Hoppa till huvudinnehåll

Markku Harju finns där för djuren: “Behöver de hjälp så försöker jag hjälpa. När de är friska får de återvända till naturen”

Ute på Replot i Korsholms skärgård finns en väldold djurpark, dit allmänheten inte äger tillträde. För 15 år sedan slog sig Markku Harju ner här i sällskap av hundar och katter och en ekorre. Djurskyddsföreningen såg potential i Markkus intresse för djur och bad om hjälp med föräldralösa havsörnar. Efter det har djurarterna på hans gård varit många.

Nuförtiden passerar 400-500 djur hans gård årligen. Ofta är det fråga om ungar, eller skadade djur som behöver omvårdnad en viss tid.

-Vissa arter är större, andra mindre. Behöver de hjälp så försöker jag hjälpa. När de är friska får de återvända till naturen.

En man går längs med ett gallerstaket åtföljd av en älg på andra sidan gallret.
Att hjälpa djur kräver både tid och pengar. Harjus verksamhet finansieras främst genom donationer. En man går längs med ett gallerstaket åtföljd av en älg på andra sidan gallret. Bild: Mårten Wallendahl / Yle Markku Harju,Närbild,älg,djurparker

Då vi besöker Markku Harjus gård, har han förutom hundar, getter och hästar även många andra arter inhysta. En korp, tre infångade farmrävar, en ormvråk och ett gäng vitsvanshjortar. Bakom huset håller älgarna till.

Att hjälpa djur är dyrt. På månadsbasis kostar verksamheten som Markku Harju driver kring 10 000 euro, vilket till största delen finansieras av privata donatorer som värdesätter det arbete som Harju och hans hustru gör. Ökad statlig finansiering vore välkommen, då uppgiften att ta hand om skadade djur är samhällets plikt.

-Jag hoppas att finansieringen ska ordna sig så bra att man kunden anställa någon på heltid, säger Markku Harju.

Inte kan man ge bort sina kompisar

I Borgå bor Juanita Blåfield, också hon är engagerad djurvän. Hemma hos henne är det alltid liv och rörelse, eftersom sammanlagt 10 stycken husdjur huserar inne i huset och på gården. Förutom två hundar finns här också två vattensköldpaddor, fem hönor och en afrikansk dvärgigelkott.

En leende kvinna och en hund.
Juanita Blåfield har två hundar, utöver hönsen, sköldpaddorna och igelkotten. En leende kvinna och en hund. Bild: Yle Närbild

Hönsen vandrar fritt omkring på gården, som är omringad av ett enkelt stängsel. Juanita skaffade höns år 2014, efter att en vän talat varmt för det.

-Först tänkte jag att jag bara skulle ha sommarhöns, men inte kan man ge bort sina kompisar, så ganska snabbt byggdes ett vinterhönshus, säger Blåfield.

Hönsen är i första hand sällskapsdjur. Äggen är en trevlig bonus.

- De är skojiga att titta på och har sådana personligheter. Det tar inte länge för dem att lära sig nya saker heller.

En kvinna matar höns.
Hönsen är framför allt sällskapsdjur i familjen Blåfield. En kvinna matar höns. Bild: Yle Närbild,höns

Intresset för djur har funnits sedan barndomen. Familjen hade alltid hund. Men när Juanita flyttade hemifrån och träffade sin man visade det sig att han var allergisk mot hund. Då skaffade de två vattensköldpaddor, som nu har hängt med i 35 år. Oftast håller de till i bastun där de trivs på det varma golvet.

-De brukar leva mellan 40 och 60 år, så det blir något av mina barn som får ärva dem sen!

Skulle jag släppa ut dem på gräsmattan och inte titta efter dem så skulle de nog aldrig komma tillbaka.

Trots glädjen som Juanita Blåfield känner för sina annorlunda husdjur och så tror hon inte att de passar för alla. Att ta hand om djuren kräver tid och kunskap. Hon poängterar också att de inte är världens bästa sällskapsdjur.

-Jag vet inte hur mycket igelkotten njuter av att bli kelad med. Den brukar nog sitta med när jag tittar på tv eller läser men den är inte sällskap på samma sätt som en hund eller katt kan vara. Dessutom så luktar en igelkott ganska illa, den behöver mycket utrymme och vill helst vara ensam, förklarar Blåfield.

Två vattensköldpaddor på en gräsmatta.
Vattensköldpaddorna kan leva i upp till 60 år. Två vattensköldpaddor på en gräsmatta. Bild: Yle Närbild,sköldpaddor,Sköldpadda,husdjur

Sköldpaddorna tror hon att ha lärt sig känna igen sin ägare, men tror samtidigt att de inte känner någon större längtan efter henne.

-De har bitit gäster, men biter aldrig mig. Men om jag skulle släppa ut dem på gräsmattan och inte titta efter dem så skulle de nog gå iväg och aldrig komma tillbaka.

Djurhållning innebär ett stort ansvar

Djur, i synnerhet mer exotiska arter, kräver stor kunskap om behov och skötsel, plus att de kräver ordentliga utrymmen som ska hållas städade. Det betonar Andrea Granroth, som är lärare vid djurskötarlinjen vid Axxell Brusaby i Kimito.

-Om man är intresserad av exotiska djur och vill lära sig kan man ha stor glädje av dem. Men de är inte jämförbara med vanliga keldjur. Många av dem lever också väldigt länge så det är en lång tid framöver man förbinder sig.

På djurskötarlinjen vid Axxell Brusaby i Kimito får studerande lära sig att ta hand om en flera olika slags djur, inte bara de vanligaste husdjuren. På skolan finns bland annat en majsorm, en skäggagam, en blåtungad skink, flera sköldpaddor och ett stort antal fåglar.

Exotiska djur både skrämmer och fascinerar

Ida Kurman och Serafina Jansson snart färdiga djurskötare och medger att reptilerna nog till en början kändes rätt skrämmande, men att det gäller att vara modig.

-Inte har man så många val, så man bara tar och hanterar den - man måste bara våga, förklarar Ida Kurman.

Ida Kurman poserar med en åsna
Ida Kurman är van med får på hemgården, men i Brusaby har hon fått lära sig sköta många olika slags djur. Ida Kurman poserar med en åsna Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,djurvårdslinjen

Alla djur, också reptiler, är individer med egna personligheter. Skäggagamen Abby är sympatisk och social, medan den blåtungade skinken Sid helst undviker all beröring.

Det har också djurskötare Jonna Kemilä, som själv har leopardgeckon hemma, fått märka då hon tar hand om djuren.

-Om vår majsorm Majsan skulle bita mig så skulle jag nog få skylla mig själv. Då har jag tagit i henne fel.

En liten gul leopardgecko tittar ut ur sitt bo
Leopardgeckon är en av de djurarter som finns i Brusaby. En liten gul leopardgecko tittar ut ur sitt bo Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,djurskötsel

Läs också