Hoppa till huvudinnehåll

Från piga till minister – Miina Sillanpää röjde väg för jämställdhet och barns rättigheter

"Varje barn ska räddas till livet", sade Miina Sillanpää, Finlands första kvinnliga minister - och de orden handlade hon efter. Hon var torparflickan som blev riksdagsledamot och en symbol för politisk jämställdhet i vårt land.

- Jag tror att alla känner till citatet "Minä kumminkin käytän puheenvuoroa": Jag håller ändå mitt anförande. Det är fortfarande brännande aktuellt då kvinnor försöker erövra ett likvärdigt utrymme i maktutövningen, och möter hatprat och förminskande bemötanden.

Så säger Eva Biaudet, riksdagsledamot (SFP) och ordförande för Kvinnoorganisationernas centralförbund i Finland, om det finländska jämställdhetsarbetets grand old lady: Miina Sillanpää.

Sillanpää var jämställdhetskämpen som modigt och uppbackad av andra kvinnor krossade de första glastaken. Hon visade att kvinnor inte bara kan, utan bör ta en likvärdig plats bredvid männen i beslutsfattandet och kräva fullständiga medborgerliga rättigheter.

Miina Sillanpää talar.
Miina Sillanpää talar år 1949. Miina Sillanpää talar. Bild: Työväen arkisto Miina Sillanpää

Miina Sillanpää stod på de mest utsattas sida och gjorde på flera konkreta sätt det finländska samhället till en mer rättvis och trygg plats.

- Vi skulle inte vara det land vi är i dag, med en inkluderande politik, utan Miina Sillanpääs, kvinnoorganisationernas och de andra kvinnliga politikernas arbete för sociala reformer, säger Eva Biaudet.

Biaudet och Sillanpää har flera knutpunkter i sina karriärer: båda har erfarenhet av att vara minister och långvarig riksdagsledamot. Båda har ett gediget engagemang i kvinnoorganisationer och frågor som berör jämställdhet och barns rättigheter.

- Arvet efter Miina Sillanpää syns överallt i vårt samhälle i dag, säger Eva Biaudet.

Senast stötte jag på Miina Sillanpääs tankesätt under premiären av skådespelet Punaorvot, som handlade om hur man tog ifrån människor deras rösträtt och barn. Miina Sillanpää sade på sin tid att det är fel att skicka bort barn från deras hem, till förfärliga omständigheter för att "återuppfostras". Miina Sillanpää var en förkämpe i strävan efter mänskliga omständigheter.― Sirpa Paatero, kommunminister (SDP)

Pigan som blev politiker

"Jag håller ändå mitt anförande" - med de orden röjde socialdemokraten Miina Sillanpää utrymme för sitt ärende i den första riksdagen. Talmannen hade helst redan gått vidare till andra ärenden, men Sillanpää stod på sig.

Hon var en av de 19 första kvinnliga riksdagsledamöterna någonsin - i världshistorien - invalda år 1907. Och reformist som hon var, blev det här inte sista gången hon fick stå på sig under sin långa karriär.

Miina Sillanpää talar i riksdagen.
Riksdagsledamot Miina Sillanpää Miina Sillanpää talar i riksdagen. Bild: Työväen arkisto Miina Sillanpää

Miina Sillanpääs livshistoria är intressant: hon föddes år 1866 till en fattig torparfamilj i Jockis, gick väldigt sparsamt i skola och arbetade på en bomulls- och en spikfabrik redan i ung ålder.

Sin hemby lämnade hon vid 18-års ålder för att bli hembiträde, först i Borgå och sedan i Helsingfors.

Miina Sillanpää ungdomsporträtt.
Miina Sillanpää i sin ungdom. Miina Sillanpää ungdomsporträtt. Bild: Miina Sillanpään Säätiö Miina Sillanpää

I jobbet som hembiträde - piga eller tjänsteflicka - upplevde hon på nära håll skillnaderna mellan samhällsklasserna. Hembiträde var det vanligaste yrket för förvärvsarbetande kvinnor på den här tiden, och även om arbetsförhållandena var bättre än i de dåtida fabrikerna, krävde många arbetsgivare att hembiträdet skulle vara i arbetsberedskap dygnet runt.

Hembiträdena steg upp i svinottan, bar in ved och vatten, tog hand om tvätten, städningen och lagade maten åt de stora familjerna och deras gäster. Inte sällan fick de utstå sexuella trakasserier från herrarna och nedlåtande bemötanden från damerna i hushållen.

Miina Sillanpää jobbade hos progressiva familjer och kunde aktivera sig i den nygrundade Tjänarinneföreningens verksamhet. Där märkte man fort att hon var skarp och välformulerad.

Tjänarinneföreningens ledning
Tjänarinneföreningens ledning år 1923, Sillanpää nere till vänster. Tjänarinneföreningens ledning Bild: Miina Sillanpään Säätiö Miina Sillanpää

År 1901 började Sillanpääs politiska bana när hon blev föreningens ordförande. Den posten behöll hon, utöver alla andra förtroendeuppdrag hon tog sig an, ända fram till sin död år 1952.

- Miina Sillanpää vågade utmana rådande maktstrukturer, säger Eva Biaudet. Men hon kämpade också för att kvinnors arbete som hemhjälp eller hushållerskor skulle bli synligt och att deras arbetslivsvillkor skulle regleras med rätt till fritid och självbestämmande.

Vi frågade också sittande kvinnliga ministrar i statsminister Sanna Marins regering om Miina Sillanpääs betydelse för dem. Deras svar citeras på olika ställen i artikeln, så här säger Europa- och ägarstyrningsminister Tytti Tuppurainen (SDP), som också är ordförande för Socialdemokratiska kvinnor:

Sillanpää kunde inte tystas ned. Hon tog plats och stod på sig, för hon visste att om hon tiger, förblir också alla de vars röster finns i samhällets marginaler tysta. Miina talade, för det första steget mot jämställdhet är att bli hörd.― Europa- och ägarstyrningsminister Tytti Tuppurainen (SDP), ordförande för Socialdemokratiska kvinnor

Miina Sillanpääs mångsidiga karriär

Miina Sillanpää gjorde en lång karriär, som kantades av flera förtroendeuppdrag. Här är några huvudpunkter.

  • Sillanpääs politiska karriär började vid Tjänarinneföreningen år 1898. År 1900 blev Sillanpää föreståndare för tjänarinnehemmet och dess platsförmedlingsbyrå i Helsingfors.
  • Sillanpää ställde upp i riksdagsvalet år 1907 och blev invald. Därefter var hon riksdagsledamot fram till år 1917 samt åren 1919-1933 och 1936­-1948 - alltså i nästan 40 år.
  • År 1915 blev hon inspektör för andelslaget Elantos restauranger. Hon skötte tjänsten fram till 1936 - också när hon var riksdagsledamot.
  • Sillanpää var verksam inom flera organisationer, framför allt i kvinnorörelsen. Tidvis var hon en del av socialdemokraternas partiledning och ordförande samt sekreterare för den socialdemokratiska kvinnoföreningen.
  • Hon var ordförande för Helsingin ensikoti Ry och Ensikotien liitto. Hon figurerade också bland annat i Nykterhetens vänner.
  • I flera år var Sillanpää chefredaktör för Tjänarinneföreningens Palvelijatar, senare Työläisnainen och Toveritar. Också andra tidningar publicerade gärna hennes ställningstaganden.
  • Sillanpää var biträdande socialminister från 1926 till 1927.
  • År 1939 tilldelades hon hederstiteln ekonomieråd. År 1949 fick hon motta Finska Kulturfondens stora pris för sitt livsverk.

Världsnyheten: En kvinna som minister

Under denna tid var gifta kvinnor i familjer så gott som under mannens eller faderns förmynderskap, påpekar Eva Biaudet. Männen hade makt över kvinnorna och all makt i samhället, och det påstods vara naturligt.

Miina Sillanpää blev en av dem som drev fram en ny äktenskapslag och en höjd åldersgräns för kvinnors äktenskap. Under Sillanpääs ledning grundade Tjänarinneföreningen stödtjänster för hushållsarbetare, bland annat ett hem och en arbetsförmedling.

