Hoppa till huvudinnehåll

"Tävlingsresultaten har för mig alltid definierat om jag är en bra eller dålig person"

Kaisa Mäkäräinen blev av med prestationsstressen men idrottaridentiteten har inte släppt taget

Ständig stress över de egna prestationerna och en svartvit syn på hur tävlingsresultat definierade hur lyckad hon var som person följde med under hela karriären. Efter att Kaisa Mäkäräinen i våras lade av med skidskyttet har hon blivit av med stressen – men fortsätter värdera sig enligt tävlingsresultaten.

Hösten har tagit ett grepp om sommaren. Trots att solen skiner från en klarblå himmel känns vinden småkall. Växterna på Kaisa Mäkäräinens gård börjar bekänna höstfärg.

Om två månader ska världscupen i skidskytte köra igång på Mäkäräinens hemmaplan i Kontiolax. Tidigare hade totalcupens trefaldiga vinnare inte just nu i lugn och ro gått omkring på gården i Joensuu och rensat blomrabatterna.

– Jag har aldrig sett gården i blom den här tiden på året, säger Mäkäräinen och plockar bort de vissnade blommorna från en präktig petunia som pryder altanen.

Tidigare höstar har varit fyllda av träningsläger. I år har Mäkäräinen själv haft tid att sköta trädgården istället för att förlita sig på sambon Jarkko.

– Det var alltid spännande att komma hem och se om han kommit ihåg att vattna, skrattar hon till.

Se Sportlivs minidokumentär om Kaisa Mäkäräinens jakt efter en ny identitet efter att idrottar-jaget försvann:

Beslutet att lägga av ingen lättnad

Det var inför det som kom att bli säsongens sista världscuplopp i Kontiolax i mars som Kaisa Mäkäräinen meddelade att en lång och framgångsrik karriär kommit till sitt ände. Ett beslut hon redan i några år grubblat på efter avslutad säsong.

Tidigare har hon varje gång valt att fortsätta. Suget till tävlingsarenorna har varit för stort. Rädslan inför det ovissa gjorde också att beslutet kändes oöverkomligt.

Men nu var tiden inne.

– Beslutet var sist och slutligen helt klart trots att min tränare Jarmo Punkkinen ännu kvällen innan försökte få mig övertalad.

Att för första gången medge för sig själv att det nu verkligen är slut visade sig vara det svåraste i hela processen. Efter att det steget var taget fanns inga tvivel längre kvar. På morgonen den 14 mars tryckte hon ut sitt besked i sociala medier.

– Många har frågat om det var en lättnad, men det var det inte.

Öppna Instagram-inlägget

Mäkäräinen beskriver ögonblicket då hon publicerade nyheten som mer vemodigt än lättande. Det skulle varit en lättnad ifall hon lämnat något tråkigt. Nu handlade det om en passion som genomsyrat en stor del av hennes liv.

– Det här är något jag älskar så att avstå från det kändes vemodigt.

Efter sex VM-medaljer samt 15 världscupsäsonger som gav tre totalsegrar och 27 deltävlingssegrar var det dags att gå vidare.

Men klivet in i det nya livet var inte helt okomplicerat.

"Känslorna från lyckade idrottsprestationer går inte att finna någon annanstans."

-Kaisa Mäkäräinen

Den svårfunna nya identiteten

Kaisa Mäkäräinen tänder på grillen för att tillreda dagens lunch, grönsaksspett.

Hon har tillbringat en stor del av sommaren hemma, trots att hon redan länge gått och drömt om saker hon vill göra men som idrottskarriären omöjliggjort. När möjligheterna nu hade funnits kom sedan coronan.

– Jag drömmer om vandringar där jag kan stanna på kaffe och kaka vid varje fjällstuga.

Som toppidrottare kunde hon inte njuta av turerna och vandra precis så långt som hon kände för. Allt var noggrant planerat på förhand och hon gav sig inte friheten att avvika från planen. Idrottarlivet var tydligt inrutat och på många sätt begränsande.

