Hoppa till huvudinnehåll

Fem år sedan flyktingkrisen - Hanan, Ali och Murtaza trivs i Östnyland

Man står utanför bilverkstad i solnedgång.
Murtaza Ali trivs med sitt jobb på en bilverkstad i Borgå. Han tycker Borgåborna, och finländarna i allmänhet, har tagit väl emot honom. Man står utanför bilverkstad i solnedgång. Bild: Yle / Mira Bäck porträttfotografering,personer,murtaza ali

Det har hunnit gå fem år sedan den stora flyktingkrisen, då många personer från olika krisområden kom till Finland.

Vi träffade Murtaza Ali i Borgå, Hanan Almuqdami i Lovisa och Ali Zafari i Sibbo för att höra hur de har det i dag.

Dessutom berättar Martina Lindroos om hur det var att jobba med flyktingfrågor och integrering mitt under krisen.

Murtaza Ali satsar på arbetet

Murtaza Ali är född i Afghanistan men har också bott i Pakistan innan han kom till Finland 2015.

- Det var krig, skottlossning och explosioner. Det var svårt att leva där, det fanns inga möjligheter. Annars skulle ingen ha lämnat sitt hemland och sina familjer, men när man inte ser någon framtid så måste man göra någonting och åka någon annanstans istället för att bli dödad, säger Ali.

Först var Ali på ett flyktingläger i Esbo, sedan flyttades han till Borgå där han började studera svenska. Ali lärde sig snabbt språket.

Senast Yle Östnyland träffade honom, 2017, studerade Ali till bilmekaniker vid yrkesskolan Inveon i Borgå.

Den här gången möter vi honom utanför hans arbetsplats, en bilverkstad i Borgå. Ali har just avslutat sin arbetsdag.

- Livet ser ganska bra ut. Jag blev färdig från skolan och fortsatte jobba som bilmekaniker, säger Ali.

Han säger sig ha fått den hjälp och det stöd han behövde av socialen och av människorna runt omkring sig, och berättar att han inte har upplevt att någon skulle ha haft förutfattade meningar gentemot honom.

- Människor verkar vara jättetrevliga här i Borgå, säger Ali.

Man står framför bil i bilverkstad.
Murtaza Ali väntar på besked om permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Medan han väntar vågar han ännu inte göra upp så stora framtidsplaner. Man står framför bil i bilverkstad. Bild: Yle / Mira Bäck porträttfotografering,personer,murtaza ali

Senast Yle Östnyland träffade Ali berättade han att han fått ett fyraårigt uppehållstillstånd.

Just nu väntar Ali på att få höra hur det går med hans ansökningar om permanent uppehållstillstånd och om medborgarskap.

- Det vet jag inte. Jag har inte riktigt planerat vidare ännu. Jag har tänkt att jag ska jobba och vänta på att meddelandet om uppehållstillstånd och medborgarskap ska komma.

Just nu lever Ali lite i ett mellantillstånd där han inte riktigt kan planera sin framtid då han inte vet om han får stanna i Finland.

- Det går nog bra att ta en sak i taget, inte kan jag annat. För tillfället försöker jag fokusera på arbetet. Sedan ser jag om jag kanske börjar studera eller fortsätter arbeta, säger Ali.

Fritiden går främst åt till att sova, laga mat och sköta hemmet eller kanske titta på någon film.

- Nu under epidemin kan man inte göra så mycket, säger Ali.

Hanan Almuqdami är lycklig över att barnen kan gå trygga till skolan

Hanan Almuqdami bor i Lovisa tillsammans med sin man och två barn. Vi träffas på gården utanför familjens lägenhet en kväll efter att Almuqdami kommit hem från skolan där hon studerar finska.

Vägen hit var lång. Ursprungligen är Almuqdami från Irak.

- Vårt land är inte tryggt. Vi har mycket problem med olika grupper, de är som maffior men samarbetar med regeringen. En av dem försökte döda mig och min man. Tre eller fyra män sköt mot oss. Då bestämde vi oss för att lämna landet, säger Almuqdami.

Familjen reste via Sverige och kom över till Finland från norr i november 2015.

Det första året bodde familjen på flyktingmottagningen i Pyttis. Sedan flyttade de till Tessjö efter att en finsk vän hjälpt familjen hitta ett hus med billig hyra.

Lite senare flyttade familjen in till Lovisa där de bott i snart tre år nu.

Nu kan jag låta mina barn gå till skolan utan att behöva oroa mig för dem, för de är på ett tryggt ställe― Hanan Almuqdami

Almuqdamis dotter är nu 11 år och går i skola i Lovisa. Familjens minsting föddes i Finland och ska börja på dagis nästa år.

- Lovisa är en fin plats. Jag har hört av andra som bor i Helsingfors eller Vanda att de träffar människor som hatar immigranter. Här i Lovisa har vi inte haft sådana problem, alla är vänliga, säger Almuqdami.

Hennes man är sjuk, men har fått medicin och fysioterapi.

- Vi hoppas att han snart ska må bättre så att han kan börja studera, säger Almuqdami.

Hennes mamma och familj bor fortfarande i Irak.

- Jag oroar mig mycket för dem. Livet är hårt och de har behövt byta stad många gånger, säger Almuqdami.

Närbild på ung kvinnas ansikte.
Hanan Almuqdami känner sig trygg i Lovisa. Närbild på ung kvinnas ansikte. Bild: Privat / Hanan Almuqdami porträttfotografering,personer,Hanan Almuqdami

Vi gör intervjun på engelska, men här och där använder Almuqdami finska ord.

Hon säger att språket är svårt att lära sig, men hon gör sitt bästa och hoppas att hon snart kan tala tillräckligt bra för att börja studera i yrkesskola. Almuqdami vill bli merkonom.

- När jag bodde i Irak jobbade jag på kontor, och jag vill göra någonting liknande här, säger hon.

Almuqdami berättar att familjen fått uppehållstillstånd och att det känns väldigt skönt.

- Innan det var livet väldigt svårt, för vi tänkte hela tiden på vår framtid. Tänk om de skickar tillbaks oss? Vi kan inte återvända. Nu känns det som att vi är i trygghet, säger Almuqdami.

Dagen då de fick lov att stanna var en väldigt lycklig dag.

- Jag tackar Gud för att vi får stanna här, i ett tryggt land. Nu kan jag låta mina barn gå till skolan utan att behöva oroa mig för dem, för de är på ett tryggt ställe, säger Almuqdami.

Hon drömmer om att få ett jobb och om att någon dag i framtiden ha ett litet hus i Finland.

Ali Zahari studerar till ingenjör

Ali Zahari kom till Finland i december 2015. Han är ursprungligen från Afghanistan men bodde också en tid i Iran.

Zahari kom in i landet via Torneå och bodde först på ett asylboende i Kyrkslätt innan han flyttade till Sibbo.

Nu bor han i Nickby och studerar till diplomingenjör inom elektronik och elektroteknik på Aalto-universitetet i Helsingfors.

- Jag studerar bara, och allt är bra, säger Zahari.

Just nu är alla föreläsningar på distans.

- Vi är bara hemma och gör uppgifter, säger Zahari.

När han inte är upptagen med skolarbete brukar Zahari gå på gym.

En ung man sitter på en trappa upp till en rutschkana. Han tittar mot kameran och ler.
Zahari satsar på studierna. Han bor i Nickby och studerar på distans nu under coronapandemin. En ung man sitter på en trappa upp till en rutschkana. Han tittar mot kameran och ler. Bild: Yle / Mira Bäck porträttfotografering,personer,Ali Zafari

Alla tre flyktingar vi talat med säger att de blivit väl emottagna i Östnyland.

- Personligen har jag inte upplevt någon diskriminering, säger Zahari.

Han berättar att han fick ett permanent uppehållstillstånd i augusti, så nu behöver han inte längre oroa sig för att behöva lämna landet.

Zahari berättar att hans familj bor i Iran nu, och att allt är bra med dem.

Han har ganska klart för sig vad han strävar efter.

- Framtiden går inte att förutspå, men jag har nog en plan. Mitt främsta mål är att komma ut i arbetslivet när studierna är över, säger Zahari.

Han tror att han kanske så småningom flyttar närmare Aalto-universitetet. I något skede kanske han vill ha en egen familj, men inte ännu åtminstone.

Martina Lindroos jobbade i nyckelposition

Lappträskbon Martina Lindroos har jobbat mycket med integration och flyktingfrågor.

Före och under flyktingkrisen 2015 hade hon en viktig roll först som verksamhetsledare på flyktingförläggningarna i Johannisberg och Karijärvi i Borgå och sen som flyktingkoordinator i Lappträsk.

- Det är ju det jag är utbildad till och har förberett mig för. Det var ju första gången som det var en väldigt stor grupp människor som kom och som på en gång behövde hjälp. Finland hade inte sett något sådant förut, säger Martina Lindroos.

Hon hade tidigare jobbat med flyktingar på olika sätt både i Afrika och i Sverige.

- Här fick vi kavla upp ärmarna och ta itu med allting. Man behöver snabbt se till att en stor mängd människor får tak över huvudet, mat, tillgång till hälsovård och att barnen får gå i skola, säger Lindroos.

För att få det här att fungera krävs samarbete mellan många olika sektorer.

- Det tycker jag att vi såg. Också många frivilliga ville rycka in och hjälpa till med det de kunde, säger Lindroos.

Kvinna sitter på soffa.
Martina Lindroos jobbade mycket med flyktingar under flyktingkrisen 2015. Kvinna sitter på soffa. Bild: Yle / Mira Bäck porträttfotografering,personer,martina lindroos

Förutom att ta emot människorna och att snabbt rekrytera en stor mängd personal handlade det också om att få igång alla datorprogram och system och få upp ett fungerande kontor för personalen.

I dag jobbar Lindroos med hemlösa på behandlingshemmet Syväpuro i Mickelspiltom. Flyktingfrågor står fortfarande nära hennes hjärta.

- Det är någonting jag känner att jag vill göra en insats för när det finns en möjlighet och då det behövs. Det här är en bransch som fluktuerar väldigt mycket, säger Lindroos.

Varmt välkomnande i Lappträsk

Lindroos tycker att både Borgå och Lappträsk skötte integrationen bra. Borgå hade mer utvecklade processer och rutiner som redan var igång, men också ett större antal flyktingar som skulle integreras.

- Lappträsk var en lite annan fråga. Där hade för länge sedan funnits en flyktingförläggning men nu skulle man starta upp en ny mottagnings- och integreringsverksamhet, säger Lindroos.

Lappträsk tog emot två familjer som kom från Afghanistan som kvotflyktingar.

- Det var ju jag som gjorde det på kommunen, och jag tycker jag gjorde allt som behövdes. Om man tänker på själva befolkningen där så var det verkligen ett otroligt varmt mottagande, säger Lindroos.

Hon berättar att de nyanlända märktes i gatubilden på ett helt annat sätt i det lilla samhället än vad de skulle ha gjort på en större ort. Det här ledde till att de fick ta emot en hel del vänlighet.

Pojke står framför två bussar
Bild från hösten 2016 när flyktingar anlände till förläggningen i Johannisberg. Pojke står framför två bussar Bild: Yle/Mikael Kokkola mottagningscentraler,flyktingförläggning i johannisberg

Språkkurserna var i Borgå och till slut flyttade familjerna från Lappträsk eftersom bussförbindelserna var så dåliga.

Reportern undrar om Lindroos fortfarande håller kontakten med någon av flyktingarna hon lärde känna tidigare.

- I och med att jag hade en mer övergripande, koordinerande roll så lärde jag känna flyktingarna på en annan nivå än personerna som jobbade med dem varje dag. Jag kan inte säga att jag har personlig kontakt med någon av dem, men om man ses på stan är det förstås hjärtliga återseenden, säger Lindroos.

Det kommer förstås fortfarande flyktingar och invandrare överlag till Finland. Lindroos önskar att man till exempel inom arbetslivet skulle komma bort från tanken att endast det vi känner till är tryggt och säkert.

- Om vi får en personalstyrka som har en bredare kompetens och bakgrund, som representerar olika sätt att se på saker, så får vi naturligtvis in mycket mer kreativitet på arbetsplatsen och kan prestera på ett annat sätt.

Dessutom kunde vi alla försöka vara lite öppnare för nya intryck.

- Ett leende kostar ingenting. Det behöver inte vara genant att hälsa på någon man inte känner, säger Lindroos.

Läs också