Hoppa till huvudinnehåll

Jämlikhetskonsulten Malin Gustavsson om sexuella trakasserier: "Den som går över gränsen måste be om ursäkt"

En kvinna som sitter vid ett bord.
Malin Gustavsson anser att vi måste ersätta tystnadskulturen med en berättarkultur. Det går inte om den som blir tillsagd alltid blir kränkt. En kvinna som sitter vid ett bord. Bild: © Kerttu Penttilä kvinna,malin gustavsson

Många har någon gång upplevt sexuella trakasserier på jobbet. Vi måste våga prata om dem, annars kommer de aldrig att sluta, menar jämlikhetskonsult Malin Gustavsson.

Enligt en enkät från 2018 hade tolv procent av kvinnorna och två procent av männen i Finland upplevt sexuella trakasserier i sitt arbete under de senaste två åren.

Om du är en ung kvinna är risken för att utsättas för sexuella trakasserier störst. Var fjärde kvinna under 25 år hade enligt enkäten upplevt trakasserier i sitt arbete. Även jämställdhetsbarometern från 2017 kommer fram till samma slutsats.

På arbetsplatsen är det i de flesta fall en kund som trakasserar, därefter kommer kollega och sedan chef.

Det här är sexuella trakasserier

  • Det finns ingen magisk gräns för när något blir sexuella trakasserier eftersom alla har sin egen gräns.
  • Jämställdhetsombudsmannen har ändå en lista, ifall det blir allt för luddigt:
    1. Sexuellt antydande gester och miner. Oönskade sådana är sexuella trakasserier.
    2. Kommentarer, skämt och prat som är kopplade till kropp, utseende eller ditt privatliv.
    3. Alla typer av sexualiserat material - allt från telefonsamtal, meddelanden, bilder, videor och kommentarer på sociala medier.
    4. Fysisk beröring.
  • Enligt jämställdhetsbarometern från 2017 är de vanligaste sexuella trakasserierna mot kvinnor smaklösa skämt och sexistiskt prat (28%), påpekanden om personens kropp eller sexualitet (24%), fysisk beröring (15%) och förslag om att ha sex under situationer där det inte alls passar sig att fråga om sånt (11%).
  • För kvinnor är det oftast män som trakasserar, medan det för män är både kvinnor och män som trakasserar.
  • 19 procent av kvinnorna upplevde trakasserier på nätet medan 10 procent av männen gjorde det.
  • Störst risk att bli trakasserad har du om du är en ung kvinna som hör till en minoritet och dessutom har låg inkomst. Men också att bara vara ung kvinna ökar risken.
  • Källor: THL, Jämställdhetsombudsmannen.

Trakasserier anmäls sällan. 58 procent av dem som råkat ut för sexuella trakasserier under de senaste två åren anmälde inte händelsen överhuvudtaget.

Den vanligaste orsaken var rädslan att inte bli tagen på allvar. Den näst vanligaste orsaken var rädslan för att själv råka i svårigheter.

Tystnadskulturen måste bort

Hur ska vi få de sexuella trakasserierna att upphöra? Jämlikhetskonsult Malin Gustavsson anser att vi måste ersätta den nuvarande tystnadskulturen med en berättarkultur.

En stor orsak till att många inte berättar om sexuella trakasserier på arbetsplatsen är rädslan för att inte bli tagen på allvar. Gustavsson tror det är en befogad rädsla.

– Vi skulle inte ha en tystnadskultur eller metoo om det inte handlade om det. Folk har i alla tider protesterat men de här protesterna har inte hjälpt. De har förringats, förminskat och förklarats bort.

En berättarkultur är inte möjlig om den som blir tillsagd alltid gör en scen av det - alltid känner sig kränkt eller har ett behov av att försvara sig.

– Alla kan gå över en gräns. Vi måste sänka tröskeln för att kunna prata om de små grejerna innan de utvecklas till större grejer.

Det viktiga är att säga förlåt.― Malin Gustavsson

Vi kan inte heller skuldbelägga de som inte säger till.

– Om konsekvenserna av att berätta är att man förlorar jobbet eller får samarbetssvårigheter kommer folk inte att berätta. Vi måste förändra vårt sätt att agera så folk vågar berätta, säger Gustavsson.

Det viktigaste här är att inte protestera när någon säger till.

– Säg inte att det bara var ett skämt eller liknande. Det viktiga är att säga förlåt.

Det handlar om att stanna upp och backa och be om ursäkt.

– Även fastän du inte menade det, så spelar det ingen roll, för du har gått över någons gräns. Såklart ska man ha en möjlighet att förklara, men man kan aldrig förklara bort någon annans upplevelse.

Det viktiga här är inte vem som har rätt, utan att fortsätta skapa trygga platser där människor kan vara tillsammans. Arbetsplatsen är ett ställe där alla ska kunna känna sig trygga.

Vi måste bli bättre på att läsa av rummet

Hur skapar vi då en trygg arbetsplats? Bland annat genom att inte lägga allt ansvar på den som upplever trakasserierna.

Vi måste alla bli bättre på att läsa av rummet före eller efter vi sagt något.

– Vare sig det handlar om en komplimang eller något annat så kan det uppfattas som obehagligt av någon annan. Du måste känna efter hur personen reagerar. Blir personen tyst, skrattade hen nervöst eller såg hen obekväm ut? Du kan backa redan där och säga “det här var kanske inte okej?”.

Det är alltså allas ansvar att fundera på hur man beter sig, både på arbetsplatsen och i den övriga vardagen.

En jargong på arbetsplatsen går lätt över till sexuella trakasserier

Gustavsson säger att det är viktigt att inte bara prata om sexuella trakasserier utan också fundera på vilket sätt trakasserier kopplat till kön skapar en grund för sexuella trakasserier att utvecklas.

Sexualisering av män och kvinnor sker oftast på olika sätt, så även sexualisering av transpersoner och icke-binära. Det är alltså inte bara en sexualisering utan också en sexualisering av könsidentiteten eller könsuttrycket.

– Om det finns en jargong på arbetsplatsen, där man skämtar och på olika sätt pratar om män och kvinnor och transpersoner på ett nedlåtande sätt, så är det snarare en gradskillnad till att det kommer in på sexuella trakasserier.

Malin Gustafsson.
Ifall det finns en jargong på arbetsplatsen kan det lätt gå över till sexuella trakasserier, anser Gustavsson. Malin Gustafsson. Bild: Yle / Hanna Othman porträtt,malin gustavsson

Under #metoo lyftes oftast heterosexuella vita kvinnor fram, även om det också fanns andra kvinnor som varit utsatta. Rörelsen handlade om kvinnors utsatthet av män.

– Varför inte tvärtom? Statistiken visar att kvinnor eller kvinnoidentiferade är mer utsatta, vilket har sin grund i att det finns föreställningar om kvinnor och män, där män historiskt och fortfarande idag har tagit sig rätten över kvinnor och barns kroppar i högre grad än tvärtom. Det tar tid att bryta dessa föreställningar och #metoo är ett exempel på uppror mot detta.

Brottsofferjouren kan hjälpa den som blivit utsatt

Ifall du har blivit utsatt för sexuella trakasserier finns det många som kan hjälpa dig komma vidare med saken.

Ett ställe man alltid ta kontakt med ifall man blivit utsatt för något man misstänker är ett brott är brottsofferjouren.

Sari Somppi är regiondirektör för Brottsofferjouren vid Västra Finlands regionalbyrå och hon har hjälpt många som blivit utsatta för brott.

– Vår uppgift är att ge stöd och råd. Vi hjälper brottsoffer och deras närstående, och även de som vittnar i en rättegång, säger hon.

Sari Somppi, regiondirektör på Brottsofferjouren.
Sari Somppi önskar att fler skulle hitta till brottsofferjouren. Sari Somppi, regiondirektör på Brottsofferjouren. Bild: Yle/Anna Ruda brottsofferjouren

Ifall de sexuella trakasserierna varit fysiska - ifall någon rört vid dig på ett opassande sätt, kan de gå vidare till rätten som sexuellt antastande. Det blir då ett målsägandebrott.

– Det är ganska intressant eftersom alla andra sexualbrott faller under allmänt åtal.

Målsägandebrott måste individen eller arbetsgivaren själv anmäla och man måste också yrka på straff för gärningspersonen själv. Man står även själv för kostnaderna i rättegången.

Det här kan man bli dömd för

  • En person kan inte bli dömd för sexuella trakasserier, men nog för sexuellt antastande. Det kräver att personen ska ha rört dig på ett olämpligt ställe. Då kan personen dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.
  • Men för det här krävs också bevis. Ord mot ord är alltid svårt att döma. Om du blir utsatt är det därför bra att genast berätta om det för någon. Och kolla runt - finns det någon som kan ha sett vad som just hände? Har du fått meddelanden, mejl eller kommentarer av personen på sociala medier är det alltid bra att spara allt sådant. Allt som kan användas som bevis ska sparas.
  • Du ska inte vänta för länge med att anmäla. Preskriptionstiden för sexuellt antastande är i dag två år.
  • Man kan också bli dömd för arbetarskyddsbrott. Om din arbetsgivare inte ingriper i de sexuella trakasserierna tolkas förfarandet som förbjuden diskriminering enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Det kan också hända att arbetsgivaren brutit mot eller försummat arbetarskyddslagens förpliktelser.
  • Har trakasseraren till exempel skickat meddelanden, ringt åt dig eller skickat snuskiga bilder kan hen dömas för ärekränkning eller brott mot kommunikationsfrid.
  • Skickar trakasseraren en massa meddelanden eller ringer upprepade gånger kan hen bli dömd för olaga förföljelse.
  • För brott mot kommunikationsfrid kan det bli böter och upp till sex månaders fängelse medan straffet för olaga förföljelse, så kallad ”stalking” är ännu strängare - upp till två års fängelse.
  • Här kan du läsa mer om stegen i behandlingen av ett brott.

Vid brott under allmänt åtal kan polisen undersöka trots att man inte skulle yrka på straff för gärningspersonen. Åklagaren har också rätt att kräva straff för gärningspersonen oberoende offrets vilja.

– Så de här två är lite åtskilliga på det sättet. Det intressanta här är att det är det enda sexualbrottet som inte går under allmänt åtal. Men det är ändå alltid bra att anmäla, och förmannen kan också anmäla det här brottet.

Det skulle vara bra att anmäla alla brott― Sari Somppi

Brottsofferjouren hjälper till under hela rättsprocessen och allt är gratis. Det är ändå rätt sällan de hjälper någon som blivit utsatt för sexuella trakasserier.

– Det skulle vara bra om folk hittade oss. Nu jobbar vi främst med de grövre brotten som sexuellt våld och våldtäkt, men det skulle vara bra att anmäla alla brott.

Den som blivit utsatt känner ofta skam

Som statistiken visar är det ändå rätt sällan någon anmäler eller ens berättar om sexuella trakasserier. En orsak kan vara att man känner skam för den som hänt.

– Oftast vill vi återta kontrollen och förstå vad som hänt och då är det lättare att skylla på sig själv eftersom man vet hur man reagerade, men man vet inte hur gärningspersonen tänkte.

Människor reagerar olika och vi har alla rätt att reagera på vårt eget sätt. För vissa kommer reaktionen direkt medan andra reagerar senare. Många kanske vill tränga bort det som hänt.

– Det är ändå viktigt att prata om saken med någon. Ofta när det handlar om sexualbrott fryser man till is, man kan inte uttrycka det man vill och man slår inte ifrån sig. Det här funderar ofta offer på senare - varför gjorde jag ingenting?

Könet inte är något skydd mot sexuellt antastande.― Sari Somppi

Då är det bra att söka samtalshjälp eftersom det är viktigt att få öppna upp sina känslor och tankar och gå igenom vad man upplevt.

– Och få stödet i att förstå att det inte är ens eget fel. Man kan ha många känslor när man blivit utsatt.

Enligt statistiken är det oftast kvinnor som drabbas, men har även män sökt sig till er?

– Säkert finns det fall, men det händer inte så ofta. Men jag måste säga att könet inte är något skydd mot sexuellt antastande.

Även män utsätts för sexuella trakasserier

Somppi säger att statistiken om män som utsätts ofta hamnar lite i skymundan.

– Man ju fråga sig om den här frågan alls ställs till pojkar och män? Av personal inom sjukvården och så vidare. Det finns också många män som berättar om att de blivit sexuellt trakasserade av kvinnor. Här är det på samma sätt, att ansvaret sätts på offret. Det händer män, men ofta kan det handla om att de inte vill visa sig sårbara eller att de inte tas på allvar.

Att inte tas på allvar är en stor orsak till varför man inte anmäler. Är det ofta så att man inte tas på allvar?

– Klart det händer och när det kommer till en rättsprocess behövs alltid bevis. Så det inte blir ord mot ord för då är det alltid svårt att veta vad utfallet blir.

Att samla bevis kan vara svårt, men ifall man blir utsatt för sexuella trakasserier ska allt som kan ses som bevis sparas.

– Finns det någon annan som sett saken eller kan intyga att det hänt? Kan man spara mejlet eller meddelandet? Om man blir utsatt ska man alltid berätta om det för någon, säger Somppi.

#Metoo har förändrat mycket

Det har gått tre år sedan #metoo och trots att sexuella trakasserier fortfarande förekommer har det hänt mycket i samhället.

I Sverige har man en samtyckeslag och i Finland ligger en samtyckeslag för beredning.

#Metoo har också skapat en förståelse för att det här inte är enskilda händelser utan ett strukturellt problem.

Malin Gustavsson ser också förändringarna i sitt jobb.

– Före metoo kunde arbetsplatserna inte prata om det här, för om man gjorde det innebar det att man hade problem. I dag pratar man om det för att ta ansvar och visa att man inte vill att det ska finnas problem, säger hon.

Vi har också fått fler berättelser kring vad det här är och hur det kan se ut.

– Det gäller inte bara kvinnor. Även män har förstått hur utsatthet kan se ut och hur deras egen utsatthet kan se ut när det gäller exempelvis sexuellt utnyttjande.

Gustavsson nämner Filip Saxéns sommarprat som ett bra exempel på vad #metoo har bidragit till.

– Det har förändrat HBL:s sportjournalistik och gjort den mer jämlik.

Det här kan du göra om du blir utsatt

  • Prata med den som utsatt dig för de sexuella trakasserierna så snabbt som möjligt.
  • Jämlikhetskonsult Malin Gustavsson har en trestegsmetod om man blir utsatt:
    1. Namnge handlingen, till exempel "du använder ett sexualiserat språk".
    2. Kritisera handlingen, inte personen.
    3. Säg vad du vill ska hända härnäst. Till exempel "Jag känner mig inte trygg, kan du sluta använda den typer av vitser?"
    Huvudpoängen är inte att de ska göras i den här ordningen, utan att ta det naturligt i situationen. Det är skillnad på om du säger till en chef, kund, klient eller en kollega. Men det här är en metod att hålla i - hur man kan säga till.
  • Du som blir tillsagd (någon ifrågasätter ditt beteende) kan också tänka på tre saker: Protestera inte och ifrågasätt inte den andra personens upplevelse. Bekräfta personens upplevelse (exempelvis genom att säga "jag förstår nu att det sårade dig"). Stanna upp, be om ursäkt och fråga ifall det finns något du kan göra.
  • Om du inte vågar prata med personen själv kan du be om hjälp av en kollega, arbetarskyddsfullmäktigen eller förtroendemannen och tillsammans med dem be att personen ändrar sitt beteende. Du kan också få hjälp av företagshälsovården.
  • Om personen ändå fortsätter att trakassera dig kan du säga att du tar upp frågan med chefen. Om den störande är en nära chef ska du upplysa honom eller henne om att frågan förs vidare till vederbörandes chef för kännedom och handläggning.
  • Enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män och diskrimineringslagen och arbetarskyddslagen är arbetsgivaren skyldig att ingripa i situationen. Ansvaret förs alltså över från dig till arbetsgivaren genast hen är medveten om trakasserierna.
  • Arbetsgivaren kan anmärka om saken åt trakasseraren och be hen att sluta. Ifall att trakasserierna inte upphör, kan arbetsgivaren ge hen en varning. Som en sista utväg kan arbetsgivaren säga upp arbetstagaren som förorsakar trakasserierna.
  • Om arbetsgivaren fortfarande inte tar itu med saken efter att du berättat om det osakliga bemötandet, eller ifall att trakasserierna inte tar slut eller arbetsgivaren är den som trakasserar, bör du kontakta fackförbundets anställningsrådgivning, jämställdhetsombudsmannen eller arbetarskyddsmydigheterna.
  • Av jämställdhetsombudsmannen får du instruktioner och råd om du misstänker att du blivit diskriminerad. Jämställdhetsombudsmannens råd är gratis. I fackförbundens medlemsavgifter ingår rätt till juridisk rådgivning.
  • Du kan också kontakta ett allmänt rättsbiträde, en juristbyrå eller en advokat. Juridiska tjänster är vanligen avgiftsbelagda. Kontrollera om du har en rättsskyddsförsäkring som täcker rättegångskostnader.
  • Som mindre bemedlad kan du vara berättigad till gratis eller delvis avgiftsbelagd rättshjälp av ett offentligt rättsbiträde.
  • Det är också alltid bra att diskutera saken med dina arbetskamrater. Det är bra om arbetstagarna tillsammans kräver att det görs en gemensam plan för trakasseri- och mobbningssituationer på arbetsplatsen.
  • Om du blir utsatt för gravt fysiskt våld från kundernas eller arbetskamraternas sida, eller om trakasserierna är återkommande och allvarliga (till exempel via e-post eller telefon), bör du kontakta polisen. Våldtäkt är alltid ett brott.
  • Arbetarskyddsmyndigheterna kontaktar också polisen för en brottsutredning ifall att de anser att arbetsgivaren har brutit mot lagen.
  • När det kommer till sexuella trakasserier kan du också får hjälp av brottsofferjouren. Du kan ringa dem när som helst, du måste inte ha gjort en brottsanmälan. Deras uppgift är att ge stöd och råd under hela rättsprocessen och allt är gratis.
  • Källor: Jämställdhetsombudsmannen, Arbetarskyddsförvaltningen, En trakasserifri arbetsplats, Arbetshälsoinstitutet.

Det här kan du göra om en kund trakasserar

  • Be hen att sluta. Du kan även säga åt kunden vad som är överenskommet på arbetsplatsen, att beteendet är icke önskvärt.
  • Berätta för din förman. Det är arbetsgivaren som ansvarar för att arbetsmiljön är sund och trygg. Arbetsgivaren bör ge nödvändiga anvisningar för hur man hanterar sådana situationer.
  • Arbetsgivaren ska sträva efter att förebygga och reda ut trakasserisituationer också när den som trakasserar är en kund. I praktiken kan det här till exempel betyda att fallen behandlas i arbetsgemenskapen och att arbetstagarna får utbildning och handledning för sådana situationer.
  • Jämställdhetslagen ålägger arbetsgivaren att också verka preventivt för att förebygga diskriminering på grund av kön och andra typer av diskriminering, exempelvis sexuella trakasserier. Det här betyder att arbetsgivaren är förpliktad att försöka uppnå en situation där inga trakasserier förekommer.
  • Källa: PAM