Hoppa till huvudinnehåll

Tibet 70 år under kinesiskt herravälde - Pekings grepp har skärpts under året

Dalai Lamas förra palats i Tibets huvudstad Lhasa
Palatset i Tibets huvudstad Lhasa, där Dalai Lama bodde före 1959. Dalai Lamas förra palats i Tibets huvudstad Lhasa Bild: EPA potala

Den 7 oktober har sjuttio år gått sedan Tibet kom under kinesiskt styre. Likt mången annan nyhetshändelse under coronaåret verkar dagen passera nästan obemärkt. Peking reagerar därtill alltmer irriterat på all Tibet-rapportering som inte följer den officiella linjen.

I slutet av september 2020 rapporterade det amerikanska forskningsinstitutet Jamestown Foundation hur de kinesiska makthavarna systematiskt tvingar tibetanska herdar och bönder att lämna sina marker. De blir infösta i stora läger där de genom militär disciplin omskolas till industriarbetare.

Programmet är ett led i den kinesiske presidenten Xi Jinpings strävan att eliminera den extrema fattigdomen i landet. Samtidigt utsätts tibetanerna för ideologisk indoktrinering i kombination med språklig och kulturell assimilering. Det handlar med andra ord om en liknande politik som Peking bedriver mot muslimerna i Xinjiang.

Under de första sju månaderna av 2020 ska inte mindre än en halv miljon tibetanska lantarbetare ha genomgått sådan omskolning, enligt officiella dokument. Det motsvarar runt 15 procent av Tibets sammanlagda befolkning. Nästan 50 000 av lägerkunderna har satts i arbete i övriga delar av Tibet, och fler än 3 000 har förflyttats till andra delar av Kina.

Dessutom blir herdar och bönder runtom i Tibet tubbade att lämna över sina marker och djur till stora statligt drivna kooperativ.

Forskaren Adrian Zenz, som författat rapporten från Jamestown Foundation, är tämligen förvissad om att Pekings handlingar gör att tibetanernas språkliga, kulturella och andliga arv på lång sikt går förlorat.

- Enligt min mening är det här den starkaste, tydligaste och mest målmedvetna attacken mot tibetanernas traditionella näringar som setts, kanske sedan kulturrevolutionen i Kina 1966-76. Det är en framtvingad ändring av livsstil, från nomadism och jordbruk till lönearbete, säger Zenz.

Huggsexa på "Världens tak"

Jamestown Foundations rapport är det senaste aktstycket om Pekings bestämda strävan att slutgiltigt "integrera" det oländiga och hemlighetsfulla Tibet med resten av riket. Ända sedan mongolernas invasion på 1200-talet har Tibet genomlevt epoker av kinesisk kontroll, kinesiskt inflytande eller full autonomi.

När de europeiska stormakterna under 1800-talets slut lade stora delar av Asien under sig, kastade både britterna från Indien och ryssarna från Centralasien lystna blickar mot Tibet, "Världens tak", som ännu ytterst få européer besökt. År 1907 enades de styrande i London och S:t Petersburg att tills vidare godkänna landet som det kinesiska kejsardömets intressesfär, och genom en militär invasion 1911 befäste Kina sina anspråk på området.

Redan samma år gjorde revolutionen slut på kejsardömet. Under de följande decennierna slets Kina sönder av inbördeskrig eller slogs mot invaderande japanska arméer. Tibet fungerande i praktiken som en självständig nation.

Något lyckorike var det fria Tibet inte - det var isolerat, fattigt, medellivslängden var 36 år och bara fem procent av befolkningen kunde läsa. Det fanns inga motorfordon, inga skolor (även om buddhistklostren tillhandahöll en del utbildning) och inget penningväsende. Det var ett kyrkligt feodalvälde, största delen av tibetanerna var närmast livegna under klostren och de stora jordägarna. Rövarband strök omkring och plundrade folk.

Men läget ändrades 1949 efter att Mao Zedong och hans kommunister stod som segrare i inbördeskriget. Den nya Folkrepubliken Kina gjorde ingen hemlighet av sin avsikt att "befria" Tibet. I oktober 1950, medan kriget rasade i Korea, sände Mao in 40 000 stridsvana soldater över Tibets gräns. De uselt beväpnade tibetanska försvarsstyrkorna förmådde inget göra, och inte heller buddhistmunkarnas böner hade någon större effekt.

Revolt efter kidnappningsrykten

Tibets regering, som inom kort fick en ny ledare i den 15-årige Dalai Lama, beslöt att agera realpolitiskt. Våren 1951 slöts den så kallade sjuttonpunktsöverenskommelsen. Tibetanerna erkände Pekings suveränitet över sitt land, medan Kinas regering lovade att Tibet skulle få åtnjuta självstyre och behålla sina samhällsstrukturer.

Men bland tibetanerna pyrde missnöjet, motståndet mot det kinesiska styret blev allt öppnare, och i mars 1959 utbröt fullskaligt uppror. Bakgrunden var ett rykte att kinesiska militären planerade att kidnappa Dalai Lama. Kina slog ner revolten med exempellös hårdhet, enligt tibetanska uppgifter som inte kan vare sig bekräftas eller motbevisas dödades tiotusentals människor.

Dalai Lama.
Dalai Lama. Dalai Lama. Bild: EPA/STEFFEN SCHMIDT Tibet,dalai-lama

Dalai Lama flydde över bergen till norra Indien, i likhet med cirka 80 000 andra tibetaner. Den lilla nordindiska bergsstaden Dharamsala blev säte för en tibetansk exilregering och centrum för en stor diaspora av tibetanska flyktingar.

Kina omvandlade Tibet till en autonom region. Det första årtiondet, från 1966 till Maos död 1976, präglades av den kinesiska kulturrevolutionen, där flera kloster skändades och mängder av konstföremål förstördes.

Bättre kommunikationer men ökad informationskontroll

Från och med 1980-talet har tillståndet i Tibet erbjudit en mångfacetterad bild. Religionsutövning är tillåten. Kinas begynnande utveckling till en industriell gigant märks överallt i landet. I Kinas officiella statistik skildras ständigt hur ekonomin utvecklas, medellivslängden stiger och utbildningen förbättras. Järnvägen till Lhasa, världens högst belägna, som stod klar 2006, har beskrivits som en av vår tids tekniska triumfer.

Men samtidigt har Tibet bevittnat en aldrig tidigare skådad invandring av kineser, som på sikt kan göra tibetanerna till minoritet i sitt eget land. År 2008 skakades området av en serie våldsamheter riktade mot kinesiska företag och personer. Peking uppger att 18 människor dödades av upprorsmakare, och de efterföljande repressalierna krävde åtskilliga liv - ovisst hur många.

Händelserna 2008 har fått Kina att allt mer rigoröst kontrollera medierapporteringen om förhållandena i Tibet. Utlänningar behöver specialtillstånd för att besöka området, främmande journalister får ytterst sällan ackreditering. Regionen stängs helt då speciellt känsliga datum infaller - till exempel i mars 2019, då 60 år gått sedan Dalai Lamas flykt. Även under de förlidna veckorna innan 70-årsdagen av 1950 års "fredliga befrielse" (som Peking kallar det) har informationsflödet från Tibet varit praktiskt taget obefintligt.

De ökande spänningarna mellan Kina och västvärlden, handelskonflikten med USA och spekulationerna kring Pekings ansvar för coronapandemin, har gjort att tonläget i Tibetdebatten också blivit mer inflammerat. Exiltibetanska och västliga beskyllningar om det "kulturella folkmord" som Kina utför besvaras med föraktfulla anklagelser om "antikinesiska fördomar". Angreppen på den fredlige Dalai Lama visar inga tecken på att avta.

Demonstration i Genève mot övergrepp på tibetaner och uigurer i Kina.
Exiltibetanerna är spridda över hela världen, och håller ofta manifestationer. Den här ordnades 2017 i Genève. Demonstration i Genève mot övergrepp på tibetaner och uigurer i Kina. Bild: EPA/SALVATORE DI NOLFI Kina,Tibet,uigurer,Genève

"Plantera frön av kärlek till Kina"

I augusti höll kinesiska kommunistpartiet under president Xi Jinping ett möte om Tibets framtid. Presidenten ska enligt de officiella redogörelserna ha framhållit behovet att "skydda nationens enighet" och "utbilda massorna i kampen mot söndringens krafter". Xi berömde de framsteg som man åstadkommit men sa också att mer måste göras.

- I Tibets skolor måste den politiska och ideologiska undervisningen stärkas. Målet ska vara att i varje ung människas hjärta plantera frön av kärlek till Kina, lydde Xis råd.

Organisationen International Campaign for Tibet (ICT) ansåg att den kinesiske statschefens ord är ett bevis på att Peking allt framgent styr området med järnhand.

ICT:s ordförande Matteo Mecacci skrev i en kommentar:

"Om tibetanerna verkligen gynnades så mycket av det kinesiska styret som Xi och andra myndighetspersoner hävdar, då skulle inte Kinas behöva frukta separatism och inte heller tvinga tibetanerna till politisk omskolning."

Läs också