Hoppa till huvudinnehåll

Mullvaden i Nordkorea

En dansk familjefar blev amatörspion - infiltrerade Nordkorea i tio års tid

I tio års tid har Ulrich Larsen i all hemlighet utan myndigheternas vetskap arbetat med att avslöja nordkoreanska olagligheter.

Hans farliga dubbelliv tog honom till möten med representanter för regimen, som bjöd ut droger, handeldvapen och missiler.

Upplevelserna har nu blivit den internationella dokumentärserien "Mullvaden". Tiden i det fördolda är förbi.

Svenska Yle berättar Ulrich Larsens historia i samarbete med Danmarks radio.

En röd stjärna
En röd stjärna

Ulrich Larsen stod på en P-plats utanför Barcelona och försökte låta bli att börja må illa. Han lutade sig framåt, med händerna på låren, medan han såg ut i luften och försökte andas djupt. Han hade nyss dragit loss den dolda mikrofonen från bröstet och avlägsnat radiosändaren från låret.

– Fuck, tänkte han.

Under sina år som mullvad i ett filmprojekt hade Ulrich Larsen aldrig förr varit så nära att bli avslöjad. Men hur skulle han kunna veta att mannen, som han var hemma hos, plötsligt skulle dra upp en avlyssningsdetektor som kunde fånga upp signaler från dolda mikrofoner och kameror? Att mannen plötsligt skulle börja vifta runt med den och skanna rummet där Ulrich Larsen satt?

Mannen gillade vapen, visste Ulrich Larsen, och hade varit gripen för vapenhandel och för att ha maskingevär och andra vapen liggande hemma. Ulrich Larsen vågade helt enkelt inte tänka på vad som skulle ha skett om han inte övertygat mannen om att de märkliga elektroniska signaler som detektorn gav kom från en bilnyckel.

Hur skulle mannen ha reagerat? Och ännu viktigare: hur skulle Nordkorea reagera?

I september 2020, tre år efter besöket i Spanien, sitter Ulrich Larsen i ett mötesrum på Danmarks Radio (DR). Han är i färd med att berätta om sina upplevelser. Om allt det som han företar sig i den nya dokumentärserien “Mullvaden”. Han vet att hans handlingar kan vara svåra att förstå, och att de kan tyckas vara knäppa. Ja, kanske knäppa inte är det helt korrekta ordet. Fullkomligt galna är måhända mer passande, eller vansinniga.

Det är bara inte så lätt för Ulrich Larsen att förklara vad som fick honom – en familjefar, före detta kock och nu förtidspensionär – att gå undercover som mullvad i Nordkorea i samband med ett filmprojekt, och i tio års tid leva ett riskabelt och alltigenom hisnande dubbelliv.

– Jag tror bara … försöker han, och tystnar. Han är tyst ett tag, tänker efter.

– Alltså fan, jag vet det egentligen inte. Jag har alltid varit en ganska vanlig man.

Nordkorea

Nordkorea är en militärdiktatur som leds av Kim Jong-un, barnbarn till landets grundare Kim Il-sung.

Landet har fördömts av bland annat FN för “systematiska, omfattande och oacceptabla brott mot de mänskliga rättigheterna”. Uppemot 200 000 nordkoreaner bedöms leva under omänskliga förhållanden i fångläger.

Nordkorea har ett ytterst spänt förhållande till nästan hela världen, och är föremål för sanktioner på grund av sina kärnvapenprov och raketuppskjutningar. Trots sanktionerna bedömer FN-rapporter att regimen exporterar bland annat kol och järn, och att landet även säljer vapen via mellanhänder.

Dokumentärserien om Ulrich Larsens dubbelliv har publicerats av Danmarks radio och Sveriges television. I serien följer man Larsen i tio år, medan han – med dolda mikrofoner och kameror fastklistrade på kroppen – infiltrerar den dansk-koreanska vänskapsföreningen och den internationella koreanska vänskapsföreningen (KFA). Under den tiden blir Ulrich Larsen en så betrodd nyckelperson i KFA, att han i dokumentärserien till sist får sitta i möte med representanter för den nordkoreanska regimen om vapen och produktion av narkotika.

Dokumentären är en nervpirrande och en våldsamt riskabel resa, och som synes är det omöjligt att inte tänka … varför? Vad får en helt vanlig man, från en förort till Köpenhamn, att utsätta sig för en sådan fara? Att leva ett dubbelliv inför sina vänner, inför fru och barn?

Sjukdomen

Otåligheten

Det hela började med att Ulrich Larsen såg dokumentärserien Det röda kapellet. Den handlar om Nordkorea och är regisserad av Mads Brügger.

Åren innan Ulrich Larsen stötte på Det röda kapellet hade varit tunga. En sjukdom – kronisk inflammation i bukspottkörteln – hade betytt att han tvingats ge upp arbetet som kock. Senare skulle Ulrich Larsen beviljas förtidspension för sin sjukdom. Nu låg han i sängen med smärtor och hade tråkigt.

Det förändrades med Det röda kapellet. Han blev nyfiken på Nordkorea och skrev in sig i den nordkoreanska vänskapsföreningen i Danmark. För vad var det som fick danskar att stödja en diktatur som Nordkorea? Det måste han undersökas, tänkte han.

Det röda kapellet gav också Ulrich Larsen lust att kontakta Mads Brügger.

Hej Mads,
Jag är jätteintresserad av Nordkorea och det som händer därborta. är det någonstans möjligt att köpa Det röda kapellet på dvd?? Jag har sökt på nätet, men utan framgång. Hur var det som “turist” där borta??(...)

Mads Brügger skickade ett vänligt svar, och Ulrich Larsen frågade om han var intresserad att se några av referaten från mötena i vänskapsföreningen.

Käre Ulrich, Lägg av, var rör du dig, och ja, keep me posted!

Med Mads Brüggers intresse i bakhuvudet började Ulrich Larsen att filma sina möten i vänskapsföreningen. Kanske kunde inspelningarna bli ett slags Det röda kapellet 2, hoppades han. Till medlemmarna av den nordkoreanska vänskapsföreningen i Danmark sa Ulrich Larsen, att inspelningarna var till en PR-film som han skulle lägga ut på sociala medier.

Efter någon tid beslöt Ulrich Larsen att tänka större, säger han. Om det på allvar skulle bli spännande, det här, så måste han bege sig till Nordkorea.

Regissören Mads Brügger och det tv-produktionsbolag som han var knuten till, gick med på idén om en resa till Nordkorea. Då Mads Brügger gjorde Det röda kapellet lyckades han aldrig bevisa att Nordkorea var en – med hans egna ord – “ond och brottslig verksamhet”. Men kanske det skulle lyckas Ulrich Larsen att bevisa det?

Tillsammans med tv-produktionsbolaget erbjöd Mads Brügger sig därför att betala Ulrich Larsens biljett och sände honom iväg till Nordkorea.

Det blev början på Ulrich Larsens internationella dubbelliv.

Mads Brügger

Mads Brügger är journalist, regissör av dokumentärfilmer och före detta programchef för radiokanalen 24Syv.

Som regissör medverkar Mads Brügger ofta själv i sina dokumentärer, bland annat “Det röda kapellet”, “Ambassadören”, “Cold Case Hammarskjöld” samt “Mullvaden”.

“Det röda kapellet” ledde till skarp nordkoreansk kritik av Mads Brügger och dokumentären, och regissören har sedan dess nekats inresa i Nordkorea.

Nätverkaren

Bedragaren

Under de kommande åren arbetade Ulrich Larsen sig allt närmare representanter från den nordkoreanska regimen. En av de personer som Larsen kom speciellt nära under åren var spanjoren Alejandro Cao De Benós – den vapenglade mannen som scannade Ulrich Larsen med buggdetektorn i Barcelona.

Alejandro Cao De Benós är ordförande för – och instiftare av – Korean Friendship Organization (KFA), som stöder Nordkorea, och som enligt egna uppgifter har representanter i 34 länder. Spanjoren påstår sig vara så starkt knuten till regimen i Nordkorea, att han arbetar för och företräder landets myndigheter.

Under sin första tur till Nordkorea hade Ulrich Larsen mött Alejandro Cao De Benós iförd nordkoreansk uniform, och under de närmaste åren besökte han ofta KFA-ordföranden i Spanien. När han väl vunnit spanjorens förtroende började det verkligen bli intressant, tycker Larsen.

År 2013 ställde nämligen Alejandro Cao De Benós en förfrågan till Ulrich Larsen. I ett mejl berättade KFA-ordföranden att han hade tre intressanta investeringsprojekt i Nordkorea, och han skrev att “vi kan göra något” ifall Ulrich Larsen kände affärsfolk med mer än 50 000 euro i fickan.

