Hoppa till huvudinnehåll

Margita Backman jobbar som frivillig med människor i livets slutskede: "Ganska ofta har jag suttit och hållit handen när livet har tagit slut"

Äldre kvinna står på balkong och tittar förbi kameran. Bakom henne syns ett höstlandskap med träd och andra höghus.
Margita Backman gör olika sorters frivilligarbete. Hon åker också med som stödperson när äldre ska besöka sjukhus för att få vård. Äldre kvinna står på balkong och tittar förbi kameran. Bakom henne syns ett höstlandskap med träd och andra höghus. Bild: Yle / Mira Bäck porträtt,personer,Margita Backman

Då Borgå stad ordnade en kurs för människor som vill stödja i livets slutskede så överraskades de över hur många som anmälde sig. Margita Backman gick kursen och nu arbetar hon som frivillig stödperson.

- Det känns betydelsefullt, man gör någonting viktigt som ger en hel del, och också ger en hel del att tänka på.

Backman är från början hemvårdare men har sedan jobbat med annat.

När hon blev pensionerad tyckte Backman att hon hade för mycket tid att göra av med, så hon började göra inhopp på en demensavdelning på ett äldreboende i Borgå.

- Då såg jag att det var ganska många gamla som dog helt ensamma. Det kändes inte bra. En del har inga anhöriga, andras anhöriga bor på annan ort. En del anhöriga känner ett så stort obehag inför döden att de inte vill komma, säger Backman.

På våren 2018 ordnade Borgå stad i samarbete med Borgå kyrkliga samfällighet en frivilligarbetarkurs i vård i livets slutskede, och Backman nappade genast på möjligheten.

Hon var en av hela 60 personer som tog kontakt och ville vara med.

- Vi blev förvånade över intresset, vi hade väntat oss tio deltagare, berättar Petra Bärlund-Hämäläinen, stadens koordinator för frivilligarbete.

40 personer valdes ut och fick gå kursen. Av dem var det sedan 30 som ville börja göra frivilligarbete.

Först besökte de frivilliga avdelningarna på Näse sjukhus och i stadens äldrevårdsenheter, sedan började de besöka också privata äldreboenden och personer som bor hemma.

- De har varit väldigt omtyckta och väntade, säger Bärlund-Hämäläinen.

När coronaepidemin slog till på våren måste verksamheten pausas, men nu i höst har de frivilliga kunnat börja göra sitt viktiga arbete igen, om än i lite mindre skala.

13 personer i frivilligpoolen gör besök, men tills vidare bara på stadens egna enheter och inom hemsjukhuset.

Finns där när livet tar slut

Backman berättar att hon under sin tid som stödperson i livets slutskede besökt omkring 30 personer. Vissa träffar hon många gånger, andra färre.

- Vi deltar inte i vården, vi bara finns där och sitter bredvid patienten. En del kan ännu i det skedet prata, andra säger inte någonting. Men man märker att de känner av att man finns där i alla fall. En del vill gärna hålla handen, andra kanske inte, berättar Backman.

Hon följer noga med ansiktsuttryck och annat. Om hon ser att patienten verkar ha smärtor så kallar hon genast på personalen.

- Annars bara finns jag där.

näse sjukhus i borgå
De frivilliga i Borgå besöker äldreboenden och Näse sjukhus. De kan också gå hem till patienten. Arkivbild från Näse sjukhus. näse sjukhus i borgå Bild: YLE/Stefan Härus västra hälsovårdscentralen i borgå

Backman ställer också upp för de anhöriga om de vill prata om sina funderingar.

- De vill ofta berätta om sin anhörige och hurdan den har varit, och hur det känns särskilt när det är frågan om dementa. Ens egen förälder kanske inte längre känner igen en.

Ofta följer tankarna på patienterna med Backman hem.

- Ofta är jag där flera dagar eller nätter efter varandra. Om det sedan inte hörs något så funderar jag nog på om personen ännu finns eller inte.

Döden är förstås inte främmande för Backman.

- Ganska ofta har jag suttit och hållit handen när livet har tagit slut.

Backman får ofta ett ganska starkt band till patienten, särskilt om personen ännu är vid medvetande och vill prata.

- Ibland oroar sig patienten för sina anhöriga och hur det ska gå för dem eller för vad som händer efter döden. Ibland vill patienten berätta någonting eller vill att jag ska berätta någonting för de anhöriga om de inte finns på plats.

Stödpersonen viktig för patient och anhörig

Både patienter och anhöriga har varit nöjda med verksamheten.

- Speciellt anhöriga. Men det var till och med en äldre person som nyligen sa att sedan när jag far, så vill jag ha dig med.

Både Backman och reportern får tårar i ögonen då och då under intervjuns gång. Det märks att det är viktigt för Backman att få göra den sista tiden så bra som möjligt för den döende.

Hennes uppgift är viktig och meningsfull, men också tung. Hur orkar hon med den?

- Jag tror att det är min inställning, för i det skedet är döden välkommen. Oftast är de i så dåligt fysiskt skick, och gamla, att det är en befrielse för dem. De som ännu kan prata säger ofta att de väntar på att livet ska ta slut.

vita plastblommor
Backman har märkt att patienterna ofta tagit emot döden med ett lugn. Arkivbild. vita plastblommor Bild: Yle/Carolina Husu sjukhus,Jorv sjukhus,Esbo,äldreomsorg,terminalvård

Backman har valt att besöka patienter på servicehem, så de flesta är redan till åren komna. Ibland händer det ändå att hon sitter med en yngre person som har någon demenssjukdom.

- Det känns betydligt svårare.

Det finns också roliga stunder.

- Tillsammans med sådana patienter som ännu pratar så kan vi nog ha roligt. I och med att jag har jobbat på ett av servicehemmen så kan det hända att vi är bekanta sedan tidigare. Då kan vi prata om någon rolig händelse, berättar Backman.

Under våren och sommaren satte coronaviruset stopp för stödpersonernas jobb, men nu kan de igen besöka vårdhem och sjukhus.

- Det känns jättebra, för jag har via dödsannonserna följt med att flera av dem jag känner har gått bort utan att det har varit någon där tillsammans med dem. Jag tycker det är jättebra att vi får börja igen, säger Backman.

Få kontakt med frivillig via vårdpersonalen

I fjol kartlade Bärlund-Hämäläinen vad de frivilliga tycker om arbetet.

- Det kom fin respons. De var glada över möjligheten och över hur de blivit emottagna på enheterna, säger Bärlund-Hämäläinen.

De frivilliga brukar bli väl omhändertagna av personalen på enheterna de besöker.

Också de anhöriga har gett bra respons om verksamheten.

- De har nog varit hemskt tacksamma, säger Bärlund-Hämäläinen.

Just nu finns det inte planer på att ordna fler kurser för frivilliga i livets slutskede.

- Vi har tillräckligt med frivilliga för tillfället. Men vi måste se tiden an. Det finns folk som väntar på kurs, det vet jag.

Den som vill ha stöd av en frivillig i livets slutskede kan prata med personalen på sjukhuset eller servicehemmet. Också hemvården kan hjälpa en med att få kontakt med en frivilligarbetare.

Läs också