Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Grym skillnad mellan att bli draftad av ”rätt” eller ”fel” lag – förhoppningsvis finns det en vision i det Panthers som Anton Lundell kommer till

Anton Lundell till vänster, Anders Nordenswans kommentarbild till höger.
Anton Lundell till vänster, Anders Nordenswans kommentarbild till höger. Bild: All Over Press ishockey,Anton Lundell

NHL-laget som ropar upp en tonårig stortalangs namn i början av första rundan av det årliga reserveringstillfället borde ha en klar plan för killen de just valt. Många lag är väldigt bra på att skräddarsy både valet och utvecklingsprocessen. Tyvärr finns det också lag som bara väljer ”den bästa spelaren som står till buds”. Jesse Puljujärvi kan berätta en del om det.

Hjärtat hoppade upp i halsgropen när det blev klart att HIFK:s stortalang, centern Anton Lundell, blev Florida Panthers NHL-egendom. I praktiken betyder en reservering att klubben som gör den har full kontroll på spelarens framtid i NHL tills han har spelat sju säsonger eller fyllt 27 år.

Den här säsongen spelar Lundell med säkerhet i FM-ligan och tidigaste möjliga debut i Nordamerika blir efter att han fyllt 20 år. Florida Panthers kommer – om han inte trejdas vidare – med andra ord att dirigera Lundells framtid tills han är närmare 30 år gammal.

Ofta ses NHL-reserveringen som den ultimata lyckosparken, en garanterad paraddörr till en framgångsrik proffskarriär. Ändå är den bara en början på en ofta lång utvecklingsstig som lika väl kan leda till helvetet som till himmeln.

Tonåringen har i det skedet som reserveringen blir verklighet satsat stenhårt på hockeyn sedan lågstadieåldern. Dessutom har föräldrarna plöjt ner sådana summor med pengar och tid i ”projektet” att det för en utomstående kan te sig som rena rama vansinnet.

Jääkiekkoilija Anton Lundell 16.9.2020.
Anton Lundell reserverades som tolfte spelare. Jääkiekkoilija Anton Lundell 16.9.2020. Bild: Kimmo Hiltunen / Yle Anton Lundell,ishockey,ishockeyspelare,HIFK Hockey,FM-ligan i ishockey,NHL Entry Draft

För att inte glömma det att i en familj med flera barn är det ofta så att resurserna endast räcker till för en satsning. Den som känner till exempelvis Sami Salos och Teemu Selännes karriärberättelser vet hur övriga barn i familjerna fick foga sig i att alla syskon inte kunde behandlas lika.

Sådant kan vara rätt så tungt för en familj både då det beger sig och ännu tyngre kan det kännas när det någon gång blir dags att titta i backspegeln.

Ur individens perspektiv ter det sig bland annat därför ganska krasst att satsningens avgörande stund kan bli reserveringstillfället. Det vill säga en typ av människomarknad där handelsvaran själv bara kan sitta och vänta på vem som tar rätten att besluta om hans yrkesmässiga drömframtid.

Florida är ett enormt frågetecken

För att återkoppla till hjärtat i undertecknads halsgrop, Anton Lundell och Florida Panthers, så hör apelsinstatens klart sämre lag definitivt inte till de NHL-organisationerna som hittills ingett förtroende.

Florida har trampat vatten i en evighet och har år efter år sett ut som en organisation utan någon som helst vision. Det har inte funnits ett koncept för hurdan hockey Panthers ska spela och inte har det heller funnits någon som helst röd tråd för vilka egenskaper som ska binda ihop spelartruppen.

Jämför då till exempel med färska Stanley Cup-mästarna Tampa, Boston eller Vegas. Det är kristallklart vilka teser som gäller för en ny spelare som drar de här lagens tröja över huvudet. Och före han gör det så har han kommit till organisationen på grund av sin spelaridentitet.

Vad står Florida för? Hurdan ska en typisk Panthers-spelare vara? Berätta gärna den som vet.

Barkov har slängt bort många goda år – blir Lundell början på bättre tider?

Det som är säkert är att lagets bästa spelare, Aleksandr Barkov, är så långt ifrån en typisk Florida Panthers-spelare man kan komma. ”Sasha” är enligt de flesta kriterier den ideala hockeyspelaren och lagidrottaren.

Att det här är den direkta motpolen till majoriteten av Floridas spelare säger det mesta.

Barkov reserverades som draftens trea 2013, han är nu 25 år och när hans kontrakt går ut efter säsongen 2021/22, så har han – ursäkta uttrycket – slängt bort nästan tio år av sin karriär. De flesta spelare har sina bästa år bakom sig då de fyller 30, så Barkov börjar garanterat bli otålig.

Aleksander Barkov skrinnar med klubban i vädret.
Barkov har spelat för Florida i sju säsonger. Aleksander Barkov skrinnar med klubban i vädret. Bild: �Icon Sportswire (A Division of XML Team Solutions) All Rights Reserved Aleksandr Barkov, Jr.,Florida Panthers

Just det faktum att lagets kapten kommer vara fri agent då pappret som för tillfället binder honom tappar sin betydelse är ändå något viktigt. I bästa fall betyder det att man i Panthers-organisationen äntligen upplever en nu eller aldrig-situation.

