Hoppa till huvudinnehåll

Utbrott, koncentrationssvårigheter och svårt att sitta stilla i klassrummet - de yngsta skolbarnen i Vanda mår allt sämre

Ett barn ser ut att vara ledsen och sitter i en korridor och täcker sitt ansikte med armarna.
Beteendeförändringar bland de yngsta skolbarnen oroar i Vanda. Arkivbild. Ett barn ser ut att vara ledsen och sitter i en korridor och täcker sitt ansikte med armarna. Bild: Mostphotos våld,våld -- skola,mobbning,skolmobbning,barn (familjemedlemmar)

Bråk på rasterna, trotsigt beteende mot vuxna och svårt att sitta stilla i klassrummet. Allt yngre skolbarn mår dåligt och blir utåtagerande. Det känns allvarligt, säger direktör i Vanda.

Under hösten har flera fall av våldsamheter uppdagats vid olika skolor. En sjätteklassare misshandlades till exempel med slag och sparkar i Kytöpuiston koulu i Vanda i september.

Enligt Anders Vikström, direktör för det svenskspråkiga serviceområdet i Vanda, är våldsamheter inte något man lagt märke till bland de svenska skolorna i staden.

- Det är klart att det förekommer oroligheter i skolorna men vi har inte sett något mera våld än normalt. Det vi har sett är mera mentalt illamående.

Vikström berättar att det här är något de har lagt märke till framför allt bland skolbarnen i de lägre årskurserna. Barnen har svårt att koncentrera sig och de får allt lättare utbrott.

- Det känns allvarligt. Det känns som att det är någonting nytt som håller på att ske. Det verkar ske en förändring i barns välmående.

"Något har hänt med hur barnen klarar av att jobba i skolan"

Att allt yngre skolbarn mår sämre är något som märkts av i Dickursby skola i Vanda.

- Visst ser man sådant som gör en orolig. Lärare lyfter ofta upp saker som de sett eller hört, berättar rektor Mia Förars-Pöytäniemi.

Det som lärarna lyfter upp är ofta frågan om någon typ av beteendeproblematik.

Förars-Pöytäniemi nämner bland annat koncentrationssvårigheter, svårigheter att sitta stilla i klassen och uthållighet att orka anstränga sig.

- Det kan vara saker som är direkt kopplade till skolarbete men också sådant som märks under rasterna i form av bråk. Barnen klarar kanske inte av motgånger eller att ta ett nej. Det här kan till exempel utlösa utbrott och gräl mellan elever eller trotsigt beteende mot vuxna.

En kvinna står i en tom skolkorridor.
Koncentrationssvårigheter och stökigt beteende bland de yngsta skolbarnen oroar rektor Mia Förars-Pöytäniemi. En kvinna står i en tom skolkorridor. Bild: Yle / Rebecka Svedberg Skola,Rektor,Mia Förars-Pöytäniemi

Att ta itu med att hantera och utreda den här typen av beteende är något som färgar skoldagen, berättar Förars-Pöytäniemi.

Utåtagerande beteende syns bland elever i alla årskurser i Dickursby skola men det är framför allt barnen i årskurs ett och två som oroar rektorn just nu.

- Jag ser i dag en oro bland de yngsta eleverna i att kunna sitta stilla och orka koncentrera sig. Där tror jag nog att det har hänt någonting med hur barnen klarar av att jobba så som vi jobbar i skolan.

"Eleverna kan vara uppkäftiga och trotsiga"

Förars-Pöytäniemi berättar att det här inte är ett nytt fenomen eller en följd av coronaviruspandemin. Det här är saker som skolan märkt av redan för flera år sedan.

- En allt större andel av skolvardagen går till att fostra, det vill säga den sociala biten. Elever med beteendeproblem är helt klart en bidragande orsak till att det blir så.

Skolan har bland annat fått tänka om hur de lägger upp skoldagarna, vad de kan förväntas sig av eleverna och hur länge eleverna kan koncentrera sig.

Vi har märkt att när elever är riktigt upprörda så har det svårt att lägga ord på sina känslor och tankar

En annan aspekt Förars-Pöytäniemi lyfter upp är att skolbarnen i dag inte längre automatiskt ser läraren som en auktoritet. Också det här kan stöka till det i klassrummet.

- Eleverna kan vara uppkäftiga och trotsiga. De kan avlägsna sig från klassen eller inte få något gjort under lektionen. Tyvärr sprider sig ofta det stökiga till de andra eleverna och det oroar oss.

"När barnen blir oroliga så har de svårt att lugna ner sig själv"

Skolkuratorn Anne-Maj Kuoppamäki berättar att barns mående speglas i deras beteende.

- Barn visar att de inte mår bra eller känner sig otrygga genom att de ofta har koncentrationssvårigheter, svårt att sitta stilla och att samarbeta. Barn som mår dåligt agerar ofta utåt och kan vara ganska irriterade och har svårt att lugna ner sig.

Vad är då orsaken till att barn mår dåligt i dag? Enligt Kuoppamäki kan samhället vara en bakomliggande faktor.

