Hoppa till huvudinnehåll

Titanic, Olympic och Britannic: Tre osaliga systrar

HMHS Britannic till sjöss.
Den tredje systern, HMHS Britannic, fungerade som lasarettskepp i första världskriget. HMHS Britannic till sjöss. Bild: Grzegorz Navrocki HMHS Britannic

Titanic. Namnet har med tiden blivit legendariskt och skapar omedelbara associationer hos den som hör det. Störst. Unik. Oöverträffad i lyx. Och framför allt – tragisk.

Synd bara att inget av det här är sant – utom tragisk, såklart. Titanic var unik lika lite som hon var osänkbar.

Här måste kanske påpekas att ingen påstod att Titanic var osänkbar, ens då det begav sig. “Så gott som osänkbar” löd reklamfrasen. Det är en liten men viktig skillnad där.

Men poängen här är att Titanic inte var ensam. Titanic var ett av tre systerfartyg, och hon var varken först eller störst av dem. Olympic och Britannic hette hennes systrar. De beställdes av det brittiska rederiet White Star Line för den prestigefyllda transatlantiska rutten.

I veckans Kvanthopp ska vi låta systrarna träda fram i rampljuset – Olympic och Britannic. Eller snarare ska vi se på den så kallade Olympic-classen som helhet. För också de två mindre kända systrarna har sina egna historier som förtjänar att berättas.

Då Titanic sjösattes den 31 maj 1911 hade Olympic redan gjort fem resor över Atlanten och tillbaka – och hunnit vara med om en kollision till sjöss. Olympic sjösattes alltså först av systrarna, Titanic var nummer två i ordningen och Britannic fick vänta på sin tur till 1914.

Varken först eller störst

Så Titanic var inte unik i sitt slag. Hon var inte störst. Britannic var både större och tyngre, åtminstone med en hårsmån. När Britannic byggdes så hade man nämligen korrigerat de brister som Titanic hade, som ledde till hennes undergång. Det här gjorde Britannic fyra centimeter längre och hela 60 centimeter bredare än sina systrar.

Jämför man med dagens jättelika Karibienkryssare så var ju Titanic och hennes systrar rena rama barkbåtarna, men det är kanske en annan femma. Vi talar nu om det tidiga nittonhundratalet.

Men för den tiden var Titanic inte oöverträffad i lyx heller. Hennes systerfartyg höll samma överdådiga standard. Åtminstone för dem som hade råd med en biljett i första klass.

Faktum är att Titanic inte ens var unik i sitt öde. Både Olympic och Britannic var med om tragiska olyckor. Britannic gick på en tysk mina i Egeiska havet 1916. Också hon tog med sig människor ned i djupet. Fast okej, inte ens nära på så många som då Titanic förliste utanför Newfoundland natten mellan den 14 och 15 april 1912.

Olympic lyckades som den enda i trion hålla sig flytande till slutet av sin bana, 1935 närmare bestämt. Det här trots ett par spektakulära olyckor. Så stabil var Olympics tjänstgöring att hon förärades smeknamnet Old reliable, den gamla trofasta.

Men vi tar det hela från början.

Kapplöpningen över Atlanten

För det första, vilken var orsaken till att det byggdes sådana hejdlöst storslagna Atlantångare under det tidiga 1900-talet? Nå, det var ju en kapprustning förstås. Och en kapplöpning.

Sedan slutet av 1800-talet pågick en intensiv tävling mellan brittiska och tyska rederier om vem som hade de största, mäktigaste och snabbaste fartygen på Atlanten. De huvudsakliga tyska aktörerna var Norddeutscher Lloyd och HAPAG, medan britterna representerades av Cunard Line och White Star Line.

Rederierna tävlade om en symbolisk trofé som tilldelades det fartyg som korsade Atlanten med den snabbaste medelhastigheten: The Blue Riband, eller Atlantens blåa band. Det blåa bandet var inget officiellt pris som någon stat eller något företag delade ut. Det fanns inte ens någon fysisk pokal innan 1935, och också då var den en lite annan grej med andra regler. Det var först och främst fråga om en ära, helt enkelt.

Reklamposter för Cunard Line.
Cunard Line var ett av rederierna som kämpade om Blue Riband, Atlantens blåa band. Reklamposter för Cunard Line. Cunard Line

Tävlingen om den snabbaste Atlantöverfarten hade pågått sedan den första halvan av 1800-talet. Men det dröjde till omkring sekelskiftet innan det Blåa bandet blev ett begrepp inom sjöfarten. Och hur som helst så var hela grejen lånad från hästkapplöpningarnas värld.

Men tävlingen om det Blåa bandet, hur spontant uppkommen den än var, fick med tiden vittgående historiska konsekvenser. Man kan tvista om vilket som kom först: kapplöpningen eller passagerarna. Hur som helst ledde det till att en väg öppnade sig för miljoner emigranter i västerled. Vare sig Europa eller USA var sig lika efter det här. Och därmed hela den västerländska civilisationen.

Man kan till och med hävda att det Blåa bandet förkortade andra världskriget med ett helt år. Det sade åtminstone Winston Churchill, då med hänvisning till Cunardlinjens snabba fartyg. Främst av dem var Queen Mary som fungerade som trupptransportfartyg under andra världskriget. Queen Mary transporterade amerikanska trupper till Europa, mer än 15 000 åt gången som mest.

White Star byter strategi

Men 1910 var det få, om någon, som hade trupptransporter och krig i tankarna. Då var målet först och främst att överglänsa konkurrenterna i fart och flärd. White Star Line förlitade sig på sin Big Four-klass: Celtic, Cedric, Baltic och Adriatic, ibruktagna med start 1901.

När konkurrenten Cunard Line tog i bruk sina “greyhounds of the seas”, Lusitania och Mauretania, insåg White Star Line snart att de var utklassade beträffande snabbhet. Cunard Lines Mauritania skulle komma att inneha Blåa bandet i hela 20 år.

White Star Line valde därför en annan väg. De överlät tävlandet med tyskarna om kvickaste Atlantöverfarten åt Cunard Line. I stället beslöt White Star sig för att tävla i lyx och storlek. Deras kommande fartygsklass skulle vara det flottaste och största som någonsin flutit på de sju haven.

Sagt och gjort: 1907 åt White Star-linjens VD Bruce Ismay middag med Harland & Wolff-skeppsvarvets chef William Pirrie. Under middagen fattades beslutet: den nya Olympic-klassens tre jätteångare skulle byggas på Harland & Wolffs varv i Belfast i Nordirland.

De planerade skeppen gick från början under namnen Olympic, Titanic och Gigantic, men den tredje systern fick till slut heta Britannic. Gigantic upplevdes som lite för kaxigt efter Titanics förlisning.

Systerfartygen Olympic och Titanic vid kajen.
Olympic (t.v.) och Titanic. Systerfartygen Olympic och Titanic vid kajen. RMS Titanic,RMS Olympic

Och beställningen var klar och uttrycklig: gör dem till de flottaste och mest överdådiga lyxångarna någonsin. Och de största, som sagt. Däremot behövde de inte bli de snabbaste, det här stod alltså klart från början. Som sagt, låt Cunard och tyskarna slåss om Blåa bandet.

Som konstruktörer för de tre fartygen valdes Thomas Andrews och Alexander Carlisle.

Olympics köl sträcktes i december 1908 och arbetet med Titanic inleddes i sin tur i mars året därpå. De två systrarna byggdes sida vid sida på Harland & Wolffs skeppsvarv. Britannic kom senare, hon sjösattes inte förrän 1914, flera år på efterkälken.

Den fjärde, fusk-skorstenen

Olympic-klassen representerade en mycket avancerad skeppskonstruktion för sin tid. Fartygen var utrustade bland annat med tre elektriska hissar i första klass, och en i andra klass. En otrolig lyx anno 1910.

De tre fartygen hade den karaktäristiska uppsättningen med fyra enorma skorstenar på rad. Men bara tre av dem användes för röken från motorerna. Den fjärde skorstenen var för ventilationen ombord. Också os och rök från köken, samt röken från fartygets röksalonger leddes ut via den fjärde skorstenen.

Den fjärde skorstenen var samtidigt en estetisk grej. Den bidrog till Olympic-klassens stilrena och avskalade sidoprofiler på två sätt. Fyra skorstenar gav en visuell symmetri. Det gjorde det också möjligt att minska på skogen av ventiler som den tidens fartyg hade på sina däck.

Ja, och så hade ju Cunard-linjens flaggskepp fyra skorstenar. Då dög det inte för White Star Line att dyka upp med färre skorstenar än så.

Fartyget Titanic i Southampton i arpil 1912.
Den fjärde skorstenen, längst akterut, var mer en designgrej än en riktig skorsten. Fartyget Titanic i Southampton i arpil 1912. RMS Titanic,Sinking of the RMS Titanic,titanic

Också om White Star Line inte tävlade i hastighet så var minimikravet att resan över Atlanten skulle gå på under en vecka. Titanic och Olympic var för det ändamålet utrustade med tre bastanta motorer. Två så kallade trippel-expansionsångmaskiner och en långsamtgående ångturbin.

