Det var knäpptyst när hornugglan flög upp ur ringmärkarens händer och försvann in i mörkret - ugglor hotas av både klimatkrisen och skogsbruket men forskning på Hangö fågelstation hjälper oss förstå vad som händer

Klockan är åtta på kvällen när den andra gruppen besökare anländer till en guidad kvällstur på Hangö fågelstation. Och ser man på, personalen har just tagit loss en uggla som fastnat i ett av näten. Det är inte ofta man får se en uggla på så nära håll.

- Använd helst inte blixt när ni fotograferar.

Det säger Aleksi Lehikoinen, när han håller upp den unga hornugglan så att alla ska kunna föreviga den tofsprydda skönheten. Med ett vant grepp vänder och vrider han ugglan så att alla ska få en bild.

En himla tur

Forskare och ornitolog Aleksi Lehikoinen säger att kvällens deltagare haft en väldig tur.

Även om oktober är just den månaden då ugglorna rör på sig, så kan man inte automatiskt räkna med att få se en.

Men i kväll åker denna lilla dam fast, just då den första gruppen ska lämna stationen och den andra är på intågande. Alla får med andra ord utdelning av besöket.

Ugglan ser mest förnärmad ut över uppmärksamheten och är förvånansvärt lugn trots de närgångna kamerorna.

Aleksi Lehikoinen berättar ändå att hon förmodligen är rätt stressad.

- Normalt ska det ta max en halv timme från det att fåglarna lösgörs från nätet och ringmärks till att de släpps fria. Så vi ska försöka göra proceduren kort.

Lehikoinen bär i väg med ugglan till ett litet skjul där alla redskap för ringmärkning finns.

I samband med att ugglan får sin ring runt foten, mäts och synas hon och han antecknar all viktig data om fågeln.

Ringen, som fungerar som en nyckel till vidare studier i fågelns liv och leverne, sitter nu stadigt på ugglans tofsprydda ben.

- Det är en ung hona, född i år, säger Lehikoinen efter att ha tagit en titt under hennes utbredda vinge.

- Den mörka teckningen under vingen berättar det.

År 2020 har inte varit ett speciellt gott år för hornugglan. Endast omkring 100 ungar har registrerats och därför är personalen på fågelstationen Halias glada över varenda individ som fastnar hos dem.

Destination Mellaneuropa

Sedan ber han deltagarna ställa sig en bit bort och släcka allt ljus.

Ugglans ögon behöver vänja sig vid mörkret innan hon kan släppas fri.

I flera minuter är det knäpptyst och det råder en nästan andaktsfull stämning när Lehikoinen reser sina händer mot himlen.

Ugglan provar sina vingar ett par gånger och så kastar Lehikoinen upp henne i luften.

Efter några kraftiga flaxningar glider hon ljudlöst över trädtopparna och försvinner i mörkret.

Nästa gång hon hamnar i en forskares händer är det kanske i Baltikum, Danmark eller Tyskland, dit hon nu förmodligen styr kosan.

Lehikoinen berättar att den lugna kvällen är ett sällsynt bra tillfälle för att flytta. Då det är lugnt kan fåglarna flyga mer målinriktat och förbrukar mindre energi på längre sträckor.

- Ugglorna flyttar vanligen ensamma, men så här fina nätter har de i bland skådats flytta i par, berättar Lehikoinen.

Nattvandring till fågelstationen

Fredagen den 30 oktober är de facto rena fullträffen för ett kvällsbesök på Uddskatan i Hangö. Till och med havet ligger tyst och stilla.

De enda ljud som hörs i det sammetsmjuka mörkret är fåglarnas läten i snåren eller ute på vattnet.

Formellt är kvällsguidningen en programpunkt i evenemanget Mörka helgen som går av stapeln i Hangö och Raseborg just det här veckoslutet.

Med god tur kan deltagarna alltså få chans att stå öga mot öga med en nattfågel som ugglan, och minsann infrias inte förväntningarna!

Innan kvällen är slut fastnar ännu en hornuggla i näten, denna gång en ung hane.

Uddskatan fångar upp fåglar från när och fjärran

Uddskatan är Finlands sydligaste udde, och längre än så här kommer man inte utan att bege sig ut till havs.

Det är också en orsak att så många av de fåglar som flyttar till, från och över Finland passerar udden.

Fåglar flyger ogärna över öppet hav. När de beger sig ut på sina långa resor, håller de sig längs kusten så länge de kan.

Vissa arter flyttar ju så långt som till sydamerika och sydafrika.

Höststräckets största flyttvåg går i september, men en varm höst kan det vara fåglar i rörelse ännu längre och är havet isfritt kan man se sjöfåglar hela året.

Mer om vilka arter du kan se när hittar du på fågelstationen Halias hemsida.

Oktober är ugglornas månad

I oktober är det främst ugglor som är i farten, till exempel unga individer som irrar omkring på sin väg ut i världen.

För att fånga fåglarna som passerar finns det stora nät utspända med olika maskstorlek på berget.

Störst chans att få en uggla i nätet är tre timmar efter skymning.

Trots att medeltalet för fångade ugglor per dygn under hela året är kring noll, kan det i oktober vissa nätter fastna omkring 20 individer av fem olika arter.

Tre arter häckar på Hangö udd

I Finland häckar normalt nio ugglearter.

Den största är berguven och den minsta sparvugglan.

Vilka arter som häckar på Hangö udd varierar från år till år, men de vanligaste torde vara berguv, hornuggla och kattuggla.

Hornugglan och berguven liknar varandra, men berguven är dubbelt större.

Ugglan jagar i skymningen eller om natten med hjälp av sin utmärkta hörsel och mörkersyn. Dagtid ser de dåligt och vilar då oftast i ett träd.

Ugglornas häckning är starkt beroende av gnagarnas förekomst, eftersom ugglorna främst äter gnagare.

Ytterst handlar fåglarnas flytt om att trygga tillgången på föda, och därmed överlevnad och artens fortbestånd.

Små ugglearter klarar sig sämst

Om berguven är Finlands största uggleart, är sparvugglan den minsta och pärlugglan den näst minsta.

De små ugglorna har de senaste årtiondena minskat märkbart i antal. En orsak är effektiviseringen av skogsbruket.

Arter som häckar i håligheter i döda träd har svårt att finna boplatser och hävda sin plats i ekosystemet.

Facktidningen Suomen Luonto skrev en artikel (bara på finska och för prenumeranter) om det här i marsnumret 2020.

Aleksi Lehikoinen berättar också att hanar och honor av de här två arterna har skilda flyttmönster.

Honorna är vanligen rörligare i jakten på mat, medan hanarna ofta stannar kvar och bevakar sitt bo inför nästa år, så att ingen annan ska lägga beslag på det innan han hinner tillbaka.

Det är ofta dessa individer man kan ha turen att få syn på vid fågelbord under vintern.

Apropå hornugglan som Lehikoinen släppte lös, konstaterades hon vara i fin form med gott hull.

Klimatförändringen syns i fåglarnas flytt

Johannes Silvonen är ornitologiska föreningen Tringas verksamhetsledare på fågelstationen Halias.

Forskningen på stationen är en viktig pusselbit då man vill undersöka hur klimatförändringen påverkar fåglarnas livsvillkor och beteende.

Under de cirka 40 år som stationen funnits har man tydligt kunnat se förskjutningar i tidpunkten för flytten. Det här gäller både vår och höst.

- Man kan se att fåglarna anländer tidigare och lämnar landet senare, berättar Johannes Silvonen.

Ändringar i klimatet påverkar fåglarnas tillgång till mat, utbredning och häckning. Även antalet fåglar, som i fallet med de små ugglearterna, berättar hur arterna mår.

Fågelstationen utövar inte själv någon direkt lobbyverksamhet. Men datan som är tillgänglig för alla via föreningens hemsidor, kan användas av då man vill beakta och ta hänsyn till fåglarnas livsrum.

Exempel på detta är markplaneringsfrågor, muddring av farleder eller i samband med skogsavverkning.

Anrop rördrommen

Mitt i en mening avbryter sig Silvonen då en fågel ropar i närheten.

- Hörde ni, var det en rördrom?! frågar han och hans kollegor anropar stationen i en radio.

Ett litet tumult uppstår när det sprakar i radion och personalen springer mot platsen där rördrommen hördes ropa.

Rördrommen är en raritet som häckar i ett fåtal i Finland men sällan ses. Den är aktiv om natten då den håller till i strandvegetationen och den har ett säreget läte.

Känner ni alla fågelarter på ljudet?

- Nästan alla, med tiden lär man sig fåglarnas läten, säger Johannes Silvonen.

Intresset för fåglars flytt väcktes på stugan

Marina Eriksson, Kerstin och Tapio Järvinen är tre deltagare under kvällens rundtur.

- Det här varit jätteintressant, jag hade hoppats att få se en uggla, och det fick vi nu, säger Kerstin Järvinen.

Hon har besökt stationen en gång tidigare, men tycker mörkervandringen var intressantare.

Besökarna är också nöjda med vädret.

- Det har ju regnat hela veckan men det gjorde det inte i kväll, så vi hade tur, säger Marina Eriksson.

Tapio Järvinen berättar att de har en stuga med utsikt över Hangö västra fjärd.

Där ser de fåglarna flyga över då de flyttar söderut.

- Vi brukar följa dem med kikaren och vi har blivit riktiga “bongare”.

Besöket på Halias är ett sätt för trion att lära sig mer om fåglarna.

En magisk kväll

Så har det blivit dags att bege sig tillbaka till stigens början ett stenkast från parkeringen vid Tulludden framför Frihamnsområdet.

Inlindade i det trygga mörkret går folk tysta tillbaka.

Längs Gåsörsbuktens strand med sina runda stenar hörs vågorna klucka mot land.

Ute till havs glimtar några ljuspunkter.

Vid vattenbrynet guppar några svanpar, som stora vita bomullstussar.

Ännu för 10 år sedan saknade allmänheten tillträde till Uddskatans naturskyddsområde. År 2014 öppnade naturstigen för allmänheten till mångas stora glädje.

På senare tid har också Tringa gått in för att med jämna mellanrum bjuda in allmänheten till fågelstationen och berätta om sitt arbete.

Ett besök på Halias kan förhoppningsvis också bidra till folks förståelse om vikten av naturens mångfald, dess komplexitet och hur människan kan påverka denna, på gott och ont.

Ladda ned

Artikeln uppdateras 2.11 kl 9.29 med tillägget att länken till tidningen Suomen Luonto öppnar sig endast för prenumeranter.

Rubriken ändrades kl 13.33 från "Nattugglor på Uddskatan - forskningen på Hangö fågelstation berättar om hur klimatförändringen påverkar fåglarnas flytt" till "Det var knäpptyst när hornugglan flög upp ur ringmärkarens händer och försvann in i mörkret - ugglor hotas av både klimatkrisen och skogsbruket men forskning på Hangö fågelstation hjälper oss förstå vad som händer"