Hoppa till huvudinnehåll

Här är kvinnorna med några av de viktigaste jobben – och den sämsta lönen

Yrken där man tar hand om andra människor har de lägsta lönerna och sysselsätter främst kvinnor. Men varför är lönerna låga och varför vill man jobba med det?

Utan vård och barnomsorg skulle samhället i dag kanske kollapsa. Ändå hör de här yrkesgrupperna till dem med lägst lön i Finland.

Varför vill man då jobba med det här och vad kunde vara en skälig lön? Vi frågade tre närvårdare och en småbarnspedagog.

Närvårdaren Jaqueline Back betalade för patienternas vård med sin egen lön.

Jaqueline Back, närvårdare

Jaqueline Back kommer ursprungligen från Kamerun men flyttade till Finland för snart fem år sedan tillsammans med sin man och sina barn.

I Kamerun jobbade hon som sjukskötare på ett militärsjukhus. Nu är hon nyutexaminerad närvårdare och jobbar på ett äldreboende med patienter som lider av demens och Alzheimers sjukdom.

"Ett yrke där man jobbar med ett varmt hjärta"

Det här är något hon verkligen vill göra. Ända sedan hon var tio år och tvingades vårda sin pappa när han var sjuk har hon vetat att hon vill jobba med människor som befinner sig i livets slutskede.

– De behöver någon som tar hand om dem. Någon som ger kärlek och vård. Det är ett yrke där man jobbar med ett varmt hjärta, som jag tycker mycket om.

De flesta närvårdare är kvinnor

  • Cirka 90 procent av närvårdarna är kvinnor.
  • Grundlönen för en närvårdare inom kommunsektorn ligger på ungefär 1770 upp till 2056, beroende på arbetsuppgifter.
  • Lönen höjs av arbetstidsersättningar för lördags-, söndags-, kvälls- och nattarbete som betalas per timme.
  • Timersättningen för obekväm arbetstid utgör i genomsnitt 20–25 procent av lönen för en närvårdare som arbetar i skiftarbete.
  • Timersättningarna kan utgöra en betydande del av lönen, så stora skillnader kan förekomma i de regelbundna inkomsterna. Till exempel uppkommer mindre arbete som ger rätt till timersättning i dagbetonat arbete än i skiftarbete, vilket syns när de regelbundna lönerna granskas.
  • En närvårdarutbildning har 180 kompetenspoäng och det finns flera olika kompetensområden man kan rikta in sig på.
  • Närvårdare kan arbeta med olika uppgifter inom vård och omsorg, äldre- och handikappservice, mentalhälsoarbete och missbrukarvård, hemvård, småbarnspedagogik, barnskydd, barnfamiljer, öppenvård inom social- och hälsovårdsbranschen samt inom institutionsvården.
  • Arbetsplatserna kan finnas inom den offentliga, privata eller tredje sektorn. Den som har avlagt examen kan också arbeta som egenföretagare.
  • Arbetsvillkoren beror på vilket kollektivavtal arbetsgivaren följer. De vanligaste kollektivavtalen inom branschen är allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet AKTA, kollektivavtalet för privata socialservicebranschen, hälsovårdsbranschens kollektivavtal, AVAINTA och statens tjänste- och arbetskollektivavtal.
  • Källor: JHL, Yrkesakademin, Tehy och SuPer.

Lönen för en närvårdare är låg, men Jaqueline gör det inte för pengarna. Det gjorde hon heller inte i sitt hemland Kamerun.

Där tjänade hon 60 euro i månaden, men hon fick sällan den summan eftersom lönen gick till patienterna.

– Där får du ingen vård om du inte kan betala. Men vad ska man göra när en kvinna kommer dit med en nyfött barn, utan pengar? Då betalade jag deras vård med min lön. Många gånger hade jag inte råd att ta taxi hem från arbetet utan var tvungen att gå.

För henne är det här inte bara ett jobb. Det är ett kall.

– Jag vill ta hand om människor och ge dem kärlek. I slutskedet av en människas liv behöver man kärlek. Jag vill att de ska få en bra tid. Det är viktigt, säger hon.

Det blir många tunga lyft under dagen

Jaqueline känner ändå, precis som många andra närvårdare, att jobbet är tungt.

En del av klienterna på boendet där hon jobbar är sängliggande medan andra är lite mer självständiga. De kan ändå aldrig lämnas ensamma en längre tid och behöver hjälp med allt från hygien till måltider.

– Det är många tunga lyft och det gör ont i kroppen. Att jobba sju timmar kan kännas som att jobba 14 timmar. Du är helt slut när arbetsdagen är över.

Jaqueline berättar att hon ibland känner att hon inte orkar gå tillbaka till jobbet för nästa skift, men hon har inget val.

– Om du är hemma är din kollega ensam eller så tvingas hon jobba med en studerande som inte kan hjälpa till på samma sätt.

"Människorna du vårdar är viktiga, inte pengarna"

Jaqueline tror att det inte går att jobba inom det här yrket om du inte brinner för det.

– Man jobbar för det man har i hjärtat, och något du har i bakhuvudet, något du sett eller något som hänt dig själv. Det är inte pengar som är viktiga, det är människorna du vårdar som är viktiga.

En äldre person i rullstol. Bakom honom står en man som håller en hand på hans axel.
Klienterna behöver inte bara vård, de behöver också kärlek. En äldre person i rullstol. Bakom honom står en man som håller en hand på hans axel. Bild: LightField äldrevårdspersonal,äldreboende,ålderdomshem

Hon trivs på jobbet, men det är krävande eftersom det ofta lider brist på personal. När de är för få på jobbet hinner hon inte ta pauser eller stanna upp och prata med klienterna.

– Jag hinner inte ens stanna fem minuter och bara prata lite. Det är synd. Jag bara springer mellan avdelningarna för att hinna ha koll på alla.

Många närvårdare söker sig efter några år till en annan bransch, eller så vidareutbildar de sig. Jaqueline har också sådana planer.

Hon vill studera till sjukskötare, men ifall hon inte kommer in på utbildningen kommer hon fortsätta jobba inom äldrevården.

Närvårdaren Lena Enlund: “Det känns som om vårt arbete inte är värt något.”

Lena Enlund, närvårdare

En annan närvårdare som också jobbar på ett demensboende är Lena Enlund. På boendet finns 18 klienter.

Det låter kanske mycket, men det är ändå inget jämfört med antalet patienter på hennes tidigare arbetsplats. Då jobbade hon på en bäddavdelning med 42 sängliggande patienter.

Lena jobbar 75 procent och före skatt får hon ungefär 1 800 euro i lön. Hon får också tillägg när hon jobbar obekväma arbetstider, söndagar och helger, och då kan lönen stiga till ungefär 2 000 euro.

– Vi får bra tillägg, men efter skatt blir det inte mycket kvar ändå. Enda sättet att få någorlunda bra lön är att jobba 100 procent, men det finns ganska få som orkar jobba det.

Hur klarar ni er hemma med en så liten lön?

– Vi måste bara klara oss. Vi har två små barn också. Det är väl bara att sätta upp en strategi. Min man jobbar inom metallbranschen och han har också skiftesjobb. Han får bättre lön än vad jag får, men det är ju för att han är inom industrin.

Hennes man har ingen utbildning inom metall, men ändå får han högre lön.

– Det känns orättvist. Jag försöker att inte tänka på det. Vi har ju gemensam ekonomi ändå, så huvudsaken är att vi får in pengar.

Kvinna med mörkt hår och glasögon sitter lutad mot en vägg.
Lena Enlund tycker lönen kunde höjas med tanke på allt närvårdarna utsätts för. Kvinna med mörkt hår och glasögon sitter lutad mot en vägg. Bild: Lena Enlund kvinna,lena enlund

Lena förstår att industrin är viktig, men det hon inte förstår är varför närvårdare ska vara mindre viktiga. Situationen med coronaviruset har dessutom gjort jobbet ännu svårare.

– Vi får inte strejka, vi får inte vara permitterade, vi ska vara på jobb, vi ska ha på våra munskydd och skyddsdräkter hela tiden, men vi får ingen bättre lön trots att vi har hand om folks liv varje dag.

Munskydden måste vara på hela tiden. Lena har börjat reagera på dem och får kliande utslag.

– Man kan knappt andas genom dem och det är riktigt tungt att vara.

Lena tycker att lönen kunde höjas rejält. Hon skulle gärna se att hon fick 2 000 efter skatt istället som nu – före skatt.

– Men det kommer ju aldrig att hända. Det känns som att det inte betyder något att vi har hand om människors liv. Vi är liksom inte värda mer än så här. Vi vet att vi måste jobba, men ändå är vi inte värda något. Det känns som att man kan höja lönen inom allt annat förutom vården.

Närvårdaren Johanna Enqvist Wiik: “Det behövs fler män i branschen.”

Johanna Enqvist Wiik, närvårdare

Johanna Enqvist Wiik jobbar inom hemvården vilket innebär att hon besöker patienter som vårdas i hemmet.

Det kan handla om sårvård, medicinering och annan hjälp som behövs för att en person ska kunna bo hemma så länge som möjligt.

En kvinna som tittar rakt fram.
Johanna Enqvist Wiik jobbar ofta övertid. En kvinna som tittar rakt fram. Bild: Privat kvinna,johanna enqvist wiik

Under ett pass kan hon ha runt åtta patienter och besöken, som fastställs enligt vårdbehovet, är mellan 15 och 60 minuter långa. Det gäller att hålla schemat, men det går egentligen aldrig helt perfekt.

– När du jobbar med människor vet du inte vad du möter när du kommer hem till någon. Du måste bara ta det som det är. Jag tänker att jag bara måste ta ett besök åt gången, och så slutar jag när jag är färdig. Jag kan ju inte vara på två ställen samtidigt.

Det innebär att det ofta blir ofta övertid för Johanna. Med fler närvårdare skulle stressen minska. Hon önskar också att fler män skulle jobba som närvårdare.

– Jag är jätteglad att vi börjat få män till mitt jobb för de behövs. De är inte många men de finns. De har kommit in i branschen under de senaste fem, tio åren.

Två närvårdare som går med varsin rullstol framför sig.
Det behövs fler män inom branschen, tycker Johanna Enqvist Wiik. Två närvårdare som går med varsin rullstol framför sig. Bild: Arne Trautmann äldrevårdspersonal,äldreboende,ålderdomshem

Hon tror att en del av de yngre männen kanske inte förväntat sig att de skulle vara tvungna att byta blöjor och liknande, men de behövs i yrket.

– Och det behövs ännu fler, så att folk skulle bli vana vid att det finns män inom vården. Man är van vid att de finns på sjukhus, men inte på en bäddavdelning, eller inom hemvården och äldrevården.

En högre lön skulle locka fler till branschen

Johanna tror att lönen är låg eftersom det finns så få män inom branschen. En högre lön skulle locka fler till branschen, och dessutom få fler att fortsätta jobba i Finland.

Nu flyttar många till de andra nordiska länderna eftersom lönen är bättre där.

– När vi diskuterade det här på jobbet för en tid sedan tror jag vi kom fram till att grundlönen egentligen borde vara 2 800 eller 3 000 euro, när du tänker på vad du utsätter dig för.

Större risk att smittas av coronaviruset

En av sakerna närvårdarna utsätts för just nu är risken att smittas av coronaviruset.

För en tid sedan var en patient på coronavirustest och flera vårdare hade då hunnit vara hemma hos patienten.

– Visst använder vi skyddsutrustning och arbetskläder så att man ser ut som något från yttre rymden när man kommer hem till patienten, men du kan ju ändå ta hem en eventuell smitta. Den där paniken jag kände innan svaret kom tillbaka negativt var inte rolig. I den situationen vi är i nu skulle nog vårdbranschen behöva bättre löner, för vi är verkligen utsatta. Vi kan inte distansjobba på något vis.

Specialläraren Isa Muotio: “Kvinnor sätter ofta andra före sig själva.”

Isa Muotio, speciallärare inom småbarnspedagogik

Som speciallärare arbetar Isa Muotio inte bara på ett daghem. I stället åker hon runt till olika ställen och handleder personalen och jobbar med barnen i grupp och enskilt.

Det är barn med speciella behov som kräver hennes hjälp.

Hon beskriver jobbet som psykiskt tungt och emellanåt väldigt stressigt.

– Det har blivit bättre eftersom vi nu är fler speciallärare vilket innebär att vi har mindre områden och då också mer tid för barnen. Men det kan vara många olika möten under en dag så jag måste ofta byta fokus. Jag kan vara ganska upp i varv när jag kommer hem.

De som jobbar i daghemsgrupper har också fysiskt tunga jobb. Det handlar om att lyfta barnen och jobba i obekväma ställningar.

Isa älskar ändå sitt jobb och trivs med att jobba med barn.

– De ger en så mycket. Det är inte alla jobb där någon springer fram till dig och ger dig en kram. Så det väger över. Men när man börjar titta på sin ekonomi stör det nog.

Lönen för låg med tanke på ansvaret

Isa har sammanlagt studerat i ungefär fem år och att lönen ändå ser ut som den gör känns inte bra.

– När jag valde att studera till barnträdgårdslärare, som det då hette, visste jag att lönen var låg. Jag kanske inte tänkte så mycket på det som yngre, men nu när jag varit ute i arbetslivet och märkt hur tungt det kan vara och hur mycket ansvar man faktiskt har så känns det ganska tråkigt att lönen ligger på den nivå som den gör i Finland.

Småbarnspedagogernas löner

  • För att kunna jobba inom småbarnspedagogiken krävs det att du är utbildad lärare inom småbarnspedagogik, föreståndare med den utbildningen eller speciallärare.
  • Utbildningen har 180 + 120 studiepoäng och innefattar studier i småbarnspedagogik och psykologi. Till studierna hör också bland annat musik, rörelse, matematik och språk samt praktik.
  • Pedagogie kandidatexamen ger behörighet att jobba som lärare inom småbarnspedagogik och förskollärare, medan pedagogie magisterexamen ger behörighet att jobba som daghemsföreståndare.
  • Du kan också jobba på daghem om du är barnskötare. Barnskötare innebär att du är närvårdare med inriktning på barn och unga, eller att du gått en barnledarutbildning.
  • Det finns skillnader i lön beroende på utbildningsgrad. En föreståndare på ett daghem har runt 2700 euro i månadslön. En speciallärare får runt 2600, lärarna omkring 2400 och barnskötarna 2100 euro i månaden.
  • Enligt kollektivavtalet (småbarnspedagogerna hör just nu till AKTA-avtalet men går över till skollärarnas avtal UKTA hösten 2021) höjdes lönerna lite grann i augusti 2020 och en höjning till kommer år 2021. Du kan läsa mer om det här.

Hon tycker inte att småbarnspedagogernas lön är tillräckligt hög med tanke på det ansvar man har och den utbildning man har.

– Inte ens fast man har en magisterexamen har man högre lön, och det får man ju oftast inom andra områden, säger hon.

Svårt att sätta ett värde på sig själv

Även Isa tror att lönen påverkas av att det är en kvinnodominerad bransch.

– Kvinnor känner sig kanske inte så bekväma överlag med att förhandla om löner och så vidare och är kanske inte så bra på att lyfta upp sig själva och säga att de är bra på det de gör och att de förtjänar bättre. Det är i alla fall den uppfattningen jag fått.

Hon tror också att kvinnor ofta tar emot fler arbetsuppgifter trots att de egentligen inte hinner med dem.

– När de nya lagändringarna om småbarnspedagogiken trädde i kraft så innebar det även mer arbete inom vissa områden, men lönen höjdes inte. För att känna att man ska hinna med och göra ett bra arbete, så känner en del att de skulle behöva göra vissa uppgifter på fritiden. Det här är ändå inget som förespråkas.

Kvinnor verkar ha svårare än män att sätta ett värde på sig själva.

– De män jag har pratat med om saken skulle oftast inte gå med på att ta extra uppgifter om de inte skulle få mer betalt för det. Kvinnor verkar ha svårare att se sitt värde och säga nej, och ibland verkar det även förväntas att man skall gå med på att göra mer även fast lönen inte höjs.

Barnhänder som leker med leksaker.
Småbarnspedagoger har ett stort ansvar – både för barnen och för att föräldrarna ska kunna jobba. Barnhänder som leker med leksaker. Bild: dgr barn (åldersgrupper),Dagisbarn,daghem,barnträdgårdslärare,småbarnsfostran

Vad en skälig lön för Isas jobb skulle vara är en svår fråga.

– Vad är man själv värd, vad är arbetet värt? Inom barnomsorgen och vården är lönen väldigt låg, så det är svårt att veta vad som skulle vara en bra lön. Men om jag jämför med exempelvis ingenjörer, så nog skulle en lön på runt 4 000 vara skälig. Och så kunde den byggas på när man skaffar sig mer kunskap och deltar i utbildningar.

Ett fåtal personer kan inte göra en stor förändring

Hur lönen kunde höjas är en svår fråga.

Ett vanligt sätt att försöka förändra på lönebilden är genom strejk, men det är inte så enkelt när det kommer till de branscher den här artikeln handlar om.

– Många vill heller inte delta i strejker, och en orsak är att det skulle ställa till med problem för föräldrarna, och såklart också för barnen. De behöver sina rutiner, säger Isa.

De som jobbar inom småbarnspedagogiken tänker oftast mer på andra än på sig själva.

– I vissa fall borde man kanske bli lite mer egoistisk och ställa krav, annars blir det ingen förändring. En positiv förändring gynnar ju alla i slutändan. Det räcker ändå inte med att ett fåtal personer säger ifrån, utan det är något som borde göras tillsammans.

Personalbrist även inom småbarnspedagogiken

Det är inte bara inom vården det är brist på personal. Även daghemmen tampas med problemet.

Det är förstås ofta influensor och magsjukor som går vilket leder till sjukskrivning, men många blir också utbrända.

– Det här leder i sin tur till både längre och kortare sjukskrivningar och det kan vara svårt att på kort varsel hitta kompetent personal eller någon som vill och kan ta emot kortare vikariat. Fler och fler har även börjat märka att det är väldigt krävande att jobba på daghem, vilket gör att de söker sig någon annanstans. Det är synd för det är ändå ett härligt arbete, säger Isa.

Vill du veta mer om löneskillnader i kvinno- och mansdominerade branscher och vad man kan göra åt saken? Lyssna på podcasten Lägsta domstolen.