Hoppa till huvudinnehåll

Tågnostalgi ger mentalt välbefinnande: "En guldkant på tillvaron, helt enkelt"

Ett gammalt ånglok med vagnar kör på museijärnväg
Ånglok tuffar sommartid på Jockis museijärnväg Ett gammalt ånglok med vagnar kör på museijärnväg Bild: Anders Järvenpää Närbild,Humppila-Jockis banan
Entusiasterna bakom Jockis museijärnväg gör ett stort jobb som resenärerna sällan ser. Dessutom skapar de positiva upplevelser både för sig själva och allmänheten, vilket de också fått erkännande för.

Järnvägen går mellan Jockis och Humppila och är landets enda bevarade smalspåriga järnväg, som har haft allmän gods- och passagerartrafik.

Spåret är idag drygt fjorton kilometer långt och det, liksom all utrustning, upprätthålls i dag främst med talkokrafter av föreningens ungefär femtio aktiva medlemmar.

Det viktigaste är inte att åka tåg

Anders Järvenpää från Åbo har själv varit aktiv inom olika museijärnvägar både i Jockis och i Sverige.

- Vi är ett brokigt gäng, men visst finns det en betoning på herrar som är intresserade av tekniska prylar. Verksamheten i sig, med att sköta allt det här är i och för sig väldigt teknisk, men det mesta handlar ändå om människor.

Anders Järvenpää sitter och kör en dressin
Sommartid kan man hyra dressiner och åka längs museijärnvägen. Här kör Anders Järvenpää en dressin modell äldre. Anders Järvenpää sitter och kör en dressin Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,jockis

Många av medlemmarna i Jockis museijärnvägsförening har det gemensamt att de som barn var väldigt intresserade av modelljärnvägar.

- När jag närmade mig pensioneringen tyckte jag att det var dags att aktivera mig i den här föreningen för att vara med och upprätthålla en verklig järnväg, som dessutom utgör kulturhistoria, berättar Mathias Luther från Åbo.

Mathias Luther städer i en lokomotivhall
Alla sysslor är viktiga inom museijärnvägsföreningen, anser Mathias Luther. Mathias Luther städer i en lokomotivhall Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,jockis

Något specialkunnande behövs inte om man vill ansluta sig till den här föreningen, men med tiden utvecklar många speciella kunskaper på något de inte ens visste att de kunde.

Man får de uppgifter man tar sig och sedan kan man gå på olika kurser, berättar Mathias Luther.

- Själv har jag börjat med att dammsuga och klippa gräs och det behöver man ingen lång grundutbildning för. Sedan har jag gått några kurser och avancerat till behörig eldare, bromsare och tågklarerare. Säkert skulle det vara roligt att vara tågförare, men så långt sträcker sig inte mina ambitioner.

Anders Järvenpää sitter i en gammal tågkupé
Anders Järvenpää bänkar sig i en andraklasskupé vid Minkiö station. Anders Järvenpää sitter i en gammal tågkupé Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,tåg

Varken han eller Anders Järvenpää tycker att det viktigaste är att åka tåg, utan att hitta ett socialt sammanhang, där man kan främja ett mål, som alla tycker är viktigt.

Järnväg, teater och mentalt välbefinnande

Föreningens verksamhet vilar på tre pelare. Järnvägen transporterar folk mot betalning men det handlar också om teater och mentalvård, säger Anders Järvenpää.

- Man kan säga att vi är en rullande teater där vi är skådespelare och passagerarna publik - och ibland är det tvärtom. Sedan är vi också ett slags mentalvårdsinrättning. Dels då det gäller att ge passagerarna positiva nostalgiska upplevelser, men också genom de upplevelser vi själva får. Dessutom har vi ibland kunnat anställa någon som genom den anställningen har fått möjligheter att ta sig vidare till någon bättre anställning.

Passagerare på ett museitåg på Jockisbanan
Normala somrar kan man åka museitåg varje söndag. Passagerare på ett museitåg på Jockisbanan Bild: Anders Järvenpää Närbild,museitåg

För några år sedan fick föreningen utmärkelsen årets mentalvårdsgärning av psykologföreningen i Sydvästra Tavastland.

Mathias Luther vill kanske inte se verksamheten som någon mentalvårdsanstalt men betonar att det är ett meningsfullt jobb som görs.

- Vi håller ett kulturhistoriskt minnesmärke i ett sådant skick att det kommer att bevaras för kommande generationer. Dessutom är ju all föreningsverksamhet sådan att man träffar människor och det ger alltid något.

Anders Järvenpää instämmer.

- Det har gett mig en guldkant på tillvaron helt enkelt. Jag har lärt mig känna en fantastiskt massa fantastiska människor.

Läs också