Hoppa till huvudinnehåll

Film: Tove - vackert och starkt om Mumintrollets skapare

Tove Jansson (Alma Pöysti) står och röker och ser rakt in i kameran.
Alma Pöysti är strålande i rollen som Tove Jansson. Tove Jansson (Alma Pöysti) står och röker och ser rakt in i kameran. Bild: Tommi Hynynen / Helsinki-filmi Tove,Alma Pöysti

Filmen om Tove Jansson är både en kärlekshistoria och en berättelse om konstnärens villkor. Och en film som ger oss koder till hur vi kan läsa muminböckerna.

Det första vi ser är en ung Tove Jansson (en strålande Alma Pöysti) som står ensam i ett rum och tar några försiktiga danssteg. Först är stegen väldigt stillsamma, nästan tveksamma. Men dansen blir snabbt allt snabbare, intensivare och vildare.

Det vi ser är en ung kvinna som dansar av glädje, som dansar utan att bry sig om hur det ser ut.

Dansen blir ett återkommande tema och det är också först när jag ser filmen Tove som jag inser hur mycket dans och fest det även finns i muminböckerna.

Tove (Alma Pöysti) målar på golvet i sin ateljé.
Tove Jansson (Alma Pöysti) i sin atelje i Helsingfors. Tove (Alma Pöysti) målar på golvet i sin ateljé. Bild: Tommi Hynynen / Helsinki-filmi Tove,Alma Pöysti

Ändå är livet inte alltid en fest för den unga Tove vi möter i filmen. Filmen följer hennes liv under ungefär 10 år och tar avstamp 1944 med Tove som sitter i ett bombskydd och tecknar ett litet mumintroll. En Tove för vilken Mumindalen fortfarande är en privat tillflyktsort.

Regissören Zaida Bergroth och manusförfattaren Eeva Putro visar oss alltså Tove innan hon blev världsberömd, bakgrunden till hur hon blev den hon blev.

Filmen heter också rätt och slätt Tove, familjärt och enkelt, precis som så många andra filmer om kvinnliga konstnärer (t.ex. Helene, Frida, Séraphine).

Närbild på Tove (Alma Pöysti) som har en cigarett i munnen samtidigt som hon målar en tavla.
Tove (Alma Pöysti) inför premiären av Mumintrollet och kometen på Svenska Teatern. Närbild på Tove (Alma Pöysti) som har en cigarett i munnen samtidigt som hon målar en tavla. Bild: Sami Kuokkanen / Helsinki-filmi Tove Jansson,Alma Pöysti,Tove

“Mumintroll är inte konst”

Den unga Tove är en konstnär som både söker sin konstnärsidentitet och bekräftelse.

“Det här är inte konst”, säger konstnärspappan Viktor Jansson (Robert Enckell) föraktfullt om Toves muminteckningar. En pappa som hon beundrar enormt men som har bestämda åsikter om vad och hur Tove borde skapa som konstnär.

Men Tove söker även bekräftelse i kärleken. Och här möter vi en Tove som älskar intensivt och passionerat.

Filmen lyfter fram två stora kärlekar som präglat Tove. Först den blyga och lite tafatta journalisten och politikern Atos Wirtanen (Shanti Roney) och sedan den intensiva och självsäkra teaterregissören Vivica Bandler (Krista Kosonen).

Tove (Alma Pöysti) och Atos Witanen (Shanti Roney) iklädda roliga hattar står och tittar på varandra.
Tove Jansson (Alma Pöysti) och Atos Wirtanen (Shanti Roney) som blev en förebild för Snusmumriken. Tove (Alma Pöysti) och Atos Witanen (Shanti Roney) iklädda roliga hattar står och tittar på varandra. Bild: Sami Kuokkanen / Helsinki-filmi Tove,Alma Pöysti,Shanti Roney

Wirtanen och Bandler älskar också Tove men då de alla tre även värnar om att vara fria blir förhållandena minst sagt svåra.

Intensiva äventyr

“Jag tror livet är ett underligt äventyr, man ska utforska alla dess kringelikrokar”, säger Tove i filmen. Och undersöker gör hon, med cigaretten i mungipan och spritglaset i handen, intensivt och hängivet.

Äventyret blir kanske ändå inte alltid så som Tove tänkt sig. Hon drömmer om att bli erkänd som bildkonstnär men det är mumintrollen som väcker det stora intresset.

Tove älskar sin frihet, speciellt den konstnärliga, men tvingas ta skeden, eller rättare sagt pennan, i vacker hand och teckna muminserier för att kunna betala alla räkningar.

Tron på kärleken ger hon ändå aldrig upp, trots att den får sina törnar. Kärleken till den gifta mannen Atos Wirtanen uppstår oväntat men när Vivica Bandler, likaså gift, kommer in i bilden blir det desto mer glödande.

Tove (Alma Pöysti) och Vivica Bandler (Krista Kosonen) sitter bredvid varandra i en teatersalong.
Tove (Alma Pöysti) och Vivica Bandler (Krista Kosonen) eller Tofslan och Vifslan som de också kallade varandra. Tove (Alma Pöysti) och Vivica Bandler (Krista Kosonen) sitter bredvid varandra i en teatersalong. Bild: Sami Kuokkanen / Helsinki-filmi Tove,Alma Pöysti,Krista Kosonen

Krista Kosonen har just den intensiva strålning som krävs för att spela en kvinna som har ställning och makt och vet hur man utnyttjar det. Tillsammans med Alma Pöysti slår det gnistor dem emellan.

Alma är Tove

Alma Pöysti är perfekt i rollen som Tove Jansson och lyckas fånga både det spralliga och starka men även det sårade och sensitiva hos huvudpersonen.

Det i kombination med en visuellt vacker film där scenografi, kläder och detaljer är genomtänkta gör att filmen är en njutning att följa.

Tove (Alma Pöysti) får eld för sin cigarett medan Tuulikki Pietilä (Joanna Haartti) står bredvid och ser på.
Tove Jansson (Alma Pöysti) och Tuulikki Pietilä (Joanna Haartti) som blev förebilden för Too-ticki i muminböckerna. Tove (Alma Pöysti) får eld för sin cigarett medan Tuulikki Pietilä (Joanna Haartti) står bredvid och ser på. Bild: Sami Kuokkanen / Helsinki-filmi Tove,Alma Pöysti,Joanna Haartti

Filmen gör också helt rätt i att inte försöka berätta allt om Tove Jansson utan satsar på att skildra de år som filmen låter förstå blev betydelsefulla både för Tove privat och för hennes liv som konstnär.

Ändå kan man mot slutet av filmen känna att berättelsen letar efter ett ställe att sätta punkt. Den sista scenen blir i alla fall en vacker början till ett nytt äventyr.

Det är ändå det allra sista autentiska arkivklippet som ger filmen ett underbart lyft och som gör att jag går ut från biografen med ett leende på läpparna.

Mer från programmet

Läs också