Hoppa till huvudinnehåll

Nea var berusad och en främmande man hade sex med henne på en hemmafest medan andra filmade och spred videon: "Jag var sexton år och ville inte leva efteråt"

Nea Lundström
Nea Lundström önskar att någon hade berättat för henne då hon var sexton år att det hon utsattes för inte var hennes fel. Nu startar hon kampanjen #eimeidänhäpeä för att de som utsatts för sexuellt våld eller sexuella trakasserier ska få stöd. Nea Lundström Bild: Niklas Evers/YLE sociala medier,Mobbning i sociala medier,Brottsoffer,sexuella trakasserier

Lägg skammen och skulden på förövaren, inte på offret. Ungefär så kunde man sammanfatta den nationella kampanjen #eimeidänhäpeä som Nea Lundström nu lanserar. Efter att videon på den då bara sextonåriga Nea spreds utsattes hon för smutskastning och hat där offret blev den uthängda, inte de som begått brotten mot henne.

Nea Lundström är idag 22 år och bosatt i Helsingfors. Det som hände en sommarnatt då hon var sexton år finns fortfarande kvar, men i dag vet hon att det inte var hennes fel.

- Jag drack alkohol och blev riktigt berusad. Nästa minnesbild är att jag är i ett rum och har sex med en äldre, främmande man. Jag hade inte haft sex förut.

I något skede börjar det strömma in folk i rummet.

Nästa dag fick Nea veta att det som hände hade filmats och spridits på sociala medier via Whatsapp.

Först visste inte Nea hur hon skulle reagera. Hennes kompisar skrattade åt henne och det som hänt.

- Min dåvarande bästa kompis sa rakt ut till mig att fattar du att från och med nu är du en hora för alla.

Det var också vad de jämnåriga kallade henne och Nea tänkte att "okej, då är jag säkert en hora då". Det som hänt henne var heller inte helt ovanligt, det fanns andra flickor som utsatts för samma sak.

- Jag tänkte att det var jag som var den skyldiga. Det slog mig inte att det var de andra som gjort fel.

Ville inte leva längre

Det värsta var att inte kunna prata med någon om det som hänt.

Till all lycka träffade hon en ny bästis som hon kunde anförtro sig åt, och hon lät Nea prata av sig.

Men Nea började må allt sämre, det svåraste var att inte kunna berätta för sina föräldrar, som hon står väldigt nära.

- Jag ville inte leva längre. Jag tänkte att det var bättre för alla om jag försvann eftersom jag var så hemsk.

Som tur tog hon mod till sig och berättade för sina föräldrar som stöttade henne fullt ut.

- Det var en milstolpe att berätta för dem och att de tog emot mig och tröstade och hjälpte, jag är väldigt tacksam över det.

Hennes föräldrar hjälpte Nea att hitta en terapeut och det var där som hon började inse att det som hänt verkligen inte var hennes fel.

- Skulden och skammen höll på att ta livet av mig. Det var värre än hemskt. Men min terapeut sa att skulden och skammen är förövarnas, inte min.

Nea Lundström
Jag är mycket mer än bara ett offer. Jag har rätt att vara lycklig och behöver varken känna skam eller skuld över det som hände, för det var inte mitt fel, konstaterar Nea Lundström som startat kampanjen #eimeidänhäpeä. Nea Lundström Bild: Niklas Evers/YLE sexuella trakasserier,Kampanj,Nea Lundström

Valde att inte anmäla

Det som hände Nea inbegriper många olika brottsrubriceringar, men hon anmälde aldrig händelsen. Hon vill helst slippa tänka på hur många brott som begicks mot henne där och då.

- Jag hade inte krafter att anmäla. Jag var också rädd för att det inte skulle leda någonvart eller att det skulle bli ännu värre.

Nea säger att det som också avskräckte var att sådana här händelser är svåra att bevisa och att offret kan bli skuldbelagt i form av frågor som "vad hade du på dig" och "hur full var du" av polis och under en rättegång.

Det är inte ovanligt att offren tänker så här, konstaterar handledare Nathalie Wingren som utvecklar svenskspråkig service i Finland på Brottsofferjouren.

Rädslan är att den anmälan man gjort inte leder någonvart, att förövaren inte blir dömd och att man inte blir trodd.

- Men den största orsaken att inte anmäla är nog den stora skuld- och skamkänslan. Den här typen av brott är en väldigt grov kränkning av privatlivet och speciellt om det har filmats.

Det går åt mycket energi hos offret att fundera på varför det har hänt, man vill ha en förklaring och få kontroll över en situation där man varit enormt utsatt.

- Då blir det lätt att man beskyller sig själv och sitt eget beteende, tänker att man inte skulle ha druckit så mycket, inte gått på den där festen, säger Wingren.

Kampanjen #eimeidänhäpeä

Kampanjen #eimeidänhäpeä, fritt översatt "skammen är inte vår", lanseras på lördagen för att uppmärksamma att sexuellt våld aldrig är offrets fel.

Trots det upplever de som utsatts för sexuella trakasserier och sexuellt våld som sagt ofta skam.

Det är Nea som är intiativtagare till kampanjen i samarbete med organisationen Sua varten somessa och andra organisationer.

Kampanjen kommer att synas i sociala medier och har man egna erfarenheter av det här slaget eller vill visa sin solidaritet kan man alltså vara med genom att tagga #eimeidänhäpeä.

Nea säger att hon med kampanjen också vill visa att även om man blivit utsatt så är man mycket mer än enbart ett offer.

- Jag är en människa som har rätt att vara glad och lycklig, ha fungerande relationer, ha sex.

Med kampanjen hoppas hon att någon som varit med om liknande händelser ska veta att hen inte är ensam.

- Jag hoppas att jag skulle ha vetat det här som sextonåring. Nu vill jag istället försöka sprida kunskapen vidare så att ingen annan ska behöva känna så som jag gjorde, säger Nea.

Nea deltog tidigare i år iaudiotävlingen Shortdox med sin berättelse #HUORA, och hennes bidrag vann.

Offret kanske inte förstår att det skett ett brott

Äldre konstapel Niklas Kråknäs jobbar på förebyggande funktionen vid polisen i Helsingfors. Han jobbar mycket med unga i förbyggande syfte.

Han tycker att kampanjen #eimeidänhäpeä är ett mycket bra sätt att upplysa unga om den här problematiken.

- Budskapet går direkt på kärnan, alltså att skammen och skulden är förövarens, inte offrets.

Det som är oroande enligt Kråknäs är att man blivit van vid att samhällets regler inte gäller på sociala medier.

- Bland unga är det helt normalt att kommentera någons bild eller video ur en sexuell synvinkel, trots att det inte är något sexuellt motiv.

Det kan i sin tur leda till att man inte ens i grövre fall tänker på att det är fråga om ett brott.

- Många förstår inte ens att sexuella övergrepp eller att man sprider något på sociala medier är brottsligt. Inte ens offret själv förstår alla gånger att hen utsatts för brott.

Kråknäs förstår att det kan kännas svårt att berätta för polisen om det som hänt. Han uppmanar ändå att anmäla, och påpekar att polisen har specialutbildad personal som kan ta sig an känsliga ärenden av det här slaget.

Polisen Niklas Kråknäs poserar i polisuniform framför polishuset i Böle.
Äldre konstapel Niklas Kråknäs jobbar med unga i förebyggande syfte. Han säger att unga ibland inte ens reflekterar över att de kanske begår brott då de exempelvis sprider en video vidare. Polisen Niklas Kråknäs poserar i polisuniform framför polishuset i Böle. Bild: Axel Ridberg / Yle polisen,niklas kråknäs

Neas händelse inte ovanlig

Brottsofferjouren säger Wingren att det Nea Lundström utsattes för inte är ovanligt.

- Vi ser just de här situationerna där det har varit fest och någon blivit sexuellt utsatt och det har filmats. Men också i parförhållanden förekommer det.

Materialet kan sedan användas som hot eller utpressning.

Av de som tar kontakt med Brottsofferjouren har cirka femton procent fallit offer för sexualbrott och det inkluderar då alla typer av sexualbrott som definieras i Finlands strafflag, kapitel 20.

Men det är enbart en bråkdel som kommer till Brottsjourens kännedom, för vissa går direkt till polisen, vissa går ingenstans.

Därför är det svårt att ge några siffror på hur omfattande sexuella trakasserier och sexuellt våld egentligen är.

- Det vi vet är att mörkertalet är stort. Det är också svårt att statistikföra detta eftersom det är en väldigt dold brottslighet.

Men i en enkät som Brottsofferjouren gjorde som riktade sig till unga, svarade en fjärdedel att de utsatts för sexuellt våld, och fyrtio procent svarade att de vet om att deras vänner blivit utsatta.

Nästan hälften av dem uppgav också att de inte berättat för någon om vad de utsatts för.

Wingren säger att konsekvenserna för någon som utsatts för sexuella övergrepp eller sexuellt våld kan vara långtgående.

- Det kan vara ekonomiskt bortfall då du inte klarar av att jobba eller studera, praktiska konsekvenser som utmaning att klara av vardagen, de psykiska konsekvenserna i form av traumatisering, självdestruktivitet, depression.

Sprids det skedda dessutom på nätet är de sociala konsekvenserna ofta det som upplevs som det värsta.

Nathalie Wingren
Nathalie Wingren på Brottsofferjouren säger att konsekvenserna för de som utsatts för sexuellt våld och sexuella övergrepp är förödande, och om detta dessutom spridits på sociala medier är det sociala traumat ofta värst. Viktigt att komma ihåg är dock att alla offer är individer och reagerar väldigt olika vid kris. Nathalie Wingren Bild: Ida Rebes Brottsofferjour,sexuella övergrepp,våld

Vi skuldbelägger offret

Wingren konstaterar att vi som samhälle har en tendens att skuldbelägga offret då det handlar om sexuella övergrepp.

Det är lättare att söka fel i offrets beteende, det ger oss en tro på att vi själva har kontroll över vad som kan drabba oss.

- Om man erkänner att offret inte gjorde något fel, att det var en annan person som utsatte offret för ett brott, blir det med ens uppenbart att det kan hända vem som helst.

Det här ökar ytterligare ångesten och ensamheten hos offret som i värsta fall inte ens får stöd ens från de närmaste, säger Wingren.

Wingren uppmanar oss alla att tro på offren och vad de berättar, att inte döma och att lyssna och finnas där.

Om du blivit utsatt för brott av detta slag kan du kontakta Brottsofferjouren för hjälp och stöd. Du kan även vända dig till olika kvinnojourer eller kriscentret Tukinainen.

Du behöver inte anmäla händelsen till polisen fast du söker hjälp.

Läs också