Ulrich Larsen vände sig med förfrågningen till Mads Brügger och produktionsbolaget – och fick ännu en medarbetare. Bolaget anställde en dansk man för att spela rollen som Mr. James – en fiktiv affärsman och agent provocateur, som skulle låtsas vara villig att göra affärer – också olagliga.

Jim Latrache

Ulrich Larsen och Jim Latrache – som Mr. James heter på riktigt – möttes med Alejandro Cao De Benós för att lansera sitt samarbete. Under samtalen tog man upp möjligheten att köpa och sälja vapen samt producera narkotika. Alejandro Cao De Benós lovade danskarna att han kunde ordna så att de i Nordkorea skulle få möta rätt folk att förhandla med.

I januari 2017 reste Ulrich Larsen och Mr. James till Nordkorea, där de välkomnades med överdådig mat och underhållning.

Under besöket träffade Mr. James och Ulrich Larsen nordkoreaner, som sa att de representerade regeringen. Besöket avslutades med att Mr. James och en av regeringsrepresentanterna slöt ett kontrakt. Kontraktet gick ut på att parterna gemensamt skulle framställa militär materiel och narkotika, som metamfetamin och ritalin, i ett tredje land.

En röd stjärna
En röd stjärna

Plötsligt var Ulrich Larsen mycket mer undercover i filmprojektet än han någonsin hade räknat med. Tv-produktionsbolaget hade utrustat honom med dolda kameror och mikrofoner så att han kunde dokumentera det som skedde under de hemliga mötena. Bortsett från Nordkorea, där det var för riskabelt att spela in i smyg, filmade Ulrich Larsen ständigt, och han visste att han när som helst kunde bli avslöjad. Ett orätt ord, ett misstag, en röjning av den gömda inspelningsutrustningen, och han skulle sannolikt sväva i allvarlig fara.

… Som vid mötet med Alejandro Cao De Benós och buggdetektorn, där det var nära att gå riktigt galet.

Nyfiken?

Instruerad?

Under de kommande åren tog projektet fart. I sällskap med Mr. James reste Ulrich Larsen enligt dokumentären runt i världen för att möta nordkoreanska representanter, och fortsatta överläggningarna om handel med vapen och knark. Affärer, som skulle utgöra allvarliga brott mot de internationella sanktionerna.

Trots de riskabla situationer som Ulrich Larsen befann sig i under sina tio år som mullvad, var han enligt sina egna ord aldrig riktigt rädd. Utom kanske då han kom ut ur Alejandro Cao De Benós’ hus efter undersökningen med buggdetektor.

– Det har aldrig känts som att mitt liv passerade revy. Jag tror det tar bråkdelen av en sekund att inse om man kan klara den sortens situationer eller inte. Och det gör jag uppenbarligen. Alltid då jag måste iväg för att uträtta något, tog jag på mig hörlurarna och spelade Metallicas Master of Puppets för full volym. Sedan använde jag en kvart till att skaka om huvudet och får bort alla tankar. Så var jag klar.

Men att stå ut med det är en sak. Att frivilligt söka upp det är någonting annat. Att försöka infiltrera folk, som i dokumentärserien framstår som nordkoreanska vapenhandlare kan verka dumdristigt och obegripligt. Speciellt då motivet, som Ulrich Larsen förklarar det, först och främst är nyfikenhet.

– Jag började med projektet för att få tiden att gå då jag lyfte sjukdagpenning. Men när jag kom i gång blev jag nyfiken. “Är det här möjligt att göra?” “Är det på riktigt?” Och jag tror att det ibland är nyttigt att nosa på något som verkar spännande.

Så det är bara för att du varit nyfiken, och det har varit spännande?

- Det har stimulerat mitt intresse. Men senare under processen har det också blivit “nu ska det jävlar i min själ bevisas för omvärlden att Nordkorea inte är något paradis, utan ett land som bedriver handel med vapen och narkotika och gör allt för att få hårdvaluta”.

När man som tittare ser de många riskfyllda och spänningsmättade scenerna i “Mullvaden” kan det vara svårt att skilja mellan vad som är iscensatt, vad som är regisserat och vad som är verklighet. Men Ulrich Larsen säger att han inte spelar teater.

– Jag är mig själv till hundra procent och har inte haft något manus. Det har bara gällt att leva in sig i situationen, och så har jag varit skärpt.

Så det har inte varit någon som regisserat dig eller hjälpt dig med att skapa handlingen?

