Hoppa till huvudinnehåll

Apan blir irriterad om man fuskar och korpen är en schysst kompis – djur kan ha lika komplexa känslor som vi har visar forskning

Kaksi simpanssia halaa toisiaan.
Precis som det inte finns ett enda organ som är unikt för oss människor, har vi inte en enda unik känsla. Det menar en del av den forskning inom kognitiv etologi som utkommit de senaste åren. Idag vet vi att djur har ett känsloliv snarlikt vårt eget. Kaksi simpanssia halaa toisiaan. Bild: ©Eric Gevaert - stock.adobe.com schimpans

Forskning kan allt mer visa att djur kan ha lika komplexa känslor som vi människor. Idag vet vi att starka känslor är verklighet för en långt större grupp djur än vad vi tidigare har trott.

Under de senaste åren har det hänt mycket på forskningsområdet kring djurs känsloliv. Detta forskningsområde kallas för kognitiv etologi.

– Däggdjurs och fåglars hjärnor är så pass lika våra i de områden där känslor genereras och bearbetas, att det inte finns någon anledning att tro att de upplever känslor på andra sätt, åtminstone inte vad gäller grundkänslor.

Det säger Per Jensen som är professor i etologi vid Linköpings universitet i Sverige och forskar om djurs välfärd, genetik och epigenetik.

Han är också föreläsare och författare och något av en kändis då det kommer till djurexperter i Sverige.

– Vi brukar så där lite fyrkantigt dela in känslor i primära och komplexa känslor och tidigare trodde man att djur enbart hade primära känslor.

De primära känslorna är exempelvis aggression, hunger, törst, sexualdrift och så vidare och är grundläggande för hela djurriket.

– Då vi talar om de komplexa känslorna talar vi om svartsjuka, uttråkning, empati, skamkänslor och så vidare. Det är framför allt de djur som står oss närmast, alltså däggdjuren, som vi delar dom känslorna med, säger han.

per jensen
Per Jensen är professor i etologi och har studerat djurs känsloliv. Han tycker det är föga förvånande att djurs känsloliv är långt det samma som människans. per jensen Bild: Foto: Mona Jensen Linköpings universitet,djur,professorer,etolog,etologi,Per Jensen

Nya spännande upptäckter

Helena Telkänranta är vetenskapsförfattare och direktör och grundare för forskningsföretaget Arador Innovations och forskningskommunikationsföretaget Animal Mind Productions.

Hon har också varit forskare vid Helsingfors universitet och vid Bristols universitet.

Telkänranta konstaterar att vi idag vet att känslor är verklighet för en mycket större grupp djur än vi tidigare har trott.

– Ännu för fem år sedan var forskningen beträffande fiskars kognition nästan enbart inriktad på hur de kände smärta. Nu har man upptäckt att fiskarna försöker reglera sina känslor bland annat genom att söka sig till varmare vattenzoner då de upplevt något ledsamt.

Man har också upptäckt att tråkiga erfarenheter har samma negativa inverkan på fiskarnas humör som det har hos däggdjur, berättar Telkänranta.

– De blir mera pessimistiska och börjar bedöma osäkra situationer som potentiella faror medan en fisk eller något annat djur som upplevt mycket positivt i sitt liv bedömer samma situation som intressant och blir nyfiken.

Det mesta av forskningen har gjorts på däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och fiskar. De ryggradslösa djuren vet vi alltså hemskt lite om.

– Det är viktigt att precisera att när vi talar om djurs känsloliv, hänvisar vi här till ryggradsdjur.

Helena Telkänranta.
I forskning om djurs känsloliv har man hittat egenskaper som vi tidigare trodde var förbehållna människan, konstaterar evolutionsbiolog och vetenskapsförfattare Helena Telkänranta. Helena Telkänranta. Bild: Yle, Salla Hongisto biologi,Helena Telkänranta

Både likheter och skillnader

Däggdjurens känsloliv innehåller betydande likheter med människan, men också betydande skillnader, säger Telkänranta.

Precis som Jensen konstaterar hon att alla däggdjur och fåglar upplever grundkänslor som glädje, sorg, rädsla och tillgivenhet. Grundkänslorna finns i hjärnans limbiska system, och här är vi alla ganska lika funtade.

– I ljuset av vad vi vet i dag kan man säga att djurens känslor är lika starka som våra men deras känslor påverkas inte lika mycket av ett rationellt tänkande som hos människor, säger Telkänranta.

Här finns stora skillnader mellan olika djurarter, men till och med en del fiskar förmår till viss del tänka och agera rationellt.

