Hoppa till huvudinnehåll

”Artsach är mitt barn”: Den olösta konflikten i Nagorno-Karabach framkallar starka känslor i Armenien

Nagorno-Karabach
De mäktiga bergen i Nagorno-Karabach ligger många armenier varmt om hjärtat. Nagorno-Karabach Bild: Volker Hohlfeld / AOP Nagorno-Karabach

Du kommer knappast att förstå, men Artsach är mitt barn, vårt barn, och ingen kan stå och se hur ens lilla barn misshandlas, säger Sjusjanik Harutiunjan. Hon syftar på konfliktområdet Nagorno-Karabach.

Det lär bli ännu en orolig och sömnlös natt för Sjusjanik Harutiunjan när vi träffas i ett videosamtal i slutet av september. Några dagar före vårt samtal återupptogs fientligheter mellan Azerbajdzjan och Nagorno-Karabachs armeniska utbrytarrepublik Artsach.

När jag lärde känna den unga armeniska sociologistuderanden på utbyte i Estland i höstas kunde jag inte föreställa mig att omständigheterna för vårt nästa möte skulle bli så dramatiska.

Nu är hon hemma i Jerevan, och Armenien dras in i ett riktigt krig.

Fastän inte ens Armenien har erkänt Nagorno-Karabachs självständighet agerar det som garant för områdets säkerhet och är därför involverat i konflikten.

Vad är det som ligger bakom ditt personliga engagemang?

- Du kommer knappast att förstå, men Artsach är mitt barn, vårt barn, och ingen kan stå och se hur ens lilla barn misshandlas, svarar hon beslutsamt.

Sjusjanik Harutiunjan under sina sociologiska fältstudier i Nagorno-Karabach (Artsach) 2018
Sjusjanik Harutiunjan under sina sociologiska fältstudier i Nagorno-Karabach (Artsach) 2018 Sjusjanik Harutiunjan under sina sociologiska fältstudier i Nagorno-Karabach (Artsach) 2018 Bild: Yle / Pavel Petrov / Sj. Harutiunjan Nagorno-Karabach

Majoriteten av invånarna armenier

”Artsach” är en uråldrig armenisk benämning för Nagorno-Karabach.

Harutiunjan påpekar att Nagorno-Karabach har varit armeniskt både till sin befolkning och kultur allt sedan antiken. Det var Stalin som överlämnade Artsach till Azerbajdzjan trots områdets armeniska majoritet, förklarar hon.

- Alla har vi personliga band till Artsach, såsom mina släktingar som bor i Stepanakert eller min skolkamrat som stupade där. Många armenier far till Nagorno-Karabach som frivilliga i områdets självförsvarsstyrkor.

- Jag går igenom försvarsministeriets listor över de döda och hoppas att inte hitta några bekanta namn. Denna känsla kan du inte begripa, men det vill jag inte heller.

Harutiunjan, vars rötter är i det konfliktfyllda området, har vakat i flera nätter och följt med nyheterna från konfliktzonen.

- Jag vet inte vad morgonen bringar, men jag är redo om Armenien behöver mig, slår hon fast och all hennes tidigare oro är liksom borta.

De pågående fientligheterna i Nagorno-Karabach är inget nytt i sig. Som en vulkan har konflikten sovit och våldsamt brutit ut omväxlande under de senaste trettio åren.

Nainen kulkee raunioiden keskellä raskaiden kantamusten kanssa.
En kvinna vandrar bland ruiner efter bombardemang av Ganja i Nagorno-Karabach 6.10.2020 Nainen kulkee raunioiden keskellä raskaiden kantamusten kanssa. Bild: Aziz Karimov / EPA Azerbajdzjan,Nagorno-Karabach,Nagorno-Karabach-kriget,Armenien,förstörelse

- Det värsta med detta läge när det fortsätter i decennier är att man vänjer sig vid det, noterar Harutiunjan.

- Att vakna och se nyheter om förluster och stridigheter blir till en självklar del av vardagen.

Turkisk-azeriska nationalister oroar

Är det något speciellt med den pågående konfrontationen i jämförelse med tidigare konflikter?

- Det här är annorlunda, bekräftar Harutiunjan. Azerbajdzjan stöds nu öppet av Turkiet som förser landet med vapen, avancerad teknik och syriska legosoldater.

- Turkiets aggressiva inblandning tillintetgör alla försök att lösa konflikten fredligt. Det är en angelägenhet mellan Azerbajdzjan, Artsach och Armenien, och konflikten bör lösas dem emellan.

Som armeniska finner Harutiunjan det turkiska engagemanget i Nagorno-Karabach särskilt oroväckande även av andra skäl. Under första världskriget begick Turkiets föregångare, Osmanska riket, folkmord på armenier.