– Naturligtvis har jag diskuterat mina möjligheter med Mads Brügger, men han har inte sagt: “nu går du ut och ber om det och det.” Mads har kanske valt och vrakat en smula och sagt: “Tänk om vi kunde möta honom här, och tala om det här.”

En annan kritisk fråga man som tittare kan ställa är hur det alls varit möjligt för Ulrich Larsen att resa världen runt, då han ändå plågas av smärtor till den grad att han inte kan sköta ett arbete och blivit beviljad förtidspension.

Hur är det möjligt?

– Serien har spelats in under många år, och den visar ju inte alla de gånger jag ligger på ett hotellrum utan att kunna komma upp ur sängen, spyende på grund av smärtor. De flesta saker som vi gör i dokumentären, och mötena vi går till, tar kanske en timme eller två. Då har jag kunnat förbereda mig och dölja mina smärtor. Det är också kanske ett halvt år mellan varje varv, så det har under inga omständigheter varit ett heltidsjobb för mig med alla resorna.

Övervakad?

Rädd

När Ulrich Larsen berättar om sin tid som undercovermullvad i filmprojektet, kan han ibland inte låta bli att föreställa sig hur långt filmteamet kunde ha nått.

– Vad hade det inte kunnat bli om vi hade fört det vidare? frågar han.

Men det gjorde inte teamet bakom dokumentären. Produktionsteamet bakom Ulrich Larsens dubbelliv tvingades år 2019 att ta bort Mr. James – den uppenbart skrupelfria investeraren – från filmen. De kunde inte komma tätare inpå de nordkoreanska vapenhandlarna utan att faktiskt överföra pengar, så det fanns ingen annan utväg för Mr. James än att försvinna i hast.

Ulrich Larsen, däremot, fortsatte sitt spel för att inte väcka misstanke. Ända till september i år.

En röd stjärna
En röd stjärna

Trots att Ulrich Larsen säger att han alltid varit “rätt så opåverkad” av de många farofyllda situationer som han varit i, så har ändå de många åren av dubbelliv förändrat honom.

Det är de små sakerna. Som att alltid sätta en tom colaburk på dörrhandtaget innan han går till sängs, när han bor på hotell. Skulle någon försöka komma in i rummet under natten skulle burken falla ner, och Ulrich Larsen vakna.

Det är också hans känsla att ibland bli skuggad när han kör bil. Han vet inte om han faktiskt blir det. Men den känslan finns där, då han plötsligt ser samma bil flera gånger om dagen.

Allmänt taget har Ulrich Larsen blivit mer vaksam. Uppmärksam på folk omkring sig. Och kanske det bara är bra, tänker han. För nu, när dokumentärserien är ute, kommer han att ha en stor grupp före detta vänner som fiender.

Risken för att de ska få lust att komma efter honom känns verklig, tycker han. Och för första gången är Ulrich Larsen rädd för vad som kan ske.

– Inget tvivel om att vissa blir sura. Jag har pissat på en del människor från topp till tå, över ryggen och benen, och ljugit ofattbart mycket för dem. Och det är ju enkelt att ta sig runt i världen. Så om de nu anser att jag behöver en läxa. Eller om nordkoreanerna hittar på att skicka någon efter mig. Det är det som jag är mest ...

Ulrich Larsen är tyst ett tag. Tänker efter.

– Jag väljer att tro att de inte är så … vad ska man säga … “lågpraktiska”. Men det kan ju vara att de vill statuera exempel och skrämma mig, eller göra något värre. Jag vet inte vad som kommer ske.

Det är inte bara Ulrich Larsen som löper risk genom att framträda i dokumentären. Det gör också de nordkoreaner som medverkar. Men de enda som Larsen känner ansvar för är hans familj. De har inte haft något med projektet att göra. De har faktiskt inte ens vetat att det fanns. För trots den fara han befann sig i berättade han aldrig något för sin fru. Hon visste inget mer än att han var med i den nordkoreanska vänskapsföreningen, av nyfikenhet. Och att han tillsammans med Mads Brügger höll på med ett projekt, där han “skämtade” med Det röda kapellet. Resorna var han också tvungen att berätta om, men han nöjde sig med att säga vart de reste – inte vad de innehöll.

– Min fru har inte fått veta någonting om att det jag gjorde kunde vara farligt. Inte alls. Visst kan man tycka att det är själviskt, men om jag sagt det till henne hade jag fått veta att jag nog aldrig skulle komma hem igen. Samtidigt har det varit ett sätt att skydda henne. För om hon visste att jag åkt iväg för att möta en vapenhandlare, skulle hon ju sitta där hemma som ett fullständigt nervvrak.