För att känna de allomfattande grundkänslorna krävs ingen intelligens. Men vad gäller de mer komplicerade känslorna så skiljer sig människor och djur åt.

– Det finns nämligen sådana känslor som vi enbart kan uppleva om vi är "tillräckligt intelligenta" - att förstå att exempelvis en annan individ kan känna annorlunda än vi själva gör och att vi kan påverka hur en annan individ känner.

Det här gäller till exempel vår empatiförmåga; en viss intelligens krävs för att exempelvis inse att man kan rädda eller trösta en annan individ.

– Sådana här räddningsaktioner har forskare kunnat se hos exempelvis råttor och elefanter.

Att vara en god kompis och trösta en annan individ gör bland annat korpar, elefanter och flera arter av apor.

– På så sätt går inte skiljelinjen för att känna empati mellan människor och djur, utan snarare mellan vad vi i detta fall menar med intelligenta och mindre intelligenta djur och individer, säger Telkänranta.

Hela känsloregistret

Jensen säger att man har kunnat upptäcka hela känsloregistret hos djur, de här känslorna finns hos dem ungefär som de finns hos oss.

– Också människan är ju ett socialt däggdjur så det här borde inte vara så förvånande, säger Jensen.

Samtidigt finns det en uppfattning om att vi inte bör förmänskliga djur, utan låta djur vara djur.

Jensen skriver under det, för "varje djur och varje art är sin egen".

Men då det gäller känslor kan vi nog förmänskliga djuren eftersom de inte skiljer sig speciellt mycket från oss, anser han.

– Det vi inte ska förmänskliga är djurens avsikter, deras motivation. Ett djur kan till exempel inte ägna sig åt hämnd eller att vara långsint så som vi människor, de är istället här och nu men de känner ungefär som vi.

Flere guldfiskar simmar i ett akvarium
Att guldfisken skulle ha dåligt minne är en myt. Den har faktiskt ett bra minne och kan till och med lära sig enkla tricks om den belönas på ett positivt sätt. Flere guldfiskar simmar i ett akvarium Bild: EPA/Kimimasa Mayama Guldfisk

Det där med djur och skam

På Youtube finns det klipp på hundar som skäms då de gjort något förbjudet.

En del tror att hunden skäms för att den lärt sig spegla människans uttryck, men här är Jensen av annan uppfattning.

– Vissa tror att det att hundar visar skam har att göra med underkastelse inför människan, men även om hunden gör det så finns det ingen motsättning i att hunden skäms på riktigt för att den gjort något fel.

Forskning har nämligen visat att hundar får fysiologiska stressreaktioner då de gör sådant som de vet att inte är tillåtet.

– Skam är ju något som haft en viktig funktion i evolutionen för att se till att vi kan fungera tillsammans i en flock.

Men innebär det att djur i flock känner mer skam än andra?

– De sociala flockdjuren har antagligen utvecklat det här beteendet för att hålla ihop sin flock. Jag skulle tro att skam är svagare utvecklat hos exempelvis katter som är mer självständiga.

Jensen påpekar att bara för att en art har en förmåga att känna vissa känslor betyder det inte att alla medlemmar av samma art känner lika mycket och på exakt samma sätt.

– Vi kan ju bara se på oss själva, världen är full av människor som inte verkar ha någon skam i kroppen, som vi säger. Samma med hundar, en del skäms för minsta lilla sak medan andra hundar verkar ha ett väldigt “rymligt samvete”, om vi säger så.

Ett känslospektrum av olika karaktär

Telkänranta säger att vi ändå kan anta att en del känslor är specifika för oss människor och som djur upplever i högst sällsynta fall.

– Det handlar om känslor som kräver att intellektet mognat en längre tid, såsom förmågan att fundera på det som varit och det som komma skall, vad andra tänker om oss och så vidare, säger hon.

Det samma gäller för djuren - vissa djur har känslor som vi inte ens kan föreställa oss, påpekar Jensen.

Till exempel kan vi människor inte kan veta hur en flyttfågel känner sig på hösten. Vi vet att de har en oerhört stark drift att ge sig av söderut och om vi då stänger in dem i ett laboratorium blir de oerhört stressade.

– Deras längtan just då kan man ju bara föreställa sig är någon slags intensiv längtan att flyga iväg. Men vi kan ju inte veta hur det känns, säger Jensen.

Då vi människor funderar på djurens känsloliv är det lätt hänt att vi fokuserar på våra egna utgångspunkter och inte på djurens.

– Men djuren har ju sina egna utgångspunkter. Det gör inte deras känsloliv fattigare, bara annorlunda, säger han.

Läs också