Hoppa till huvudinnehåll

Få har tid att lyssna på deras desperata nödrop

"Jag vet inte hur jag ska orka"

Bristen på psykoterapi på svenska i Finland börjar bli akut. Många väntar på hjälp i flera månader, andra tvingas gå i fel terapiinriktning. Utbildningarna kostar tusentals euro och ordnas inte på svenska. På vems bord ligger ansvaret?

I den här artikeln behandlas svåra ämnen som ångest och självmordstankar.

Anja Viljanen öppnar dörren till sin lägenhet i Esbo. Just i dag är en bättre dag och hon orkar ställa upp på intervju. Förra veckan när jag ringde kunde hon inte svara eftersom hon hade en så kraftig panikattack.

- Jag skrek och jag grät. Därför stängde jag av mitt samtal. Jag visste att om jag börjar prata nu så hör du inte vad jag säger.

När vi träffas är det början av oktober och Anja har letat efter en psykoterapeut i flera månader. Hon uppskattar att hon hört av sig till omkring 30 stycken. Ungefär hälften har sagt nej. Resten har inte svarat alls.

- Jag tycker det är grymt hur svårt det är att hitta hjälp när man verkligen skulle behöva.

Anja berättar att hon i sina mörkaste stunder är rädd för sig själv och vad hon kan göra.

- Jag har ångest och självmordstankar. Klarar jag av att hålla mig tillbaka och inte göra något dumt mot mig själv? Jag har lovat så många ja, men ett löfte kan så lätt brytas. Kommer jag verkligen att orka innan jag hittar den hjälp jag skulle behöva?

Utbildningen kostar många tusen

Det finns flera anledningar till att Anja och många med henne tvingas vänta oskäligt länge på hjälp.

En orsak är att det inte ordnats någon svenskspråkig psykoterapiutbildning i Finland på många år. Den som har möjlighet kan utbilda sig på finska men får stå för räkningen själv. Den kan landa på upp till 60 000 euro.

- Det är ett undantag. Ingen annan universitetsutbildning kostar så här mycket i Finland, säger Kristian Wahlbeck, utvecklingsdirektör vid Psykisk Hälsa Finland.

En annan orsak är att utbudet av olika terapiinriktningar är betydligt snävare på svenska. När det ordnats svenskspråkiga utbildningar har inriktningen med några få undantag varit psykodynamisk terapi.

Den terapin är både långvarig och dyr för klienten.

Vad är psykoterapi?

  • Psykoterapi är ett samlingsnamn för flera olika terapiinriktningar som skiljer sig åt i fråga om bakgrundsteorier och angreppssätt.
  • Beroende på klientens problematik passar olika terapiformer bättre eller sämre.
  • Till de vanligaste inriktningarna hör bland annat psykodynamisk/psykoanalytisk terapi, kognitiv beteendeterapi och familjeterapi.
  • Psykoterapeut är en skyddad yrkestitel som godkänns av Valvira. För att få studera psykoterapi måste man ha en annan lämplig examen inom t.ex. social- eller hälsovårdsbranschen.

En av dem som är besviken på att det på svenskt håll varit så stort fokus på psykodynamisk terapi är Sandra Lindgren.

- Jag tycker det är väldigt synd att man favoriserar en terapiform. Det finns många olika sorters psykiskt illamående och allt går inte att lösa med en metod.

Sandra är utbildad utvecklingspsykolog och skulle vilja studera vidare till psykoterapeut med inriktningen kognitiv beteendeterapi.

- Det är min dröm och mitt mål men jag har inte möjlighet att göra det på svenska i Finland. Det känns väldigt tråkigt, speciellt med tanke på den brist som råder.

Desperata nödrop på hjälp

Svenska Yles granskande program Spotlight har gjort en undersökning bland svenskspråkiga psykoterapeuter i Finland. En överväldigande majoritet, 93,9 % anser att bristen på terapeuter är ett faktum.

Ett diagram som visar att 93,9% av de svenskspråkiga psykoterapeuterna i Finland tycker att det råder brist på just svenskspråkiga psykoterapeuter.
Ett diagram som visar att 93,9% av de svenskspråkiga psykoterapeuterna i Finland tycker att det råder brist på just svenskspråkiga psykoterapeuter. Bild: Olli Aittoniemi Statistik,spotlight

Så här gjorde vi undersökningen

  • Via FPA fick vi tillgång till en lista över yrkesregistrerade psykoterapeuter med svenska som modersmål.
  • Enkäten skickades ut till 176 personer. Av dem svarade 141 stycken, alltså över 80 %.
  • I enkäten fick de svarande uppge vilken terapiinriktning de jobbar med, hur snabbt de har tid att ta emot nya klienter, om de gått sin utbildning på svenska och om de upplever att det är brist på svenskspråkiga psykoterapeuter i Finland.

I undersökningen framkommer också att många upplever det som jobbigt att ständigt behöva tacka nej till klienter.

“Det är sorgligt och upprörande att flera gånger i veckan behöva svara nekande på människors desperata nödrop.”

“Eftersom jag vet att det är brist på svenskspråkiga terapeuter har jag en tendens att överboka mig, vilket leder till att jag ofta jobbar på utmattningsgränsen.”

“Man tycker så synd om klienter som med stor sannolikhet kommer att bli utan vård, alternativt gå i fel terapiinriktning eller bli tvungna att ta del av terapin på finska.”

“Sällan kan jag rekommendera någon annan terapeut eftersom de få svensktalande jag känner också är fullbokade.”

“Klienterna har inte möjligheten att välja mellan psykoterapeuter och inriktningar i den utsträckning de borde ha.”

Terapeuterna fick också svara på frågan om de har tid att ta emot nya klienter just nu. Över 60 % svarade nej.

Ungefär en fjärdedel angav att de har tid för nya klienter inom en månad, men nästan hälften av dessa hade inriktningen familjeterapi.

Det i sin tur innebär att en enskild person inte kan gå i terapi där utan att betala allt själv eftersom FPA inte ger stöd för individuell terapi som sker hos en familjeterapeut.

Två år i fel terapi

En annan som har haft svårt att hitta terapihjälp på svenska är Sebastian Granskog.

Han blev rekommenderad kognitiv beteendeterapi av sin psykiater men hittade ingen ledig terapeut med den inriktningen i Esbo eller Helsingfors.

- Jag blev mer och mer desperat att jag måste hitta en terapeut nu, det är bråttom, jag mår dåligt, säger Sebastian.

När han sedan hittade en svenskspråkig psykodynamisk terapeut valde Sebastian att börja där fast det var en annan inriktning än den han blivit rekommenderad.

- Det funkade inte alls. I något skede kändes det till och med som att det blev värre. Jag fick inga sätt att hantera mina problem.

I den psykodynamiska terapin handlade det mer om att förstå varifrån ångesten kom, men det visste Sebastian redan. Vad han behövde var verktyg för att kunna hantera den.

Han slutade i den psykodynamiska terapin och hittade efter en tids letande en annan terapeut. Men inte heller den här gången var inriktningen rätt.

Det finns många saker som skulle ha kunnat undvikas om jag hade fått rätt terapiform direkt― Sebastian Granskog

Efter två år och två terapiformer som inte passade honom tvingades Sebastian inse att han var tillbaka på ruta ett.

Men i den vevan kom en ändring som gjorde att det är möjligt att få FPA-stöd också för terapi som sker via nätet.

Efter att ha kontaktat över 100 terapeuter totalt hittade Sebastian en kognitiv-beteendeterapeut på annat håll i landet och går nu i terapi per videolänk.

- Sen började det fungera. Det finns många saker som skulle ha kunnat undvikas om jag hade fått rätt terapiform direkt. Jag skulle ha kunnat må så bra som jag gör nu redan tidigare. Två år tidigare.

Vems är ansvaret?

Sedan 2012 är psykoterapiutbildningarna kopplade till universiteten som har en övervakande roll. Deras uppgift är att kvalitetssäkra utbildningarna, men någon undervisningsskyldighet finns inte.