För att Barkov ska stanna i laget krävs det konkreta bevis och inte likadana tomma ord om en satsning, som fick honom i januari 2016 att skriva under sexårskontraktet på 5,9 miljoner dollar per år. Det kan med fog anses vara det förmånligaste stjärnspelarkontraktet i NHL.

Reserveringen av en potentiell andrecenter, som bygger sitt centerspel på samma principer som Barkov, är ett tydligt tecken på att en verklig, identitetsbyggande förändring är på gång. Då kan det vara precis rätt organisation som Anton Lundell kommer till.

Bill Zito kan betyda en förändring – på riktigt

Många var vi som trodde att då tränaren Joel Quenneville med sina tre Stanley Cup-titlar på tio år kom till Florida inför den nyss avslutade säsongen, så skulle det verkligen bli en förändring.

Och då GM Dale Tallon förutom Quenneville lockade målvaktsstjärnan Sergej Bobrovskij, starka tvåvägsforwarden Noel Acciari och den ytterst pålitlige backen Anton Strålman till Florida, så såg säsongen 2019–2020 faktiskt lovande ut.

Istället blev säsongen en deprimerande dalbana. Det fanns väl också några högre punkter under åkturen med för det mesta bar det nedåt och ännu mer nedåt. Effekten som Quenneville förväntades generera uteblev och kaptenen, förstacentern Aleksandr Barkov, verkade förbryllad.

Joel Quenneville instruerar Floridaspelare i bytesbåset.
Joel Quenneville tog över Florida inför den gångna säsongen. Joel Quenneville instruerar Floridaspelare i bytesbåset. Bild: �Icon Sportswire (A Division of XML Team Solutions) All Rights Reserved Joel Quenneville,Florida Panthers,Aleksandr Barkov, Jr.

Efter att Panthers blev förnedrat i slutspelets play in-omgång av New York Islanders hände sedan något som får förhoppningarna att stiga igen. Dale Tallons GM-kontrakt förnyades inte – istället tog man in Bill Zito, en rookie-GM som de senaste åren varit Jarmo Kekäläinens högra hand i Columbus.

55-årige Zito är till motsats från Tallon, 70 år, en modern hockeytänkare som tror på hårt arbete och på att göra sina läxor. Blue Jackets som organisation genomsyras av att ta reda på och jobba därefter. Ska bli verkligt intressant att se om Zito och Quenneville hittar en gemensam melodi.

Klart är det att GM Zito måste vara den som slår fast hurdana principer Panthers ska stå för i rinken och bygga ett lag enligt det. Tränarens roll är att förverkliga den större planen på daglig basis och skapa ett vinnande spelkoncept inom ramarna för klubbens vision.

För Zito, som alltså inte tidigare varit GM, gäller det att genast visa vem som är boss. Annars går hans momentum förlorat lika snabbt som det uppstod. I och med att Florida gick igenom minst 24 kandidater, så är det väl en ganska stor chans att man funderat ordentligt på axeln GM/coach.

Följande punkt för Zito bör vara att se till att Panthers nya farmarlag i AHL, Charlotte Checkers, jobbar för att utveckla spelare som passar in i Floridas koncept. På den punkten har Florida varit uselt. Inga egna reserveringar på år och dagar har stigit via AHL till betydande roller i Panthers.

Till exempel Henrik Borgström, som Panthers reserverade i första rundan 2016, har inte ännu heller blivit en NHL-spelare. Ändå har han både talang och egenskaper så det räcker och blir över.

Mycket kring Lundells reservering bådar gott

Ur Anton Lundells perspektiv är det optimalt att GM Zito har djupa insikter i finskt hockeytänk. Inte bara via många år som Jarmo Kekäläinens underordnade, utan även från sina tider som scout då han ofta besökte Finland.

Dessutom är Floridas scout Jari Kekäläinen, som Zito hyllade för att ha försett Panthers med all behövlig information om Lundell, Zitos förra chefs yngre bror. Det här betyder mycket sannolikt att Lundells stig härifrån framåt blir grundligt genomtänkt.

Dessutom har Anton en ypperlig rådgivare alldeles intill sig. Pappa Jan såg så mycket från första parkett under sina år som hockeymålvakt att han knappast visar tummen upp för en flytt till Nordamerika innan Florida presenterar en trovärdig plan för sin kommande nyckelspelare.

Jan Lundell och Anton Lundell.
Jan och Anton Lundell. Jan Lundell och Anton Lundell. Bild: Yle/Anki Karhu HIFK Hockey,Jan Lundell

Hur viktigt goda stödtrupper är både hemma och i NHL-organisationen som reserverat spelarens rättigheter kan man konstatera genom att till exempel ta en titt på Jesse Puljujärvis situation.

Tänk om de olika inblandade parterna skulle ha tagit sitt ansvar för fyra år sedan? Då kunde MVP:n från JVM 2016 i dag redan vara en etablerad NHL-spelare istället för att nu börja om från ruta ett.

Det här var säsongens och med största sannolikhet årets sista kolumn. Tack för att du läste.

Tips: Glöm inte Yle Sportens nya NHL-podd! Du hittar podden på Arenan.

Källor: hockeydb.com, nhl.com, cbc.ca

Läs också