Hoppa till huvudinnehåll

Efter #metoo: Sexuella trakasserier inom servicebranschen ökar

En servitris håller i ett block och en penna och skriver ner en beställning.
Antalet personer inom kundebetjäning som upplevt sexuella trakasserier har ökat från 50 procent till 57 procent. En servitris håller i ett block och en penna och skriver ner en beställning. Bild: Aleksandr Davydov servitörer,Servitriser,servicebranschen,kundservice

Över hälften av de som jobbar med kundbetjäning har utsatts för sexuella trakasserier under det senaste året. Det visar en enkät som servicefacket PAM har gjort.

De sexuella trakasserierna handlar oftast om snuskiga kommentarer från kunder, men även sexuellt anspelande uttryck och gester samt tafsande förekommer.

Det är främst unga kvinnor som utsätts. Över 70 procent av kvinnorna under 25 hade upplevt sexuella trakasserier i arbetet. Men även män utsätts. 16 procent av männen har upplevt sexuella trakasserier i arbetet.

Trakasserier mot kvinnor är ändå mer vanligt - hela 40 procent av alla kvinnor inom servicebranschen svarade att de hade upplevt sexuella trakasserier under det senaste året eller tidigare.

#Metoo har inte påverkat kunderna

Det har nu gått tre år sedan #metoo drog igång, men för de som jobbar inom servicebranschen verkar den inte ha åstadkommit någon förändring.

Bland alla som svarat tycker 92 procent att kampanjen inte påverkat kundernas beteende.

Erika Kähärä, som är arbetsmiljöexpert på PAM, tror att det ökade antalet utsatta kanske är en effekt av #metoo.

– Kvinnor blir mera medvetna om vad som är rätt och de blir också modigare med att säga emot, säger hon.

Kähärä är inte överraskad

Senast PAM gjorde en liknande enkät kom det fram att 50 procent hade utsatts för sexuella trakasserier. Nu är vi uppe i 57 procent.

– Jag är inte överraskad. Det stämmer med signalerna vi fått från fältet, säger Kähärä.

Det är främst servitörer och försäljare som utsätts. Sju procent av servitörerna säger att de utsätts för sexuella trakasserier under nästan varje arbetspass.

Många berättar inte om de sexuella trakasserierna

Många (60 procent) berättar inte för sin förman att de blivit utsatta.

Den största orsaken är att man tror att det inte spelar någon roll - att inget ändå kan göras åt saken.

Andra orsaker är att man skäms eller är rädd för hur arbetsgivaren ska reagera.

Om vi inte kräver ett ingripande blir det som om vi skulle godkänna att trakasserier hör till i vissa arbeten.― Erika Kähärä

Och rädslan verkar vara befogad. När man frågade försäljarna och servitörerna hur arbetsgivaren reagerade när de berättade, säger över hälften att arbetsgivaren inte gjorde något alls eller förringade deras upplevelse.

För de som jobbar inom städbranschen ser läget ändå lite bättre ut: 60 procent av dem säger att chefen genast tog itu med trakasserierna.

Påverkas både fysisk och psykiskt

Sexuella trakasserier kan påverka den utsatta på många olika sätt och till och med leda till sjukskrivning.

Två procent av de som svarade på enkäten säger att de fick fysiska skador av de sexuella trakasserierna. Många påverkas också psykiskt.

Orolig patient på en läkarmottagning.
Många upplever ångest och måste till och med sjukskriva sig. Orolig patient på en läkarmottagning. Bild: Mostphotos Ungdomsmottagning,läkarmottagning,läkare,Barn och ungdom,ångest

Var tredje berättar att de fått ångest och upplevt rädsla. Många säger också att de blivit irriterade över situationen men försökt komma över den utan hjälp.

Ett sätt att gå vidare är, som en del svaranden säger, att bara vänja sig.

Erika Kähärä tycker det är problematiskt att fallen ökar och anser att det absolut inte är något man bara ska vänja sig vid.

– Nog skulle vi önska att de skulle blir färre. Om vi inte kräver ett ingripande blir det som om vi skulle godkänna att trakasserier hör till i vissa arbeten. Det vill vi absolut inte, säger hon.

En del har bytt bransch på grund av trakasserierna

Var femte som svarade på enkäten sade sig ha bytt bransch eller arbetsplats på grund av trakasserierna.

Kähärä har inga andra enkäter att jämföra de här siffrorna med, men tycker det känns allt för högt.

Arbetsmiljöexperterna på PAM kräver ökad kunskap och förändrade attityder på arbetsplatserna för att få slut på de sexuella trakasserierna.

Ansvaret ligger på arbetsgivaren

Vad görs då inom servicebranschen för att få stopp på trakasserierna? Kähärä menar att ansvaret ligger på arbetsgivaren eller chefen.

– Ju mer man vågar berätta om sexuella trakasserier, desto mer möjligheter finns det till åtgärder. Oftast är det bara frågan om att chefen på arbetsplatsen säger klart och tydligt att det här inte accepteras.

Kähärä anser att det borde vara lätt att anmäla trakasserier och våld och att det också borde vara en självklarhet att anmäla.

En kvinna med blont hår och glasögon. Står framför en mörk vägg.
Erika Kähärä är arbetsmiljöexpert på PAM. En kvinna med blont hår och glasögon. Står framför en mörk vägg. Bild: Eeva Anundi kvinna,Servicefacket (PAM),erika kähärä

Hon säger också att det är viktigt att alla vet att sexuella trakasserier på arbetsplatsen inte är okej.

– Det rör alla individer, facken, beslutsfattarna och samhället i övrigt att sprida förståelse om det här.

Kähärä berättar att Finland håller på att ratificera ILO:s konvention nr 190, om våld och trakasseri i arbetslivet.