Undervisningen ordnas i samarbete mellan universiteten och utomstående psykoterapiföreningar.

Patrick Jern som är biträdande professor i psykologi vid Åbo Akademi säger att folk ofta hör av sig och frågar om inte Åbo Akademi kunde starta upp en psykoterapiutbildning på svenska.

- Då förklarar vi att det inte är vi som startar och ordnar utbildningar utan att vi är delaktiga i en organisation som tar ställning till privata aktörers förslag på utbildningar.

Så Åbo Akademi har inget ansvar när det kommer till att ordna själva utbildningen?

- Nej. Till Åbo Akademis, eller något universitets överhuvudtaget, kärnuppgift hör ju inte att upprätthålla sjukvårdsapparaten. Så på det sättet skulle jag nog säga att ansvaret inte finns där.

Om universiteten i framtiden ska ha möjlighet att starta psykoterapiutbildningar behövs enligt Patrick Jern öronmärkta pengar för ändamålet.

- Om samhället vill värna om att en viss vårdform ska existera och att den ska erbjudas så måste samhället se till att det finns resurser för att förverkliga en sådan vårdform. På det sättet är det ju en politisk fråga.

Delat ansvar, ingens ansvar

Det visar sig att makthavarna är mycket medvetna om problematiken, men nästan ingen vill svara på mina frågor.

Jag bollas från undervisningsminister Li Andersson till vetenskaps- och kulturminister Annika Saarikko och därifrån vidare till Social- och hälsovårdsministeriet.

Där ställer ingen upp på intervju framför kamera trots upprepade förfrågningar, men enhetschef Jaska Siikavirta lovar svara på frågor per mejl.

Ytterligare några dagar går innan svaret kommer.

I mejlet bekräftar Siikavirta att problemet med de dyra utbildningarna är känt sedan tidigare. Frågan skulle enligt honom kräva ett samarbete mellan flera olika ministerier.

Social- och hälsovårdsministeriet har inlett en förhandsutredning om reformbehov― Jaska Siikavirta, enhetschef

Han skriver bland annat att Undervisnings- och kulturministeriet behöver vara med och diskutera universitetens uppgifter och Arbets- och näringsministeriet möjligheterna att ersätta utbildningen.

Vidare berättar han att Social- och hälsovårdsministeriet har inlett en förhandsutredning om reformbehov när det gäller psykoterapeututbildningen, inklusive utbildningens finansiering.

Någon närmare tidtabell för när utredningen ska vara klar finns ändå inte.

Rätt att kräva

Inte heller finns det någon exakt tidtabell för när medborgarinitiativet om terapigaranti som lämnades in till riksdagen för över ett år sedan ska behandlas i plenum.

Initiativtagarna vill att alla ska ha samma rätt till gratis psykoterapi på sitt modersmål om behovet konstaterats av en läkare.

- Det skulle alltså införa en rätt att kräva att få psykoterapi när behovet konstaterats, en rätt som i dag inte finns, säger Kristian Wahlbeck från Psykisk Hälsa Finland som är en av initiativtagarna.

I skrivande stund finns det också ett medborgarinitiativ som samlar underskrifter för att psykoterapiutbildningarna ska bli gratis. Just nu är det uppe i knappt 35 000 stödförklaringar.

Nära döden

I början av november sms:ar jag med Anja. Hon berättar att hon äntligen hittat en terapeut som har tid att ta emot henne. Där får hon börja gå i januari 2021, åtta månader efter att hon sökte hjälp.

Anja är lättad.

Hon har fått stöd av sin familj, sin sambo, vänner och ungdomsverkstaden Sveps för att orka igenom de här månaderna.

- Utan dem tror jag inte ens att jag skulle kunna sitta här i dag, säger Anja.

Nu ser hon en strimma ljus vid horisontens rand. Hon har träffat terapeuten och tycker att det klickade bra mellan dem. I januari vet hon mer.

Fram tills dess handlar det om att ta en dag i taget. Ibland en timme eller en minut.

- Tänk att man ska behöva vara så här nära döden innan någon tar en på allvar.

Bilder: Taisto Lapila