Inalles förfogade kaptenen på Olympic och Titanic över 50 000 hungriga hästkrafter som slukade 600 ton kol per dygn. 50 000 hästar, det är nästan tiotusen fler än Silja Europa har idag. Britannic fick sedan en lite uppgraderad och ännu starkare motoruppsättning.

Olympic-klassens ångare hade tre propellrar, den mellersta med fyra blad och de övriga med tre. Den mellersta propellern som drevs av turbinen, satt framför rodret. Och det här kan faktiskt ha bidragit till Titanics förlisning.

Den propellern stannade nämligen när man slog back, vilket minskade på rodrets effektivitet. Det här visade sig ha ödesdigra konsekvenser då det kom till att styra undan ett visst isberg.

För lite och för sent

Fartygens åtta länspumpar hade en sammanlagd kapacitet på 425 000 liter per timme. Inte tillräckligt, som det skulle visa sig, liksom inte heller livbåtskapaciteten på 1186 passagerare.

Men faktum är att Olympic-klassen mer än väl uppfyllde tidens krav beträffande livbåtar. Enligt reglerna skulle ett fartyg som Titanic ha livbåtsplatser för 962 passagerare. Det att hon fick ta maximalt 3547 passagerare verkade inte bekymra någon.

Olympic och hennes systrar mätte snäppet under 270 meter. Ställer du Titanic på ända bredvid Eiffeltornet så är den inte mycket lägre. Britannic var som sagt aningen längre och bredare än sina systrar på grund av de skärpta kraven på säkerhet som hade trätt i kraft efter Titanics förlisning.

Olympic var hur som helst det största fartyget i världen då hon sjösattes den 20 oktober 1910. Faktum är att hon var det största rörliga föremålet som någonsin tillverkats av människohänder.

Efter att både Titanic och Britannic förliste återfick Olympic åtminstone titeln som det största brittisk-tillverkade fartyget någonsin och höll den i ytterligare 20 år.

För sin sjösättning var Olympic målad ljusgrå, inte svart. Det hade med den tidens fotograferingsteknik att göra. Ljusgråa fartygsskrov såg bättre ut på bilder än svarta. Linjerna framträdde tydligare. Efter sjösättningen, när pressfotograferna åkt bort, målades skrovet svart.

Oceanångaren RMS Olympic sjösätts.
Här ser man att RMS Olympic var målad grå vid sjösättningen – för att se bättre ut på foto. Oceanångaren RMS Olympic sjösätts. RMS Olympic

Olympic-klassens fartyg hade nästan identisk bottenplan. Men Titanic och Britannic ritades om en aning baserat på erfarenheterna efter Olympics första år i tjänst.

Den mest synliga skillnaden var att det främre övre promenaddäcket på Titanic, det så kallade A-däcket, var omgett av väggar och skjutfönster. Olympics promenaddäck var däremot öppet hela vägen till fören.

Vikten från det inkapslade promenaddäcket var den främsta orsaken till att Titanic senare kunde hävda titeln som världens största fartyg.

På det undre promenaddäcket, det så kallade B-däcket, var det inte värst många som brydde sig om att promenera på Olympic. Så man beslöt att bygga om motsvarande utrymme på Titanic till lyxhytter för första klassen. Med egna badrum, kan ni tänka er!

Däremot så betydde det här att andra klassens promenaddäck blev mindre på Titanic än det var på Olympic. Men sådant är livet, resonerade man. Och det blev ju inte så mycket promenerande på Titanic.

Den olycksalige kapten Smith

Hur som helst, Olympic kastade loss på sin jungfrufärd från Southampton i England till New York i USA, den 14 juni 1911. Både avfärden och ankomsten var enorma mediehändelser för sin tid, med tusentals ivriga åskådare vid kajkanten, orkestrar som spelade och luften tjock av konfetti.

Kaptenen ombord var densamma som senare skulle föra befäl över Titanic på hennes ödesdigra jungfrufärd, Edward J. Smith.

Kapten Edward J. Smith var, av allt att döma inte vald till sin position för sin solida kompetens som kapten. Han beskrivs som lite av en fåfäng påfågel som tyckte om sin paraduniform och trivdes bäst vid kaptenens bord, snarare än på kommandobryggan.

Något som sägs ha gjort honom till White Star Lines gullgosse-kapten: han var bra på small talk och på att charma miljonärsfruarna vid middagen.