Folkmordet har aldrig erkänts av det officiella Turkiet. Harutiunjan fruktar att turkisk-azeriska nationalister har för avsikt att förinta armenierna slutgiltigt.

- Det är inte någon regional konflikt, det är en kamp för vår existens som nation. Det armeniska är otänkbart utan Artsach och vi är vid behov redo att offra våra liv för det.

- Till och med min 14-årige bror vill gå med i armén nu, säger Harutiunjan. Jag själv skulle ha fortsatt mina studier i Tyskland, men stannar kvar om mitt land behöver mig vid fronten.

Ruinerna av Realakan-högskolan i Sjusja där armenier och azerier studerade tillsammans.
Ruinerna av Realakan-högskolan i Sjusja där armenier och azerier studerade tillsammans. Harutiunjan hoppas att man någon dag kan grunda ett gemensamt armenisk-azeriskt institut för fredsstudier där Ruinerna av Realakan-högskolan i Sjusja där armenier och azerier studerade tillsammans. Bild: Yle / Pavel Petrov / Sj. Harutiunjan Nagorno-Karabach,Sjusji

Endast förhandlingar kan lösa konflikten

Samtidigt betonar Harutiunjan att hon inte känner något hat gentemot azerierna.

- Jag hoppas att vi en dag kan bygga ett gemensamt armenisk-azeriskt institut för fredsstudier i Artsach.

En slutlig utväg ur konflikten ser hon endast i förhandlingar mellan Nagorno-Karabach, Azerbajdzjan och Armenien.

- Vid sidan av Turkiets inblandning, är ett av de största hindren dock Azerbajdzjans vägran att erkänna Artsach som en egen part i ärendet, förklarar Harutiunjan.

Armeniernas stridsmoral verkar således vara orubblig - likaså Azerbajdzjans vilja att återerövra Nagorno-Karabach. Efter tre decennier sedan konfliktens utbrott vore det dock på tiden att parterna skulle inse vapnens oförmåga att lösa problemet.

- Jag hoppas att den internationella gemenskapen inte lämnar oss ensamma mot Azerbajdzjan och Turkiet. Men hur det än blir så känner vi ansvar för Artsach - som föräldrar för sina barn.

Text: Pavel Petrov

Fakta: Nagorno-Karabach

Konflikten i Nagorno-Karabach började år 1991 under Sovjetunionens sönderfall.
Azerbajdzan har i praktiken ingen kontroll över Nagorno-Karabach och gränsområdet mot Armenien, där republiken Artsach utropat sig självständig. Konflikten i Nagorno-Karabach började år 1991 under Sovjetunionens sönderfall. Bild: Yle/Nyhetsgrafik Nagorno-Karabach,Armenien,Azerbajdzjan,kartor
  • Omstritt område i Azerbajdzjan vid gränsen mot Armenien.
  • Tillhör formellt Azerbajdzjan men är i praktiken självstyrande med Armenien som garant.
  • Har utropat sig till den självständiga republiken Artsach efter det medeltida armeniska kungadömet med samma namn.
  • Inget FN-land har dock erkänt Artsach.
  • Artsach kontrollerar förutom det egentliga Nagorno-Karabach även gränsområdet mot Armenien vilket medger fri trafik mellan Armenien och Nagorno-Karabach.
  • Nästan alla knappt 150 000 invånare är kristna armenier.
  • Den azeriska och ryska befolkningen flydde eller fördrevs under kriget på 1990-talet.
  • Huvudstad: Stepanakert med drygt 50 000 invånare.
  • Huvudnäringar är jordbruk och boskapsskötsel.
  • Är delvis ekonomiskt beroende av bistånd och investeringar från armenier i diasporan.
  • Den enda flygplatsen (nära Stepanakert) är inte i användning. Azerbajdzjan har hotat skjuta ned alla plan som startar eller landar där.
  • Ligger i den bergiga delen av den historiska regionen Karabach.
  • Namnet Nagorno-Karabach är en rysk namnform och är den vanligaste internationellt.
  • Kan översättas med Bergs-Karabach eller Övre Karabach.
  • På franska används Haut-Karabagh – på tyska Bergkarabach.
Republiken Artsachs röd-blå-gula flagga.
Republiken Artsachs flagga är i grunden Armeniens flagga, men med en avskild del som symboliserar Nagorno-Karabach som vill ansluta sig till Armenien. Republiken Artsachs röd-blå-gula flagga. Bild: Wikimedia Commons flaggor,Nagorno-Karabach,Artsach

Läs mera:

Nagorno-Karabach: Konflikten som hotar dra in Turkiet och Ryssland

Nagorno-Karabach är en viktig del av både Armeniens och Azerbajdzjans historiska självbild. Länderna har tvistat om området så länge de varit självständiga stater.

Läs också