Hoppa till huvudinnehåll

"Jag trodde aldrig att jag skulle få vara med om en sådan resa – fotbollen har gett mig mer än jag kan vara tacksam för"

Ode Fulutudilu har trotsat krig och motgångar och tagit sig från ett liv på gatan i extrem fattigdom till stjärnanfallare på Åland

När Ode Fulutudilu var tio år lämnades hon ensam i Sydafrika, dit familjen flytt undan krigshärjade Kongo. Det som såg ut som en katastrof kom istället att bli räddningen. Nu kan hon föra Åland United till ligaguld.

Löven börjar falla i lindallén i centrum av Mariehamn. En råkall havsvind drar in genom stan och gör att den bleka solens strålar inte längre har någon värmande effekt.

I ändan av allén skymtar en ensam cyklist med en stor stickad yllemössa på huvudet och ett brett leende på läpparna. Det är Ode Fulutudilu, stjärnanfallare i Åland United.

Ode går i centrum av Mariehamn som är i höstskrud
Åland har varit Ode Fulutudilus adress den här säsongen. Ode går i centrum av Mariehamn som är i höstskrud Bild: Yle/Magnus Eklöv Ode Fulutudilu

Fulutudilu stegar in på ett lunchställe i centrum och beställer en portion pasta. Hon sätter sig vid bordet och tar av sig mössan. Fram trillar en tjock svart rastakalufs som når ner till axlarna.

– Jag har en mössa för varje tillfälle för att hålla håret uppe!, skrattar Ode och tuggar i sig lunchen.

Att ha mat på bordet har inte alltid varit en självklarhet. Ode Fulutudilu börjar berätta sin osannolika resa från krig, flykt och ett liv under bar himmel till pappans tunga beslut som blev vändpunkten. Fotbollen har öppnat dörrar hon annars inte kommit åt att knacka på – och nu är hon på väg att föra Åland United till ligaseger.

Se Ode Fulutudilus otroliga resa i Sportliv:

Som flykting till Sydafrika

Efter att kolonialmakterna efter andra världskriget slutligen avvecklade kolonialismen i Afrika har oroligheter förekommit med jämna mellanrum. I Kongo började olika beväpnade grupper kämpa om makten på 1960-talet. På 1990-talet eskalerade oroligheterna till inbördeskrig.

Det var i de här omständigheterna som Ode Fulutudilu levde sina första år.

Minnesbilderna från den tiden är få. Men att vara en liten flicka i dåtidens Kongo var farligt. Rebellerna mördade och våldtog kvinnor och barn för att sprida skräck. Pojkarna värvades till barnsoldater.

En händelse har etsats fast i Odes minne. Rebellerna stormade familjens hem och vände upp och ner på allting.

– Jag minns skräcken i de vuxnas ögon, där de stod med vapen riktade mot sig och med uppsträckta händer.

Det var inte längre tryggt att stanna kvar i hemlandet. Familjen valde att fly innan det var för sent och lade siktet mot Sydafrika, där Nelson Mandela nyss valts till president. Landets framtid såg hoppingivande ut då apartheidpolitiken avvecklades och åtgärder vidtogs för att förbättra den fattiga befolkningens ställning.

Resan gick via pappans hemland Angola till Sydafrika, där fyraåriga Odes nya, bättre liv skulle börja.

Ode som 4-åring i färgrann rutig kjol nyss anlänt till Sydafrika efter flykten från Kongo
Ode Fulutudilu som 4-årig flykting i Sydafrika. Ode som 4-åring i färgrann rutig kjol nyss anlänt till Sydafrika efter flykten från Kongo Bild: Ode Fulutudilu arkiv Ode Fulutudilu

Solen börjar sakta sänka sig bakom träden i hamnen. Höstdagarna är korta. Fulutudilu går längs med kajkanten och sätter sig ner vid Pommern. Hon plockar fram sin telefon och visar en bild på en liten flicka i rutig färggrann klänning och med håret i flätor. Flickan ler glatt och ser bekymmerslös ut.

– Här är jag fyra år och vi har just anlänt till Sydafrika. Då såg vi ännu ljust på framtiden.

Familjen Fulutudilu levde i Sydafrika på flyktingpass. För pappan gjorde flyktingstatuset det nästan omöjligt att finna jobb. Utan jobb fanns inte heller pengar och det blev allt svårare att försörja familjen.

Sydafrika blev inte det paradis vi hade drömt om.

I hopp om bättre lycka beslöt mamman att gå egna vägar. Med sig tog hon Odes syster. Trots att pappan nu endast hade ett barn att försörja vrålade magen av hunger om nätterna, som ofta tillbringades utan tak över huvudet. Gatan var enda stället att övernatta.

– Dagarna gick åt att vandra omkring och hoppas att någon välvillig låter oss komma in och stanna några dagar.

Till slut blev situationen ohållbar. Pappan klarade inte av att ta hand om sin dotter och såg ingen annan utväg än att lämna Sydafrika och försöka hitta en bättre framtid någon annanstans.

Kvar i Sydafrika blev en ensam Ode Fulutudilu.

"Att jag lämnades ensam i Sydafrika var det bästa som kunde hända mig. Jag är glad över att pappa inte tog med mig till Angola."

Vändpunkten

Det som tedde sig som en katastrof för den tioåriga invandrarflickan, visade sig bli hennes räddning.

Hon omhändertogs av de sydafrikanska myndigheterna och placerades på ett barnhem. För först gången på flera år fick hon äta regelbundet, hon hade tak över huvudet och framför allt att igen chansen att gå i skola.

– Jag är glad att pappa lämnade mig ensam. Det var det bästa som kunde hända mig.

Pappan hade alltid betonat att nyckeln till ett bättre liv är utbildning, och när skolgången återupptogs tog dottern ivrigt upp jakten på de övriga. Hon hade varit borta från skolan i tre år och lärde sig läsa först som elvaåring.

Förutom skolgången erbjöd barnhemmet även på möjligheter att idrotta. Ode gillade inte att sitta stilla och testade fördomsfritt på allt – men en gren var genast ovanför alla andra.

Ode poserar i solskenet vid segelfartyget Pommern
Att få chansen att studera i USA var en viktig milstolpe på Fulutudilus fotbollsresa. Ode poserar i solskenet vid segelfartyget Pommern Bild: Yle/Magnus Eklöv Ode Fulutudilu

Slumpen spelar in

Fulutudilu kastade sig helhjärtat in i sin nya passion. Efter skolan plockade hon med sig fotbollen och gick till den närliggande planen, där hon tränade i timtal i praktiken varje dag.

På barnhemmet lade man märke till hennes enorma intresse och läggning för grenen. När hon var 14 år skaffade barnhemmet henne ett par fotbollsskor och letade reda på närmaste klubb.

Genom klubben kom hon sedan av slumpen i kontakt med ett amerikanskt universitetslag som var på spelturné i Sydafrika. En gnista tändes i den fotbollstokiga tjejen.

– Jag tänkte att wow, det går att kombinera studier och fotboll, de två saker jag älskar över allt annat!

Det blev målbilden Fulutudilu målmedvetet började jobba för att nå. Vid samma tider flyttade hon bort från barnhemmet till sin fostermamma. Med fostermammans hjälp ansökte hon om stipendium för att åka till USA och studera.

Det tog inte länge innan Lee University i Cleveland erbjöd henne en möjlighet att studera och spela fotboll i fyra år.

– Det var mitt livs chans.

Ode med universitetsbetyget i handen och ett brett leende på läpparna
I USA skaffade sig Ode en universitetsutbildning och fick samtidigt spela fotboll på hög nivå. Ode med universitetsbetyget i handen och ett brett leende på läpparna Bild: Ode Fulutudilus arkiv Ode Fulutudilu

Landslaget kallar

I USA utvecklades Fulutudilu till en sylvass teknisk anfallare, och under det sista studieåret blev hon kontaktad från överraskande håll. Ryktet om den skickliga spelaren hade spridit sig till Sydafrika, där landslagstränaren samlade ihop sin trupp inför de afrikanska mästerskapen.

Hon hade inte spelat en enda officiell match i Sydafrika eftersom flyktingpappren gjort det svårt att få spellov före flytten till USA. Nu var situationen en annan.

– Det kändes ofattbart att få kallelsen och att sedan ännu bli uttagen till turneringen var helt sanslöst.

Den otroliga fotbollsresan hade fått ytterligare ett vackert kapitel. Och några år senare skulle hon komma att uppfylla en av sina allra största drömmar.

"Det var en ära att få representera det land som gett mig så mycket, och kunna ge något tillbaka för allt vad jag fått."

-Ode Fulutudilu

Proffskarriären tar fart

De afrikanska mästerskapen öppnade nya dörrar. Efter turneringen hann hon spela en säsong i Sydafrika innan ett lockande proffserbjudande landade i brevlådan – från andra sidan jordklotet. ONS från Uleåborg erbjöd kontrakt och Fulutudilu nappade direkt.

Efter 15 mål på 22 matcher i Finland 2018 kallade Malaga i den spanska ligan. Fulutudilu utvecklades framför allt fysiskt och tog sitt spel till en ny nivå. Nu var hon en anfallare av världsklass.

– Jag hade fått så många drömmar uppfyllda att jag trodde jag redan upplevt allt. Men lyckligtvis hade jag fel.

Ode Fulutudilu i VM 2019.
Fulutudilu var en av Sydafrikas ledande spelare i VM. Ode Fulutudilu i VM 2019. Bild: imago images / Revierfoto / All Over Press Ode Fulutudilu

Sommaren 2019 var Ode Fulutudilu självskriven i Sydafrikas trupp till VM i Frankrike. Att få spela i VM var något hon aldrig ens kunnat föreställa sig.

– Att som flykting ta mig hela vägen från Kongo via Angola och Sydafrika till USA och slutligen VM var för stort att ens drömma om.

För Fulutudilu handlade det om mer än att bara få spela i en stor turnering. Det var en ära att representera det land som gett henne så mycket, även om åren där också fört med sig misär och lidande. Sydafrika var landet som räddade henne.

Sydafrika förlorade samtliga matcher i gruppspelet, men nederlagen vägde lite i jämförelse med den stolthet Fulutudilu kände över att få uppleva den mäktigaste turneringen inom fotbollsvärlden.

– Jag var så glad att jag på det här sättet kunde ge något tillbaka till landet som jag nu kallar mitt hem, säger Fulutudilu som startade alla tre matcher.

– Jag spelade med hjärtat. Tänk att jag med min bakgrund hade nått toppen.

Ode Fulutudilu fungerar som ambassadör för organisationen Mission89, som jobbar för att motarbeta trafficking inom fotbollen. Fulutudilu vill lyfta fram problemets omfattning och betonar att det är något man inte längre kan blunda för.

Fredens öar

Efter VM övervägde Fulutudilu erbjudanden som trillade in från klubbar runt om i världen. Ett av erbjudandena stod ut. Det var från Finland och från en klubb som två år på raken kommit trea i sin serie. De sökte en anfallare som skulle ge dem guldet. Erbjudandet kom från Finland och Åland United.

Den finländska ligan var bekant från tiden i Uleåborg och utmaningen som ÅU erbjöd lockade.

– Det var första gången i min proffskarriär som jag skulle vara med och kämpa om ligaguld.

Hon har inte ångrat sitt val. Lagkamraterna, tränaren, klubbledningen, omgivningen och guldchansen har gett Fulutudilu en erfarenhet hon inte upplevt tidigare.

– Alla respekterar varandra och vi gläds lika mycket över varandras framgångar som våra egna.

Ode sitter på kanten av fotbollsplanen och byter fotbollskorna på fötterna
Ode sitter på kanten av fotbollsplanen och byter fotbollskorna på fötterna Bild: Yle/Magnus Eklöv Ode Fulutudilu

Åland United har haft en fantastisk säsong. Först tog laget hem finska cupen för första gången i klubbens historia, och nu har man en hand på ligabucklan.

– Att vinna cupen var fantastiskt. Men att lyckas ta ligaguldet som varit målet ända från början, både för mig personligen och oss som lag, skulle vara helt otroligt.

Med en omgång kvar är drömmen väldigt nära att uppfyllas. I den sista matchen har ålänningarna, som tagit brons två år på raken, allt i egna händer. ÅU och TiPS ligger på samma poäng, men United leder på målskillnad.

Fulutudilu har varit Åland Uniteds främsta målskytt under säsongen. Hon nätade två gånger i näst sista matchen – och förväntas leverera även i sista matchen mot FC Honka på söndag.

– Vi har ligans bästa försvar. Gör vi ett eller två mål så är vi svårslagna. Bara jag gör det som krävs så sköter de andra resten, skrattar Fulutudilu och syftar på sig själv som målspottare.

Vill vara förebild

Ode Fulutudilu plockar fram väskan, som är färdigt packad för eftermiddagens träning. Den beigefärgade mössan lägger hon ner i väskan, och upp plockar hon en nästan identisk, men ljusblå variant.

– Min träningsmössa, upplyser hon.

"Cupsegern var härlig, men det är ligaguldet jag är här för. Allt annat skulle vara en besvikelse."

Vart kosan styr efter säsongen är inte ännu klart. Hon vill gärna ännu spela i någon av de europeiska toppligorna, men som 30-åring vet hon att hon inte har många säsonger kvar.

Hon vill att hennes otroliga resa ska inspirera ungdomar till att våga drömma. Hon ser sig själv som en förebild som fått uppleva smärta och fattigdom, men också hopp.

– Min hälsning till alla är att ni ska tro på era drömmar. Ni kan uppnå allt ni verkligen vill.

Det är Ode Fulutudilus osannolika resa ett bevis på.