Hoppa till huvudinnehåll

Kulturpodden - en nyfiken jakt efter sammanhang

 På bilden till vänster finns Kulturpodden-logotypen, omgiven av en rödaktig rökridå. På vänstra sidan av bilden finns en redaktör Silja Sahlgren.
Filmkritiker Silja-Sahlgren Fodstad är programledare för den nya Kulturpodden. På bilden till vänster finns Kulturpodden-logotypen, omgiven av en rödaktig rökridå. På vänstra sidan av bilden finns en redaktör Silja Sahlgren. Bild: Henri Salonen kultur,arena

Kultur som väcker obehag, klassiker som gör comeback, politiska drag i samtidskulturen - här är några teman för senhöstens poddavsnitt. Och nej, en podd är inte detsamma som pladder.

Jag säger det gärna en gång till: en podd består inte automatiskt av pladder. Lika lite som ett kulturprogram behöver vara smalt och svårt.

Eller film något man bara talar om i termer av underhållning.

För så behöver det inte alls vara. Nej, vi som gör Kulturpodden vågar tro att det går att prata om en kandidat till Nordiska rådets litteraturpris och Tarantinos visuella estetik utan att de utesluter varandra.

Och vi har märkt att den typen av bågar och kopplingar föds när man inte behöver bekymra sig för om det man säger är tillräckligt lättsamt för att vara underhållande eller tillräckligt djupt för att räknas som kultur.

Drivkraft och upplägg

När det gäller oss som jobbar med den nya podden så har vi åtminstone en gemensam nämnare - vi har förmånen att få jobba med något vi älskar och tror på.

Vi läser eller går på bio och teater för att vi är övertygade om att det är viktigt. Inte bara intressant eller underhållande.

För kultur är mer än ett tillbakalutat mys och trevligt tidsfördriv. Kulturen utmanar, formar, aktiverar, kritiserar och tröstar.

Den påminner om att ord och perspektiv betyder något. Den speglar sin samtid och skapar grogrund för en framtid.

Och samtidigt kan den vara sjukt rolig, hemskt spännande och underbart befriande.

Eller som i vårt första avsnitt - extremt obehaglig.

Det utsatta barnet och annat som gör ont

Den omtalade filmen The Painted Bird är så brutal att många väljer att gå ut mitt under föreställningen.

Orden i Steve Sem-Sandbergs roman W tvingar läsaren att ta långa pauser.

Och en pjäs av Lars Norén kan ge vem som helst ärr i själen.

Den lilla pojken Joska balanserar på en stock i en skog med vattenhink i ena handen.
Bilderna i filmen The Painted Bird är vackra men brutala. Precis som orden i romanen W.. Den lilla pojken Joska balanserar på en stock i en skog med vattenhink i ena handen. Bild: Jan Dobrovský The Painted Bird,Petr Kotlár

Allt det här vill vi tala om denna vecka - jag, litteraturkritikern Marit Lindqvist och teaterkritikern Lasse Garoff.

Inte för att spela med chockeffekter utan för att resonera kring vilken funktion obehaget fyller? Vad gör det med oss som betraktare?

Med oss. Med dig.

För det är ju det som är hela poängen - att nå dig. Annars kan vi knäppa av micken och bara prata med varandra. Eller rentav behålla upplevelsen för oss själva.

Men det tänker vi inte göra - för vi vill ju gärna att den här podden skall bli verklighet. Och det blir den egentligen först i mötet med lyssnaren. I mötet med dig.

Kulturpodden publiceras lördagar på Arenan och sänds i Yle Vega på lördagar kl. 07.03 och på söndagar kl. 19.22. Om du vill höra av dig till oss som gör podden kan du göra det på kulturpodden@yle.fi.