Hoppa till huvudinnehåll

”Varför ska vi betala och ansvara för trafiken när grannen slipper” – privata väglag i Pargas vill att staten tar över färjtrafiken

porträttbild på  Jari von Zweygbergk
Jari von Zweygbergk anser att det är orättvist att en del färjor i skärgården fortfarande sköts av privata väglag, medan de flesta andra är i statens regi. porträttbild på Jari von Zweygbergk Bild: Arash Matin / Yle Pargas,Jari von Zweygbergk

Jari von Zweygbergk, som är talman för de privata väglagen, vill uppmärksamma den orättvisa som de privata väglagen i Pargas upplever då de fortfarande på egen hand tar hand om färjtrafiken. von Zweygbergk hoppas att staten helt tar över skötseln av färjorna.

Varför får en del åka gratis färja i skärgården, medan andra själv måste ansvara för inte bara trafiken utan också ekonomin, personalen och tekniken?

Den här frågan ställer sig Jari von Zweygbergk, som är talman för de fyra privata väglag som fortfarande finns kvar i Pargas. Han tycker att det är orättvist att staten inte har tagit över skötseln av de här fyra privata färjorna i Pargas – trots att flera andra färjor med liknande förutsättningar har övergått i statens regi.

- Varför ska vi betala för och ansvara över trafiken när grannen slipper, undrar von Zweygbergk.

Utdragen process

I Finland finns totalt 21 färjor som ännu sköts av privata väglag, och fyra av dem finns i Pargas. Det är färjorna till Haverö, Sorpo, Öjen/Sandö och Käldö.

von Zweygbergk berättar att de redan tidigare ansökt om att färjan mellan Käldinge och Öjen/Sandö skulle förstatligas. Men då svarade Närings-, trafik- och miljöcentralen att landskapsstyrelsen får ta ansvar och besluta över ärendet efter landskapsreformen. När reformen inte blev av, lämnade väglaget med stöd av Pargas stad in en ny ansökan.

Ombord på färjan Öjen.
Arkivbild. Sandö väglag har redan tidigare försökt få staten att ta över färjverksamheten. Ombord på färjan Öjen. Bild: Yle/Lotta Sundström färja,sandö

Men processen är inte helt enkel. För den här gången fick väglaget till svar att NTM-centralen inte får ta det här beslutet, utan först måste Trafikledsverket (Väylävirasto) och Traficom utreda var gränsen mellan landsväg och privat väg går.

- Och det finns inte sådana här grunder, ingen kan egentligen ta ett beslut om det här - var gränsen går, säger von Zweygbergk.

NTM-centralen gjorde i samband med det här också en utredning där man jämförde vilka skillnader det finns mellan Högsar färja och färjan mellan Käldinge och Öjen/Sandö.

- Enligt den finns inga märkbara skillnader alls, och ändå är den ena landsvägsfärja och den andra är privat färja.

Enligt planeringschef Antti Kärki vid NTM-centralen i Egentliga Finland, var den utredning som gjordes mellan Högsar och Öjen/Sandö bristfällig, eftersom bara två färjor jämfördes. För att få en klarare bild av läget borde man jämföra alla mindre trafikerade landsvägsfärjor i Finland med de 21 privata färjor som fortfarande finns kvar i landet. Först då kan man rättvist utvärdera vilka färjor som ska vara privata och vilka som staten ska ta hand om.

Gamla kriterier behöver uppdateras

Antti Kärki vid NTM-centralen säger att en privat vägsträcka, eller i det här fallet en privat färjförbindelse, måste uppfylla vissa kriterier för att räknas som en landsväg som staten ska ta över skötseln av. Problemet är att de kriterier som senast har använts, har uppdaterats år 1982 och används inte längre.

Som von Zweygbergk också nämner betyder det här att det egentligen inte längre finns några anvisningar för när en väg ska vara privat och när den ska höra till staten.

För att komma runt det här krävs det enligt Kärki att till exempel Skärgårdsdelegationen eller liknande organ lägger fram en motion om att ärendet måste utredas.

- Då borde man formulera kriterier för att en färja ska räknas som en landsvägsfärja som staten ska upprätthålla. Eftersom det finns så många färjor så kommer vi oundvikligen till en situation där de här kriterierna också måste tillämpas på de färjor som redan är landsvägsfärjor, säger Kärki.

Det här betyder med andra ord att en del landsvägsfärjor som nu sköts av staten kanske inte mera uppfyller de uppdaterade kriterierna och i stället bör övergå i privat regi.

- Det är en ganska komplicerad situation, säger Kärki.

Handlar om likvärdighetsprincipen

Enligt von Zweygbergk är det här ändå en rättvisefråga, att alla skärgårdsbor ska behandlas likvärdigt. Han har därför utrett hur sjötrafiken ser ut i hela skärgården.

Sedan 2009 har alla i skärgården, både fast bosatta och turister, rätt att åka gratis med landsvägsfärjor och förbindelsebåtar till cirka hundra hamnar plus enstaka privata holmar med stuga. Dessutom finns det fyra holmar i Pargas där man inte endast betalar, utan dessutom har ansvar över all trafik.

von Zweygbergk vill uppmärksamma ärendet igen i samband med de diskussioner som uppstått efter att NTM-centralen i Egentliga Finland meddelade att de planerar att avsluta trafiken till alla de öar där det inte finns fast bosatta invånare.

Det är ett heltidsarbete och stressande med hundra delägare som är av olika åsikter, och så ska man sköta om allt

Enligt von Zweygbergk är det viktigt att inte heller glömma bort de privata färjorna som redan länge har skött om trafiken på egen hand. Han önskar att man nu skulle kunna se över också de här trafikförbindelserna enligt likvärdighetsprincipen.

Att sköta färjtrafiken är tungt för kropp och knopp

För närvarande stöder staten de privata färjorna till 80 procent, och i Pargas stöder kommunen dem dessutom med 10 procent. Resten faller på delägarna. Personligen betalar von Zweygbergk som boende på Sandö årligen 660 euro för färjans del, och 460 euro per år för vägen.

Men det handlar inte endast om det ekonomiska – det är tungt att sköta färjtrafiken. Själv har von Zweygbergk tidigare suttit som ordförande för Sandö väglag men sade upp sig eftersom ansvaret blev för tungt.

- Det är ett heltidsarbete och stressande med hundra delägare som är av olika åsikter, och så ska man sköta om allt; att tekniken fungerar dagligen, tidtabeller, personal och vikarier, löner, lagstiftning, hyresavtal med mera, det finns för många orosmoment, säger von Zweygbergk.

Det här är också orsaken till att de fyra väglagen nu vill att staten helt ska ta över färjtrafiken i Pargas. För i så fall skulle också hela ansvaret för att ordna färjtrafiken falla på statens lott, vilket det inte gör om staten i stället skulle välja att öka stödnivån. Då skulle det fortfarande vara de privata väglagen som tar hand om det praktiska arbetet.

porträttbild på  Jari von Zweygbergk
Jari von Zweygbergk säger att det är tungt och stressigt att själv sköta om färjtrafiken. porträttbild på Jari von Zweygbergk Bild: Arash Matin / Yle Pargas,Jari von Zweygbergk

Risker med att staten tar över?

Förstatligandet av färjtrafiken kommer också med en del risker. Det kan hända att servicenivån sjunker, eftersom det kostar mera för staten att sköta om färjtrafiken än vad det kostar för de privata väglagen.

- Åtminstone strider vi då enbart om den här servicenivån i så fall, nu strider vi om allt annat, om ekonomin, tekniken, personalen, turer och semestrar och vikarier. Och vem bestämmer hur servicenivån ska vara? Om den försämras strider det mot skärgårdslagen, all service och trafik ska basera sig på behoven. Inget av dessa fyra väglag kör färja i onödan, säger von Zweygbergk.

Broar en möjlig utväg?

Om staten tar över verksamheten ser von Zweygbergk det också som ett möjligt alternativ att bygga broar till en del holmar där det är möjligt att ha en broförbindelse. Också vid NTM-centralen säger Antti Kärki att det här är ett vanligt alternativ som staten överväger efter att en privat färja har tagits över av staten och blivit en landsvägsfärja.

I det långa loppet blir det helt enkelt billigare för staten att bygga en bro där det är möjligt.

- Efter cirka 15 år har bron betalat tillbaka sig och staten kan börja spara pengar, säger Kärki.

Däremot tror von Zweygbergk inte på att kommunen, i stället för staten, skulle ha möjlighet att ta över skötseln av färjtrafiken.

- Det tror jag inte är realistiskt kostnadsmässigt, säger von Zweygbergk.

- Realistiskt är att staten - enligt likvärdighetsprincipen - tar över allt ansvar och förbättrar trafiken och ekonomin med ny autonom teknik och digitalisering, eller broar. Det kallar jag att hålla skärgården levande och rättvist för alla parter.

Läs också