År 1926 blev Miina Sillanpää vårt lands första kvinnliga minister i Väinö Tanners regering. Minister Sillanpää reste runt i Finland och besökte barnhem och vårdanstalter. Hon drog sig inte för att peka ut missförhållanden där hon såg dem.

Väinö Tanners regering på väg till president Relander.
Väinö Tanners regering på väg till president Relander. Väinö Tanners regering på väg till president Relander. Bild: Työväen arkisto Miina Sillanpää

Sillanpää var en begåvad talare, men hon framförde sina budskap till publiken också i skrift, i egenskap av journalist. Genom journalistiken utövade Miina Sillanpää ett betydande medborgarinflytande.

Hon bemötte kritiska, ibland kränkande skriverier, och upplevde att hon på så sätt lyckades vinna till sig den allmänna opinionen. Hån och kritik kom både från Sillanpääs motståndare och ibland från de egna leden.

- Då kvinnor ifrågasätter rådande maktstrukturer eller vill ändra på ansvarsfördelningen för hemarbete, upplevs det som hotfullt, bedömer Eva Biaudet. Allt har sitt ursprung i att kvinnor inte har värderats likvärdigt männen.

Moderskapsunderstöd och förlossningssjukhus - Sillanpääs arbete för kvinnorna

Miina Sillanpää förbättrade kvinnornas ställning och förutsättningar i samhället på många sätt. Några viktiga punkter är:

  • Den nya äktenskapslagen, som Sillanpää främjade under sin tid som minister. Lagen förbättrade hustruns rättsliga ställning. Medan Sillanpää var minister stiftades också en lag om kvinnors behörighet till statliga tjänster.
  • Sillanpää var som riksdagsledamot verksam i kommittéer, som förberedde viktig sociallagstiftning: lagar om rådgivningar, hälsosystrar och barnmorskor.
  • År 1929 föreslog Miina Sillanpää ekonomiskt understöd för mindre bemedlade mödrar. Det resulterade år 1937 i lagen om moderskapsunderstöd och året därpå beviljades de första understöden: mindre bemedlade föderskor fick pengar - 450 mark per barn - eller produkter, eller en kombination av båda.
  • År 1932 initierade Sillanpää byggandet av förlossningssjukhuset Kvinnokliniken i Helsingfors. Sjukhuset kunde inleda sin verksamhet två år senare.
  • Sillanpää deltog också i en kommitté som begrundade abortfrågan. Kommitténs förslag blev att abort skulle tillåtas bland annat vid fostrets sjukdom eller om modern våldtagits - Sillanpää personligen ansåg att kvinnor skulle ha rätt till abort också av sociala orsaker. Det blev dock verklighet först på 1970-talet.
Miinas livsverk har röjt väg för äkta jämställdhet för mig och andra kvinnor i dag. Det är sällan i historien som en människa har gett och möjliggjort så mycket för så många. Hennes gärningar hjälpte otaliga fattiga familjer och mödrar att klara sig i ett samhälle som annars inte skulle ha hjälpt dem.― Tuula Haatainen, arbetsminister (SDP), ordförande för Ensi- ja turvakotien liitto
Miina Sillanpää visar upp barnprylar.
Mindre bemedlade mödrar skulle få ekonomiskt stöd, och barn som inte kunde gå till skolan på grund av brist på kläder skulle ges sådana, ansåg Miina Sillanpää. Här visar hon upp prylar för barnskötsel. Miina Sillanpää visar upp barnprylar. Bild: Työväen arkisto Miina Sillanpää
Miina Sillanpää är en föregångare och förebild. Speciellt spännande tycker jag det är att läsa om hennes liv innan hon blev Finlands första kvinnliga minister. Hennes livshistoria speglar på många sätt Finlands utveckling till ett jämställt välfärdssamhälle. Sillanpää sade att mänskliga rättigheter och ett värdigt liv hör till alla, och det finns inget sådant gott i världen som skulle vara någons ensamrätt. Detta grundrättighetstänk är mycket viktigt.― Anna-Maja Henriksson, justitieminister (SFP)

Barnens och mödrarnas beskyddare

En utsatt grupp vars rättigheter Miina Sillanpää var speciellt bekymrad över var barnen. Dem behandlade man på 1800-talet på samma sätt som de vuxna, och många började arbeta redan vid ung ålder, så som också Miina Sillanpää hade gjort.