Kaisa rensar vissnade petunior, sitter bakom de stora blommorna
Nu har hon äntligen tid att pyssla i trädgården. Kaisa rensar vissnade petunior, sitter bakom de stora blommorna Bild: Yle/Magnus Eklöv Kaisa Mäkäräinen

Under de senaste åren har Mäkäräinen talat mycket med idrottare som lagt av. Budskapet har varit lugnande: Livet är härligt även efter karriären.

– Det har det också varit för mig, men nog har det ju varit annorlunda.

För Mäkäräinen har idrotten och idrottsprestationerna bestämt hur hon definierat sitt människovärde. Antingen har hon varit nöjd eller missnöjd med sina prestationer. I förlängningen: Om hon känt sig som en god eller dålig människa.

– Tävlingsresultaten har för mig alltid definierat om jag är en bra eller dålig person. Hur ska jag nu mäta om jag är bra eller inte?

Hon har inte ännu hittat något utanför idrotten som skulle ge henne samma känslor, och bekräfta att hon duger. Under sommaren kände hon istället dåligt samvete över sådant hon gjorde, som hon aldrig gjort under pågående idrottskarriär.

Sena kvällar och ohälsosamma matvanor gav samvetskval hon inte kom ifrån. De känslor hon fick av en lyckad idrottsprestation – eller för den delen misslyckad prestation – saknades.

– Idrottens tjusning bygger mycket på känslor och jag behöver fortfarande de impulserna.

Mäkäräinen är medveten om att hon knappast aldrig blir av med tävlingsinstinkten. Den ligger djupt rotad. Hon kommer också att mätta hungern genom att delta i en del mindre tävlingar.

"Men jag tar inte längre stress av hur det går."

Att bryta sig loss från idrottaridentiteten har varit den svåraste biten i livet som före detta idrottare. Mäkäräinen låter processen ta den tid det tar.

Förändringen från skidskytten Kaisa Mäkäräinen till ex-skidskytten Kaisa Mäkäräinen går långsamt. Innan hon finner något annat prefix kommer idrottaridentiteten att vara stark.

– Målet är att bli kallad före detta skidskytt, nuvarande någonting. Men vad det där någonting är har jag inte ännu funnit. Att bli kallad pensionär är något jag avskyr. Jag ser det mera som ett byte av yrke än en pensionering.

Skuggan från Kaisa faller över de asfalterade rullskidsbanan
Flera gånger skulle Mäkäräinen helst ha varit en skugga av sig själv för att undvika svara på frågor efter misslyckade tävlingar. Skuggan från Kaisa faller över de asfalterade rullskidsbanan Bild: Yle/Magnus Eklöv Kaisa Mäkäräinen

Publiciteten blev en börda

Under sin aktiva karriär hörde Kaisa Mäkäräinen till Finlands populäraste idrottare. Intresset har inte försvunnit efter karriärsslutet. De mindre tävlingar hon ställt upp i under sommaren har väckt stor uppmärksamhet och hon har fortfarande närmare 200 000 följare på Instagram.

Mäkäräinen har vant sig vid att vara ett allmänt samtalsämne. Publiciteten har kommit som ett bihang med framgången och stundvis varit en belastning. Speciellt då fokus styrts bort från idrotten.

– Det känns frustrerande när någon obetydlig sak görs till en enorm grej.

Ofta har det handlat om saker Mäkäräinen själv inte varit intresserad av att kommentera. Hon har lärt sig formulera sig försiktigt, och noggrant välja hur mycket hon pratar om till exempel sitt privatliv.

– Många gånger har jag fått lida av att jag har talat först och tänkt sedan.

För att undvika onödig stress i tävlingssammanhang var hon ofta rätt restriktiv när det gällde intervjuer.

– I något skede övergår det till att vara en börda som leder till att man blir försiktig.

