Hoppa till huvudinnehåll

USA väljer mellan Roosevelts eller Reagans syn på despoter

USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin avbildade på traditionella ryska Matrjosjka-dockor.
President Donald Trump lyfter gärna fram sina goda personliga relationer till auktoritära ledare som Vladimir Putin USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin avbildade på traditionella ryska Matrjosjka-dockor. Bild: EPA/MAXIM SHIPENKOV Vladimir Putin,Donald Trump,Trump,USA,Ryssland,Putin

USA:s presidentval kommer att avgöra hur supermaktens relationer till auktoritära ledare som Brasiliens Jair Bolsonaro och Turkiets Recep Tayyip Erdogan ser ut under kommande åren. Samtidigt kan det bli avgörande för hur väl världens demokratier kan stå sig mot växande totalitära regimer.

Under Donald Trump har USA:s sätt att föra utrikespolitik ändrats kraftigt. Presidenten understryker betydelsen av personliga kontakter och skyr inte vänskapliga samtal med despoter och auktoritära ledare.

Trump har upprepade gånger understrukit hur väl han kommer överens med auktoritära ledare från länder som Saudiarabien, Ryssland, Turkiet och Nordkorea.

Samtidigt har demokrati och mänskliga rättigheter, som tidigare utgjorde en synlig del av USA:s diplomatiska arsenal, lyst med sin frånvaro.

Under presskonferensen efter toppmötet med president Vladimir Putin i Helsingfors skapade Trump rubriker genom att låta förstå att han litar mer på Putin än på sin egen underrättelsetjänst.

Kommer överens

Trump gav också Turkiets president Recep Tayyip Erdogan fria händer i nordöstra Syrien på bekostnad av USA:s kurdiska och europeiska allierade.

Den öppet vänskapliga diplomatiska satsningen på Nordkorea och landets diktator Kim Jong-Un är ett annat exempel på hur USA:s sätt att förhålla sig till despoter har ändrats.

USA:s president Donald Trump tillsammans med Ungerns premiärminister och turkiets president Recep Tayyip Erdogan
Trump tillsammans med Turkiets Erdogan och Ungerns Orban under Nato-toppmötet i London i december i fjol USA:s president Donald Trump tillsammans med Ungerns premiärminister och turkiets president Recep Tayyip Erdogan Bild: EPA-EFE/FACUNDO ARRIZABALAGA Donald Trump,Recep Tayyip Erdogan,Viktor Orbán

Samtidigt har Trump haft ett stormigt förhållande till USA:s traditionella allierade som Tyskland, Frankrike och Kanada.

– Det är lustigt, de relationer jag har. Ju tuffare och grymmare de är desto bättre kommer jag överens med dem. Någon dag får någon förklara för mig vad det beror på, sa Trump till den amerikanska journalisten Bob Woodward.

Oavsett vad orsaken är så har presidenten i alla fall gjort det klart att mänskliga rättigheter och demokrati inte står speciellt högt på dagordningen.

"Vår skurk"

Att supermakten USA har goda relationer till många icke-demokratiska länder är inget nytt i sig. De nära banden till Saudiarabien sträcker sig årtionden tillbaka.

Och Saudiarabien är inte unikt. USA har haft vänskapliga relationer till en lång rad latinamerikanska diktatorer.

President F D Roosevelt lär ska ha konstaterat att Nicaraguas dåvarande diktator Anastasio Somoza Garcia ”är en skurk, men han är vår skurk”.

Med andra ord så kräver en stormakts intressen att den håller sig med en del osmakliga allierade.

Reagan och folkmordet i Guatemala

Tidigare amerikanska presidenter har inte heller alltid försökt dölja sina nära kontakter till diktatorer. När Ronald Reagan år 1982 besökte Guatemala sparade han inte på berömmet.

– President Rios Montt är en man med stor personlig integritet och stort engagemang, sade Reagan om landets diktator.

Ur amerikansk synvinkel var Montt en nödvändig mur mot ökat kommunistiskt inflytande i Latinamerika. Därför var grova brott mot de mänskliga rättigheterna något som USA var villigt att acceptera och ibland också stöda.

en banderoll med svart-vita ansiktsbilder på män och kvinnor
Tusentals människor försvann under Rios Montts diktatur en banderoll med svart-vita ansiktsbilder på män och kvinnor Bild: EPA/SAUL MARTINEZ Guatemala,folkmord

I Montts fall var förbrytelserna extrema. Hans terrorstyre inföll under det så kallade tysta folkmordet (Holocausto silencioso) som krävde 200 000 civilas liv under 1970- och 1980-talet.

Backande demokratier

Trumps första mandatperiod har sammanfallit med en global trend där auktoritära regimer ökar i inflytande samtidigt som demokratin är på reträtt.

Till exempel forskningsinstitutet Freedom Houses årliga frihetsbarometer visar att antalet länder där samhällena blivit friare är färre än antalet där utvecklingen är den motsatta.

Trumps motståndare har ofta anklagat presidentens utrikespolitik för den negativa utvecklingen, men Freedom Houses index har varit negativt i 13 år.

Inget förlorat inflytande

Med andra ord går det inte att påvisa att Trump skulle ha haft en negativ inverkan på den globala demokratiutvecklingen. Men några större försök att motarbeta utvecklingen har han inte heller gjort.

En docka föreställande Donald Trump håller upp en gränsbom för en docka föreställande Turkiets president Recep Erdogan som kör förbi i en stridsvagn.
Trumps nära relationer till auktoritära ledare har fått stor uppmärksamhet. Under fjolårets karneval i Köln deltog de här dockorna i paraden En docka föreställande Donald Trump håller upp en gränsbom för en docka föreställande Turkiets president Recep Erdogan som kör förbi i en stridsvagn. Bild: EPA-EFE/FRIEDEMANN VOGEL Donald Trump,Recep Tayyip Erdogan

Det är klart att Trumps Amerika först-politik betyder att demokratifrågor förpassas till baksätet, och ofta också till barnsätet, på USA:s agenda.

Trumps USA behöver inte vara älskat av omvärlden så länge som det är respekterat. Det är en världssyn som Trump delar med ledare som Rysslands president Vladimir Putin.

Forskare i USA är inte heller enigt kritiska till Trumps utrikespolitik.

– Har vi gått miste om vänner att gå på fest med? Det har vi! Ingen vill gå på fest med Donald Trump. Men har vi förlorat makt och inflytande på någon mätare som haft betydelse under de senaste 70 åren? Nej det har vi inte, säger Danielle Pletka vid det konservativa forskningsinstitutet American Enterprise Institute.

Förlorat positivt inflytande

Men många amerikaner håller inte med. De säger att USA förlorat allt det inflytande som statusen som den demokratiska världens ledare och garant gett landet.

De hoppas på en ny utrikespolitisk linje efter en valseger för demokraternas kandidat Joe Biden.

President Biden skulle säkert hålla ett större avstånd till auktoritära ledare som Erdogan, i alla fall i offentligheten. Och hans förhållande till Putin är klart kyligare än Trumps.

Biden skulle knappast heller öppet köra över sina allierade för att gynna en auktoritär ledares ambitioner.

Demokraternas presidentkandidat Joe Biden håller tal framför en väldig amerikansk flagga
Joe Biden är idealist när det gäller USA men utrikespolitiskt följer han en realpolitisk fåra Demokraternas presidentkandidat Joe Biden håller tal framför en väldig amerikansk flagga Bild: EPA-EFE/JUSTIN LANE Joe Biden

Däremot skulle han knappast bli en väckelsepredikant för demokratiska värden. Biden har varit en aktör inom den amerikanska utrikespolitiken i tiotals år och hans sätt att driva USA:s intressen är traditionellt.

I opposition till Obama

Som Obamas vicepresident spelade Biden i regel rollen som realpolitisk opposition till presidentens ofta ideologiska utrikespolitik.

Biden förespråkade till exempel ett tillbakadragande från Afghanistan även om det skulle kräva ett avtal med talibanerna.

Det vill säga att acceptera ett mer odemokratiskt Afghanistan i utbyte mot säkerhetspolitisk utbetalning.

Det är också i stort sett det som Trump gjort.

Ökad diplomati

Under Biden skulle diplomatin få en större roll än vad den haft under Trump – som varit helt ointresserad av att använda diplomati som ett utrikespolitiskt verktyg.

Enligt journalisten James Traub är Biden idealist när det gäller USA. Han använder sig gärna av begrepp som ”Amerikas själ” och han verkar inhysa ett starkt hopp inför nationens framtid.

Däremot är Biden enligt Traub mer av en realpolitiker när det gäller de länder där USA projicerar sin globala makt.

Biden är med andra ord inte någon utrikespolitisk idealist, hans sätt att förhålla sig till auktoritära ledare och diktatorer står sannolikt närmare Roosevelts än Reagans.

För den tidigare affärsmannen Trump är direkta förhandlingar mellan starka ledare däremot vägen framåt, oavsett om det sitter en Efraín Ríos Montt på andra sidan av bordet.

Läs också