– Den kommer att ge ett stöd så att vi får en bra lagstiftning och bra avtal, som hjälper kvinnor och män att kräva rättvis behandling.

Tror du det är möjligt att få ett slut på trakasserierna?

– Det finns en möjlighet att få slut på allt som rapporteras. Det som inte rapporteras är det svårare att tackla, säger Kähärä.

Förbjudet i många kollektivavtal

Även kollektivavtal kan användas för att få slut på sexuella trakasserier. I flera kollektivavtal som PAM och arbetsgivarförbunden förhandlat fram förbjuds trakasserier.

PAM och finsk handel ska också utarbeta anvisningar för företag om hur de kan förbereda sig på trakasserier från kunder.

Eftersom chefen inte alltid kan vara på plats måste den anställda ha rätt att skydda sig själv genom att till exempel hota med att inte betjäna en besvärlig kund.

– Man kan inte tänka att kunden alltid har rätt, säger Kähärä.

Var gränsen går och när man har rätt att vägra någon betjäning är ändå något man måste komma överens om tillsammans med kollegorna och chefen.

Jobbar du inom servicebranschen och har blivit utsatt för sexuella trakasserier? Här finns PAM:s anvisningar för hur du kan gå tillväga.

Här är era berättelser om sexuella trakasserier

Vi bad om era upplevelser av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Här är några av de som blivit trakasserade av kunder.

Ordningsvakten

“Som ordningsvakt var jag van med att (oftast kvinnor) klämde mig på rumpan och blev närgångna då de var fulla. Stundvis kände jag mig äcklad av att personer trodde sig kunna behandla mig hur de vill, för att jag var på jobb i den uniform jag bar. Speciellt under #metoo försökte jag ta upp problemet med att allt tafsande och trakasserande är oacceptabelt, oberoende av offrets kön, men fick höra kommentarer som "mäns roll i #metoo är att vara förövarna, inte offer".”

Servitören

“Jag jobbade på en nattklubb/bar/hotell som servitris och receptionist. Där förekom varje natt och kväll sexuella trakasserier av kunderna. Kunder som tafsade då de skulle betala in sig, gamla gubbar som tog en runt midjan/röven då man serverade dem och massor med olämpliga sexuella kommentarer. Jag anmälde inte till min chef eftersom vi aldrig haft diskussionen om hur man ska gå tillväga när sånt händer. Jag kände också att min chef inte var så involverad i mitt arbete och att hen inte heller brydde sig så mycket, vilket gjorde det ännu svårare att ta upp. Det var även svårt att veta hur och när man skulle sätta en gräns och hur mycket man kunde säga till då man skulle agera ”professionellt” på jobbet mot kunderna. Ni vet, ”kunden har alltid rätt”. Jag fick helt enkelt bara stå ut med det. Jag nämnde det som hände till de vakter som jobbade på nattklubben, och en del av dem var mycket förstående och ville hjälpa till. Andra ryckte på axlarna och sa ”lite ska man väl tåla”.”

Kafébiträdet

“Jag jobbade på kafé som ung tjej. Många var osakliga, främst äldre män men också yngre och enstaka kvinnor. Gjorde snuskiga skämt, gav komplimanger som gjorde mig obekväm, bad om nummer etc. Hade till och med en kollega som blev bjuden på resa med en kund hon knappt talat med "för att hon var så söt". Vi förväntas bara le och ta emot, en gång när jag sa ifrån på skarpen blev kunden upprörd och tyckte det hörde till mitt jobb att vara okej med att någon ger komplimanger åt mina bröst. Jag nämnde det vid många tillfällen till min chef som sa att om kunder beter sig störande får vi be dom gå eller vägra servera dem. Han sa också att man bra kan be honom säga till kunder att avlägsna sig. Han var en bra chef och höll oss alltid om ryggen, men be nu sen en man som är dubbelt så stor som du att gå därifrån när kaféet är tomt och du är ensam på jobb. När jag var på jobb med min (manliga) chef kom kommentarer mycket mer sällan.”

Försäljaren

“Jag sommarjobbade på en matbutik när en äldre man ville ha hjälp med att hitta en produkt. Väl framme vid hyllan tyckte han det var lämpligt att kommentera min kropp och undrade sen om jag var imponerad av hans armmuskler. Osäker och ung skrattade jag bort det, men idag skulle jag säkert ha sagt ifrån. Sjukt obehagligt. Jag anmälde inte för i stunden förstod jag kanske inte att det var något som skulle gå att anmälas. I serviceyrket hör det nästan till att man som kvinna ska behöva tåla att höra och uppleva en hel del. Kan tänka mig att andra kvinnor i servicesektorn känner igen sig i att vara tvingad att vara kunden till lags och stå ut med sexistiska skämt, opassande kommentarer, flin och blickar, trots en väldigt obekväm situation."

Den minderåriga föräljaren

“En kund som var bekant med ägarna diskuterade upprepade gånger med mig om sitt sexliv, om hur han trodde mitt sexliv såg ut, frågade frågor gällande mitt sexliv som absolut inte han hade något att göra med. Han körde efter mig när jag åkte hem från jobbet, och sade sig bara ”råka köra förbi för han skulle till butiken”, och han hade på något sätt skrivit upp vilka tider jag började och slutade och kom dit då i princip varje dag och stod och diskuterade obekväma, oförskämda och väldigt opassande saker med mig - som då ännu var minderårig. Jag pratade med en jämnårig kollega och hen hade upplevt liknande beteende av denna man. Vi vågade aldrig gå vidare med detta då det var en bekant till vår arbetsgivare och vi var rädda att mista jobbet. Synd nog så är det ofta de utsatta som får skulden, och inte gärningspersonen.”