Hoppa till huvudinnehåll

Henriksson: Vi behöver ett kommunalval, inte ett borgmästarval

Justitieminister Anna-Maja Henriksson intervjuas. Hon är iklädd en rosa skarf och ljus jacka.
Partiordförande Anna-Maja Henriksson. Justitieminister Anna-Maja Henriksson intervjuas. Hon är iklädd en rosa skarf och ljus jacka. Bild: Petteri Bülow / Yle Regeringen Marin,Budget preparation session,Anna-Maja Henriksson

Svenska folkpartiets partiordförande och justitieminister Anna-Maja Henriksson efterlyser fokus på sakfrågor istället för person- eller symbolfrågor. Under SFP:s partifullmäktige lyfte hon även fram önskan om högre hushållsavdrag och framsteg i hälsovårdsreformen.

Vem som eventuellt blir borgmästare i Helsingfors har varit på tapeten på sistone. Under Svenska folkpartiets partifullmäktige i dag poängterade Henriksson ändå vikten av att tala om de substansfrågor som Helsingfors stadsfullmäktige verkligen beslutar om.

– Vi behöver faktiskt uttryckligen ett kommunalval, inte ett borgmästarval, säger hon.

Som exempel på sakfrågor nämnde Henriksson skolnätsfrågor, personalbristen inom småbarnspedagogiken, förbättrad kollektivtrafik, trygg äldrevård och svensk service.

Hon betonade behovet av ett gott samarbete för att man ska kunna utveckla landets alla kommuner.

– Bevare oss från en politik, som har som mål att skapa motsättningar och polarisering. Våra kommuninvånare runt om i landet förtjänar förtroendevalda som söker lösningar istället för konflikt, säger hon.

Efterlyser högre hushållsavdrag

Henriksson lyfte även fram att SFP:s riksdagsgrupp tycker att man borde höja hushållsavdraget ordentligt.

– Jag har sagt tidigare att vi borde göra en ordentlig förhöjning på 7 500 euro. Regeringen kommer att diskutera en möjlig höjning av hushållsavdraget nästa vår. En utredning är på gång nu på finansministeriet, säger Henriksson.

SFP nöjdare med hälsovårdsreformen

Under SFP:s partidag i september sa Henriksson att man inte kunde godkänna social- och hälsovårdsreformens finansieringsmodell så som den såg ut just då. Nu har ändringar gjorts säger en nöjd Henriksson.

– Vi fick förändringar till stånd. Vi fick en modell som när det gäller finansieringen är betydligt bättre än den som var på utlåtanderunda. Och det kan man nog säga utan att överdriva att SFP:s agerande i den här frågan var helt nödvändig för att den här reformen skulle bli mer rättvis och jämlik mellan regionerna.

– Vi vill inte att något område ska bli tvunget att säga upp vårdpersonal, säger hon.

Henriksson kommenterade att processen var lång och arbetskrävande.

– Det viktiga är att vi tar sikte på varför vi behöver den här reformen. Den behövs för att trygga människors rätt till service i framtiden.

Hopp om att ro i land hälsovårdsreformen

Enligt Henriksson blir det enligt förslaget en lång övergångsperiod som pågår fram till 2029.

Det maximala som ett välfärdsområde ska kunna förlora minskade från 150 till 100 euro, men vi har också byggt in ett krav på att lagstiftningen gällande landskapsskatten ska vara klar under den här regeringsperioden och tas i bruk 2026, säger hon.

– Någon kanske frågar varför vi behöver en landskapsskatt. Tanken är att den här skatten ska vara kostnadsneutral så att totalskattegraden inte höjs. Landskapsskatten behövs för att kommande välfärdsområden ska ha verktyg att ta till så att man inte är enbart beroende av finansiering från staten.

De språkliga rättigheterna beaktas bättre i det här förslaget än tidigare modeller menar hon.

– Varje tvåspråkigt välfärdsområde ska ha en språknämnd och nämnden ordförande har automatisk närvaro och yttranderätt i styrelsen för välfärdsområdet, säger hon.

Enligt förslaget får Egentliga Finlands välfärdsområde ansvar för att koordinera samarbetsavtal för den svenska servicen som gäller för till exempel personer med funktionsnedsättningar. Västra Nylands välfärdsområde ska å sin sida utveckla den svenskspråkiga servicen i de tvåspråkiga välfärdsområdena.

Regeringen behöver ännu fila på det slutliga förslaget innan det går till riksdagen, säger Henriksson.

– Jag tror att vi nu har en modell som kan gå i mål.

Artikeln korrigerades klockan 16.42 gällande att det maximala som ett välfärdsområde ska kunna förlora minskade från 150 till 100 euro. Tidigare stod det felaktigt 500 till 100 euro.

Läs också