"Jag har alltid sagt vad jag tänkt, ibland hade det varit bättre att tänka efter först."
-Kaisa Mäkäräinen

En del saker har Mäkäräinen velat hålla för sig själv. Hon påpekar att det kunde vara hälsosamt för en och annan att fundera över vad man uttalar sig om i offentligheten.

Strålkastarljuset på allt hon gör kommer att blekna vartefter. Det välkomnar hon – att inte alltid stå i rampljuset ger en viss frihet. Men en förvandling från superkändis till en vanlig Matti Meikäläinen är osannolik, och inte heller något hon aktivt eftersträvar.

– Kul om någon fortsättningsvis vill följa min vardag, säger hon anspråkslöst.

kaisa i skogen med bärplockare och hink i handen
Mäkäräinen uppskattar lugnet i den nya vardagen. kaisa i skogen med bärplockare och hink i handen Bild: Yle/Magnus Eklöv Kaisa Mäkäräinen

Stressen fyllde vardagen

Grönsaksspetten börjar se färdiga ut. Mäkäräinen plockar dem bort från gallret och sätter sig i solen. Matlusten har inte försvunnit någonstans, trots att vardagen ser totalt annorlunda ut.

– Samma gäller förmågan att sova!

Mäkäräinen skrattar glatt då hon redogör för hur hon gillar att ligga och dra sig i sängen om morgnarna och hur bekväm hon egentligen är. Det är svårt att tro att hon helst ligger och slappar på soffan.

Det här är saker hon nu kan njuta av på ett helt annat sätt än innan. Tidigare gick all tid och överloppsenergi till att optimera vardagen så allting stödde idrotten. En sådan vardag var väldigt stressfylld.

– Magen har åtminstone mått bättre nu när jag inte stressat hela tiden.

"Jag är egentligen väldigt bekväm av mig och trivs med att bara ligga på soffan."

Mäkäräinen medger att hon själv i hög grad var orsaken till den stress som präglade vardagen. Varje träning analyserades noga och speglades mot de uppsatta målen.

Det gällde att hela tiden ha koll på helheten, att allt gick i enlighet med planen. Genast då det hände något som fick henne att avvika från planen – hur liten detalj det än handlade om – kom stressen. Det här gällde inte bara under tävlingssäsongen, utan året runt.

– Oftast har jag själv varit min värsta motståndare då jag alltid strävat efter att optimera mina resultat.

Att analysera och planera och ha förmågan att placera varje prestation in i helheten var en av Mäkäräinens styrkor som idrottare. Samtidigt ledde det till en enorm prestationspress som i slutändan avspeglade sig i resultaten.

– Jag mår mycket bättre när jag nu blivit av med den bördan.

Det rätta beslutet

Hon håller sig fortfarande i god form trots att hon inte längre tränar två gånger per dag. Under sommaren och hösten har det blivit en hel del löpning, och när maten fått smälta en stund knyter hon joggingskorna och tar sig ut på dagens löprunda.

Kaisa står med vapnet på ryggen och pratar med en konkurrent innan tävlingsstart
Karriären gav Mäkäräinen många fina stunder. De mindre trevliga stunderna väljer hon att se som lektioner som lärt henne tåla olägenheter. Kaisa står med vapnet på ryggen och pratar med en konkurrent innan tävlingsstart Bild: Yle/Magnus Eklöv Kaisa Mäkäräinen

Det har gått ett drygt halvår sedan skidorna och vapnet åkte upp på hyllan. Ju längre tiden gått, desto mer övertygad har hon blivit att beslutet var det rätta.

Under de första veckorna efter beskedet tvivlade hon flera gånger. Gjorde jag faktiskt rätt? Nu finns ingen oro kvar.

– Jag gjorde rätt beslut.

Skulle du göra allting på nytt?

Hon tuggar på frågan ett tag och svarar sedan:

– Kanske inte. Men jag är väldigt glad att jag en gång gjort det.