- Allt går så fort. Barn får in så mycket information via nätet och telefonen att de helt enkelt inte klarar av att bearbeta det. Barn känner dessutom efter hur det går i familjen och reagerar ifall det sker förändringar. Det är nog vi vuxna som kanske inte alltid förstår att barn är kloka och funderar mycket.

En kvinna som sitter vid ett runt träbord och håller upp kort.
Enligt skolkurator Anne-Maj Kuoppamäki handlar det mycket om att stanna upp och diskutera med barnen för att stöda deras välmående. En kvinna som sitter vid ett runt träbord och håller upp kort. Bild: Yle / Rebecka Svedberg Skola,skolkuratorer,Anne-Maj Kuoppamäki

I situationer som det här är det viktigt att stanna upp och ge barnet tid att diskutera och att se till att det finns vuxna som barnen kan ty sig till med sina frågor.

När barnen blir oroliga så har de svårt att lugna ner sig själv, berättar Kuoppamäki.

- Jag känner inte ett enda elakt barn. Barn som blir bråkiga eller börjar mobba eller blir mobbade mår ofta dåligt. De blir irriterade och har svårt att koncentrera sig och börjar därför agera. Vi behöver speciellt kunna se de här barnen och fråga hur de har det.

Att hitta de här barnen är enligt Kuoppamäki inte så svårt. Det handlar om att sitta ner med barnet och pratat och se till att barnet blir sett och hört.

- Det är sedan vår uppgift i elevvården att kartlägga och se till att de här barnen och familjerna får det stöd de är berättigade till.

Svårt att lägga ord på tankar och känslor

Dickursby skolas rektor Mia Förars-Pöytäniemi berättar att de i skolan aktivt jobbar för att alla elever ska ha det så bra som möjligt. Mycket av det här handlar om att jobba förebyggande.

- Det bästa förebyggande arbetet är att jobba med hur vi respektfullt bemöter eleverna och hur vi förväntar oss att de bemöter varandra. Vi jobbar också mycket med karaktärsstyrkor. Att eleverna känner till sina och varandras styrkor kan vara ett förebyggande arbete, säger Förars-Pöytäniemi.

Förberedelser och planering räcker ändå inte till i alla situationer. Förars-Pöytäniemi berättar att skolan på alla sätt försöker utreda vad som hänt men att det i dagens läge kan vara svårare att reda ut saker.

- Vi har märkt att när elever är riktigt upprörda så har de svårt att lägga ord på sina känslor och tankar och de ser kanske inte sin egen roll i det som har hänt. Nästan varje bråk har också en dimension av att någonting har försiggått på social medier, vilket ibland gör det svårt att reda ut.

Barn får in så mycket information via nätet och telefonen att de helt enkelt inte klarar av att bearbeta det

Vad beteendeproblematiken bland de yngre eleverna beror på har Förars-Pöytäniemi svårt att svara på. Hon tror att det är en kombination av flera saker.

- Jag skulle säga att det finns en oro för vad barnen gör på sin fritid. Ibland kanske hur de har det hemma. Vi har elever som vi vet att inte sover på nätterna, till exempel för att de är så fängslade i något spel att de inte kan sluta spela. Föräldrar har säkert också svårare att sätta gränser. Det är väldigt lite kan vi göra för hur eleverna har det utanför skolan när det gäller just de här omständigheterna.

Det är ändå viktigt att dialogen mellan skolan och familjen är respektfull och öppen, berättar skolkurator Anne-Maj Kuoppamäki.

- Man ska som förälder inte vara rädd att ta kontakt med skolan och fråga hur det är och likaledes ska lärarna med ganska låg tröskel ringa hem och öppna dialogen.

Rätt tid att stanna upp

Kuoppamäki lyfter också upp att det inte bara är skolan och föräldrar som kan hjälpa barn som har det jobbigt.

- Alla kan hjälpa genom att stanna upp och fråga barnet hur det mår istället för att bara peka ut någon. Det handlar om att vara lyhörd också på barnens frågor.

Kuoppamäki är glad att det här är saker som nu diskuteras och att skolan nu stannat upp för det här.

- Jag tror definitivt på framtiden och att våra barn nu kommer att lära sig ett annat synsätt, våga stanna upp och våga säga att de behöver hjälp. Jag vill vara positiv och tänka att barn i dag kommer att lära sig någonting på ett helt annat sätt och därför skulle jag önska att de finns stöd att erbjuda.

Enligt Kuoppamäki kan det i dag ta en lång tid innan familjer får det stöd och hjälp de behöver. För att råda bot på det här behövs förändringar på ett större samhälleligt och politiskt plan.

- För det första borde det finnas tillräckligt med vuxna i förebyggande syfte till hands för alla barn. Därtill tycker jag att barnfamiljerna behöver mycket stöd i ett tidigt skede innan situationer eskalerar sig. Vi borde också sänka tröskeln för att våga söka hjälp, säger Kuoppamäki.

Läs också