Men till sist avslöjade han det för henne. Han berättade allt. Och hon är inte road över det hemliga liv han levt. Mest av allt tycker Ulrich Larsens fru att han är en idiot. Och att det är hårt. Inte bara allt han företagit sig och den fara han utsatt sig för, men också lögnerna och sättet som gjort att han under årens lopp distanserat sig från familjen. Hur det har fått honom att försvinna från familjen.

En röd stjärna
En röd stjärna

Nu är det slut efter mer än tio år. Ulrich Larsen har bekänt färg inför sin familj. Nordkoreanerna har han bett att produktionsbolaget ska kontakta.

Och Alejandro Cao De Benós, ordföranden för den internationella vänskapsföreningen, KFA, mannen som presenterade Ulrich Larsen för representanter från den nordkoreanska regimen? Mannen som “svajpade” honom och på håret hade avslöjat dubbelspelet? För honom berättade Ulrich Larsen sanningen för några veckor sedan.

Vad som nu ska ske vet inte Ulrich Larsen. Han hoppas att dokumentärserien ska röra upp saker. Att den ska göra det svårare för Nordkorea att bryta mot internationella sanktioner, och för andra att samarbeta med regimen. Då det gäller själva dokumentären har Larsen också höga förhoppningar. Han tror att den också ska nå USA. Och eka i den största delen av världen.

Dessutom hoppas han att den ska hålla honom i gång i ett par år framöver. En sak är åtminstone säker. Ulrich Larsen vill inte tillbaka i sjuksängen och tristessen. Han ska inte tyna bort. Livet som mullvad fick honom bort därifrån för mer än tio år sedan. Nu hoppas han att det ska föra honom till nya platser.

En röd stjärna
En röd stjärna

Efterskrift

Alejandro Cao de Benós har fått veta om innehållet i de hemliga inspelningarna och om kritiken som riktas mot honom i “Mullvaden”, men han avböjer att medverka i programmet eller ge en intervju.

I sitt svar på kritiken skriver han att syftet med den internationella koreanska vänskapsföreningen KFA är vänskap och kulturförståelse - inte affärer - vilket föreningens medlemmar och 20 års aktiviteter vittnar om.

Han skriver dessutom att han mötte Mr. James angående ett lagligt byggprojekt, men då han förstod att projektet gällde vapen och narkotiska medel valde han att spela med i Mr. James och Ulrichs planer genom att skryta och ljuga.

Nordkoreas ambassadör i Sverige har fått ta emot den kritik, som riktas mot landet och mot de representanter därifrån som medverkar i programmet. Varken ambassadören eller några andra representanter för Nordkoreas regering har besvarat kritiken.

Sveriges utrikesminister Ann Linde och Danmarks utrikesminister Jeppe Kofod har i ett gemensamt uttalande sagt att de “är djupt oroade över innehållet i dokumentären The Mole, vilken berör en mängd aktiviteter relaterade till Nordkorea”.

I uttalandet säger de också att de kommer att uppmärksamma FN:s sanktionkommitté och väcka frågan inom EU, rapporterade SVT nyligen.

The Mole’ och metoder

’The Mole’ heter ’Muldvarpen – Undercover i Nordkorea’ på danska
En dokumentärfilm i regi av Mads Brügger och producerad av bolagen ’Wingman Media’ och ’Piraya Film’.
Dokumentärfilmen är en samproduktion med BBC Storyville, NRK, SVT och DR.

Filmen handlar om en dansk familjefar, som i tio år infiltrerar den internationella nordkoreanska vänskapsföreningenen. Under den tiden får han delta i förhandlingar med representanter för regimen om köp av vapen och narkotika. Som mullvad i dokumentärfilmen är han med om att avslöja hur nordkoreanerna försöker skaffa dollar och olja till regimen i Pyongyang genom att bryta mot de internationella FN-sanktionerna.

I dokumentärfilmen används dold kamera och agent provocateur – en figur, som produktionsbolaget har uppfunnit i ett försök att ta reda på nordkoreanernas verkliga avsikter. Båda metoderna har tagits i bruk för att dokumentera brott mot internationella sanktioner, en dokumentation som inte skulle fås fram på andra sätt.

Artikeln är en översättning från Danmarks radios artikel: Muldvarp i Nordkorea.

Översättning till svenska: Mikael Schulman
Layout: Björn Karlsson
Bilder: Danmarks radio