Fyra hela resor till New York, tur-retur, hann Smith och Olympic med innan olyckan var framme. På den femte, på sin väg ut på havet genom the Solent gick Olympic på en parallell kurs med den brittiska kryssaren HMS Hawke.

Kollision mellan fartygen Olympic och Hawke.
Spåren av kollisionen mellan Hawke och Olympic. Kollision mellan fartygen Olympic och Hawke. RMS Olympic

Olympic gjorde en oförsiktig sväng mot styrbord och Hawke hann inte väja, så den rammade Olympic i akterskeppet med full kraft. Krigsfartyget Hawke var de facto byggt för att ramma andra fartyg, så det slet upp två stora hål i Olympics skrov, varav ett under vattenlinjen.

Två av Olympics vattentäta skott fylldes med vatten, men hon lyckades ändå halta tillbaka till hamnen utan att sjunka. Det här skulle komma att bidra till den nästan vidskepliga övertron på Olympic-klassens – inklusive Titanics – osänkbarhet.

Kollisionen med HMS Hawke utdömdes som Olympics fel, vilket kostade White Star Line skjortan i skadestånd och reparationer. Man blev bland annat tvungen att ersätta Olympics skadade propelleraxel med en axel från den kommande Titanic.

Det här i sin tur försenade Titanics sjösättning. Utan Olympics kollision hade Titanic sannolikt aldrig råkat på kollisionskurs med det där olycksaliga isberget.

Ingen förlorade dock livet i samband med kollisionen med HMS Hawke.

De två osänkbara besättningsmedlemmarna

Lika lyckligt slutade det inte den 15 maj 1934 då Olympic körde på ett fyrskepp nära Cape Cod i Massachusetts. Sju av fyrskeppets elva man starka besättning strök med.

Också den här gången fick White Star Line och Olympic bära skulden. Men inte kapten Edward J. Smith, dock. Han låg vid det här laget på Atlantens botten tillsammans med Titanic sedan mer än två decennier, så han var inte med ombord.

Två som däremot var med ombord redan då Olympic hade sin olycka med kryssaren HMS Hawke, var sjuksköterskan Violet Jessop och eldaren Arthur John Priest. Och de var inte bara med om Olympics olycka.

De två skulle bli berömda som de enda överlevande inte bara från Olympics kollision, utan också från både Titanics och Britannics förlisningar. De var med om alla tre händelserna. Och de tog sig ur det hela helskinnade.

"Den osänkbara" Violet Jessop.
"Den osänkbara" Violet Jessop. "Den osänkbara" Violet Jessop. Violet Jessop

Olympic gick i sin tur till historien som det enda av de tre systerfartygen som inte förliste. Olympic tjänade som trupptransportfartyg i första världskriget. Hon undgick inte bara att bli sänkt av tyska ubåtar – hon rammade de facto själv en tysk ubåt i brittiska vatten, och sänkte den, i maj 1918.

Redan innan kriget hade Olympic, eller “Old Reliable” som hon kallades, försetts med alla de där kritiska detaljerna som Titanic saknade: fler livbåtar, högre vattentäta skott och en bastantare dubbel botten. Bland annat. Efter kriget genomgick hon ytterligare en stor uppgradering och renovering innan hon återinsattes i passagerartrafiken.

Men 1935 hade tiden seglat om Olympic. Det här var efter olyckan med fyrskeppet. Hon togs upp och skrotades, men delar av hennes flotta inredning togs tillvara och såldes. Man kan bland annat stifta bekantskap med den på White Swan-hotellet i Alnwick i Northumberland i England.

Britannic blir lasarettskepp

Återstår bara den tredje och största av Titanics systrar, Britannic. Vad hände med henne?

Britannic var yngst i trion. Hon togs inte i bruk förrän i december 1915, mer än fyra år efter Olympic och tre och ett halvt år efter Titanic.

Men hon fick aldrig se en enda kryssningspassagerare. Första världskriget kom i vägen. Britannic, som hade kostat White Star Line nästan två miljoner pund – en oerhörd summa på den tiden – rekvirerades direkt av det brittiska amiralitetet. Hon målades vit och togs i bruk som sjukhusskepp i Medelhavet.

Då med en viss Violet Jessop ombord som sjuksköterska. Och eldaren vid namn John Priest. Kända, som sagt, för att ha överlevt både Olympic och Titanic.

