Hoppa till huvudinnehåll

Sjukhuspräst om sorgen efter ett missfall: ”Det spelar ingen roll om livet du sörjer varit långt, eller kort”

Isa Muotio, porträtt.
Isa Muotio förlorade sin första dotter Luna i samband med förlossningen. I programmet "Sorgen efter våra avlidna änglabarn" berättar Isa om hur hon gick vidare efter upplevelsen och om hur hon vågade satsa på att bli gravid igen. Isa Muotio, porträtt. Bild: Yle/Roy Fogde Himlaliv (Tv),dödfött barn

I Vasa ordnas allmänna minnesstunder för de barn som dött innan livet ens hann börja.

Tre gånger om året samlas sjukhusprästen Rose-Maj Friman tillsammans med barnmorskor och familjer till dessa sorgeandakter som också brukar kallas för en ”Stilla stund”.

Där har någon upplevt ett missfall, medan andra förlorat sitt barn i samband med förlossningen. Vissa har nyligen varit med om förlusten, medan andra har upplevt den för flera år sedan.

Enligt Rose-Maj kan en fem år gammal sorg vara lika aktuell som en ny.

- Man brukar ju säga att sorgens process är ett år, men det är väl ganska schematiskt?

- Tiden arbetar för oss, men sorgen hör till livet och vårt liv bär vi alltid med oss. Så fastän det gått många år finns sorgen ändå kvar och då en ny sorg kommer aktiveras ofta den gamla.

”Sorgen efter våra avlidna änglabarn”

I programmet "Sorgen efter våra avlidna änglabarn" berättar tre mammor om hur deras liv gick vidare efter att de förlorat sitt barn i ett missfall, eller i samband med förlossningen:

När ett barn fötts dött eller levt en väldigt kort tid har det ofta inneburit mycket dramatik.

- Då krävs det också tid för att behandla det man varit med om, eftersom det satt så djupa spår, säger Rose-Maj Friman.

Rose-Maj Friman tänker
Sorg är en så pass stark känsla att ingen mår bra av att bara lägga locket på den, menar Rose-Maj Friman. Rose-Maj Friman tänker Bild: Yle/Roy Fogde präster,förlossning

Som sjukhuspräst har Rose-Maj ofta funderat på vad just hon kan erbjuda. Sjukhuset är ju ingen kyrka och många av patienterna är inte ens troende.

Själv är Rose-Maj varken sjukskötare eller psykolog. Hon har inte heller den kliniska kunskapen.

- Men jag känner mig trygg i att andra hanterar det kliniska och att jag själv får fokusera på patienternas berättelser och känslomässiga behov.

Då kan hon också använda sig av riter, ceremonier och andakter, koncept hon är utbildad för och som hon tycker mycket om för att de ger sådant utrymme åt människors känslor och tankar.

Med några få ord kan hon skapa ett stort innehåll.

Riter är viktiga för alla

På sjukhuset blir det ändå extra viktigt att tänka på vilka ingredienser hon plockar med i sina andakter, så det passar in på så många som möjligt oavsett hur de medverkande skulle se på de eviga tingen.

- Jag försöker välja orden så de inte upplevs stötande för någon. Det ska vara inkluderande och tryggt samtidigt.

Enligt Rose-Maj har riterna en poäng också för den som inte är troende.

- Utan riter går vi miste om ett utrymme där vi kan placera våra liv och erfarenheter i ett större sammanhang. På en minnesstund kan vi dela vår sorg med andra och märka att vi inte är ensamma om vår känsla.

Jonna Jantunen sitter med sonen Leo i famnen
När Jonna Jantunen förlorade sin första son Toivo i ett missfall planterade hennes pappa ett träd på familjens sommarstuga, till Toivos minne. Hon vill att Leo, som föddes två år senare, ska känna till sin storebror och alltid räkna honom som en del i familjen. Både Jonna och Leo medverkar i programmet "Sorgen efter våra avlidna änglabarn". Jonna Jantunen sitter med sonen Leo i famnen Bild: Yle/Roy Fogde andakt

Sorgen är offentlig

I sitt jobb har Rose-Maj lagt märke till att sorg är en offentlig sak.

- På något vis blir det alltid offentligt. När det gäller missfall eller dödfödda barn verkar det dessutom finnas ett tryck utifrån, från omgivningen. Att varför sörjer du ännu? Lägg det bakom dig! Du kan ju få nya barn!

Rose-Maj tycker det är att våldföra sig på människor att säga så, eller att ens tänka på det sättet. Det finns ingen gradering i sorgen och det spelar ingen roll om den man sörjer haft ett långt liv, eller kort.

- Men jag hör det i många familjers berättelser, att det är svårt att möta andra på ett jämlikt sätt i det här. För det är ju frågor som familjerna ställer sig själva också, att har vi rätten att sörja ett barn som inte ens levde?

Därför vill Rose-Maj närma sig livet som en helig sak i sina andakter och pratar gärna om att varje liv har en värdighet.

- Varje liv är heligt, också det liv som går förlorat.

Sex personer förbereder en stilla stund
"Som människa förväntas man vara så förnuftig", säger Rose-Maj Friman. "Men vad är förnuft då? Att man inte känner något alls och bara fortsätter livet som vanligt?" Här ska minnesstunden för de dödfödda barnen så småningom börja. Sex personer förbereder en stilla stund Bild: Yle/Roy Fogde Himlaliv (Tv),himlaliv

Sorgen efter en abort

Med sin tanke på att varje sorg är jämlik skulle Rose-Maj också vilja ge ett liknande utrymme åt kvinnor som sörjer efter en abort. Kanske genom att starta sorgegrupper även för dem.

Hon känner att hon går på minerad mark bara genom att nämna det, men samtidigt säger det något om hur ensam man kan bli i en sådan sorg, om vi inte ens pratar om den.

Abort är vanligt och den som valt att göra en abort har förstås inte gjort något fel, menar hon. Abort är helt okej.

Men den som känner sorg efter sin abort ska inte heller lämnas ensam i det, och Rose-Maj skulle gärna verka för den saken.

- Det krävs så mycket energi att bära på sorger ensam, då vi istället kan göra något tillsammans för att få ett helare liv.

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro