Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: En berättelse full av magi och omtanke - Karin Erlandsson har skrivit en kalenderbok för jultiden

Pärmen till Karin Erlandssons och Peter Bergtings bok "Nattexpressen".
Nattexpressen färdas genom tid och rum i Karin Erlandssons nya kapitelbok, Pärmen till Karin Erlandssons och Peter Bergtings bok "Nattexpressen". Bild: Schildts & Söderstörms förlag Karin Erlandsson,Peter Bergting

Julen handlar om att ha tid för varandra, konstaterar pappa när mamma, pappa och systrarna Danja och Nanda sin vana trogen flyttar in hos mormor i början av december.

Sedan morfar dött bor mormor ensam i ett gammalt stationshus intill en övergiven järnväg där tågen slutat gå för länge sedan.

Morfar Nils var stins och han "kunde rabbla tidtabellen lika bra som om den var tryckt på hans handled".

Danja ser fram emot att träffa mormor, att baka bullar tillsammans, att höra mormor berätta om passagerare som stigit på och av tåget, att leka med alla märkliga och udda prylar som finns i den enorma sekretären i mormors rum.

Men allt är inte som förr - mormor verkar disträ och glömsk, hon kommer inte ihåg receptet till solbullarna och hon känner inte igen Danja.

Det enda mormor vill veta är om Danja hittat nyckeln än - vilken nyckel och vad ska jag med den till, undrar Danja.

Populärt med adventsböcker

Nattexpressen består av 24 kapitel och är skriven som en adventsbok att läsas kapitel för kapitel i december i väntan på julafton.

Det är ett koncept som blivit rätt så populärt under de senaste åren.

Inte minst för barn i lekskoleåldern finns det en hel del julkalenderböcker att välja mellan - böcker som ofta kretsar kring ett mysterium som ska lösas, ett uppdrag som måste genomföras för att julen ska kunnas räddas och bli av.

Karin Erlandssons Nattexpressen riktar sig till barn i slukaråldern, och också här finns ett mysterium som måste få sin lösning.

Författaren Karin Erlandsson
Karin Erlandsson har bl.a. skrivit bokserien Legenden om ögonstenen och är nu aktuell med en adventsbok för slukaråldern. Författaren Karin Erlandsson Bild: Marcus Boman Karin Erlandsson

Ett tåg som doftar bubbelbad och grillkorv

Mamma och pappa ställer till med en decemberfest för att träffa alla vänner de inte sett på länge. Men festen får ett abrupt slut när mormor visar sig vara spårlöst försvunnen.

Alla utom Danja beger sig ut i snöyran för att leta. Det står inte på förrän Danja hör ett tåg närma sig - det dunkar och visslar och sjunger i rälsen.

Tåget stannar till vid stationshuset och ut kliver konduktören Ulf som säger sig arbeta för Bolaget Kronometern.

Det visar sig att tåget Nattexpressen har som uppgift att föra påstigande passagerare till platser där de man söker, saknar och längtar efter kan finnas.

Pärmen till Karin Erlandssons och Peter Bergtings bok "Nattexpressen".
Pärmen till Karin Erlandssons och Peter Bergtings bok "Nattexpressen". Bild: Schildts & Söderstörms förlag Karin Erlandsson,Peter Bergting

Nattexpressen är ett alldeles speciellt tåg där lokföraren bestämmer doften, eller lukten, för dagen - beroende på humöret. Ibland doftar vagnen sommaräng eller bubbelbad, ibland blåbärspaj eller grillad korv.

På tågets linje finns 24 stationer varav 22 är i bruk. De två sista stationerna kan tåget inte växla ut till förrän man hittar nyckeln som behövs för att färdigställa mekaniken.

Så länge tågbanan inte är komplett kan de försvunna inte återvända hem, utan de är prisgivna åt tidens nyckfullhet.

Att tänka utanför rälsen

För illustrationerna i Nattexpressen står den svenska tecknaren och serieskaparen Peter Bergting.

Bergtings bilder understryker det dova, mystiska och spännande grundtemat i berättelsen - färgskalan rör sig mestadels i olika nyanser av brunt, grått, svart, rostrött, orange och gult.

Den svenska tecknaren och illustratören Peter Bergting.
Peter Bergting står för illustrationerna i "Nattexpressen". Den svenska tecknaren och illustratören Peter Bergting. Bild: Caroline Andersson Peter Bergting

Porträttet av konduktören Ulf - både i bild och i text - påminner i hög grad om Tom Hanks strikta men omtänksamma rollfigur i filmen Polarexpressen, som baserar sig på Chris van Allsburgs barnbok Norrskensexpressen.

I Norrskensexpressen får en ung pojke möjlighet att tillsammans med andra barn åka till Nordpolen där tomten gör sig redo för sin årliga slädfärd. Men innan tomten ger sig av ska han utse ett av barnen som får välja årets första julklapp. Valet faller på pojken som väljer en bjällra från renens sele.

Det visar sig snart att pojkens föräldrar inte kan höra bjällrans klang, men pojken kan höra den vackra klangen också när han blivit stor - det handlar bara om att tro.

Också i Karin Erlandssons berättelse om Nattexpressen har föräldrarna svårt att tro på historien om ett tåg som trafikerar nattetid och som ser till att Spårare (så kallas de som letar efter någon som är försvunnen) har en möjlighet att hitta nära och kära som rest till en annan plats, en annan tid.

För att det ska vara lättare att locka fram dem som försvunnit bör Spårarna ha med sig föremål som påminner de försvunna om vem de varit, som ett par tofflor, en favoritbok, en julgransboll eller en slips.

Danjas och Nandas föräldrar är besatta av ordning och reda, de gör upp listor för det ena och det andra som de sedan bockar av systematiskt.

De har helt enkelt svårt att tänka utanför rälsen, som konduktören Ulf konstaterar:

"Det krävs att man tror att det finns saker här i världen som man inte känner till" för att man ska kunna tro på Nattexpressen och på möjligheten för folk att förenas över tid och rum.

En tidsmaskin som reser genom tid och rum

Varje station på tågbanan har sin egen karaktär - på station fyra breder stora sanddyner ut sig, på station tio är det dukat till fest med oändliga mängder kakor, tårtor, bakelser och bullar, på station tretton finns en massa djur och där luktar det starkt som i en ladugård, på station nitton övar en orkester.

Nattexpressen är en tidsmaskin, och på tågstationerna är det möjligt för Spårarna och de försvunna att mötas och umgås.

De gamla kära föremålen påminner de försvunna om vem de en gång var - innan de blev dementa, innan de drabbades av depression, innan de fick en hjärnskada osv. - och för en kort tid är allt som vanligt igen innan tiden rycker tag i dem och för dem till en annan plats, en annan tid, en annan station.

I Nattexpressen tar Karin Erlandsson fasta på ett angeläget ämne, minnessjukdom samt psykisk ohälsa, och visar hur vi kan nå varandra även om skrankorna kan kännas svåra att överbrygga.

Det gäller att tro på att det finns en väg, att ett möte är möjligt. Att det går att navigera i ett landskap som saknar tydliga fästpunkter, att det går att vrida tiden tillbaka och att, åtminstone för en stund, befinna sig i en tidlös tillvaro och gemenskap.

Karin Erlandsson skriver fram en värld fylld av värme och omtanke, men också sorg och saknad.

Nattexpressen är en angelägen, berörande, magisk och spännande historia som bjuder på många spännande detaljer och överraskande vändningar, och jag misstänker att det kan vara svårt att hålla sig till ett kapitel om dagen ...

Läs också