Britannic var från början i princip identisk med sina systrar till sin design. Men de bittra, dyrköpta erfarenheterna med Titanic resulterade i ett fartyg som var en hårsmån längre, två fot bredare och åtskilliga ton tyngre än Olympic och Britannic.

Lasarettskeppet HMHS Britannic.
Britannic som lasarettskepp. Lasarettskeppet HMHS Britannic. HMHS Britannic

Hon kunde i princip flyta med sex stycken översvämmade vattentäta skott emot Titanics fem. Och skotten löpte hela vägen upp till B-däcket den här gången. Den större bredden berodde på ett dubbelt skrov som skyddade ångpannorna och maskinerna. För att orka med den större vikten hade hon också starkare maskiner än Titanic och Olympic.

Och sist men inte minst hade hon betydligt fler livbåtar och bättre dävertar för att sjösätta dem. Britannic hade livbåtsplatser för 3600 passagerare, vilket är fler än hennes maximala tillåtna antal passagerare.

Det som Britannic däremot inte hade var titeln som största passagerarfartyget på de sju haven. Vilket alltså både Olympic och Titanic kunde kalla sig på sin tid, trots att de var aningen mindre än Britannic. När Britannic togs i bruk var det den tyska SS Vaterland som innehade tungviktstiteln, med bred marginal.

Men lyx hade Britannic så det räckte och blev över. Fast inte länge. Fylld som hon var med överdådiga mörka trädetaljer och annan tidsenlig lyx, var Britannic inte lämpad som lasarettskepp.

Så man tömde henne på sin flotta interiör. Bland annat den mäktiga trappan, den med klockan, den som Kate Winslet trippar ned för när hon möter Leonardo DiCaprio vid middagen på Titanic. Delar av Britannics trappa lär ska finnas installerad i ett privatresidens någonstans i Belfasttrakten.

Det största civila vraket i världen

Den 21 november 1916, mindre än ett år efter att hon togs i bruk, körde Britannic på en tysk sjömina i Medelhavet nära Kykladerna och förliste med 30 själar förlorade till havet. Och där, i Egeiska havet, ligger hon fortfarande på 120 meters djup. Vraket hittades 1976 av ingen mindre än dykarpionjären Jacques-Yves Cousteau.

Det största civila skeppsvraket i världen är hon, Britannic. Så hon fick alltså åtminstone den titeln, utöver den som Titanics och Olympics storasyster.

Trappan ombord på RMS Titanic.
Den centrala trappan ombord på Olympic och Titanic. Trappan ombord på RMS Titanic. RMS Titanic

Och Violet Jessop och John Priest, de kunde i sin tur kalla sig osänkbara. Vilket är mer än man kan säga om fartygen de seglade på. Titanic minst av alla, som tog minst 1500 själar med sig ned i djupet. Av vilka ingen hette vare sig Rose DeWitt Bukater eller Jack Dawson, kan man ju ännu konstatera här.

Apropå det så gjordes det faktiskt en film om Britannics förlisning också, omkring 2000. I den nämnda Titanicfilmens kölvatten. Men den blev inte den kassasuccé som James Camerons film om Titanic.

Titanic har det talats så vitt och brett om att jag inte skriver desto mer om henne. Förutom att det var vädrets fel att hon sjönk. Japp: ironiskt nog sänktes Titanic inte av en storm, utan av stiltje.

De efterlämnade nycklarna

Om Atlanten inte hade varit slät som ett salsgolv natten mellan den 14 och 15 april 1912 så hade Titanics utkikar sannolikt i god tid fått syn på vågorna som i normala fall bryts mot foten av ett flytande isberg. Styrmannen hade kunnat väja för isberget och katastrofen hade kunnat undvikas.

Det hade inte heller skadat om utkikarna hade varit utrustade med kikare, vilket de inte var. Det fanns visserligen kikare ombord, men de var inlåsta i ett skåp och nyckeln till det skåpet låg i fickan på en viss David Blair.

Titanic sjunker.
Titanic sjunker i James Camerons film från 1997. Titanic sjunker. Bild: Twentieth Century Fox RMS Titanic,titanic 3d

Han var en sjöman (andre styrman) som egentligen var tänkt att segla med Titanic men blev omplacerad till ett annat fartyg i sista minuten. Hade han kommit ihåg att överlämna nyckeln till skåpet med kikarna innan han mönstrade av, kunde historien ha sett annorlunda ut.

Så kan det gå.

Korrigering 3.10 klockan 13:30: Korrigerade felakigt årtal (Olympic rammade en tysk ubåt 1918, inte 2018.)

Läs också

Nyligen publicerat - Vetenskap