyckades vi dessutom perfekt i höstens träning på snö. Det lyfte helt enkelt enormt på min grundnivå.

Perttu parstakstränar med rullskidor
Perttu Hyvärinen gillar att träna och skulle gärna träna mer än han tillåts av tränarna. Perttu parstakstränar med rullskidor Bild: Yle/Magnus Eklöv Perttu Hyvärinen

Studier förde Hyvärinen från Riistavesi till Joensuu, och efter sju års studier har han nu flyttat tillbaka till Kuopio. Det medförde en annan förklaring till uppsvinget.

Efter flytten bor han i praktiken granne med Iivo Niskanen, vilket naturligt medfört en hel del träning tillsammans. Även Ristomatti Hakola har under träningsläger varit en viktig sparringpartner.

– Vi tre har synkat bra ihop och vi har lite vårt eget system. Att ha den klassens träningssällskap gör att man hela tiden har en mätare på vad som krävs för att nå framgång.

Perttu Hyvärinen sätter sig på ett vindfälle i kanten av sitt skogsskifte och ser ut över sin egendom.

På sin skogsmark har han flera olika sorters skogstyper. Här finns gammal ståtlig granskog, kalhygge, nyplantering och gallrad tallskog.

Den nyplanterade biten höggs för några år sedan. Nu har de planterade granarna hunnit bli ett par meter höga.

Hyvärinen, som är halvvägs i sina skogsvetenskapsstudier, skötte planteringen själv. Nästa arbetsmoment är gallring.

– Bara skidsäsongen är över ska jag komma hit med röjsågen och få bort slyn som vuxit upp, berättar Hyvärinen som mest använder sig av röjsåg och plantrör.

– Motorsågen har jag inte rört på länge eftersom skaderisken är så stor.

Det går att skönja en stor passion i Hyvärinens ord.

– Såklart hoppas jag det ska bli lite pengar över av skogsjobbet, men det är mera rekreation än jobb för tillfället. Skogen ger mig så mycket mer än bara en inkomstkälla.

Under träningspass och långa läger går tankarna ofta till planering av följande arbetsskede i den egna skogen. Men det är inget han delar med träningskompisarna Hakola och Niskanen.

– De vill inte höra om sånt. De är inte likadana träskallar, skrattar Hyvärinen.

Skogssektorn är en möjlig arbetsgivare åt mig i framtiden.

Jordbruket lockar efter karriären

Säden har gulnat på åkrarna, och far och son Hyvärinen är i full gång med att förbereda tröskningen.

Trots elitsatsningen hjälper skidåkarsonen till med jobben hemma på gården. En hög arbetsmoral är något han haft från barnsben.

– Jag har vuxit upp med hårt arbete, och lukten av koskit och kåda.

Perttu sitter bakom ratten i traktorn och tittar ut genom dörren
Varje vår såtter sig Hyvärinen i traktorn och hjälper till med vårbruket Perttu sitter bakom ratten i traktorn och tittar ut genom dörren Bild: Yle/Magnus Eklöv Perttu Hyvärinen

I och med elitsatsningen har Hyvärinen inte kunnat hjälpa till på gården lika mycket som tidigare. Vårbruket deltar han fortsättningsvis i som pappans hjälpkarl, med i tröskningstiderna håller han sig undan. Främst för att inte utsätta sig för sädesdammet.

Men intresset för jordbruket har inte suddats ut.

– Man kan inget åt sin härkomst, konstaterar han.

– Jag har alltid fascinerats av det här med jordbruk och att få vara i första led av primärproduktionen av livsmedel. Jag känner stolthet över att få vara med och producera den föda som sätts på tallriken.

Att han verkligen menar vad han säger går inte att ta miste på där han står och blickar ut över fälten som breder ut sig genast från husknuten.

– Det är här jag hör hemma. Tanken har alltid funnits och min stora dröm är att jag tar över gården och fortsätter med jordbruket. Men det får vänta tills jag sett hur långt jag når som skidåkare.

Stortävlingsmedaljer högst på önskelistan

Perttu Hyvärinen knyter skosnörena och gör sig klar för dagens andra träningspass. På morgonen gjorde han ett pass på rullskidor, nu blir det löpning.

Hans finska spetshund Vilkku följer med på träningspasset som går sig på vägar och stigar omgivna av sädesfälten.

Spetsen Vilkku bjuder alltid på fartfyllt löpsällskap.

Drömmen om att få jobba med jord- och skogsbruk hör till framtiden. Nu är det skidframgång som står högst på önskelistan.

I och med de goda resultaten förra säsongen har drömmen om mästerskapsmedaljer vaknat till liv igen.

– Att prata om stortävlingsmedaljer var inte realistiskt tidigare. Men nu vågar jag till och med säga det högt.

Förra säsongen hade också en avgörande betydelse med tanke på den fortsatta karriären. Framgången ledde till ökade resurser för en mer professionell satsning.

Min stora dröm är att ta över gården och fortsätta med jordbruket.

De tre följande åren är stortävlingssäsonger med VM och OS på längdåkningsprogrammet. För Perttu Hyvärinen innebär det tre chanser att förverkliga drömmen om stortävlingsmedaljer.

Framtidsdrömmarna inom jord- och skogsbruket får vänta några år till.

– Jag har satsat allt på det här, på ett kort som jag hela tiden håller här i handen. Om jag ger det här kortet ifrån mig nu så får jag inte en ny chans. Jag kommer att köra på och se hur långt idrotten kan föra mig. Efter det tar vi itu med andra drömmar.