Hoppa till huvudinnehåll

Seriemördare, ringföreningar och dödlig politisk terror på gatorna – den brottsliga verkligheten bakom den populära serien Babylon Berlin

EN man i hatt och kostym står mitt emot en kvinna med en trave böcker i famnen.
Serien Babylon Berlin har sålts till över hundra länder. EN man i hatt och kostym står mitt emot en kvinna med en trave böcker i famnen. Babylon Berlin

I dag på fredag startar här på Yle den tredje säsongen av den tyska serien Babylon Berlin. Serien som har varit en stor framgång världen över tar oss till 1920-talets Berlin, med utsvävande nöjesliv och utbredd brottslighet.

I den tredje säsongen av serien Babylon Berlin kastas vi in i 1920-talets tyska filmindustri. I samband med inspelningen av en av de första tyska ljudfilmerna kommer det i filmstudion Babelsberg till en olycka.

Handlingen utspelar sig hösten 1929 under de sista veckorna före den stora börskraschen på Wall Street, en krasch som senare ska visa sig vara början på slutet för den sköra demokratin i Weimarrepublikens Tyskland.

– Jag utgår från att det är just den här tiden, 1920-talet som fascinerar publiken. Ett läge där Tyskland igen försöker bli någonting, samtidigt som man dras med följderna och traumat efter det första världskriget.

Det säger den ryske skådespelaren Ivan Schvedoff, då jag ringer upp honom i hemstaden Prag. Schvedoff spelar trotskisten Kardakov i de två första säsongerna av Babylon Berlin.

– Till den stora helheten kommer också det lilla. Förhållanden där vanliga människor kämpar för sitt levebröd och gör allt för att försöka komma undan arbetslöshet, fattigdom och hunger.

Charlotte Ritter (Liv Lisa Fries) ja Vera (Caro Cult) läheisissä tunnelmissa juhlissa.
Charlotte Ritter (Liv Lisa Fries) ja Vera (Caro Cult) läheisissä tunnelmissa juhlissa. Babylon Berlin

Den påkostade serien, med en prislapp på omkring 2,5 miljoner euro per avsnitt, har redan sålts till över hundra länder.

– För mig var det redan från början helt klart att serien skulle bli en succé. Som skådespelare lär man sig med åren se vad som blir bra. Med Babylon Berlin räckte en snabb titt i manuskriptet, säger Schvedoff.

Skådespelaren Ivan Schvedoff
Ivan Schvedoff provspelade flera gånger för rollen i Babylon Berlin. Skådespelaren Ivan Schvedoff Bild: (c) Karleener skådespelare,Babylon Berlin

Terror på gatan

Och en hel del pengar har förstås hjälpt till att skapa en visuellt imponerande bild av det glada, och definitivt också mindre glada, 1920-talet i Berlin.

– Det var på alla sätt också svåra år för Berlin. Staden skakades av hårda gatustrider mellan nazister och kommunister. Det handlade om ren politisk terrorism och polisen stod för det mesta mitt emellan, säger historikern Jens Dobler som ansvarar för den polishistoriska samlingen i Berlin.

Historikern Jens Dobler inne i polismuséet i Berlin
Jens Dobler, historiker Historikern Jens Dobler inne i polismuséet i Berlin Bild: Johnny Sjöblom / Yle Polis,museer,historiker (forskare),brottslighet,Berlin,Tyskland,Jens Dobler

Att polisen stod mitt emellan hade också politiska skäl. Stadens polisstyrka var nämligen i slutet av 20-talet starkt socialdemokratiskt präglad.

Så slog polisen till exempel hårt till mot kommunisternas första maj-demonstration år 1929. I oroligheterna som pågick i tre dagar och har fått namnet ”Blutmai” – blodmaj – dödades mer än trettio personer av polisens kulor.

Med åren blev polisen samtidigt allt mindre kapabel att göra något åt de växande skaror nazistiska brunskjortor, som under ledning av den senare propagandaministern Joseph Goebbels terroriserade staden och angrep politiska motståndare.

Att polisen stod så gott som handlingsförlamad, ju närmare man kom året 1933, stärkte inte människors tilltro till statsmakten. Det slår författaren Nathalie Boegel fast i sin bok ”Berlin - Hauptstadt des Verbrechens”.

Seriemördare spred skräck

Till det svåra inrikespolitiska läget kom dessutom också den globala ekonomiska krisen med utbredd arbetslöshet och fattigdom som följd.

– Det här är förhållanden som alltid för med sig mer brottslighet, oftast i form av egendoms- och våldsbrott, säger historikern Jens Dobler.

Jag träffar honom i det lilla polismuséet som går att hitta vid det tidigare Berlinflygfältet Tempelhof.

Ingången till polismuuséet vid det tidigare Berlinflygfältet Tempelhof
Polismuseet nära tidigare flygplatsen Tempelhof. Ingången till polismuuséet vid det tidigare Berlinflygfältet Tempelhof Bild: Johnny Sjöblom / Yle Polis,museer,brottslighet,Berlin,Tyskland,Tempelhof

I muséet kan man bekanta sig med polisarbetets utveckling från preussisk tid fram till i dag. Här hittar man också en egen avdelning för tiden mellan 1919 och 1933.

– Förutom det politiska våldet kan man säga att de många seriemördarna var ett annat typiskt fenomen för den här tiden. Också i Berlin fanns på 20-talet seriemördare, som dödade ett mycket stort antal människor, säger Dobler.

Han nämner bland annat Carl Grossman, som visserligen bara erkände tre mord, men som misstänks ha dödat tiotals kvinnor innan han åkte fast.

En annan seriemördare var Friedrich Schumann, som dömdes till döden för sex mord, men likaså sannolikt mördade många fler.

Under kvällen före sin avrättning, erkände Schumann för sin advokat att han hade mördat 25 människor.

– De här seriemördarna kunde länge röra sig i storstadens anonymitet och sprida skräck i befolkningen, säger Dobler.

Babylon Berlinin rikostutkijoita poliisikamarilla.
Babylon Berlinin rikostutkijoita poliisikamarilla. Babylon Berlin

Berlins maffia

Där Berlin under 1920-talet var internationellt känt för sitt utsvävande, syndiga och ofta också mycket glamourösa nöjesliv, så hade nöjet också en dystrare sida.

Hela nöjesbranschen med allt som hörde därtill, det vill säga bland annat prostitution, droghandel och hasardspel, var som ett akvarium för tidens fula fiskar.

I Berlin var det de så kallade ”Ringvereine” – ringföreningarna – som stod för en stor del av det som i dag skulle gå under benämningen organiserad brottslighet.

Begreppet ringförening kom från de ringar som medlemmarna bar och ursprungligen fanns föreningarna till för att ta hand om frigivna fångar.

Med tiden skulle ändå brottslig, maffialik aktivitet, vara en väsentlig del av verksamheten.

– Gällande ringföreningarna måste man ändå skilja mellan myt och verklighet. Enligt myten kontrollerade föreningarna stora delar av Berlin och hade goda kontakter till polisen.

– Jag betvivlar ändå att de här föreningarna hade en så stor makt som de oftast tillskrivs. När vi idag talar om ringföreningarna handlar det alltid om samma få fall, där vi med säkerhet vet att de var inblandande, säger historikern Jens Dobler.

Också för ringföreningarna betydde nazisternas maktövertagande i januari 1933 ett slut på verksamheten.

Den nya regimen inledde en skoningslös kamp mot brottsligheten, föreningarna förbjöds och många medlemmar sattes i koncentrationsläger.

Berlins bästa mordutredare med på ett hörn

I den tredje säsongen av Babylon Berlin får vi också göra bekantskap med två verkliga historiska personer från 1920-talets Berlin.

Den ena av dem är juristen Hans Litten, som representerade medellösa arbetare och motståndare till nazisterna, den andre är Berlins mest kände mordutredare Ernst Gennat.

– Ernst Gennats betydelse sträcker sig utanför Berlins gränser. Man kan säga att han gjorde vetenskap av hur man ska reda ut ett mord, säger Jens Dobler.

Där det tidigare var så att polisen till och med kunde städa upp på en brottsplats och av pietetsskäl flytta på offren ställde Gennat upp klara regler för hur polisarbetet på en brottsplats skulle gå till.

Gennat, som på grund av sin kroppsform också kallades Buddha, upprättade också ett centralt register över alla fall, så att man kunde börja se sammanhang som tidigare hade gått obemärkt förbi.

– Gennat stod också för ett humant polisarbete. Han betonade alltid att ”hans folk”, det vill säga de misstänkta man tog in, skulle behandlas schysst. Det här betydde bland annat förhör utan skrik och slag. Också en mördare hade enligt Gennat rättigheter, säger Dobler.

Babylon Berlinin Gereon Rath (Volker Bruch) tyhjässä hallissa, lattialla papereita.
Babylon Berlinin Gereon Rath (Volker Bruch) tyhjässä hallissa, lattialla papereita. Bild: Frédéric Batier, ARD / SKY / Yle Babylon Berlin

Enligt historikern lyckas Babylon Berlin bra i att fånga tidsandan, men karaktärerna i serien känner han inte riktigt igen från polisens historiska samlingar.

– Det gick nog mer korrekt och byråkratiskt till inom Berlinpolisen på 1920-talet. Men att piffa upp personerna är väl en konstnärlig nödvändighet, säger polishistorikern Dobler.

Och karaktären Kardakov, honom ser vi inte i säsong tre, men skådespelaren Ivan Schvedoff hoppas att trotskisten ska dyka upp igen när man nu arbetar vidare på serien.

– Jag har aldrig kämpat så hårt för en roll som för rollen i Babylon Berlin. Förutom att jag provspelade flera gånger, så gjorde jag mellan varven mitt yttersta för att övertyga producenterna om att de inte kan hitta en bättre Kardakov än mig, skrattar Schvedoff.

Babylon Berlin -sarjan 3. kauden key art -kuva.
Babylon Berlin -sarjan 3. kauden key art -kuva. Bild: Yle Babylon Berlin

Läs också