Hoppa till huvudinnehåll

Film: The Painted Bird – hur bra är filmen som fått åskådare att fly salongen mitt under föreställningen?

Filmplanschen till The Painted Bird. En kråka sitter och iakttar en pojke som är nedgrävd till halsen i lera.
Våldsamt vacker konst eller bara våld? The Painted Bird med unga Petr Kotlár i huvudrollen har väckt starka känslor världen över. Filmplanschen till The Painted Bird. En kråka sitter och iakttar en pojke som är nedgrävd till halsen i lera. Bild: Night Visions Distribution The Painted Bird,Petr Kotlár

Det här är filmen som orsakade kaos i Venedig när en del av festivalpubliken ville ut från visningen. Bort från denna extremt obehagliga - men sällsynt vackra - studie i brutalitet.

Det måste medges att jag är lätt stressad redan när jag bänkar mig i salongen. Ett par citat har nämligen hoppat ut ur pressmaterialet och börjat banka mot mina tinningar.

”En tre timmar lång emotionell spark i magen”.

”Får Dantes Inferno att framstå som lättsam”.

Särskilt mycket bättre blir det inte när den inhemska distributören stiger fram och berättar att åldersgränsen på arton år inte beror på det brutala våldet utan på graden av ångest.

Senast i det skedet står det klart att jag bävar inför de kommande 169 minuterna.

Med barnet i fokus

Anslaget säger det mesta om tonfallet. En liten pojke springer genom ett kargt landskap med ett mjukt djur tryckt mot sin kropp.

Djuret gnäller, pojken springer och publiken är plågsamt medveten om att ingendera har en chans att hinna undan det annalkande hotet.

Den lilla pojken med de stora ögonen (Petr Kotlár) blir snabbt vår fasta punkt i denna svartvita resa genom en landsbygd präglad av det pågående andra världskriget.

Här kretsar allt kring att överleva – till vilket pris som helst,

Den lilla pojken Joska balanserar på en stock i en skog med vattenhink i ena handen.
En skog med enbart vargar. Petr Kotlárs lilla pojke ute på farlig vandring. Den lilla pojken Joska balanserar på en stock i en skog med vattenhink i ena handen. Bild: Jan Dobrovský The Painted Bird,Petr Kotlár

Obönhörlig löper pojkens färd från den ena utsatta situationen till den andra. Hårda ord, övergrepp, sparkar och piskrapp avlöser varandra medan vi hoppas på en ljusning. För hans skull - och för vår egen.

Men samtidigt som det gör ont är det omöjligt att inte fascineras av bilderna. Det är något magiskt och nästan meditativt över hur våldet kontrasteras mot naturen, luften och ljuset.

Det lugna tempot och de skarpa konturerna gör att man tar varje detalj till sig. Och istället för 169 olidliga minuter erbjuds man en sällsam mardröm som man vet att man kommer att vakna upp ur.

Från en kontrovers till en annan

The Painted Bird är baserad på Jerzy Kosinskis (1965) roman som väckt diskussion i flera repriser.

Och Václav Marhouls film är inte mindre kontroversiell – den fick vana festivalbesökare i Venedig, London och Toronto att lämna salongen mitt under pågående föreställning.

Den lilla pojken Joska upp till halsen begravd i lera.
Emotionellt kvävande. Publiken lider med den lilla pojken - spelad av en storartad Petr Kotlár. Den lilla pojken Joska upp till halsen begravd i lera. Bild: Night Visions Distribution The Painted Bird,Petr Kotlár

Enligt uppgift gav många upp vid scenen då en man gräver ut en annan mans ögon med en sked för att sedan mata sina katter med de vita globerna.

Andra lär ha fått nog när en kvinna får en flaska insparkad i underlivet som straff för sitt utsvävande sexliv.

Och visst är det just så obehagligt som det låter. Men det skall också sägas att det värsta våldet ofta sker utanför bild, det är vi själva som fyller i tomrummen.

En soldat sitter under ett stort träd med begävert vilande på knäna.
En fara eller ett beskydd? Barry Pepper spelar en av de människor som den lilla pojken möter. En soldat sitter under ett stort träd med begävert vilande på knäna. Bild: Jan Dobrovský The Painted Bird,Barry Pepper

Därtill bör det påpekas att poängen ganska långt är den symboliska laddningen. Helheten blir en slags genomgång av dödssynderna i kombination med strafflagens värsta brott.

Och för att ytterligare vrida om kniven i åskådarens mage riktas en stor del av övergreppen mot den mest värnlösa - det utsatta barnet.

Elden och blodet som renar?

Det brinner påfallande ofta i denna version av ett inferno. Å ena sidan stora lågor i samband med eldsvådor som bryter ut, lik som bränns, byar som sätts i brand.

Å andra sidan små trevande brasor som tänds i hopp om att skapa värme eller kokmöjligheter,

En man sitter i dunklet vid en fotogenlampa.
Skenbart ljust och varmt? Julian Sands spelar en av de människor som den lilla pojken möter. En man sitter i dunklet vid en fotogenlampa. Bild: Jan Dobrovský The Painted Bird,Julian Sands

På alla ställen där pojken erbjuds uppehälle faller det på hans lott
att handskas med veden och sköta eldningen. Han hugger, bär och tänder. Gång efter annan.

Ett annat återkommande element är blod. Blod från djur som slaktas, från människor som sargas eller dödas. Hänvisningarna till en religiös dimension är många – från kors till nattvard.

Innehållsmässigt handlar det om att lyfta fram och syna människans fulaste sidor i närbild. Avund, hat, förakt, misstänksamhet, själviskhet, ondska.

En stram präst står vid altarfönstret och tittar ut över församlingen.
En frälsande frizon? Harvey Keitel spelar en av de människor som den lilla pojken möter. En stram präst står vid altarfönstret och tittar ut över församlingen. Bild: Jan Dobrovský The Painted Bird,Harvey Keitel

Det framgår tydligt hur oskuldsfullhet och skörhet hela tiden gränsar till bitterhet och hårdhet.

Alla människor som pojken stöter på kunde i princip stå för något gott - och ändå kantrar de flestas agerande över i brutalitet.

Varför?

Men varför då utsätta sig för dessa 169 minuter av mörker?

Kanske för att det faktiskt kommer en ljusning. En förlösande slutscen som gör att man kan andas igen.

Och för att filmen väcker frågor kring våldets innersta väsen - varifrån hämtar det sin kraft? Hur kommer det sig att det lyckas bryta ner, hetsa upp, locka över och förföra?

Och i förlängningen får den en att undra hur det kommer sig att en publik uppfödd på slashervåld, nordic noir och Schindlers List (1993) drar gränsen vid just den här typen av brutalitet?

Om den nu gör det. Kanske festivalpubliken lever i en egen visuell bubbla?

En tysk soldat sitter och vilar på järnvägsskenorna.
Vägen ut eller vägens slut? Stellan Skarsgård spelar en av de människor den lilla pojken möter. En tysk soldat sitter och vilar på järnvägsskenorna. Bild: Jan Dobrovský The Painted Bird,Stellan Skarsgård

Läs också