För utomäktenskapliga barn och deras mödrar fanns liten nåd. Trots att fenomenet var mycket allmänt - sju procent av barnen föddes utomäktenskapligt, i städerna till och med tjugo procent - hade de utomäktenskapliga barnen ingen plats i samhället och fler av dem dog redan som små.

Ofta gavs barnen bort till vanvårdande fosterföräldrar, och de som alls överlevde sin barndom var skamstämplade hela livet.

Det här kunde Miina Sillanpää inte acceptera. Hon förargades över hur manliga arbetsgivare utnyttjade unga tjänsteflickor och sedan kallt slängde ut dem på gatan när de visade sig ha blivit med barn.

Det skikt som har makten i samhället har velat gardera sig mot konsekvenserna av sina handlingar. Herrarna som stiftar lagar har sett till, att de inte har några skyldigheter gentemot barn som blir till av olagliga samlag. Den själva handlingen var inte straffbar, utan konsekvensen. Därför bestraffar lagen från år 1734 modern och barnet, som vågade födas utan kyrkans tillstånd.― Miina Sillanpää i riksdagen år 1922 (fri översättning)

De socialdemokratiska kvinnorna ville förbättra de utomäktenskapliga barnens situation redan på den första lantdagen 1907. Då föreslog kvinnorna att man skulle grunda hem för ogifta mammor och deras barn.

35 år senare kunde det första Ensikoti-hemmet för ensamma mammor och deras barn slutligen slå upp dörrarna, mitt under fortsättningskriget år 1942. Miina Sillanpää var den drivande kraften bakom hemmet.

Miina Sillanpää med barn i famnen.
Så sent som år 1983 stiftades den barnskyddslag, som uppfyllde de flesta av Miina Sillanpääs önskningar för barnskydd. Hon var strängt emot barnaga - de mänskliga rättigheterna tillhörde såväl små som stora, ansåg hon. Miina Sillanpää med barn i famnen. Bild: Työväen arkisto Miina Sillanpää

Behovet av barn- och mödrahem var överraskande stort, och år 1945 grundades Ensi Kotien Liitto, med hem i fyra andra städer.

De utomäktenskapliga barnen fick större rättigheter på 1920-talet: barn som erkänts av sina fäder fick rätt till faderns efternamn, arv och underhållsbidrag. Kommunerna utsåg barntillsyningsmän, som skulle övervaka förhållandena i hemmen. Barnskyddslagen år 1936 gav kommunerna befogenheter att omhänderta barn som vanvårdades.

Barnets bästa framför allt - Sillanpääs arbete för barnen

Barnens rättigheter låg nära hjärtat för Miina Sillanpää. Hon arbetade för barn på flera fronter.

Miina Sillanpää omringad av barn.
Miina Sillanpää omgiven av barn på sin födelsedag år 1951. Miina Sillanpää omringad av barn. Bild: Yle Tampere/Lehtikuva Miina Sillanpää
  • I egenskap av riksdagsledamot drev hon fram lagstiftning för att skydda barn, i synnerhet barnskyddslagen år 1936. Lagen gav kommuner möjligheten att omhänderta barn som for illa i sina familjer.
  • Sillanpää yrkade på allmän läroplikt. Hon betonade vikten av att också mindre bemedlade familjers barn fick gå i skola. I skolan skulle barnen få mat och de som behövde skulle få kläder, ansåg Sillanpää.
  • Sillanpää var vice ordförande för Helsingfors stads barnskyddskommitté och direktionsordförande vid Hyvönens barnhem i Helsingfors. Under Sillanpääs tid som minister började kommunala barnträdgårdar få statligt stöd.
  • Sillanpää fick inga egna barn och förblev ogift. Hon deltog i stället i både vardag och fest på Ensikoti-hemmen. Kvinnorna och barnen som bodde i hemmen formade personliga relationer till tant Miina, och kunde ännu flera år senare skriva brev till henne, där de berättade om sina liv.
När man räddar modern, räddar man barnet. Varje barn ska räddas till livet.― Miina Sillanpää beskriver tanken bakom Ensikoti-hemmen


Kortfilmen från 1948 berättar om Ensikoti-hemmens verksamhet. Ensamma föderskor välkomnades till hemmet en månad innan förlossningen, och fick stanna tills barnet fyllde sex månader.

En radikal diplomat

Miina Sillanpää blev en av de långvarigaste kvinnliga riksdagsledamöterna i vårt land till dags dato.

På livets höst fick hon viktiga utmärkelser, inte minst hederstiteln ekonomieråd. Hon hade en särskild förståelse för ekonomi och lyckades på ett osannolikt sätt samla in pengar till sina projekt - och få dem att räcka till.

Skidning på Lepopirtti.
Skidning vid Lepopirtti, Tjänarinneföreningens semesterhem för hushållsarbetare i Sjundeå - ett praktexempel på Sillanpääs förmåga att trolla fram resurser. Verksamheten finansierades med donationer och lotterier, och gästerna betalade en liten summa för sin vistelse. Skidning på Lepopirtti. Bild: Miina Sillanpään Säätiö Miina Sillanpää

- Som vår första kvinnliga minister har Miina Sillanpää för mig haft en symbolisk betydelse, också som representant för kvinnorörelsen, säger Eva Biaudet. För mig är hennes politiska arbete och uppdragen i de politiska strukturerna viktigast.

De kvinnliga politikernas samarbete över partigränserna var avgörande för tidens sociala reformer, påpekar Biaudet. Reformerna framskred långsamt och krävde uthållighet.

Miina Sillanpää trodde på att föra fram sin sak genom att förhandla och argumentera. Strejker avrådde hon ifrån och våld motsatte hon sig kraftigt.

Som socialdemokrat låg Miina Sillanpää aldrig långt ut till vänster. När arbetarrörelsen radikaliserades vid inbördeskriget, drog sig Sillanpää tillfälligt undan från politiken. Hon uppskattades för sin diplomatiska förmåga, men samtidigt var hon inte rädd för stenhårda uttalanden i sina hjärtefrågor.

Bara det bästa är bra nog för oss!― Miina Sillanpää, när människor förundrades över den mysiga inredningen i Tjänarinneföreningens hem för hushållsarbetare
Miina Sillanpää inför sin 75-årsdag.
Miina Sillanpää vid skrivmaskinen inför sin 75-årsdag. Miina Sillanpää inför sin 75-årsdag. Bild: Työväen arkisto Miina Sillanpää

I dagsläget har många finländska kvinnoorganisationer hundra år på nacken. Kvinnoorganisationernas centralförbund fyller själv 110 år nästa år, påpekar Eva Biaudet. Ser man till organisationernas historia, märker man att många frågor märkligt nog är aktuella än i dag.

- Många frågor är desamma: att stoppa våldet mot kvinnor, löne- och pensionsgapet mellan män och kvinnor och obalansen i ansvarsfördelningen inom vården och i familjerna. Det här är frågor som vår nuvarande regering under ledarskap av fem kvinnliga partiordförande har lovat ta itu med.

Vi dagens politiker och kvinnosakskvinnor står på jättarnas axlar. Utan kvinnor som Miina Sillanpää, som röjde väg och krossade glastak, vore vår väg mycket svårare.― Tytti Tuppurainen, Europa- och ägarstyrningsminister (SDP), ordförande för Socialdemokratiska kvinnor

Den 1.10 är Miina Sillanpääs och medborgarinflytandets dag

Inrikesministeriet rekommenderar flaggning den 1 oktober på Miina Sillanpääs och medborgarinflytandets dag.

Eftersom Sillanpääs födelsedag, den 4 juni, redan är en flaggdag, har den 1.10 valts ut som tidpunkt för flaggningen.

Den riksdagsordning och vallag, som gav medborgarna fulla politiska rättigheter, trädde i kraft den 1.10.1906.



I ljudklippet intervjuas den 82-åriga Miina Sillanpää om sitt liv (på finska).

Källor: Aura Korppi-Tommola: Miina Sillanpää - Edelläkävijä (2016), Miina Sillanpään Seura, Statsrådet: Miina Sillanpää, Tiede: Miina Sillanpää oli tasa-arvon tienraivaaja

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix