Hoppa till huvudinnehåll

Ständigt på jakt efter nästa skatt: "Föremålen har ett värde genom det de berättar och kan vara mera värdefulla än guld och silver"

Vi har alla hört de fascinerade historierna om fantastiska skatter som upptäckts i en åker, nere på havsbottnen eller bland bråtet på en gammal vind. Glädjen att göra fynd och upptäcka nytt är det som driver skattletarna.

Sedan barnsben har arkeologen Jan Fast varit intresserad av vad våra lager av jord döljer för skatter från forna tider. Det började under sommarloven i Hangö.

- Så fort sommaren började gick jag till bibban och lånade böcker om mosslik som hittats i danska kärr och grävde i krigstida minnen på Hangö udd, dagarna i ända, berättar han.

Det är rätt vanligt att barn i en viss ålder dras till den här sortens aktivitet och arkeolog är mångas drömyrke. Orsaken ligger i spänningen, tror Jan Fast.

- Man kan ju hitta mumier och andra skatter. Det är en romantisk grej med arkeologi som är ganska äkta, särskilt som ung dras man till Indiana Jones och allt det där.

Men att gräva i marken efter skatter som våra förfäder lämnat efter sig hör inte till allemansrätten. Det får man endast göra under övervakning av en arkeolog.

- När man väl har utbildat sig till arkeolog måste man sedan komma överens med markägaren, museiverket och finansiärerna innan utgrävningarna kan inledas. Så det är mycket jobb vid sidan om själva grävandet, konstaterar Jan Fast.

En man sitter på huk nere vid ett sanddike.
Jan Fast leder ofta utgrävningar där både amatörarkeologer och skolklasser deltar. En man sitter på huk nere vid ett sanddike. Bild: Yle / Rebecka Svedberg Borgå,Illby,arkeologi,arkeolog,arkeologiskt fynd,utgrävning,jan fast

I Finland hittas rätt mycket krukdelar och verktyg från forna tider, men ibland får skatterna ännu större betydelse för den som hittat dem.

- Det är svårt att säga vad som är det finaste jag hittat då tidsperspektivet ligger på över 30 år. Men de största glädjeropen utstöttes nog då jag i Vanda i Ånäs hittade leridoler från neolitiskt stenålder. Alltså lergubbar gjorda av bränd lera och inte bara en utan flera. De var fina och sensationella, minns Jan Fast med stolthet.

Vrakdykarna lämnar skatterna kvar på bottnen

Att kunna upptäcka något som ingen annan hittat förr, driver också vrakdykarna i Jakobstadsföreningen Diving-80. Vad som finns på bottnen är ofta en välbevarad hemlighet, och spekulationerna och detektivarbetet kring skeppen kan vara nästan lika spännande som att hitta vraken.

- Du kan ha lagt ner hundratals timmar i letandet efter ett vrak. Först i Landskapsarkiven, framför datorn och sen undersökt sjökorten och varit ut på sjön under flera somrar. Kört runt, sakta med båten. Så när du hittar vraket - klart det är en underbar känsla. Fast du bara skulle hitta en brädbit, berättar Tero Laurikkala.

En man står vid en tegelvägg och tittar rakt in i kameran
För Tero Laurikkala kan en brädbit vara en skatt, ifall det är från ett vrak han letat after länge. En man står vid en tegelvägg och tittar rakt in i kameran Bild: Mårten Wallendahl / Yle sportdykning,Närbild,vrakfynd,diving 80

På Jakobstads stadsmuseum har man tagit hand om en del av fynd som gjorts från förlista fartyg från Stora ofreden. Vrakfynden har gett en ökad förståelse för krigshistoria och den verklighet 1700-talets sjöfarare levde med.

Men skatterna behöver inte ha ett marknadsvärde för att vara värdefullt, anser Guy Björklund som varit chef på Jakobstads museum.

- Föremålen har ett värde i sig själv genom det de berättar. Det kan vara mera värdefullt än guld och silver. Ett föremål är totalt dött utan en berättelse. Det är helt klart, säger Björklund.

En man håller i en metallhylsa i en lagerlokal.
Guy Björklund visar upp en luntbehållare som användes för att tända kanoner. En man håller i en metallhylsa i en lagerlokal. Bild: Mårten Wallendahl / Yle vrakfynd,krigshistoria,Närbild,Jakobstads museum,guy björklund

De steniga vattnen utanför den österbottniska kusten döljer troligen över 100 vrak som ännu är oupptäckta. Många kommer aldrig att hittas, men vrakdykarna ger sig inte, utan hoppas hittat flera sjunkna skepp. Men avsikten är inte få med sig några fynd hem.

- Du hittar kanske en kaffekopp som är 200 år gammal, och jag tror nog antikköpare vore intresserade av innehållet av vraken. Men vi har kommit långt från vrakplundringarna som skedde på 80- och 90-talen. Nu är folk intresserade av att behålla historien som den är, förklarar Tero Laurikkala.

Loppmarknaderna kryllar av användbara vardagsfynd

Men skattjakter behöver inte handla om fornfynd. I dag lockas vi till ett stort antal loppmarknader för att hitta mer alldagliga skatter.

Redan som liten brukade Lotta Palander i Pargas följa med sin mamma på olika loppisar.

- Dels är det förstås att kunna hitta sådant som man behöver för stunden och oftast då billigare än vad man då köper som nytt. Sedan är det även miljötanken att inte alltid behöva köpa allting nytt.

För att fynda, gäller det att systematiskt gå igenom loppmarknadens utbud.

- Jag brukar säga att jag tar på mig loppisögonen för det första när jag går in i en loppis. Är jag ute efter att köpa till exempel skor så riktar jag då blicken neråt. Jag kan gå egentligen ett varv bara och kolla skor först och sedan går ett varv till för att kolla det andra.

Oftast har Lotta Palander klart för sig vad prylen ska användas till. Vissa saker går att måla och till exempel möbler kan kläs om.
Priset har ganska stor betydelse.

- Det man fyndar på loppis får inte vara för dyrt, men visst händer det att jag kommer hem med något onödigt. Men med åren har jag nog blivit mera eftertänksam.

Lotta Palander undersöker glaskoppar på loppmarknad
Lotta Palander har gått på loppmarknader sedan hon var barn. Lotta Palander undersöker glaskoppar på loppmarknad Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,fynd

I hemmet i Pargas finns det något fynd i varje rum och ena sonens rum är helt möblerat med begagnade möbler, vilket ger en speciell känsla.

- Med begagnade prylar känns det som om de skulle ha en egen historia.

Lotta Palander har under årens lopp gjort många fina fynd och ser sig själv som en slags skattjägare. Skattjakten har också fört henne ut på mer oväntade äventyr.

- Sådana saker jag köpt via nätloppisar eller annonser har fört mig till de mest speciella platser. Ibland har de här äventyren varit mer spännande än själva grejen man hämtar.

Läs också