Hoppa till huvudinnehåll

Heidi Finnilä: Fem saker som jag tycker att alla borde veta om klimakteriet

Heidi håller sin hund i famnen och småler mot kameran.
Heidi Finnilä är mamman i podden Min galna mamma. I veckans avsnitt frågar dottern Vivi varför hon alltid tjatar om klimakteriet. Nu förklarar Heidi varför hon tycker alla borde prata om det mera. Heidi håller sin hund i famnen och småler mot kameran. Bild: Frida Lönnroos familj,heidi finnilä

Alla kvinnor går igenom det. Ingen kommer undan. Det gjorde inte heller jag, trots att det tog mig alltför länge att inse att mina äggstockar dött. Det här pratar jag om i podden Min galna mamma.

Trots att kvinnor idag lever dubbelt längre än förr, har åldern för när klimakteriet infaller inte stigit. För en del börjar övergångsåldern redan vid 37, men det är vanligast att klimakteriet infaller vid plusminus 50.

I podden Min galna mamma anklagar Vivi mig för att jag som vanligt helst vill tala om mig själv och därför också gör stort nummer av klimakteriet.

Dels har hon rätt, dels handlar det om att sprida kunskap om ett viktigt ämne som vi tigit om tillräckligt länge.

Själv var jag totalt ointresserad av klimakteriet, ända tills det drabbade mig själv för ett par år sedan. Jag hade noll koll och nu ångrar jag det.

Jag borde till exempel ha vetat bättre när jag för ett par år sedan drabbades av höftvärk. Ibland hade jag sådan värk att jag inte kunde sova.

Hjärtat klappade, huden och slemhinnorna var torra, jag blev glömsk och rädd för att jag igen ska gå i väggen.

Jag bollades mellan flera olika läkare och fysioterapeuter, skickades på magnetröntgen för att utesluta cancer och diagnostiserades i brist på andra idéer med bursit, det vill säga inflammation i höftledens slemsäck.

Jag fick flera kortisonsprutor som inte gav någon som helst smärtlindring.

Ungefär vid det här skedet var det dags för mitt årliga gynekologbesök. Hon konstaterade att mina äggstockar hade dött.― Heidi Finnilä

Hade jag haft min livmoder kvar, skulle jag nog ha märkt att min mens slutat. Och skulle jag ha läst på, hade jag känt till ens fem av de allra vanligaste 519 symtomen som man kan få i samband med övergångsåldern.

Jag fick östrogen och min höftvärk, mina nattliga hjärtklappningar, vallningar och utslag försvann på en vecka.― Heidi Finnilä

Det förvånar mig att det bara är gynekologer som verkar behärska klimakteriesymtom och att klimakteriet fortfarande hör till de diskussionsämnen som är lite skämmiga.

Men klimakteriet angår inte bara de kvinnor som själva är i övergångsåldern. Det angår faktiskt alla som har med de här kvinnorna att göra.

Det finns betydligt fler än fem viktiga saker som alla ska veta om klimakteriet, men här kommer min egen Topp Fem lista:

1. Sluta skämmas

Ingen kommer undan övergångsåldern, inte ens männen. Män genomgår också en övergångsålder när testosteronhalterna sjunker, men det talar man ännu mindre om än klimakteriet.

Därför är det viktigt att vi slutar skämmas, talar öppet och stöder varandra i de här processerna som handlar om livets naturliga gång.

2. Ta reda på symtomen innan du får dem

Man har dokumenterat 519 olika symtom som kvinnor kan lida av under menopausen.

Ingen kan behärska dem alla, men de vanligaste är humörsvängningar, vallningar, sömnstörningar, rytmstörningar, nedstämdhet, viktökning, ont i leder och muskler, torr hud, torra slemhinnor och ökat antal urinvägsinfektioner som en följd av torra slemhinnor.

Alla de här symtomen hade jag och när urinvägsinfektionerna började avlösa varandra fattade jag fortfarande inget.

3. Livet slutar inte vid menopausen

För 100 år sedan dog många kvinnor före menopausen, men idag lever många kvinnor ännu 50 år efter sin menopaus.

Trots att kvinnor lever allt längre och är allt friskare, har menopausen inte förskjutits framåt.

Klimakteriet har i alla tider infallit kring 50 årsåldern.

Hur frisk man än är och hur väl man än tar hand om sig, infinner sig menopausen obönhörligt.

Eftersom man i allmänhet lever länge efter klimakteriet är det senast nu dags att göra en hälsocheck och allt man kan för att kunna leva så frisk som möjligt resten av sitt liv.

4. Späckhuggarhonor och medelålders kvinnor är lika

Människor och späckhuggare hör till de enda djuren som fortsätter att leva länge efter menopausen. En späckhuggarhona kan leva ännu 50 år efter sin menopaus, eftersom hon behövs för att leda flocken.

Det har visat sig att just honorna har goda ledaregenskaper. Späckhuggarhanarna lever inte lika länge som honorna.

5. En värdefull tid för eftertanke

Klimakteriet består inte bara av rubbningar, smärtor och lidande, utan är också en tid för mognad och eftertanke. I det här livsskedet har man ofta mycket att vara tacksam för.

Man har haft sin beskärda del av sorg och glädje i livet och har nu möjlighet att styra upp sitt liv i den riktning man själv önskar.

Senast nu är det dags att börja leva det liv som man själv vill och sluta bry sig om vad andra tänker och tycker.

Övergångsåldern angår familjen, vännerna och arbetsplatsen

Det brittiska forskningsinstitutet Faculty of Occupational medicine har kommit fram till att 25 procent av kvinnor i klimakteriet har övervägt att säga upp sig på grund av olika menopaussymtom, för att de känner att de inte längre kan anpassa sig.

De känner att det är svårt att tala om de här sakerna på arbetsplatsen och det blir tungt att lida av dålig sömn, temperaturväxlingar och dåligt korttidsminne.

Men de här kvinnorna är med sin kunskap och erfarenhet fortfarande en resurs på arbetsplatsen. Därför har brittiska arbetsplatser börjat satsa på just klimakterievänlighet.

Fönster för frisk luft, lugna utrymmen och vänlig atmosfär

Att göra en arbetsplats klimakterievänlig är inte svårare än att man ser till att det finns ett fönster att öppna för frisk luft när man drabbas av vallningar.

Att se till att det ska finnas avskilda rum där man kan få en lugn stund om man vakat hela natten.

Att andan på arbetsplatsen ska vara så vänlig och omtänksam att man vågar tala om när man har det svårt.

Svårare än så är det inte och i slutändan vinner alla. Därför efterlyser jag nu klimakterievänliga arbetsplatser också i Finland.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP